För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för yrkesverksamma inom funktionshinderområdet. Anvisningen är en rekommendation som grundar sig på lagstiftningen.
Anvisningen på sidan följer den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023). Den nya lagen om funktionshinderservice gäller från och med den 1.1.2025 och innehåller en övergångsperiod till och med den 31.12.2027. På Åland tillämpas fortfarande den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).
Läs mer om övergångsbestämmelserna i lagen om funktionshinderservice
Information om beslut om funktionshinderservice och om hur man ansöker om funktionshinderservice fås genom att kontakta välfärdsområdets funktionshinderservice. THL behandlar inte enskilda klientärenden.
I grundlagen föreskrivs om rätten till eget språk och egen kultur
Att ordna funktionshinderservice är myndighetsverksamhet där bestämmelserna om språk och kultur ska följas.
Enligt grundlagen är Finlands nationalspråk finska och svenska. Var och en har rätt att använda sitt eget språk, finska eller svenska, hos myndigheter och att få handlingar som gäller honom eller henne på sitt eget språk. I grundlagen konstateras dessutom att samerna, romerna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur.
Genom lag föreskrivs det särskilt om samernas rätt att använda samiska hos myndigheter. Genom lag tryggas också rättigheterna för dem som använder teckenspråk och för dem som på grund av funktionsnedsättning behöver tolknings- och översättningshjälp.
Språklagen, samiska språklagen och teckenspråkslagen
Språklagen preciserar grundlagsbestämmelsen om eget språk och egen kultur. Enligt språklagen har var och en rätt att använda finska eller svenska hos statliga myndigheter, hos myndigheter i tvåspråkiga välfärdsområden och välfärdssammanslutningar samt hos tvåspråkiga kommunala myndigheter. Myndigheten ska dessutom ge den som ska höras i ärendet möjlighet att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska.
Hos en enspråkig myndighet i ett välfärdsområde eller en välfärdssammanslutning används i regel välfärdsområdets eller välfärdssammanslutningens språk. I en enspråkig kommun används i regel kommunens språk.
Var och en har dock rätt att använda sitt eget språk och att bli hörd på sitt eget språk i ett ärende som väcks på myndighetens initiativ. Detta gäller också en skyldighet som myndigheten ålägger personen eller personens eller hens vårdtagarens grundläggande rättigheter.
Samiska språklagen tillämpas inom vissa områden och vid vissa myndigheter. Vid dessa myndigheter har samer rätt att i ärenden som gäller dem själva eller när de hörs i något annat ärende använda samiska. Myndigheten får inte begränsa denna rätt med hänvisning till att en same också kan finska eller svenska.
Syftet med teckenspråkslagen är att främja att de språkliga rättigheterna för personer som använder teckenspråk förverkligas. Enligt lagen ska myndigheterna i sin verksamhet främja möjligheterna för personer som använder teckenspråk att använda sitt eget språk och få information på sitt eget språk.
Språkliga och kulturella rättigheter inom förvaltningsverksamhet
Enligt förvaltningslagen ska myndigheten ordna tolkning och översättning i ett ärende som kan bli anhängigt på myndighetens initiativ, om
- en part som använder romani, teckenspråk eller något annat språk inte kan det finska eller svenska språk som används vid myndigheten, eller
- parten på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte kan göra sig förstådd.
För att utreda ärendet eller trygga partens rättigheter kan myndigheten sörja för tolkning och översättning också i andra ärenden än sådana som blir anhängiga på myndighetens initiativ.
Rätten till eget språk och egen kultur inom socialvården
Inom social- och hälsovården iakttas alla ovan nämnda bestämmelser om språkliga rättigheter. Dessutom ska man enligt klientlagen inom socialvården, när socialvård genomförs, beakta klientens önskemål, åsikt, intresse och individuella behov samt klientens modersmål och kulturella bakgrund.
När personalen inom socialvården redogör för klientens rättigheter och skyldigheter samt servicealternativ ska redogörelsen ges på ett sätt som gör att klienten i tillräcklig grad förstår dess innehåll och betydelse. Om personalen inom socialvården inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av sensoriskt eller talfel eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska man i mån av möjlighet sörja för tolkning och för att skaffa tolk.
Vem ansvarar för att ordna tolkning för personer med funktionsnedsättning inom funktionshindersocialarbete?
Bestämmelsen i klientlagen inom socialvården är primär i förhållande till FPA:s skyldighet att ordna tolkningstjänst. När socialbyrån kallar klienten till ett möte har socialbyrån möjlighet att ordna tolkningstjänst för klienten. Då ansvarar socialbyrån också för de kostnader som uppstår av att ordna tjänsten.
I situationer där behovet av tolkning inte har kunnat förutses av socialvården kan ansvaret för att ordna tolkningstjänsten ligga hos FPA. Om klienten till exempel på eget initiativ och utan tidsbeställning spontant skulle ha kommit till servicehandledning, ska klienten själv ordna tolkningstjänsten genom att beställa tolkning via FPA.
Om det är fråga om ett ärende som kan bli anhängigt på myndighetens initiativ ska myndigheten sörja för tolkning och översättning i enlighet med förvaltningslagen.
Källor
Finlands grundlag (731/1999) (Finlex)