Rusmedels- och beroendetjänsterna i omställning – kontakterna överförs till basservicen, där strukturer och kompetens behöver stärkas
Rusmedels- och beroendetjänsterna befinner sig i ett övergångsskede där kontakterna i allt högre grad sker inom basservicen. Förändringen ger möjligheter till tidigare stöd och effektivare hänvisning till vård, men förutsätter en målmedveten utveckling av servicestrukturerna, samarbetet och kompetensen inom basservicen. Annars finns det risk för att tjänsterna inte motsvarar människornas allt mer varierande behov, konstateras det i Institutet för hälsa och välfärds (THL) färska rapport om tillståndet för rusmedels- och beroendetjänsterna (Päihde- ja riippuvuuspalvelujen tila).
Till exempel hade rusmedels- och beroendetjänsterna inom den primära hälso- och sjukvården som avsåg alkoholanvändning 56 procent fler klienter 2024 än 2019. På motsvarande sätt har antalet kontakter inom den specialiserade sjukvården minskat.
– Ärenden som gäller rusmedel och beroenden verkar i allt högre grad övergå till den primära hälso- och sjukvården och annan basservice. Detta förutsätter att servicehelheterna och yrkespersonernas kompetens stöder förändringen, säger specialforskare Kristiina Kuussaari vid THL.
– Framtiden för rusmedels- och beroendetjänsterna formas av välfärdsområdenas strukturer och resurser samt av mer omfattande samhälleliga förändringar, såsom den åldrande befolkningen och den ökade kulturella mångfalden. I och med förändringarna behövs också nya lösningar för att förebygga och minska skadeverkningar av rusmedel och beroenden, säger Kuussaari.
I rapporten presenteras för första gången en omfattande lägesbild av den offentliga sektorns missbrukarvård samt det förebyggande rusmedelsarbetet.
Samarbetsstrukturerna stöder ännu inte tillgången till övergripande hjälp
Problem kopplade till rusmedel och beroenden är ofta komplexa och berör samtidigt hälsan, ekonomin och den sociala välfärden. Trots detta är samordningen mellan social- och hälsovården på många håll fortfarande ostrukturerad.
– Behovet av samarbete är allmänt erkänt, men i praktiken saknas det på många håll strukturer för hur samarbetet ska genomföras, säger Maria Heiskanen, specialforskare vid THL.
Välfärdsområdena behöver utveckla strukturerna för tjänsterna och samarbetet så att klienterna får den hjälp de behöver på ett enkelt och samordnat sätt. Detta förutsätter gränsöverskridande ledarskap inom social- och hälsovården samt att både yrkespersoner och klienter involveras i utvecklingen av samarbetet.
Personer i arbetslivet behöver fungerande servicehelheter
En betydande del av de skador som är kopplade till missbruk och beroenden berör personer som är yrkesverksamma. Tidig identifiering och tidigt stöd är enligt forskning effektiva metoder för att förebygga att problemen förvärras, men servicesystemet erbjuder inte alltid tydliga och lättillgängliga servicehelheter för riskanvändare.
– För en del räcker det med att man tar upp användningen av rusmedel eller något annat beroende till diskussion. Andra behöver mer omfattande stöd, säger Kuussaari. När man ingriper i rusmedels- och beroendeproblem i ett tidigt skede gynnas både arbetstagarna och arbetsgivarna.
Primärvårdens och företagshälsovårdens roll i behandlingen av lindrigare problem bör stärkas.
Utöver missbruk utgörs det ökade servicebehovet särskilt av aktiviteter kopplade till den digitala världen, såsom spel om pengar.
Den personliga kontakten är kärnan rusmedels- och beroendetjänsterna
Tillgängliga tjänster är en central förutsättning för att få hjälp. Digitala lösningar kan stödja tjänsterna, men personlig kontakt är fortfarande nödvändig för många klienter.
De vardagliga stödtjänsterna för de mest utsatta personerna med rusmedels- eller beroendeproblematik är på många håll otillräckliga. Dålig tillgång till tjänster, höga trösklar och bristfällig tillgänglighet kan hindra människor från att söka hjälp i tid och öka upplevelser av utanförskap.
– En central fråga i utvecklingen av rusmedels- och beroendetjänsterna är om tjänsterna möter människornas vardag eller inte, sammanfattar Kuussaari.
Mer information:
Kristiina Kuussaari
specialforskare
tfn 029 524 7476
[email protected]
Maria Heiskanen
specialforskare
tfn 029 524 8112
[email protected]
Jenna Grundström
specialforskare
tfn 029 524 7696
[email protected]
Katariina Warpenius
specialforskare
tfn 029 524 7019
[email protected]