Vaccination av personer som mottagit stamcellstransplantat

För vem är anvisningen avsedd? 

Denna vaccinationsguide är avsedd för hälso- och sjukvårdspersonal. THL fungerar som nationell expertinstitution för bekämpning av infektionssjukdomar och utarbetar riktlinjer för genomförandet av det nationella vaccinationsprogrammet och andra allmänna vaccinationer. De riktlinjer som utfärdats av THL är inte juridiskt bindande.

Vaccinationsskyddet byggs upp från början efter stamcellstransplantation

Det tidigare vaccinationsskyddet som erhållits före stamcellstransplantationen försvinner med tiden. Därför byggs personens skydd mot sjukdomar upp helt på nytt. 

Stamcellstransplantationer indelas i autologa och allogena. Vid autolog transplantation används personens egna stamceller och vid allogen transplantation celler från en annan människa. Efter stamcellstransplantationen är patienterna mer mottagliga än vanligt för många sjukdomar som förebyggs med vaccinationer. För att säkerställa skyddet tas vaccinationerna om från början.

Om vaccinationerna inte påbörjas från början minskar med tiden de antikroppar som före stamcellstransplantationen erhållits genom vaccination eller genomgången sjukdom. Patientens egen benmärg är förstörd och själva sjukdomen har kunnat försämra kroppens motståndskraft. För att förhindra avstötning används dessutom läkemedelsbehandlingar som försvagar motståndskraften.

Coronavaccin

Om en person nyligen har genomgått en stamcellstransplantation rekommenderas coronavaccination. En nyligen genomförd stamcellstransplantation ökar risken för att insjukna i allvarlig coronavirusinfektion betydligt. 

Om en person har mottagit stamcellstransplantatet för högst tre år sedan och om den immunsuppressiva medicineringen fortsätter, anses personen ha kraftig immunbrist. Den första coronavaccinationen kan vanligtvis ges 3-6 månader efter transplantationen. För 12 år fyllda med kraftig immunbrist rekommenderas förutom grundserien även boosterdoser. 

Coronavaccinationer är gratis för personer som fått stamcellstransplantation. 

Coronavaccination för personer med kraftig immunbrist

Omtagning av grundvaccinationerna

Vid vaccinationen används både enskilda vacciner och kombinationsvacciner.

Patienter som mottagit stamcellstransplantat får följande vacciner gratis, som en del av det nationella vaccinationsprogrammet 

• femvalent vaccin DTaP-IPV-Hib 
• pneumokockkonjugatvaccin dvs. PCV
• pneumokockpolysackaridvaccin dvs. PPV23
• vaccin mot influensa
• MPR-vaccin
• vccin mot vattkoppor.

Dessutom får patienter som mottagit stamcelltransplantat och insjuknat i GVHD även vaccin mot meningokocker gratis, som en del av det nationella vaccinationsprogrammet. 

HPV-vaccinationerna kan betraktas höra till god vård, vilket innebär att vårdenheten ansvarar för kostnaderna. Detta ökar patienternas jämlikhet eftersom vaccinationsskyddet inte är beroende av patientens resurser eller var hen bor.

Efter transplantationen återställs motståndskraften och därigenom också vaccinsvaret. Personer under 18 år återställs snabbare än vuxna.

Det lönar sig i allmänhet att inleda vaccinationen ca. 6 månader efter transplantationen eftersom kroppen då har återhämtat sig efter transplantationen så pass mycket att vaccinationen lönar sig. Den vårdande läkaren besluter om när vaccinationerna kan börja.

Femvalent vaccin DTaP-IPV-Hib

• 3 doser 6, 8 och 14 månader efter transplantationen
• om vaccinationerna påbörjats senare används schemat 0, 2 och 6 månader.

Pneumokockkonjugatvaccin PCV

• 3 PCV-vaccinationer: 6, 8 och 14 månader efter transplantationen
• om vaccinationerna påbörjats senare används schemat 0, 2 och 6 månader.

Fortsätt därefter med:

Pneumokockpolysackaridvaccin PPV23 (Pneumovax)

För personer som fått autolog transplantation:

• 1 PPV-dos: 2 månader efter den sista PCV-vaccinationen
• 1 PPV-boosterdos: efter 5 år

Polysackaridvaccin rekommenderas inte för patienter med allogen transplantation.

Vaccin mot influensa

• den årliga vaccinationen ges tidigast 4–6 månader efter transplantationen
• två doser med 4 veckors mellanrum behövs, om det gått mindre än 6 månader sedan transplantationen.

