För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen är avsedd för socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter och andra tjänsteinnehavare inom barnskyddet. Den information som ingår i anvisningen kan även användas av andra personer som arbetar inom barnskyddet. Anvisningen är också riktad till dem som har skyldighet att göra en barnskyddsanmälan.
Anvisningen baserar sig på gällande lagstiftning och forskningsbaserad kunskap.
Inom barnskyddet och andra tjänster för barnfamiljer uppstår ibland situationer som sträcker sig över nationsgränser. Dessa situationer kan vara sällsynta eller ganska vanliga beroende på området och dess befolkningsstruktur. De är dock vanligare än man kanske tror, och alla situationer kommer inte till kännedom hos till exempel justitieministeriet, som fungerar som central myndighet (eng. central authority) för gränsöverskridande samarbete.
Det finns särskild lagstiftning och företeelser kopplade till gränsöverskridande situationer mellan länder, vilka behandlas i denna anvisning. Situationerna kan vara mycket varierande, och denna anvisning ger inte svar på alla frågor som kan uppstå.
Det väsentliga är att komma ihåg att barns rätt till skydd gäller alla barn, oavsett deras uppehållsstatus. Att kunna agera i gränsöverskridande situationer samt att känna till den relevanta lagstiftningen och möjligheterna till konsultation är en viktig del av yrkeskompetensen hos dem som arbetar med barn och familjer, så att barnets rättigheter kan tryggas även i dessa situationer.
Gränsöverskridande situationer inom barnskyddet
En typisk gränsöverskridande situation ur barnskyddets perspektiv kan vara att en familj reser utomlands i en situation där det identifierats risker i barnets omständigheter, till exempel på grund av förälderns substansbruk, psykiska hälsa eller bristande kontroll över vardagen. Ett finländskt barn som vistas utomlands kan också oväntat bli utan vårdnadshavare, till exempel på grund av sjukdom, olycka eller dödsfall. Ett barn som bor i ett annat land kan plötsligt behöva skydd under ett besök i Finland.
En myndighet i ett annat land kan kontakta en finländsk myndighet för att utreda om familjen har en klientrelation inom barnskyddet eller för att kartlägga nätverket kring ett barn som är i behov av placering. Även i internationella bortföranden av barn kan det finnas barnskyddsaspekter. Barnets behov av skydd kan också gälla situationer där en ung person skickas utomlands mot sin vilja (så kallade "uppfostringsresor") eller förs till eller återvänder från ett konfliktområde. Att föra ett barn utomlands kan också vara kopplat till hedersrelaterat våld (inklusive könsstympning av flickor, tvångsäktenskap).
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att familjer har många skäl att resa utomlands, och till exempel ett besök i familjens andra hemland är inte i sig en risk för barnets välbefinnande. När man arbetar med vårdnadshavare och barn bör man fästa uppmärksamhet vid likabehandling och samarbete samt sträva efter att undvika att skapa motsättningar mellan myndigheterna och familjen.
Ofta kräver hanteringen av gränsöverskridande situationer samarbete mellan myndigheterna i två länder. Behörigheten och skyldigheten att vidta barnskyddsåtgärder ligger i första hand hos myndigheterna i det land där barnet har sin vanliga vistelseort. I brådskande situationer har dock myndigheterna i det land där barnet vistas alltid behörighet att agera.
- Inom EU regleras barnskyddsmyndigheternas behörighet och erkännandet av beslut fattade i olika länder i Bryssel IIb-förordningen, för vilken det finns en praktisk vägledning. Handledning för tillämpningen av Bryssel IIa-förordningen (Europeiska Unionen)
- Dessutom är Haagkonventionen om skydd av barn och konventionen om internationella bortföranden av barn brett ratificerade internationellt. Genom det centralmyndighetssystem som dessa konventioner grundar sig på samordnas samarbetet mellan lokala myndigheter i olika länder. I Finland fungerar justitieministeriet som central myndighet.
- När det gäller länder utanför EU och utanför Haagkonventionerna om barnskydd eller bortföranden av barn, samordnas samarbetet av utrikesministeriet.
Följande avsnitt hjälper dig att navigera i situationen för det barn som är din klient och ger ytterligare information om gränsöverskridande frågor inom barnskyddet.
