Åtgärdsanvisning för bekämpningsåtgärder vid fall av vattkoppor och bältros

På denna sida

Vem är anvisningen avsedd för?

Denna anvisning behandlar förebyggande, diagnostik och behandling av vattkoppssmitta. Målet är att vid ett sjukdomsfall förebygga insjuknande hos personer i riskgrupper som saknar skydd mot vattkoppor genom vaccination eller genomgången sjukdom. Anvisningen är särskilt avsedd för situationer där en person som exponerats för smitta, till exempel på grund av graviditet eller immunbrist, löper risk att få en allvarlig vattkoppsinfektion.

Utöver vattkoppor behandlar anvisningen även exponering för varicella zoster-virus i samband med bältros (herpes zoster) som orsakas av varicella zoster-virus, men förebyggande och behandling av bältros omfattas inte av denna anvisning. Vattkoppor hör inte till de övervakningspliktiga eller allmänfarliga smittsamma sjukdomarna enligt lagen om smittsamma sjukdomar (lagen om smittsamma sjukdomar 1227/2016 4.1 §, statsrådets förordning om smittsamma sjukdomar 146/2017 1 §).

Anvisningen är avsedd för yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården och särskilt för läkare och sjukskötare med ansvar för smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdena, enheter som ansvarar för regional bekämpning av smittsamma sjukdomar samt laboratorier för klinisk mikrobiologi.

Varicella zoster-virus och dess smittspridning

Vattkoppor är en infektion som orsakas av Varicella zoster-virus (VZV), som tillhör herpesvirusgruppen. Viruset tar sig in i kroppen via de övre luftvägarna eller ögonens konjunktivor och sprids från den insjuknade patientens luftvägar och hudblåsor genom luftburen smitta, droppsmitta och kontaktsmitta. Inkubationstiden från smitta till de första symtomen är cirka två veckor (10–21 dygn). Vattkoppor smittar lätt, eventuellt redan 1–2 dygn innan det egentliga utslaget bryter ut. Av personer som inte tidigare haft sjukdomen insjuknar 90 % efter kontakt med en smittsam person. Genomgångna vattkoppor ger livslångt skydd mot vattkoppor. Efter primärinfektionen kvarstår viruset latent i nervsystemet och kan senare reaktiveras och orsaka bältros (herpes zoster).

Förekomst av vattkoppor i Finland och i övriga världen

Före införandet av vaccination mot vattkoppor var sjukdomen mycket vanlig bland barn i daghemsåldern i Finland. Den vanligaste insjuknandeåldern var 4 år, och nästan alla hade haft sjukdomen före 20 års ålder. Efter att vaccinationerna infördes har incidensen av vattkoppor bland barn under 5 år minskat dramatiskt. Vaccinet mot vattkoppor infördes i det nationella vaccinationsprogrammet hösten 2017 så att vaccination rekommenderades för alla födda den 1.1.2006 eller senare. År 2026 kompletterades det nationella vaccinationsprogrammet mot vattkoppor så att det från och med den 1.8.2026 omfattar alla som inte har haft vattkoppor eller fått två doser vaccin mot vattkoppor.

I praktiken har alla personer över 50 år som är födda i Finland haft vattkoppor och behöver därför inte vaccinet. Bland övriga vuxna födda i Finland före år 2006 är endast en liten andel (1–3 %) seronegativa, det vill säga de har inga påvisbara antikroppar. Endast ett fåtal i den vuxna befolkningen är därför mottagliga för vattkoppor.

Vattkoppor är fortfarande vanliga i övriga delar av världen, men i tropiska och subtropiska områden (till exempel den indiska halvön och Mellanöstern) insjuknar man i genomsnitt vid högre ålder än i Finland. Personer från dessa områden har inte nödvändigtvis ett skydd mot sjukdomen genom tidigare genomgångna vattkoppor eller vaccination.

