För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för yrkesverksamma inom funktionshinderområdet. Anvisningen är en rekommendation som grundar sig på lagstiftningen.
Anvisningen på sidan följer den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023). Den nya lagen om funktionshinderservice gäller från och med den 1.1.2025 och innehåller en övergångsperiod till och med den 31.12.2027. På Åland tillämpas fortfarande den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).
Läs mer om övergångsbestämmelserna i lagen om funktionshinderservice
Information om beslut om funktionshinderservice och om hur man ansöker om funktionshinderservice fås genom att kontakta välfärdsområdets funktionshinderservice. THL behandlar inte enskilda klientärenden.
Personens servicebehov bedöms alltid individuellt
Vid bedömningen av servicebehovet bedömer en yrkesutbildad person inom socialvården tillsammans med en person med funktionsnedsättning personens behov av stöd, förutsättningarna för klientskap samt med vilka socialservicebehovet kan tillgodoses. Personens servicebehov bedöms alltid individuellt.
Vid bedömningen av servicebehovet kombineras klientens egen bedömning, vid behov klientens närståendes synpunkter samt en eller flera yrkespersoners bedömningar av behovet av hjälp och stöd.
Vid bedömningen av servicebehovet kombineras klientens beskrivning av sin situation med yrkespersonens sakkunskap. Klienten behöver inte kunna definiera vilka slags tjänster hen behöver. Arbetstagaren är skyldig att presentera olika alternativ för klienten.
Bestämmelser om bedömningen av servicebehovet finns i 3 och 4 § i lagen om funktionshinderservice och i 36 och 37 § i socialvårdslagen.
Brådskande behov av hjälp och tidsfrister för bedömning av servicebehovet
Bedömningen av servicebehovet inleds genom kontakt med välfärdsområdets socialmyndighet. Kontakten kan tas av klienten, en närstående eller en laglig företrädare för klienten eller av någon annan person eller myndighet. Kontakten kan också komma till exempel från hälso- och sjukvården när klienten skrivs ut från sjukhus eller från en annan myndighet.
När en arbetstagare inom funktionshinderservice får kännedom om en person som är i behov av socialvård ska arbetstagaren bedöma om ärendet är brådskande. Om det är brådskande ska behovet av hjälp bedömas omedelbart så att brådskande tjänster kan ordnas för klienten genast. En brådskande situation föreligger särskilt när personen riskerar att hamna i fara utan service.
Även om ärendet inte är brådskande ska bedömningen av servicebehovet inledas utan dröjsmål och slutföras utan ogrundat dröjsmål.
I samband med servicebehovet ska arbetstagaren utreda om klienten är i behov av särskilt stöd. Bedömningen av servicebehovet för en person som behöver särskilt stöd görs av en socialarbetare.
Läs mer: En person som behöver särskilt stöd ska få hjälp med att ansöka om tjänster
Om klienten är en person med funktionsnedsättning enligt lagen om funktionshinderservice ska bedömningen av servicebehovet inledas senast den sjunde vardagen efter det att klienten, en anhörig eller närstående till klienten eller klientens lagliga företrädare har kontaktat den myndighet i välfärdsområdet som ansvarar för socialservice för att få tjänster.
(Socialvårdslagen 36 §)
Bedömningen av servicebehovet för ett barn som behöver särskilt stöd ska inledas senast den sjunde vardagen efter att ärendet har inletts och bedömningen ska bli klar senast inom tre månader från att ärendet inleddes.
(Socialvårdslagen 36 §)
Beslutet ska verkställas utan dröjsmål i brådskande fall och i andra fall utan ogrundat dröjsmål. Beslutet ska dock verkställas senast inom tre månader från att ärendet inleddes. Tiden kan vara längre än så, om utredningen av ärendet av särskilda skäl kräver längre handläggningstid eller om det finns någon annan särskild grund med anknytning till klientens behov för att verkställigheten fördröjs.
(Socialvårdslagen 45 §)
Stödjande av delaktigheten för personer med funktionsnedsättning i klientprocessen
Delaktighet är en central princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen har ratificerats i Finland och är en del av Finlands lagstiftning. Att säkerställa klientens delaktighet i samband med bedömningen av servicebehovet är en väsentlig del av verkställandet av FN:s konvention.