Behov av brådskande barnskydd
När ett barn befinner sig i omedelbar fara i Finland har de finländska barnskyddsmyndigheterna alltid behörighet och även skyldighet att vidta brådskande åtgärder. Det är dock viktigt att så snart som möjligt utreda var barnet har sin vanliga vistelseort (habitual residence, se nedan stycket Vanlig vistelseort och behörighet), eftersom det avgör den fortsatta behörigheten.
Ibland kan barnets situation i Finland vara kopplad till internationellt bortförande av barn, att barnet förs till ett annat land för tvångsäktenskap eller annan form av utnyttjande utomlands. I sådana fall ska barnskyddsmyndigheten omedelbart kontakta polisen. Med stöd av ett beslut om brådskande placering eller omhändertagande har socialmyndigheterna rätt att få handräckning i Finland, till exempel från polisen eller myndigheterna som ansvarar för gränsbevakningen.
Om barnets hemvist är utomlands, ska myndigheterna i barnets hemvistland informeras utan dröjsmål efter att brådskande åtgärder vidtagits.
- Om det är fråga om ett annat EU-land eller ett konventionsland, kan kontakt tas och samarbete inledas via den centrala myndigheten (justitieministeriet).
- Om det är fråga om ett land utanför EU eller konventionerna, kontaktas utrikesministeriet.
Därefter tar myndigheten i barnets hemvistland över ansvaret för barnet och beslutar om fortsatta åtgärder. Vid behov kan de finländska barnskyddsmyndigheterna även kontakta barnskyddsmyndigheterna i det andra landet direkt. Det är dock viktigt att hålla den centrala myndigheten (justitieministeriet) eller utrikesministeriet informerade.
I situationer där barnet befinner sig i ett annat land är det myndigheterna i barnets vistelseland som är behöriga (eng. competent authorities) och skyldiga att omedelbart vidta åtgärder för att skydda barnet.
Om barnet har sin hemvist i Finland får de finländska barnskyddsmyndigheterna information om brådskande barnskyddsåtgärder som vidtagits utomlands via den centrala myndigheten eller utrikesministeriet, direkt från barnskyddsmyndigheten i det aktuella landet eller i vissa fall direkt från barnet eller dennes familjemedlemmar.
Agera så här om du som barnskyddsmyndighet i Finland har information eller misstanke om att ett barn akut behöver skydd utomlands:
- Om barnet befinner sig i ett EU-land eller ett annat konventionsland är den primära kontaktvägen via den centrala myndigheten, men detta kan vara för långsamt för att trygga barnets situation.
- Finländska barnskyddsmyndigheter kan kontakta jourhavande barnskyddsmyndigheter på barnets vistelseort, om möjligt.
- I vissa situationer kan finländska barnskyddsmyndigheter fatta beslut som gäller ett barn som rest utomlands. Till exempel ett beslut om brådskande placering eller en ansökan om omhändertagande kan i vissa fall stödja hanteringen i det andra landet. Detta förutsätter dock att barnets vanliga vistelseort (se nedan stycket Vanlig vistelseort och behörighet) inte har flyttats till det andra landet.
- Vid behov kontaktas polisen för att utreda barnets vistelseort.
Om barnets situation inte är brådskande, avgör barnets faktiska och vanliga vistelseort vilket lands myndigheter har behörighet att fatta beslut som rör barnet. I gränsöverskridande situationer avses med hemvist den plats där barnets centrala intressen är förankrade. Hemvisten fastställs utifrån barnets faktiska omständigheter. Vid bedömningen beaktas till exempel barnets ålder, familjerelationer och anknytning till omgivningen genom dagvård, skola eller fritidsaktiviteter. Barnets faktiska vistelseort eller adress kan vara en annan än den vanliga vistelseorten. Den vanliga vistelseorten är inte nödvändigtvis densamma som den officiella hemkommunen och bestäms inte heller av uppehållstillstånd eller medborgarskap.