Sjukdomsbild och komplikationer

Sjukdomsbild

Vanliga första symtom på vattkoppor är feber, aptitlöshet och huvudvärk samt en allmän sjukdomskänsla. Det typiska symtomet är ett kliande blåsutslag som först uppträder på huvudet och bålen och senare sprider sig till extremiteterna. Under utslagsfasen, som varar ungefär en vecka, förekommer hudlesioner i olika utvecklingsstadier samtidigt: makulae, papulae, klara vätskefyllda blåsor, grumliga pustler och intorkade skorpor. Blåsor kan också förekomma på munslemhinnan. Ibland, särskilt hos små barn, kan vattkoppor vara asymtomatiska eller yttra sig endast som några få hudblåsor. Sjukdomen varar cirka en vecka.

Komplikationer

Komplikationer till följd av vattkoppor är sällsynta hos friska barn. Ålder över 13 år, immunbrist och graviditet ökar risken för allvarlig sjukdomsbild och komplikationer. Den vanligaste komplikationen är en sekundär bakteriell hudinfektion orsakad av grupp A-streptokocker eller Staphylococcus aureus, som vid progression kan leda till sepsis eller nekrotiserande fasciit. Feber som återkommer och/eller kraftig smärta i mjukvävnad under eller efter vattkoppor ska alltid bedömas akut.

Vuxna, och särskilt gravida, har en förhöjd risk för komplikationer till följd av vattkoppor, såsom pneumoni orsakad av varicella zoster-virus. Andra mer sällsynta komplikationer är encefalit, cerebellit eller meningit samt appendicit, hepatit, artrit, glomerulonefrit och orkit samt det sällsynta Reyes syndrom som är förknippat med användning av acetylsalicylsyra.

Varicella zoster-virus orsakar fosterskador i cirka 1–2 % av fallen där modern insjuknar i vattkoppor under de första 20 graviditetsveckorna. Risken för fosterskador minskar under senare delen av graviditeten. Vattkoppor som genomgås under någon fas av graviditeten kan exponera fostret för en latent infektion som senare manifesterar sig som bältros i barndomen.

Sannolikheten för en svår vattkoppsinfektion hos det nyfödda barnet ökar särskilt om modern insjuknar från 5 dygn före till 2 dygn efter förlossningen. Då smittas barnet men hinner inte få skydd av de antikroppar som modern producerar.

Laboratoriediagnostik vid misstanke om vattkoppor

Tidigare identifierades vattkoppor utifrån det typiska utslaget, men i och med vaccinationerna mot vattkoppor hos barn har sjukdomen blivit ovanligare och den praktiska erfarenheten av att känna igen sjukdomen har minskat. Det är viktigt att uppmärksamma riskgrupperna (se avsnittet Åtgärder vid exponering) och att i oklara fall bekräfta sjukdomen med hjälp av laboratoriediagnostik.

  • Särskilt hos personer i riskgrupper och ovaccinerade kan ett prov tas med bomullspinne från botten av en blåsa för nukleinsyrapåvisningstest (-VZVNhO). Även vid oklar sjukdomsmisstanke där det bland de exponerade finns personer i riskgrupper bör diagnosen bekräftas mikrobiologiskt.
  • Vid misstanke om infektion i centrala nervsystemet är nukleinsyrapåvisningstest från cerebrospinalvätska det primära diagnostiska testet. Nukleinsyrapåvisningstest kan också utföras på ett brett spektrum av andra vävnads- och vätskeprover, såsom fostervatten.
  • För att utreda skydd mot vattkoppor kan VZV-antikroppar (S-VZVAb) analyseras i blod. Den viktigaste indikationen är att undersöka skyddet mot vattkoppor hos en gravid person eller person med immunbrist som exponerats för vattkoppor. Vid exponering kan undersökningen begäras som brådskande enligt överenskommen praxis med det lokala laboratoriet. Om IgG-antikropparna är positiva och IgM-antikropparna negativa talar resultatet för skydd mot vattkoppor.

Vaccin mot vattkoppor

Vaccin mot vattkoppor erbjuds kostnadsfritt inom det nationella vaccinationsprogrammet till alla som inte har haft vattkoppor eller fått två doser vaccin mot vattkoppor.

