Ändringssökande inom funktionshinderservicen

På denna sida

För vem är anvisningen avsedd?

Denna anvisning är avsedd för yrkesverksamma inom funktionshinderområdet. Anvisningen är en rekommendation som grundar sig på lagstiftningen.

Anvisningen på sidan följer den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023). Den nya lagen om funktionshinderservice gäller från och med den 1.1.2025 och innehåller en övergångsperiod till och med den 31.12.2027. På Åland tillämpas fortfarande den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).

Läs mer om övergångsbestämmelserna i lagen om funktionshinderservice

Information om beslut om funktionshinderservice och om hur man ansöker om funktionshinderservice fås genom att kontakta välfärdsområdets funktionshinderservice. THL behandlar inte enskilda klientärenden.

Begära omprövning av tjänsteinnehavarens beslut

Den som ansöker om socialvårdstjänster har rätt att få ett skriftligt beslut med motiveringar. Till tjänsteinnehavarens beslut ska alltid fogas anvisningar om begäran om omprövning.

En klient inom välfärdsområdets socialvård, såsom funktionshinderservice, kan begära omprövning eller söka ändring i ett individuellt beslut som han eller hon har fått, om han eller hon inte är nöjd med beslutets innehåll. En begäran om omprövning av en tjänsteinnehavares beslut inom socialvården görs hos välfärdsområdet.

(Lagen om funktionshinderservice 35 §)

Begäran om omprövning ska lämnas till den myndighet som fattat beslutet. Begäran ska lämnas in senast inom trettio (30) dagar från delfåendet av beslutet.

(Förvaltningslagen 49 c och d §)

Dessutom kan en klient inom socialvården eller en patient inom hälso- och sjukvården framställa en anmärkning till verksamhetsenhetens ansvarsperson eller anföra klagomål hos tillsynsmyndigheten, om han eller hon inte är nöjd med den service, vård eller det bemötande som han eller hon har fått.

Anförande av besvär hos förvaltningsdomstolen

Beslut som välfärdsområdet fattat med anledning av en begäran om omprövning kan överklagas till förvaltningsdomstolen inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Välfärdsområdet ska bifoga en besvärsanvisning till beslutet.

(Förvaltningslagen 47 §)

Ändringssökande i förvaltningsdomstolens beslut

Ett beslut som meddelats av förvaltningsdomstolen får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen, om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 107 §)

Besvärstillstånd söks genom en ansökan om besvärstillstånd, som kan ingå i samma besvärsskrift som besvären eller lämnas in till högsta förvaltningsdomstolen som en separat handling tillsammans med besvärsskriften.

I ansökan om besvärstillstånd ska den lagstadgade grunden för ansökan anges samt motiveras varför den som söker ändring anser att det finns grund för att bevilja besvärstillstånd.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 110 §)

Besvärstillstånd ska beviljas om:

det med tanke på lagens tillämpning i andra liknande fall eller för en enhetlig rättspraxis är viktigt att få saken avgjord av högsta förvaltningsdomstolen, eller
det finns särskilda skäl att föra saken till högsta förvaltningsdomstolen på grund av ett uppenbart fel i ärendet, eller
det finns något annat vägande skäl att bevilja besvärstillstånd.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 111 §)

Förvaltningsdomstolen ska bifoga en besvärsanvisning, det vill säga anvisningar för hur man anför besvär, till sitt beslut.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 88 §)

Rättegångskostnader i förvaltningsdomstolen och i högsta förvaltningsdomstolen

I regel skall parterna i förvaltningsprocesser stå för sina egna rättegångskostnader. En part i en rättegång i ett förvaltningsärende är skyldig att helt eller delvis ersätta den andra partens rättegångskostnader, om det med beaktande av avgörandet i ärendet skulle vara oskäligt att parten själv får stå för sina rättegångskostnader.

Vid bedömningen av skäligheten i ersättningsskyldigheten kan man dessutom beakta ärendets rättsliga oklarhet, parternas agerande samt ärendets betydelse för den berörda parten.

En enskild part kan åläggas att ersätta en myndighets rättegångskostnader endast om parten har framställt ett uppenbart ogrundat yrkande.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 95 §)

Ersättningsgilla rättegångskostnader är kostnader som uppstått för upprättande av rättegångsskrifter, anskaffning av utredning som behövs för att avgöra ärendet samt annan beredning av rättegången.

Till ersättningsgilla rättegångskostnader hör också kostnader för deltagande i rättegången, ersättning till vittne eller sakkunnig samt arvode och ersättning till ombud eller biträde samt andra kostnader som direkt hänför sig till rättegången. Ersättning kan även betalas till en part för arbete som orsakats av rättegången och för förlust som direkt hänför sig till rättegången.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 97 §)

Ersättning för rättegångskostnader ska yrkas innan förvaltningsdomstolen avgör huvudsaken. I yrkandet ska rättegångskostnadernas belopp och grunder specificeras.

(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 98 §)

Utgångspunkten är att parten själv bekostar den juridiska hjälp som han eller hon behöver. Om han eller hon inte har råd att själv skaffa den hjälp som behövs, kan den helt eller delvis finansieras med statliga medel. Rättshjälp beviljas dock i allmänhet inte om den sökande har en rättsskyddsförsäkring som täcker kostnaderna för ärendet.

Mer information om rättshjälp

En del av besluten i förvaltningsdomstolen och högsta förvaltningsdomstolen är avgiftsbelagda, och då tas en rättegångsavgift ut. Avgiften är 310 euro i förvaltningsdomstolen och 610 euro i högsta förvaltningsdomstolen (år 2026).