Bedömningen av servicebehovet görs i samarbete med klienten. Dessutom ska genomförandet och uppföljningen av tjänsterna ske i samarbete med en person med funktionsnedsättning så att personen har möjlighet att vara delaktig i alla skeden av klientprocessen.
(Lagen om funktionshinderservice 3 §)
Delaktigheten för en person med funktionsnedsättning ska stödjas på det sätt som personens funktionsförmåga, ålder och utvecklingsskede samt livssituation förutsätter.
(Lagen om funktionshinderservice 3 §)
En persons med funktionsnedsättning ålder och livssituation samt det språk och de kommunikationssätt personen använder påverkar vilket stöd personen behöver i klientprocessen. Det stöd som ges ska trygga ett jämlikt deltagande i klientprocessen utan att funktionsnedsättningen som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom hindrar detta. En person som saknar ett nätverk av närstående kan behöva mer stöd. Å andra sidan kan en ung person med funktionsnedsättning som håller på att bli självständig behöva stöd för att forma en egen, självständig åsikt och för att göra egna val.
En person med funktionsnedsättning ska vid behov stödjas i att få information samt i att bilda och uttrycka sin egen åsikt.
(Lagen om funktionshinderservice 3 §)
En person med funktionsnedsättning har rätt att använda teckenspråk eller ett kommunikationssätt som passar personen.
(Lagen om funktionshinderservice 3 §)
Ett genuint deltagande för en person med funktionsnedsättning förutsätter att personen har tillräckligt med information och redskap för ömsesidig kommunikation.
Serviceanordnaren ska säkerställa att växelverkan fungerar så att parterna i klientprocessen förstår det som den andra parten tar upp och kan kommunicera med varandra. Detta är särskilt viktigt när det gäller en person som inte förmår begreppsligt tänkande och inte utan stöd kan fatta beslut som gäller hens tjänster.
Den språkliga och kulturella bakgrunden hos svenskspråkiga, samer, teckenspråkiga, personer med romsk bakgrund samt i mån av möjlighet även andra personer med funktionsnedsättning ska beaktas i de olika skedena av serviceprocessen.
Särskild uppmärksamhet ska fästas vid att stödja delaktigheten för ett barn med funktionsnedsättning i klientprocessen.
Bestämmelser om att beakta en minderårig klients önskemål och åsikt finns i 10 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Bestämmelser om barns och ungas rätt att få information samt framföra sin åsikt och sina önskemål i ärendet finns i 32 § i socialvårdslagen.
Klientens delaktighet stärks om klienten har möjlighet att förbereda sig i förväg för bedömningen av servicebehovet. Klientens förberedelser kan stödjas till exempel genom att ge klienten förhandsmaterial om vad bedömningen av servicebehovet innebär och hur den genomförs.
Ur klientens delaktighetsperspektiv är ett lyckat bemötande och en fungerande växelverkan centralt. Det är bra att arbetstagaren i förväg, i samband med att hen bekantar sig med handlingarna, också bedömer vilka praktiska arrangemang klientmötet kräver.
Det hjälper att reservera tillräckligt med tid för mötet, att säkerställa förutsättningarna för en lyckad växelverkan (till exempel användning av AAC-metoder vid behov) samt att yrkespersonen strävar efter ett lugnt och icke-brådskande samarbete med klienten. Även den fysiska miljöns tillgänglighet ska beaktas.
Följande material och anvisningar kan användas i förberedelserna
- Förhandsmaterial före mötet
- Verktygslåda för att utreda ett barn med funktionsnedsättnings synpunkter
- Rätt till eget språk och egen kultur – Vem ansvarar för att ordna tolkning inom funktionshindersocialarbete?
- Rådgivning och handledning – Tillgänglighet och tillgängligt bemötande inom socialt arbete
Det är bra att dokumentera bedömningen av servicebehovet tillsammans med klienten – bedömningen kan till exempel skrivas under klientmötet. Klientens delaktighet i bedömningen av servicebehovet kan stärkas genom att klienten får läsa, eller att texten som skrivs i samband med bedömningen läses upp högt för klienten. Då kan klienten kommentera innehållet i texten.
Det är bra att arbetstagaren regelbundet, allt eftersom dokumentationsprocessen framskrider, säkerställer att hen säkert har förstått diskussionen med klienten rätt. Sammanfattningen av bedömningen av servicebehovet är bra att alltid skicka till klienten för godkännande.
