Den offentliga debatten betonar individens brister snarare än strukturella problem i samhället – finns det alternativ?

Publicerad

7.5.2026

Åsikterna som framförs i blogginläggen är skribenternas egna och representerar inte institutionens officiella ståndpunkt.

Den offentliga diskussionen om människor i de svagaste positionerna i samhället, såsom personer som använder alkohol eller droger, mottagare av mathjälp eller personer som behöver sociala trygghetsförmåner, är ganska individcentrerad och negativ, vilket följande nyhetsrubriker visar:

Till och med en hjärtstartare som bultats fast i väggen stals när stölderna började i Triplas nya bostadskvarter (HS 17.2.2026)

En klädbutikföretagare konstaterade i en intervju med Yle att det inte är trevligt när ”park-kemister” hänger i centrum (Yle 30.10.2024)

Narkotikaanvändare tog över ett bostadsbolag i Vanda – ”Alla är rädda” (Ilta-Sanomat 3.10.2025)

I den offentliga debatten framstår utsatthet till stor del som en individuell egenskap som beror på personens egna brister. Det handlar om så kallat bristtänkande (deficit thinking), där människor i en svag ställning ses som själva skyldiga till sin situation.

Bristtänkande riktar bort blicken från strukturella faktorer

När fokus riktas mot ”park-kemisters” beteende eller människor som stjäl hjärtstartare behöver man inte diskutera om det finns brister i samhällets strukturer, såsom missbrukartjänster eller sociala trygghetsförmåner.

Ett typiskt exempel på att flytta fokus till individen är att ställa krav och sanktioner på arbetslösa arbetssökande – trots att den verkliga orsaken till arbetslösheten är bristen på arbetsplatser.

I sin värsta form kulminerar bristtänkande i en föreställning om att det inte finns några alternativ (TINA, There is No Alternative). Till exempel har nedskärningar i socialskyddet ofta motiverats med retoriken att det inte finns några andra alternativ.

Varför fungerar det inte att fokusera på individen?

Det finns ganska mycket kunskap om att åtgärder som bygger på bristtänkande snabbt når vägs ände. När det inte finns jobb är det inte heller effektivt att straffa en enskild person för bristen på arbete.

Enligt forskning orsakar kraven för att få förmåner också stress och försämrar därmed människors funktionsförmåga. Det är en orsak till att sänkning eller förlust av ekonomiska förmåner inte heller motiverar till att söka arbete.

I Finland har nedskärningar i socialskyddet främst lett till ökande fattigdom. Antalet mottagare av utkomststöd har vänt uppåt efter nedskärningarna. Antalet personer som riskerar marginalisering och ekonomiska svårigheter är på toppnivå.

Långvarig effekt kräver strukturella åtgärder

Ett alternativt synsätt skulle innebära att erkänna att det finns strukturella problem bakom individens illamående. Det skulle till exempel innebära att stärka tjänster som stöder människors handlingsförmåga och att flytta resurser från övervakning av sanktionerande åtgärder till att främja deltagande bland människor och gemenskaper.

Till exempel har man i sydvästra England infört den evidensbaserade modellen Three Conversations (3Cs), där man stärker människors resurser genom att utnyttja gemenskapens resurser och personliga styrkor. Användningen av modellen har visat sig minska behovet av långvarigt stöd.

Modellen i sydvästra England påminner om det kommunala försöket med deltagande social trygghet som genomfördes i Finland 2018–2019, där välbefinnande eftersträvades på ett helhetsinriktat sätt utifrån klientens behov. Ekonomiskt stöd användes som incitament, inte som bestraffning. Som ett resultat av försöket producerades också för första gången information om effekterna av vuxensocialt arbete med hjälp av AVAIN-mätaren.

Försök och forskning ger mer kunskap om effekter

Modiga försök behövs också i dagens värld, eftersom människors beteende inte kan förutsägas enbart med hjälp av ekonomiska kalkyler.

Genom försök skulle man kunna lägga till element i sociala trygghetsförmåner som bättre stöder människors möjligheter att agera och gå vidare i livet. Till exempel borde det vara mer flexibelt att kombinera deltidsarbete, studier eller rehabilitering med förmåner, och även små inkomster borde inte omedelbart leda till en betydande minskning av förmånerna. Effekterna bör bedömas med hjälp av AVAIN-mätaren integrerad i klientdatasystemen.

Genom försök skulle det vara möjligt att följa om människors funktionsförmåga förändras under arbetslösheten om socialt arbete fokuserar på att stärka människors handlingsförmåga och möjligheter att använda sina egna resurser.

Det finns alternativ

Det är viktigt att få fram alternativa diskussioner vid sidan av och i stället för bristtänkande samt att pröva nya modeller som kombinerar social trygghet och tjänster.

Genom försök skulle vi få kunskap om hur förmåner och tjänster kunde utvecklas mer ändamålsenligt så att hela socialskyddets finansiering och legitimitet skulle bygga på mångsidig forskningsbaserad kunskap – inte enbart på begränsade kostnadskalkyler, vars nytta oftast blir kortvarig.