Det är inte alltid enkelt att fastställa den vanliga vistelseorten. Det kan vara särskilt utmanande i fråga om asylsökande barn, barn som vistas i landet utan tillstånd (så kallade papperslösa barn), eller i situationer där vårdnadshavarna är oense om saken. Om du är osäker på barnets vanliga vistelseort ska du i första hand kontakta barnskyddsjuristen inom ditt välfärdsområde. Även justitieministeriets experter på internationell rättshjälp kan ge råd.
Observera! Om ett barn har förts ut ur Finland utan vårdnadshavarens eller barnskyddsmyndighetens tillstånd (i fall där barnet är omhändertaget), behåller myndigheterna i det land barnet fördes bort från i regel behörigheten att fatta beslut som rör barnet.
Ett barn med vanlig vistelseort utomlands kan ha starka anknytningar (eng. attachments to the state) till Finland, till exempel genom medborgarskap. I sådana fall kan det vara motiverat att utreda möjligheten att överföra behörigheten till Finland, om det är förenligt med barnets bästa. På motsvarande sätt kan det övervägas att överföra behörigheten till barnets medborgarskapsland till exempel i situationer där barnet bor i Finland med sin vårdnadshavare, men vårdnadshavaren inte längre kan ta hand om barnet.
Överföring av behörigheten förhandlas mellan myndigheterna i de två länderna. Om det är fråga om ett EU-land eller ett konventionsland, inleds förhandlingarna om överföring av behörigheten genom kontakt via den centrala myndigheten (justitieministeriet). Det är också möjligt att föra sådana förhandlingar direkt mellan lokala myndigheter, om det finns en direkt kontakt mellan dem. I sådana fall ska den centrala myndigheten hållas informerad.
Begäran om samarbete eller handräckning
En begäran om samarbete eller handräckning används när en finländsk myndighet behöver utreda till exempel situationen för ett barn som vistas i ett annat land eller barnets eventuella behov av barnskydd. Om det är fråga om ett EU-land eller ett konventionsland, inleds utredningen genom att skicka en begäran om handräckning via den centrala myndigheten (justitieministeriet) för att inleda en bedömning av barnets behov av skydd. I andra fall riktas begäran till utrikesministeriet.
Den centrala myndigheten i det andra landet vidarebefordrar begäran om handräckning till de lokala barnskyddsmyndigheterna. Den centrala myndigheten kan också vidarebefordra information, såsom en barnskyddsanmälan, till de behöriga myndigheterna utomlands. En begäran från den centrala myndigheten utgör en skyldighet för det andra landet att svara på kontakten. Även finländska myndigheter kan få begäran om samarbete eller handräckning från utländska myndigheter. Därefter kan kontakten vid behov och i mån av möjlighet också ske direkt mellan de lokala myndigheterna.
Av begäran om samarbete eller handräckning ska det tydligt framgå vad som begärs och/eller vilken information som ska förmedlas. Den centrala myndigheten kan vid behov ge råd om hur begäran ska utformas. Det är dock välfärdsområdet som själv måste avgöra i vilket ärende handräckning eller samarbete behövs.
Råd kan begäras av välfärdsområdets jurist. Barnskyddets socialarbetare behöver alltså inte behärska ärendets alla juridiska aspekter, utan kan fokusera på sin egen yrkeskompetens, det vill säga att bedöma barnets situation, barnets behov av skydd och nödvändiga barnskyddsåtgärder.
I vissa situationer kan det vara motiverat att ansöka om en intressebevakare för barnet som i vårdnadshavarens ställe för barnets talan. Det är barnets ansvariga socialarbetare som har skyldighet att se till att en intressebevakare ansöks vid behov.
(Barnskyddslagen 22 §)
Bortföranden av barn och barnskydd
Det är fråga om bortförande av barn när ett barn förs till ett annat land eller inte återlämnas därifrån, och den som har vårdnadsrätt (förälder, annan vårdnadshavare eller myndighet i fall där barnet är omhändertaget) inte har godkänt flytten till det andra landet. Det är alltså också fråga om bortförande av barn när ett barn som är brådskande placerat eller omhändertaget förs utomlands utan tillstånd från barnskyddsmyndigheten. Bortförande av barn kan endast gälla barn under 16 år. Bortförande av barn kan också vara ett brott och behandlas då i en separat rättsprocess.
