Syftet med hörandet
Den myndighet som bereder ett beslut ska ge parten tillfälle att framföra sin åsikt i ärendet innan det avgörs. Parten ska dessutom ges möjlighet att avge sin förklaring med anledning av sådana yrkanden och sådan utredning som kan inverka på hur ärendet kommer att avgöras. Hörandet är således inte en formalitet, utan den som hörs ska ges en faktisk möjlighet att påverka ärendets avgörande.
Parten hörs om sådana krav och utredningar som kan ha betydelse för ärendets avgörande. Med krav avses till exempel en myndighets yrkande om att ett barn ska omhändertas.
(Förvaltningslagen 34 §)
En part är en person vars intresse, rättighet eller skyldighet ärendet gäller. Inom barnskyddet kan det dessutom finnas delaktiga i ärendet som behöver höras innan ett beslut fattas.
I 42 § barnskyddslagen regleras hörandet i ärenden som gäller omhändertagande och vård utom hemmet. Myndigheten ska dock höra parter i enlighet med förvaltningslagen även när andra beslut bereds. I andra ärenden än omhändertagande och vård utom hemmet tillämpas förvaltningslagen på hörandet. Sådana ärenden kan till exempel vara begränsningar enligt barnskyddslagen.
Kallelse till hörande
En kallelse till hörande ska ges skriftligen. Myndigheten kan lämna den skriftliga informationen till parten personligen, eller sända den per tjänstebrev eller med mottagningsbevis. Om parten inte hämtar ut kallelsen, kan myndigheten låta delge kallelsen via stämningsmannen. Kallelsen ska ange syftet med hörandet samt den tidsfrist inom vilken parten kan lämna sin förklaring.
(Förvaltningslagen 36 §, 59 § och 60 §)
Om delgivningen av hörandet (kallelsen till hörande) sänds som ett vanligt tjänstebrev ska en kopia av meddelandet fogas till handlingarna. Av kopian ska framgå till vem, när och i vilket ärende meddelandet har sänts samt avsändarens namn. Mottagaren anses ha fått del av meddelandet den sjunde dagen efter att brevet skickats, om inte något annat påvisas. Det är således inte nödvändigt enligt lagen att använda mottagningsbevis.
Delgivningen kan också lämnas personligen till mottagaren eller dennes företrädare, och då ska ett skriftligt intyg upprättas. Av intyget ska framgå vem som levererat delgivningen, vem som tagit emot den samt tidpunkten för delgivningen.
Tidsfristen för att lämna en förklaring får inte vara oskäligt kort. Bedömningen av vad som är en skälig tid påverkas av att den som hörs måste ha möjlighet att noggrant sätta sig in i materialet. Den som hörs kan också behöva skaffa utomstående hjälp för att upprätta en skriftlig förklaring eller inhämta ett expertutlåtande.
Myndigheten ska vid behov ange i kallelsen av vilka faktorer den särskilt önskar en förklaring. Kallelsen ska innehålla ett omnämnande om att ärendet kan avgöras även om den delaktiga personen inte utnyttjar sin möjlighet att bli hörd eller överskrider tidsfristen.
Partens rätt att ta del av handlingar
Myndigheten ska på eget initiativ och på tjänstens vägnar lämna den delaktiga parten de handlingar som är föremål för hörandet, antingen i original eller som kopior, eller på annat sätt ge parten tillfälle att ta del av dem. Om handlingarna inte lämnas tillsammans med kallelsen, ska det tydligt framgå av kallelsen var och när parten kan ta del av dem. Handlingarna ska innehålla en sekretessmärkning.
Handlingar kan helt eller delvis kvarhållas, men det måste finnas en lagenlig grund för det. En sådan grund kan till exempel vara att utlämnande av uppgifterna skulle strida mot barnets bästa enligt offentlighetslagen.
(Förvaltningslagen 36 §)
(Offentlighetslagen 11 § 2 mom.)
Parterna har rätt att under hörandet ta del av alla de handlingar som har kunnat eller kan påverka ärendets avgörande. I samband med utredande av åsikt och hörande får barnet dock inte lämnas sådana uppgifter som äventyrar dess utveckling eller strider mot någon annan synnerligen viktig enskild fördel för barnet.
(Barnskyddslagen 20 §)
(Förvaltningslagen 34 §)
Barnets bästa kan äventyras till exempel om handlingarna innehåller uppgifter om barnets föräldrar eller om barnet självt som kan skada barnets psykiska hälsa eller relation till sina föräldrar. Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter bedömer vad som är förenligt med barnets bästa. Socialarbetaren avgör också om barnet bäst tar del av handlingarna genom att läsa dem själv eller genom att gå igenom dem tillsammans i samtal.