Vaccinet mot vattkoppor innehåller levande försvagade varicella zoster-virus. Kontrollera kontraindikationerna före vaccination i yrkesanvisningen för vaccinet mot vattkoppor.
Vaccin mot vattkoppor

Den primära vaccinationsserien omfattar två doseronen ger ett effektivt skydd mot vattkoppor och särskilt mot svåra sjukdomsformer. Den förhindrar dock inte helt asymtomatisk eller lindrig infektion hos den vaccinerade.

Vaccinet kan också ges efter exponering, då utvecklingen av en symtomgivande infektion kan förebyggas eller sjukdomen förlöpa lindrigare (se avsnittet Åtgärder vid exponering).

Personal inom social- och hälsovården

Enligt lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) ska arbetsgivaren säkerställa att arbetstagare inom social- och hälsovården samt studerande i arbetspraktik som vårdar patienter eller klienter som är mottagliga för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar har skydd mot vattkoppor genom vaccination eller genomgången sjukdom. För vaccinationer i denna grupp kan vacciner som upphandlats för det nationella vaccinationsprogrammet användas.
Vaccination av social- och hälsovårdspersonal

Anställda inom skola och småbarnspedagogik

Det är särskilt viktigt att skydda arbetstagare mot vattkoppor under graviditet. Vid hälsoundersökningen vid anställning rekommenderas att åtminstone kvinnor under 45 år tillfrågas om de har haft vattkoppor eller vaccinerats. Om personen inte har haft vattkoppor eller fått två vaccindoser rekommenderas vaccination.
Vaccinationer i arbetslivet

Åtgärder vid fall av vattkoppor på mottagningscentraler med institutionsliknande verksamhet eller under motsvarande förhållanden

Tack vare vaccination mot vattkoppor har epidemier med vattkoppor blivit allt ovanligare. Innan vaccinationerna infördes var smittspridning av vattkoppor mellan barn vanlig, bland annat inom småbarnspedagogiken. Epidemier kan fortfarande förekomma i gemenskaper där medlemmarna saknar immunitet efter genomgången sjukdom eller vaccination.

En mottagningscentral är ett exempel på en gemenskap där andelen VZV-seronegativa personer kan vara större än i den finländskfödda befolkningen. Risken för en omfattande epidemi och komplicerade vattkoppsinfektioner kan därför vara större än normalt.

Inledande åtgärder vid misstanke om vattkoppor

  • Läkaren säkerställer diagnosen utifrån den kliniska bilden och vid behov med ett VZV-nukleinsyrapåvisningstest från en blåsa. Om patienten för detta ändamål hänvisas till en enhet inom hälso- och sjukvården ska misstanken om vattkoppor meddelas i förväg. 
  • När diagnosen har bekräftats kartläggs personer som exponerats för sjukdomen. Det är särskilt viktigt att identifiera personer som tillhör riskgrupper (gravida och personer med immunbrist) och vid behov ordna lämplig profylax för dem (se avsnittet Åtgärder vid exponeringstillfällen). 

Försiktighetsåtgärder vid vård av insjuknade personer

  • Vattkoppor är inte en allmänfarlig smittsam sjukdom enligt lag, och den insjuknade kan därför inte försättas i isolering med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar mot sin vilja. För att skydda personer i riskgrupper bör dock frivilliga försiktighetsåtgärder rekommenderas.
  • Insjuknade personer placeras i enkelrum eller i samma rum som andra personer med vattkoppor eller personer som är kända för att vara immuna mot vattkoppor. De insjuknade ska uppmanas att undvika gemensamma utrymmen.
  • Personer med vattkoppor bör om möjligt ha tillgång till egen dusch och toalett. Om detta inte är möjligt kan de använda gemensamma utrymmen efter övriga boende och samtidigt undvika kontakt med andra boende.
  • Föräldrar till insjuknade barn (om hela familjen bor på samma plats) inkvarteras i samma rum som sitt barn. Om föräldrarna är immuna mot vattkoppor behöver deras rörelsefrihet inte begränsas. Om föräldrarna är seronegativa rekommenderas att de följer ovan beskrivna försiktighetsåtgärder tills 21 dygn har förflutit sedan barnets utslag debuterade.
  • Måltider för personer med vattkoppor ordnas i deras eget rum.
  • Städningen av den insjuknade personens rum ordnas enligt institutionens normala rutiner.
  • Försiktighetsåtgärderna kan avslutas när samtliga blåsor hos de insjuknade har torkat in och fått skorpor (för föräldrar till barnpatienter 21 dygn efter barnets symtomdebut). Epidemin anses vara över när 21 dygn har förflutit sedan blåsorna hos den sista patienten med vattkoppor har fått skorpor. 