(Strafflagen 25 kap. 5 a § )
Syftet med regleringen kring bortförande av barn är att frågor om vårdnad, boende, umgängesrätt och barnskydd ska avgöras i barnets hemvistland. Målet är att förhindra att en förälder genom att föra bort barnet kan påverka vilket land som behandlar ärendet eller ensidigt bestämma var barnet ska bo. Systemet syftar till att barnet så snabbt som möjligt återförs till sitt hemvistland, där beslut om barnet fattas.
Vanligtvis är bortförande av barn kopplat till en vårdnadstvist mellan föräldrarna och barnskyddet har då ingen roll. Barnskyddsmyndigheten kan dock vara part i ett ärende som gäller bortförande av barn om det handlar om ett barn som varit omhändertaget eller placerat och som under denna tid förts utomlands. Bortförande av barn kan också vara kopplat till våld i nära relationer och syfta till att hämnas på en partner som vill separera genom att bryta kontakten mellan denne och barnen. I sådana fall är det viktigt att identifiera hotet om bortförande av barn som en risk för barnets välbefinnande och ta det på allvar. Brådskande placering kan vara nödvändig även i situationer i anslutning till bortförande av barn.
Det är svårt att bedöma sannolikheten för att bortförande av ett barn ska inträffa, men bortförandet kan föregås av till exempel vårdnadstvister där en förälder hotar att föra barnet utomlands eller uttrycker en önskan att återvända till sitt hemland, eller där föräldern säger upp sig från sitt arbete eller börjar sälja sin egendom. På föreningen Kaapatut lapset ry:s webbplats finns anvisningar för att bedöma risken för bortförande av barn (på finska). Listan över kännetecken för risk för bortförande kan användas som stöd för att ställa frågor och bedöma risken.
Även i situationer i anslutning till bortförande av barn ska man vända sig till justitieministeriet eller utrikesministeriet för att få barnet återfört. På webbplatsen Rättsportalen.fi finns också informationom bortförande av barn.
Polisens roll i gränsöverskridande barnskyddssituationer
Polisen har en förebyggande roll när det gäller brott mot barn, och information om ett eventuellt brott mot ett barn utgör en grund för polisen att agera. För att förhindra att ett barn lämnar landet kan man i vissa fall återkalla barnets pass, utfärda en efterlysning på en person som misstänks vilja föra bort barnet, eller använda tvångsåtgärder för att förhindra ett brott.
När polisen får information om ett barn vars resa utomlands bör förhindras för att trygga barnets situation, kan den utfärda en förebyggande registrering som gäller inom Schengenområdet. Med stöd av denna registrering kan barnets resa stoppas i mycket brådskande situationer. Grunden för registreringen är artikel 32 i Schengenavtalet.
(EU 2018/1862).
En förebyggande registrering kan göras: 1) för ett barn som löper risk för att en förälder, familjemedlem eller vårdnadshavare för bort barnet, och vars resa bör förhindras, 2) om det finns en konkret och uppenbar risk att barnet förs bort eller lämnar ett medlemslands territorium, och för ett barn som löper risk att utsättas för människohandel, tvångsäktenskap, könsstympning, annan könsbaserad våldshandling, terrorismrelaterade brott eller att rekryteras till en väpnad grupp eller tvingas delta i väpnad konflikt.
Om barnet redan har förts utomlands utan tillstånd, kan polisen med stöd av samma artikel utfärda en efterlysning inom Schengenområdet. En sådan efterlysning kan vara en så kallad registrering för uppehållsort, som görs på begäran av till exempel en socialmyndighet eller barnets andra vårdnadshavare. En registrering för provisoriskt anhållande görs för att trygga barnets säkerhet och används särskilt när det gäller ett barn som är brådskande placerat eller omhändertaget. Den tjänsteinnehavare som beslutat om den brådskande placeringen eller en annan ansvarig tjänsteinnehavare inom välfärdsområdet kan begära handräckning av polisen för att utfärda registreringen.
Om barnet fortfarande kan befinna sig i Finland eller är på väg till destinationslandet, måste snabba åtgärder vidtas för att lokalisera barnet. Åtgärder som polisen kan vidta inkluderar förebyggande registrering enligt ovan, nationell efterlysning, Schengen-registrering för provisoriskt anhållande (om barnet är brådskande placerat eller omhändertaget enligt beslut av socialvårdsmyndighet), samt vidarebefordran av information till gränsövergångsställen via Gränsbevakningsväsendet.
