Allvarliga våldshandlingar i läroanstalter

På denna sida

För vem är anvisningen avsedd?

Denna anvisning är avsedd för att bedöma elevers och studerandes behov av psykiskt stöd efter en allvarlig våldshandling i en läroanstalt. Anvisningen innehåller rekommendationer för verksamhetssätt och kan användas av dem som arbetar med elever och studerande. Den innehåller också vägledning för situationer där man känner oro för att en elev eller studerande kan utgöra en risk för att begå en allvarlig våldshandling i en läroanstalt, såsom en skolattack.

I läroanstalter kan det förekomma olika former av våld med varierande allvarlighetsgrad. I denna anvisning avses med allvarligt våld skolattacker eller annat omfattande allvarligt våld som riktas mot elever, studerande eller läroanstaltens personal, eller försök till sådant.

Allmänna handlingsanvisningar

Krisarbetare i välfärdsområdet och tredje sektorn erbjuder krishjälp genast efter en traumatisk erfarenhet.
Under de första veckorna efter en våldshandling är det viktigaste för barnet eller den unga att återgå till en trygg vardag.

För de flesta räcker vuxnas närvaro och vanliga vardagsrutiner för återhämtning, och det uppstår inga allvarliga eller långvariga effekter på den psykiska hälsan.

Hur djupt ett barn eller en ung person påverkas av en traumatisk händelse beror bland annat på ålder och utvecklingsnivå, det stöd som ges av föräldrar och andra vuxna samt vad barnet eller den unga har tvingats se och uppleva. Du kan påminna om att hjälp kan sökas även senare, tillexempel flera månader efter händelsen.

Om du som yrkesperson blir orolig för en elev eller studerande, hänvisa hen till elevhälsotjänsterna, det vill säga till hälsovårdare, kurator, psykolog eller läkare.

Självdestruktivitet och hot om våld vittnar alltid om ett omedelbart behov av krishjälp.

Ett skyddsnät ska omedelbart byggas upp kring barnet eller den unga.
Till skyddsnätet hör barnets eller den ungas närstående, lärare, yrkespersoner inom elevhälsan, en psykiatrisk sakkunnig och vid behov polisen.
Beakta också språklig tillgänglighet: säkerställ att barnet eller den unga samt hens närstående får information och vägledning på ett språk de förstår, vid behov med tolkning, så att det faktiskt är möjligt att söka hjälp och styras till stöd.

För att undvika ytterligare traumatisering bör barn och unga skyddas från att följa nyhetsrapporteringen och sociala medier om den traumatiska händelsen. Det är dessutom viktigt att fästa uppmärksamhet vid negativa gruppfenomen i sociala medier, så att rykten eller upprepade diskussioner om händelsen inte ökar den psykiska belastningen.

Närmare anvisningar om krisberedskap och krishantering:

Psykologiska första hjälpen

I början av en kris är "psykologiska första hjälpen" en lämplig form av stöd. Psykologisk första hjälpen är inte egentlig vård, utan snarare ett sätt att förstå, lyssna på och stödja en person som har varit med om en katastrof. Psykologisk första hjälpen ges till exempel av välfärdsområdets social- och krisjour och organisationer.

Röda Korset och Röda Halvmånen har utarbetat en guide för psykisk första hjälpen. Guiden innehåller bland annat råd om hur man kommunicerar med barn i en krissituation.
Guide för psykisk första hjälpen (pdf, Röda Korset och Röda Halvmånen)

Klassificering i sex steg för bedömning av barns eller ungas exponering

Exponeringsgraden för våld är en av de faktorer som kan påverka om och hur symtom uppstår. Hälso- och sjukvårdspersonal kan vid bedömning av exponering använda en klassificering i sex steg som tidigare tillämpats i samband med skolattackerna i Jokela och Kauhajoki. Exponering via videomaterial i sociala medier har inte beaktats i denna klassificering. Det är dock viktigt att notera att även sådant material kan ha en negativ inverkan på det psykiska välbefinnandet.