Skydd av personalen

  • Personal som saknar immunitet mot vattkoppor till följd av genomgången sjukdom eller vaccination kan i institutionsmiljö både själva exponeras för smitta och fungera som smittspridare.
  • Vaccination mot vattkoppor rekommenderas för personal på mottagningscentraler om de saknar skydd mot vattkoppor genom genomgången sjukdom eller vaccination. Vaccinationen skyddar både arbetstagaren själv och mottagningscentralens klienter.
  • Utredning av vattkoppsimmunitet och profylax för personal som exponerats för vattkoppor genomförs enligt principerna i avsnitt 8 (Åtgärder vid exponeringstillfällen).
  • Endast personal som är immun mot vattkoppor rekommenderas att delta i arbete bland personer som insjuknat i vattkoppor. Om flera personer med vattkoppor finns på enheten kan detta innebära arbete inom hela enheten och inte enbart vård av de insjuknade. En gravid person som saknar immunitet mot vattkoppor ska omplaceras från arbetsuppgifter där risken för vattkoppssmitta är stor.
  • Onödiga besök i den insjuknade personens eller de insjuknades rum ska undvikas. För att förebygga smitta rekommenderas att basala försiktighetsåtgärder och kontaktförsiktighetsåtgärder följs samt att FFP2/FFP3-andningsskydd används vid vård av personer med vattkoppor.
  • Personal som insjuknat i vattkoppor ska stanna hemma från arbetet tills utslagen helt har torkat in och fått skorpor. 

Övriga försiktighetsåtgärder

  • Det är vanligtvis inte nödvändigt att begränsa institutionens dagliga verksamhet, såsom undervisning, möten eller hobbyverksamhet, men personer som har insjuknat i vattkoppor ska inte delta under den smittsamma perioden.
  • Personer som exponerats för vattkoppor men är symtomfria behöver i regel inte begränsa sina rörelser. De ska dock informeras om symtomen på vattkoppor så att vårdinsatser och kartläggning av exponerade personer snabbt kan inledas om symtom uppträder senare. Under en omfattande epidemi kan även symtomfria, seronegativa exponerade personer rekommenderas att undvika icke nödvändiga besök, till exempel till andra mottagningscentraler, om dessa bedöms medföra risk för vidare smittspridning.
  • Omfattningen av smittskyddsåtgärderna ska bedömas i samråd med den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdet. Beslutsfattandet påverkas bland annat av antalet insjuknade personer och deras placering inom institutionen, antalet personer i riskgrupper som löper omedelbar risk att exponeras samt tillgängliga resurser.
  • Att utreda immuniteten hos alla exponerade och vaccinera eller ge profylaktisk behandling till seronegativa personer är sällan nödvändigt, men kan övervägas från fall till fall vid omfattande epidemier (se avsnittet Åtgärder vid exponeringstillfällen).

Informationsgång

  • En epidemi med vattkoppor anmäls till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdet, som vid behov informerar exempelvis skolhälsovården.
  • Om en epidemi upptäcks på en mottagningscentral eller annan institution, ombeds man även informera Institutet för hälsa och välfärds läkare med ansvar för smittsamma sjukdomar (tel. 029 524 8557).
  • Information om epidemin ges till andra institutioner dit personer med vattkoppor eller personer som exponerats för vattkoppor eventuellt flyttas under epidemins gång.
  • Besökare till institutionen informeras om epidemin, till exempel med hjälp av skyltar.
  • Det är också viktigt att informera de exponerade personerna i samband med epidemin för att säkerställa samarbete och följsamhet till rekommenderade åtgärder. 

Litteratur

Kontaktinformation

Smittskyddsläkare

Akuta konsultationer och kontakter som gäller åtgärder
tartuntatautilaakari(at)thl.fi
tfn 029 524 8557