Minneslista: Handlingsprinciper i gränsöverskridande situationer
- Var modig. Lita på din yrkeskompetens och ditt omdöme. Förlita dig inte enbart på andra myndigheters instruktioner och råd – agera som representant för socialvården.
- Barnets rättigheter och barnets bästa ska styra arbetet även i gränsöverskridande situationer.
- Agera snabbt om det finns risk för att barnet förs ut ur landet.
När du behöver stöd och mer information, konsultera:
- Din egen chef och ditt team
- Jurister inom barnskyddet i ditt välfärdsområde
- Justitieministeriets enhet för internationell rättshjälp eller Utrikesministeriets enhet för konsulära ärenden. Se också Barnskydd i gränsöverskridande fall
- Lägescentralen vid den lokala polisen och/eller polisens utredningsgrupp för brott mot barn
- Organisationer: till exempel Människorättsförbundet, Loisto-setlementets Sopu-verksamhet, Kaapatut lapset rf
Forskning och facklitteratur
- Hansen, S., Sams, A., Jäppinen, M. & Latvala, J. (2016) Kunniakäsitykset ja väkivalta. Selvitys kunniaan liittyvästä väkivallasta ja siihen puuttumisesta Suomessa. Helsinki: Ihmisoikeusliitto.
- Heino, E., Jäppinen, M & Veistilä, M. (2023) Assessments of foreign language-speaking children’s well-being in Finland: a frame analysis of child welfare and family service supervisors’ accounts, Nordic Social Work Research, 13:4, 522-536.
- Hiitola, J. (2021) Pakolaisten toimijuus perheestä erossa. Teoksessa: Matthies, A., Svenlin, A.-R. & Turtiainen, K. (Toim.) Tietoon perustuva aikuissosiaalityö. Helsinki: Gaudeamus, 118-136.
- Hiitola, J. (2021) Everyday (In)security and Transnational Family Relationships in the Lives of Young Forced Migrants. Oñati Socio-Legal Series, 11(4), 1012–1035.
- Jäppinen, M., Kara, H., Nordberg, C. & Riitaoja, A. (2024) Ruling relations coordinating the ‘migrant family’ in institutional encounters between Finnish social work professionals and migrant service users. British Journal of Social Work 54(5), 2296–2314.
- Jäppinen, M., Heino, E. & Turtiainen, K. (2024) Vieraskielisyyteen liittyvät kysymykset ja asioimistulkkaus lastensuojelun sosiaalityössä. Teoksessa Kiili, J., Jaakola, A., Anis, M., Lamponen, T. & Stenvall, E. (toim.) Lapsiperheiden ja lastensuojelun sosiaalityö. Gaudeamus.
- Kivioja, N., & Mustasaari, S. (2024). Rights-based social work as a practice. The role of child welfare social work in the repatriations of Finnish children from the camps in north-eastern Syria. European Journal of Social Work, 1-12.
- Mustasaari, S. (2024). Cross-Border Child Protection Cases between Finland and Central-Eastern European States Including Russia. In Changing Families, Changing Family Law in Europe (pp. 195-216). Intersentia.
- Mustasaari, S. (2022) Children abroad: A relational analysis of cross-border child protection cases in the Finnish Central Authority. Child and Family Law Quarterly, 34(6), 361 380.
- Mustasaari, S. (2020). Finnish Children or ‘Cubs of the Caliphate’? Jurisdiction and State ‘Response-ability’ in Human Rights Law, Private International Law and the Finnish Child Welfare Act. Oslo law review, 7(1), 22-45.
- Nordberg, C., Hiitola, J., Kara, H., & Jäppinen, M. (2024). Welfare state nationalism, family reunification and forced migrants’ strategies to surpass structural violence. In K. Clarke, L. Lee-Oliver, & S. Ranta-Tyrkkö (Eds.), Decolonizing Social Work in Finland: Racialisation and Practices of Care. Bristol: Policy Press, 49–65.