Rättegångsavgifter i förvaltningsdomstolen (Domstolsverket)

Rättegångsavgift tas inte ut till exempel i de flesta ärenden som gäller social- och hälsovårdstjänster och som väckts av en privatperson, såsom ärenden inom funktionshinderservice (ärenden som gäller specialomsorger för personer med utvecklingsstörning eller service och stödåtgärder som ordnas på grund av funktionsnedsättning).

(Lagen om domstolsavgifter 5 §)

Söka ändring i specialomsorgsprogrammet

Specialomsorgsprogram utarbetas inte längre efter att den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023) trätt i kraft. Under övergångsperioden för den nya lagen om funktionshinderservice (1.1.2025–31.12.2027) kan ändring dock sökas i ett specialomsorgsprogram i enlighet med lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda sådan den lydde före 1.1.2025.

Läs mer: Den nya funktionshinderservicelagens ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Det finns två förfaranden för att söka ändring i specialomsorgsprogrammet som föreskrivs i Specialomsorgslagen:

Enligt 36 § i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda kan Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården för det första bestämma att specialomsorgsprogrammet ska rättas till de delar som anses nödvändiga, om personen själv, hans eller hennes vårdnadshavare eller annan laglig företrädare eller den sakkunniggrupp för krävande multiprofessionellt stöd som fattar beslut anser att programmet inte är ändamålsenligt.

(Lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda 36 §)

En begäran om omprövning enligt 36 § i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda är inte bunden till någon tidsfrist, utan kan göras till tillsynsmyndigheten när som helst.

Enligt 81 a § i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda får omprövning begäras hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården i fråga om beslut som gäller givande eller avslutande av annan specialomsorg än sådan som ges oberoende av personens vilja, eller beslut om godkännande av ett individuellt specialomsorgsprogram som hänför sig till sådan specialomsorg, i enlighet med vad som föreskrivs i förvaltningslagen. Detta innebär bland annat att begäran om omprövning ska göras inom 30 dagar från delfåendet av beslutet. Beslut som meddelats med anledning av begäran om omprövning får överklagas till förvaltningsdomstolen.

(Förvaltningslagen 49 c §)
(Lagen om rättegång i förvaltningsärenden 6 §)

Ändring i beslut som gäller specialomsorgsprogram eller givande av specialomsorg, till exempel ordnande av boende, söks således hos Tillstånds- och tillsynsverket med stöd av 81 a § i lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda. För detta ändringssökande gäller en besvärstid på 30 dagar från delfåendet av beslutet.

(Lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda 81 a §)

Sökande av ändring i beslut om begränsningsåtgärder enligt specialomsorgslagen

Följande beslut enligt lagen om specialomsorger om utvecklingsstörda får överklagas till förvaltningsdomstolen:

beslut om meddelande av specialomsorger eller beslut om avslutande av specialomsorger
beslut om att en person ska tas in för undersökning (undersökning som krävs för specialomsorger oberoende av personens vilja)
beslut om förordnande av en person till en enhet för krävande multiprofessionellt stöd oberoende av personens vilja
beslut om fortsatt specialomsorg oberoende av personens vilja

Dessutom får följande beslut om begränsningsåtgärder överklagas till förvaltningsdomstolen:

skriftligt beslut om omhändertagande av ämnen och föremål (42 g § 2 mom.)
skriftligt beslut som gäller tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots att personen motsätter sig (42 j § 5 mom.)
skriftligt beslut om upprepad användning av begränsande hjälpmedel eller utrustning i dagliga funktioner (42 k § 3 mom.)
skriftligt beslut om användning av begränsande hjälpmedel eller utrustning i allvarliga risksituationer eller fasthållning (42 l §)
skriftligt beslut om övervakad rörelsefrihet (42 m §)
skriftligt beslut om förhindrande av att lämna enheten (42 n § 3 mom.)

Ändring får också sökas hos förvaltningsdomstolen genom besvär i ett skriftligt beslut av ansvarig föreståndare för en privat socialvårdsenhet eller institution som gäller:

omhändertagande av ämnen och föremål enligt 42 g § 2 mom.
upprepad användning av begränsande hjälpmedel eller utrustning i dagliga funktioner enligt 42 k § 3 mom.
användning av begränsande hjälpmedel eller utrustning i allvarliga risksituationer enligt 42 l § 3 och 4 mom.
rörelsefrihet under övervakning enligt 42 m § och
kvarhållande enligt 42 n § 3 mom.

Dessutom får ändring sökas hos förvaltningsdomstolen i ett skriftligt beslut av en läkare vid en privat socialvårdsenhet eller institution som gäller fasthållning enligt 42 l § 5 mom.

Användningen av sådana begränsningsåtgärder för vilka det inte fattas ett skriftligt beslut utan ett muntligt avgörande kan inte överklagas.

Social- och hälsovårdsministeriet har publicerat en tabell över de begränsningsåtgärder som leder till förvaltningsbeslut. SHM:s tabell är upprättad 2016 och har inte uppdaterats.

SHM: Beslut om begränsningsåtgärder inom specialomsorger för personer med utvecklingsstörning (2016) (på finska, pdf 70,0 kb)

Vem får söka ändring?

Ändring får sökas i ovan nämnda beslut av den person som får specialomsorg och hans eller hennes lagliga företrädare.

Om en myndig person som får specialomsorg saknar laglig företrädare, får ändring i de situationer som avses i 9 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården också sökas av en anhörig eller annan närstående som deltar i planeringen och genomförandet av personens service.