För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för social- och hälsovårdspersonal som arbetar i klient- och patientarbete samt för experter inom infektionsbekämpning.
De vanligaste indikationerna för användning av kvarliggande urinblåsekateter
De vanligaste indikationerna för användning av kvarliggande urinblåsekateter är
- behov i samband med undersökningar och ingrepp
- uppföljning av urinmängd hos kritiskt sjuka
- svårigheter att tömma urinblåsan.
Innan en kvarliggande urinblåsekateter sätts in ska andra alternativ alltid övervägas först, såsom engångs- eller intermitterande kateterisering. Om behovet av kvarliggande kateter blir långvarigt ska suprapubisk kateter övervägas.
Användning av urinkateter ökar risken för urinvägsinfektion, särskilt vid långvarig användning. En kvarliggande urinblåsekateter ska avlägsnas så snart den inte längre är nödvändig.
Kvarliggande kateter är inte förstahandsval vid behandling av inkontinens. I sådana fall används i stället inkontinensskydd, till exempel blöjor eller extern urinuppsamlare (urinal).
Insättning av kvarliggande urinblåsekateter
Assistans underlättar aseptiskt arbete och steril insättning av katetern.
Val av urinkateter
I första hand används belagda (teflon eller silikon) latexsilikonkatetrar med beaktande av kontraindikationer eller helsilikonkateter. Helsilikonkatetrar eller hydrogelbelagda katetrar rekommenderas främst för långvarigt bruk.
Användning av specialkatetrar kräver separat introduktion.
Den vanligaste katetern är en rundspetsad Foley‑kateter (Nelaton‑Foley). En så liten diameter som möjligt väljs (CH 12–14). Större katetrar kan behövas om urinen till exempel är grumlig eller blodig.
Utrustning och handhygien
Den som kateteriserar eller assisterar desinfekterar händerna och samlar ihop materialet på en rengjord yta.
Utrustning för kateterisering
- Kvarliggande kateter
- Fabriksrena eller sterila skyddshandskar
- Fabriksren tvättskål och kompresser eller färdigt tvättset
- Sterilt instrument för att föra in katetern i urinblåsan
- Sterilt vatten eller koksaltlösning som tvättvätska
- Engångsförpackade sprutor med bedövningsgel. Om bedövning är kontraindicerad används annat glidmedel enligt tillverkarens anvisningar
- 10 % glycerollösning, hyperton koksalt eller sterilt vatten beroende på kateter
- Steril spruta för att fylla kateterballongen
- Urinuppsamlingspåse och ställning
- Sängskydd
- Tejp för fixering av katetern
Tvätt, bedövning och handhygien
- Den som kateteriserar och assistenten desinfekterar händerna.
- Kateteriseraren eller assistenten placerar sängskydd under patientens sätesregion och lår och desinfekterar händerna på nytt.
- Kateteriseraren och assistenten tar på skyddshandskar.
- Assistenten fuktar tvättkompresserna i tvättskålen och räcker dem till kateteriseraren mellan patientens ben ovanpå sängskyddet.
- Kateteriseraren tar ett stadigt arbetsgrepp om penis eller blygdläppar och behåller detta grepp under hela proceduren.
- Kateteriseraren utför tvätt. En ny kompress används för varje torkning.
- Hos män dras förhuden tillbaka och ollonet rengörs först, därefter urinrörsmynningen.
- Hos kvinnor säras blygdläpparna så att urinrörsmynningen syns, som sedan rengörs med nedåtriktade svep.
- Assistenten räcker kateteriseraren bedövningsgel. Män behöver vanligtvis två sprutor och kvinnor en.
- Kateteriseraren injicerar gelen långsamt i urinröret och låter den verka innan katetern sätts in.
- Observera att sterila handskar blir kontaminerade efter kontakt med den fabriksrena tvättskålen och efter tvättmomentet.
Insättning och handhygien
- Assistenten räcker kateteriseraren ett sterilt instrument och därefter katetern. Om bedövningsgel används som glidmedel på kateterspetsen tillför assistenten den aseptiskt från en ny oöppnad spruta.
- Kateteriseraren för in katetern i urinblåsan med ett sterilt instrument med varsamma rörelser och undviker kontamination. Att rikta penis rakt upp mot naveln rätar ut urinröret och underlättar kateteriseringen. När urin börjar rinna ur katetern är den i blåsan. Katetern förs in något längre för att säkerställa att ballongen är helt inne i blåsan.
- Assistenten kopplar ihop katetern och urinuppsamlingspåsens slang till ett slutet system och fyller kateterballongen.
- Kateteriseraren rengör patientens hud och slemhinnor från eventuell bedövningsgel. Hos män dras förhuden tillbaka till sin plats för att undvika förträngning.
- Kateteriseraren samlar bort materialet, tar av handskarna och desinfekterar händerna.
- Assistenten fäster katetern med tejp – hos män på nedre delen av buken och hos kvinnor på låret. Urinuppsamlingspåsen hängs på ställning nedanför blåsnivå. Assistenten tar av handskarna och desinfekterar händerna.
Hantering av urinuppsamlingssystem och handhygien
Vid hantering av urinuppsamlingssystemet används procedur‑ och patientspecifika handskar och sedvanliga försiktighetsåtgärder följs.
Sedvanliga försiktighetsåtgärder
Förbindelsen mellan urinkateter och uppsamlingspåse, dvs. det slutna systemet, öppnas inte eftersom dess syfte är att förhindra att bakterier når urinvägarna via dräneringsslangen eller uppsamlingspåsen. Urinen ska kunna rinna fritt genom katetern.
Urinuppsamlingspåsen töms regelbundet med en patientspecifik ren kanna. Påsens tapp får inte vidröra kannan. Stänk ska undvikas.
Urinuppsamlingspåsen hålls alltid under blåsnivå, även under transport. Påsen får inte vidröra golvet.
Vid daglig underlivstvätt hos patienten beaktas även kateterns fäste, utsida och området kring anus.
Borttagning och byte av kateter
Urinkateter avlägsnas så snart den inte längre är nödvändig. Urinuppsamlingspåsen töms före borttagning.
Först töms vätskan ur kateterballongen med spruta. Därefter avlägsnas katetern varsamt från urinblåsan. Om katetern fastnat roteras den försiktigt.
Urinkateter byts i följande situationer:
- urinvägsinfektion, om borttagning eller övergång till intermittent kateterisering inte är möjlig
- katetern är blockerad
- slutet system har brutits
- enligt tillverkarens rekommendationer.
Urinuppsamlingspåsen byts samtidigt som katetern.
Bedömning av behov och dokumentation
Följande dokumenteras i patientjournalen:
- orsaken till kateteranvändning
- planerat borttagningsdatum
- datum för insättning och borttagning
- mängden vätska i kateterballongen
- uppgifter om katetermodell, material och storlek.
Funktionen och behovet av kvarliggande urinblåsekateter ska bedömas dagligen.
Urinprovtagning
Från patienter med kvarliggande kateter tas urinprov endast om symtomgivande urinvägsinfektion misstänks.
Det slutna systemet öppnas inte för urinprovtagning.
Urinprovet tas enligt laboratoriets anvisningar från provtagningsporten på uppsamlingsslangen med spruta, vakuumteknik med nål och hållare, eller med nål och spruta. Provtagningsstället torkas med alkohol och får torka innan provtagning.
Det mest tillförlitliga provet fås från mittstråleurin efter att katetern tagits bort, eller från ny kateter om sådan sätts in.