Vem gör bedömningen av servicebehovet?
För bedömningen av servicebehovet för en person med funktionsnedsättning och för att göra upp en klientplan ansvarar alltid en yrkesutbildad person i tjänsteförhållande som avses i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården (817/2015).
(Lagen om funktionshinderservice 4 §)
Med tanke på att klientens delaktighet ska förverkligas är det viktigt att den inledande bedömningen görs av en yrkesutbildad person inom socialvården som har en bred och aktuell servicekompetens.
Innehållet i bedömningen av servicebehovet
Syftet med bedömningen av servicebehovet är att identifiera de olika situationer och miljöer där klienten behöver hjälp eller stöd. Tjänsterna och andra stödåtgärder ska stödja förverkligandet av personens olika roller så att funktionsnedsättningar inte hindrar att dessa roller förverkligas. Å andra sidan ska man vid bedömningen av servicebehovet också identifiera de situationer och miljöer där personen med funktionsnedsättning inte behöver hjälp eller stöd på grund av sin funktionsnedsättning.
När personens funktionsförmåga och servicebehov bedöms i olika verksamhetsmiljöer ska personens hälsotillstånd, livssituation och levnadsförhållanden samt förändringar i dessa beaktas.
Även om personens funktionsförmåga i olika verksamhetsmiljöer bedöms som en del av bedömningen av servicebehovet omfattar bedömningen en betydligt bredare beskrivning av personens liv. I bedömningen är det viktigt att utöver funktionsförmågan beakta betydelsen av och inverkan från individuella livssituationer.
Bedömningen av servicebehovet är alltid en individuell process som minst ska innehålla följande
- en sammanfattning av klientens situation samt behovet av socialservice och särskilt stöd,
- en yrkesutbildad person inom socialvårdens bedömning av förutsättningarna för klientskap,
- klientens åsikt och syn på sitt servicebehov, om det inte finns ett uppenbart hinder för att bedöma servicebehovet i samarbete med klienten,
- klientens och yrkespersonens bedömning av behovet av en egen kontaktperson.
(Socialvårdslagen 37 §)
Utifrån bedömningen av servicebehovet görs en klientplan.
Att beakta livsskeden och primär lagstiftning i bedömningen
Med stöd av lagen om funktionshinderservice ordnas tjänster för de personer med funktionsnedsättning vars nödvändiga behov av hjälp och stöd till följd av funktionsnedsättningen avviker från det behov av hjälp och stöd som normalt hör till det aktuella livsskedet.
Vid bedömningen av servicebehovet ska det individuellt bedömas när det är fråga om ett behov av hjälp och stöd som normalt hör till livsskedet för en person med funktionsnedsättning och när det är fråga om ett behov som avviker från detta.
I den individuella bedömningen av servicebehovet för en person med funktionsnedsättning ska ingå en bedömning av om personens behov kan tillgodoses med tjänster enligt primär lagstiftning.
(Lagen om funktionshinderservice 2 § och 4 §)
Myndigheten är skyldig att utreda klientens situation
Myndigheten ska se till att klientens situation utreds tillräckligt och på ett ändamålsenligt sätt. Myndigheten skaffar nödvändiga uppgifter och hör klientens upplevda behov av hjälp samt dokumenterar vilka frågor som har gåtts igenom tillsammans med klienten.
Klienten ska också samarbeta i bedömningen av servicebehovet i frågor som gäller den egna situationen, till exempel genom att lämna in nödvändiga uppgifter och handlingar till myndigheten.
(Förvaltningslagen 31 §)
(Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 12 §)
Det rekommenderas att göra ett hembesök hos klienten när bedömningen av servicebehovet görs. Ett hembesök ger mer information om hur klienten klarar sin vardag och om faktorer som gäller boendemiljön än enbart ett kontorsmöte.
Hembesöket avtalas tillsammans med klienten. Klientens behov av hjälp bedöms vid behov multiprofessionellt, och därför kan också andra yrkespersoner delta i hembesöket. Att andra yrkespersoner deltar i hembesöket ska berättas för och motiveras för klienten på förhand.
Det är bra att ge klienten möjlighet att påverka mötesplatsen där bedömningen av servicebehovet görs, men i frågor som gäller till exempel stödet för närståendevård är hembesök obligatoriskt. Att kunna påverka valet av mötesplats stärker klientens delaktighet. Det är också bra att fråga barnet om dess åsikt om mötesplatsen.