Terapeutiskt stöd rekommenderas särskilt för dem som varit allvarligt eller extremt exponerade. Det är viktigt att beakta den exponerades egen beredskap och motivation att ta emot stöd samt att behovet kan visa sig först efter en tid.

Tabell: Klassificering i sex steg för bedömning av exponering vid skolattacker

Exponeringsgrad	Närmare beskrivning
Ingen exponering	Förlorade inte en person som hen känner eller som är betydelsefull för hen själv.
Låg eller lindrig exponering	Var inte i skolan vid tidpunkten för händelsen och förlorade inte en person som är betydelsefull för hen själv.
Måttlig exponering	Bevittnade inte händelserna direkt och var inte tvungen att gömma sig. Såg inte skytten och förlorade inte en person som är betydelsefull för hen själv, men evakuerade sig själv eller evakuerades enligt anvisningar.
Betydande exponering	Var tvungen att gömma sig eller agera för att undvika livsfara. Såg en skjuten person eller förlorade en bekant person.
Allvarlig exponering	Var nära livsfara eller såg när någon annan hotades med vapen. Förlorade en vän.
Extrem exponering	Hamnade i omedelbar livsfara, såg en annan människa bli skjuten eller förlorade en familjemedlem.

Källa:
THL Rapport 4/2012: Återhämtning, stöd och vård för de elever och studerande som utsattes för händelsen med dödsskjutningarna i Jokela och Kauhajoki (på finska)

Screening för posttraumatiskt stressyndrom

En rekommenderad tidpunkt för screening av psykiska symtom för att kunna fastställa posttraumatiskt stressyndrom är tidigast cirka en månad efter traumat, eftersom en alltför tidig screening ger för många felaktiga positiva resultat.

Välfärdsområdena bör ordna rutinmässig screening av posttraumatiska symtom i situationer med hög risk för störningar bland dem som upplevt en exceptionellt chockerande händelse. Mer information om posttraumatiskt stressyndrom:

Som screening för barn och unga rekommenderas avsnittet som mäter symtom i CATS 2.0, som finns tillgängligt bland annat via Psykportens avsnitt för yrkespersoner:

För screening av traumasymtom hos vuxna:

Hälso- och sjukvårdstjänster efter en allvarlig våldshandling

Aktiva rutinmässiga behandlingsinterventioner bör undvikas under de första veckorna efter traumat.

Personer som redan i ett tidigt skede efter händelsen uppvisar svåra stressymtom bör hänvisas till vårdbehovsbedömning och vård inom hälsostationen eller företagshälsovården.

Lindriga störningar som varat i en till två månader kan behandlas till exempel inom primärvården, elevhälsan, företagshälsovården eller den enhet som ansvarar för behandlingen av somatiska skador, med stöd av psykiatrisk konsultation och att aktiv uppföljning av återhämtningen.

Posttraumatiskt stressyndrom kan behandlas med hjälp av flera olika former av psykoterapi.

Psykosociala interventioner avsedda för behandling av trauma tillhandahålls av olika aktörer inom både primärvården, den specialiserade sjukvården och tredje sektorn.
Välfärdsområdet kan också erbjuda psykoterapi enligt principen om köpta tjänster.

Personer som befunnit sig i omedelbar närhet av en våldshändelse behöver i regel individuellt stöd för återhämtning och även längre uppföljning. Om barnet eller den unga redan tidigare har haft psykiska problem, såsom depression, självdestruktivitet, rädslor, ångest, tvångssyndrom, användning av rusmedel eller våldsbenägenhet, ska barnets eller den ungas situation följas upp särskilt noggrant.

Vid allvarligt nedsatt funktionsförmåga, långvarig symtom eller otillräcklig vårdrespons, ska patienterna hänvisas till psykiatrisk konsultation eller psykiatrisk specialiserad sjukvård. Sällsynta men möjliga samtidiga självdestruktiva symtom efter traumat bedöms enligt den gällande vårdrekommendationen och hanteras som brådskande inom den specialiserade sjukvården.