HPV- eller papillomvirusvaccin

HPV-vaccinet bör ges åtminstone till män och kvinnor i åldern 9–26 år.

• tre doser: 6, 8 och 18 månader efter transplantationen
• om vaccinationerna påbörjats senare används schemat 0, 2 och 10 månader.

Det är mycket svårt att undvika att smittas av papillomvirus. Totalt 80 procent av alla sexuellt aktiva människor smittas någon gång i livet. Hos personer med immunbrist leder papillomvirusinfektionen 20–100 gånger oftare till elakartade förändringar i livmoderhalsen. Hos dessa personer ger papillomvirusen också upphov till besvärliga vårtor och kondylom.

En god vårdpraxis förutsätter att den vårdande enheten bekostar HPV-vaccinationerna. Kostnaderna för inköp av HPV-vaccin och kostnaderna i samband med vaccinationen är låga jämfört med annan vård och nyttan av HPV-vaccinationen.

Den vårdande enheten beställer HPV-vaccinen via sjukhusapoteket eller läkemedelscentralen till en person efter en stamcellstransplantation, på samma sätt som andra vacciner beställs utanför det nationella vaccinationsprogrammet.

HPV-vaccinet som inte hör det nationella vaccinationsprogrammet: 
Gardasil 9 (Lääkeinfo.fi)

Levande försvagade vacciner efter stamcellstransplantation

Vaccinationer kan ges till en person som fått transplantation om

• det har gått 24 månader sedan transplantationen och
• personen inte fått läkemedelsbehandling som försvagar immunförsvaret under de senaste tre månaderna och
• GVHD (transplantat-mot-värdsjukdom) inte har konstaterats.

MPR – vaccin mot mässling, påssjuka och röda hund

Om patienten inte har fått MPR-vaccin eller antikroppar inte har konstaterats hos en vuxen, ge två MPR-doser med minst 6 månaders mellanrum. 

Vaccin mot vattkoppor

Vaccinet ges efter övervägande, när man har bekräftat att

• personen saknar skydd och
• personen har ett vaccinsvar mot vacciner som inte innehåller levande sjukdomsalstrare.

Ge två vaccindoser mot vattkoppor med minst 2 månaders mellanrum.

Vaccination av personer med kronisk GVHD, transplantat-mot-värdsjukdom

Kronisk GVHD kan förekomma hos patienter efter allogen transplantation.  GVHD-patienter har ofta nedsatt mjältfunktion, vilket ökar risken för allvarliga sjukdomar orsakade av inkapslade bakterier. Dessutom har de ett svagt vaccinsvar mot polysackaridvaccinernas antigener.

Det är viktigt att dessa patienter med allogent transplantat framför allt har

• skydd mot pneumokocker
• skydd mot meningokocker
• skydd mot Hib
• skydd mot tetanus.

Utöver grundvaccinationen rekommenderas följande vaccinationer för patienter som efter en allogen transplantation har haft kronisk GVHD.

Pneumokockkonjugatvaccin PCV

Det lönar sig knappast att vaccinera med polysackaridvaccin. Däremot lönar det sig att ge personer en fjärde dos konjugatvaccin mot pneumokocker 16 månader efter transplantationen.

Totalt rekommenderas således fyra PCV-vaccinationer för dem som lider av kronisk GVHD. Vaccinationerna ges: 6, 8, 14 och 16 månader efter transplantationen.

Vaccin mot meningokocker

Försämrad mjältfunktion gör GVHD-patienten mottaglig också för meningokocksjukdomar.

Dessa patienter får även vaccin mot meningokocker (ACWY-konjugatvaccin och vaccin mot meningokock B) gratis, som en del av vaccinationsprogrammet.

Vaccin mot ACWY-meningokocker 

• Första dosen ges tidigast 6 månader efter transplantation
• Vaccinationsserien består av 1 eller 2 doser beroende på vilket vaccin som används. Den andra dosen ges 2 månader efter den första dosen.
• Se doseringen för barn under 6 månader på vaccinsidan om ACWY-meningokocker

Vaccin mot B-meningokocker

• Första dosen ges tidigast 6 månader efter transplantation
• För två år fyllda och äldre personer består vaccinationsserien av två doser. Den andra dosen ges tidigast en månad efter den fösta dosen.
• Se doseringen för barn under 2 år på sidan om vaccin mot B-meningokocker. 

Det finns en viss evidens för att vaccination av donatorn före stamcellstransplantationen förbättrar mottagarens skydd åtminstone mot pneumokocker, Hib-sjukdomar och tetanus. I praktiken är detta endast sällan möjligt.