Klienten ska ha tillräckligt med tid att till hembesöket kalla med till exempel en närstående eller någon annan person som företräder klienten. Klientens privatliv ska respekteras när hembesöket ordnas. Vid behov kan det också göras flera hembesök om det behövs mer information för att utreda servicebehovet.
Klienten har i regel rätt att vägra hembesök. I lagstiftningen fastställs de situationer där det är möjligt att få tillträde till klientens bostad utan klientens samtycke. Dessa situationer är sällsynta.
När intresset för en person som uppenbart är i behov av socialvård på grund av allvarlig äventyrande av hälsa, utveckling eller säkerhet nödvändigtvis kräver det och behovet av socialvård inte annars kan utredas, har socialarbetaren rätt att på förordnande av en ledande tjänsteinnehavare inom socialvården som utsetts av välfärdsområdet för att utreda behovet av omsorg få tillträde till en sådan persons bostad eller någon annan vistelseort.
Om tillträde till bostaden eller vistelseorten förhindras ska socialmyndigheten begära sådan handräckning av polismyndigheten som avses i 22 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården.
(Socialvårdslagen (710/1982) 41 §)
Om klientens situation kräver det kan det utredas hur anhöriga eller andra personer som står klienten nära deltar i att stödja klienten. Kartläggningen av nätverket av närstående genomförs i samband med bedömningen av servicebehovet eller vid behov annars under klientskapet. Kartläggningen görs i regel endast med klientens samtycke.
Kartläggningen kan göras utan klientens samtycke endast om
- klienten uppenbart inte förmår sörja för sin omsorg, hälsa och säkerhet, och uppgiften är nödvändig för att utreda servicebehovet, eller
- uppgiften behövs med tanke på barnets bästa.
I samband med kartläggningen utreds vid behov också eventuellt stödbehov hos anhöriga och närstående.
(Socialvårdslagen 43 §)
Bedömningen av servicebehovet är en myndighetsuppgift. Myndighetens uppgift är att leda utredningen av ärendet och besluta om den utredning som ärendet kräver och om utredningen är tillräcklig. Myndigheten kan inte överföra processledningen till en privat aktör, men myndigheten behöver inte själv utreda alla omständigheter som behövs som grund för beslutet.
Myndigheten ska utreda behovet av funktionshinderservice och det innehåll som behövs i varje enskilt fall. För att detta ska vara möjligt kan ordnandet av en bedömningsperiod i vissa fall anses vara ett godtagbart sätt att utreda saken. I dessa fall finns det annars inte tillräckligt exakt information om behovet av hjälp för att fatta ett beslut om tjänster och stödåtgärder. Dessutom samtycker klienten själv i dessa fall till att en bedömningsperiod ordnas.
Avgörande med anledning av klagan: En bedömningsperiod som gäller personlig assistans enligt lagen om funktionshinderservice och genomförs i hemmet
I klagan kritiserades Norra Karelens social- och hälsovårdstjänsters (Siun sote) förfarande vid bedömningen av behovet av personlig assistans enligt lagen om funktionshinderservice. Siun sote ordnade bedömningsperioder i klientens hem trots att ett sådant förfarande inte regleras i lagen om funktionshinderservice eller socialvårdslagen.
Enligt biträdande justitiekanslern är det i ärendet inte fråga om att myndighetsåtgärder på myndighetsinitiativ utsträcks till hemfridens område, utan om en offentlig serviceuppgift inom hemfridens område. Det är framför allt fråga om en utredning som inhämtas för att tillgodose de grundläggande rättigheterna och som på grund av omständigheterna naturligast inhämtas på ett område som omfattas av hemfriden, om klienten samtycker till detta.
Klienten ska tilldelas en egen kontaktperson
En klient inom socialvården ska under klientskapet tilldelas en egen kontaktperson. En kontaktperson behöver inte utses om klienten redan har utsetts en annan arbetstagare som ansvarar för tjänsterna eller om det av någon annan orsak uppenbart är onödigt att utse en kontaktperson.
Den egna kontaktpersonen ska vara en yrkesutbildad person som avses i 3 § i lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården. Som egen kontaktperson får i stället för en yrkesutbildad person enligt den nämnda paragrafen en yrkesutbildad person som avses i 2 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården fungera, om det är motiverat med tanke på klientens helhet av tjänster.
Den egna kontaktpersonen för ett barn som behöver särskilt stöd eller för någon annan person som behöver särskilt stöd, eller den arbetstagare som arbetar med klienten tillsammans med kontaktpersonen, ska vara en socialarbetare enligt lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården och uppgiften ska skötas i tjänsteförhållande.
Uppgiften för den som fungerar som egen kontaktperson är bland annat att i enlighet med klientens behov och intresse främja klientens självständiga coping. Om klientens stödbehov är bestående eller långvarigt ska den egna kontaktpersonen sträva efter att främja att stödet ordnas så att kontinuiteten i tjänsterna tryggas, om det inte är förenligt med klientens intresse att ändra tjänsterna.
När socialvård genomförs för ett barn som behöver särskilt stöd eller för någon annan person som behöver särskilt stöd ska den egna kontaktpersonen eller någon annan arbetstagare som ansvarar för socialservice träffa klienten personligen tillräckligt ofta på det sätt som närmare ska antecknas i klientplanen.
(Socialvårdslagen 42 §)
(Lagen om yrkesutbildade personer inom socialvården 3 §)
Personer som behöver särskilt stöd ska få hjälp med att ansöka om tjänster
Med en person som behöver särskilt stöd avses i socialvårdslagen en person som har särskilda svårigheter att ansöka om och få de social- och hälsovårdstjänster som hen behöver. Vid behov av särskilt stöd som beror på hög ålder tillämpas lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012).
Behovet av särskilt stöd kan bero på klientens
- kognitiva eller psykiska funktionsnedsättning eller sjukdom
- problematiska användning av rusmedel eller annat beroendebeteende
- flera samtidiga stödbehov eller
- annan motsvarande orsak.
Med behov av särskilt stöd avses behov av stöd när tjänster söks, inte personens servicebehov. Det ska dock noteras att begreppet barn som behöver särskilt stöd inte enbart begränsar sig till behovet av stöd när tjänster söks.
Behovet av särskilt stöd är inte bundet till en viss diagnos eller funktionsnedsättning. Till definitionen hör också personer vars behov av särskilt stöd grundar sig till exempel på flera sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Det kan också vara fråga om ett ännu odiagnostiserat syndrom som allvarligt försvårar personens funktionsförmåga.
Till definitionen hör dessutom personer vars centrala problem är ett stödbehov som beror på flera olika orsaker. Det kan också generellt vara fråga om en situation där ett stort behov av hjälp leder till utmattning och svårigheter att få tillgång till nödvändiga tjänster.
(Socialvårdslagen 3 §)
Barn som behöver särskilt stöd
Begreppet barn som behöver särskilt stöd begränsar sig inte enbart till behovet av stöd när tjänster söks. Som ett barn som behöver särskilt stöd betraktas också ett barn vars uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller som genom sitt eget beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling.
När socialvård genomförs för ett barn som behöver särskilt stöd ska barnets egen kontaktperson eller någon annan arbetstagare som ansvarar för barnets socialservice träffa barnet personligen tillräckligt ofta på det sätt som närmare ska antecknas i klientplanen.
(Socialvårdslagen 3 och 42 §)
En socialarbetare gör en bedömning av behovet av särskilt stöd
Bedömningen av servicebehovet för en person som behöver särskilt stöd görs av en socialarbetare. Vid behov samarbetar socialarbetaren med andra yrkespersoner.
Dessutom ska personer som behöver särskilt stöd särskilt beaktas i följande skeden av socialarbetet som beskrivs i socialvårdslagen:
- vid fastställandet av klientens intresse (4 §)
- vid rådgivning och handledning (6 §)
- vid uppföljningen och främjandet av välbefinnandet hos personer som behöver särskilt stöd (8 §)
- vid utsedandet av en egen kontaktperson (42 §)
- när beslut som tryggar vård och omsorg fattas (46 §)
Källor
Socialvårdslagen 1301/2014 (Finlex)
Lag om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)
Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (Finlex)
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 812/2000 (Finlex)
Förvaltningslagen 434/2003 (Finlex)
Lag om yrkesutbildade personer inom socialvården 817/2015 (Finlex)
Lag om stöd för närståendevård (937/2005) (Finlex)