Rätten till information omfattar de handlingar som myndigheten har inhämtat eller upprättat under handläggningen av barnets ärende. En handling kan också ha sänts in från en annan instans. Rätten till information påverkas inte av om handlingen är upprättad av myndigheten själv eller mottagen från någon annan instans.
Till exempel påverkar socialarbetarens egna anteckningar i regel handläggningen eller har kunnat påverka den, och därför har parterna rätt att ta del av dem.
(Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 5, 11 och 12 §)
Inom barnskyddet kan det också insamlas uppgifter om andra personer än klienten eller en part, såsom barnets närstående. Även sådana uppgifter kan omfattas av partens rätt till information om de har kunnat eller kan påverka ärendets behandling hos myndigheten.
(Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet 11 §)
Hörandet
Det är viktigt för partens rättsskydd att hen ges möjlighet att framföra sin åsikt eller lämna en muntlig eller skriftlig förklaring. Parter har rätt att ha ett ombud eller biträde med sig. Ett barn kan till exempel ha med sig en vän eller någon annan närstående person. Om parten inte lämnar in den begärda utredningen eller inte närvarar vid hörandet, kan ärendet avgöras utan att parten hörs.
Utredningar, såsom läkarutlåtanden, utgör de fakta och bevis som ligger till grund för myndighetens yrkande. Yrkanden och utredningar påverkar den rättsliga bedömningen. Myndigheten ska därför höra parten även när ny utredning inkommer efter hörandet.
Det rekommenderas att myndigheten gör upp en hörandeberättelse där närvarande personer antecknas samt de omständigheter som den hörda personen tar upp. Den tjänsteman som genomför hörandet läser upp anteckningarna för parten. Det rekommenderas att parten bekräftar berättelsen med sin underskrift.
Utredning av barnets åsikt
Även om ett barn under 12 år inte har rätt att bli hörd enligt förvaltningslagen, ska barnets åsikt ändå utredas på det sätt som förutsätts i 20 § barnskyddslagen. Att få uttrycka sina åsikter och tankar är barnets rätt, oberoende av barnets ålder.
(Barnskyddslagen 20 §)
Arbetstagaren inom barnskyddet ska säkerställa att barnet får information i barnskyddsärendet och att barnet ges möjlighet att framföra sin åsikt på ett sätt som motsvarar barnets ålder och utvecklingsnivå. Sättet att utreda barnets åsikt och dess huvudsakliga innehåll skall antecknas i de barnskyddshandlingar som rör barnet.
(Barnskyddslagen 5 § och 20 § 1 mom.)
Barnets åsikt kan lämnas outredd om utredningen skulle äventyra barnets hälsa eller utveckling, eller annars uppenbart är onödig. Detta kan till exempel vara fallet om utredningen tydligt skulle uppröra eller skada barnet på grund av barnets psykiska tillstånd.
(Barnskyddslagen 20 § 3 mom.)
Barnets åsikt kan också lämnas outredd om en ansökan som gäller barnet är uppenbart ogrundad, såsom vid upprepade ansökningar från föräldrarna om upphörande av omhändertagande utan att omständigheterna har förändrats. Beslutet att inte utreda barnets åsikt ska motiveras och antecknas i handlingarna.
Utredning av barnets åsikt innebär i bästa fall mer än att bara ta emot det barnet säger – det är att lyssna, iaktta och försöka förstå. Det kräver att arbetstagaren är aktiv i samspelet på ett sätt som gör att barnet upplever att det barnet uttrycker är viktigt, att någon bryr sig och att barnet har frihet att uttrycka sig.
Om barnet är mycket litet eller annars inte kan uttrycka sin åsikt muntligt, kan barnets åsikt också utredas indirekt genom att höra och samla information från exempelvis barnets närstående, daghem eller skola.
Barnets åsikt kan även utredas genom att iaktta barnets lek och handlingar eller genom att studera barnets teckningar. Utredningen kan göras av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, eller genom andra arrangemang, till exempel vid familjerådgivningen eller av en annan sakkunnig.
Utredningen ska göras mycket finkänsligt. Förtroendet mellan barnet och arbetstagaren är avgörande – utan det är det svårt att tala om svåra frågor. För att utredningen eller hörandet av barnets åsikt ska lyckas måste barnet även vara medvetet om att vårdnadshavaren godkänner förfarandet.
Barnet kan endast delta öppet och genuint i situationer som inte hotar barnets känsla av lojalitet gentemot föräldern och inte heller barnets egen trygghetskänsla. Barnet har också rätt att avstå från att tala.
Hörande enligt 42 § i barnskyddslagen
Med stöd av 42 § i barnskyddslagen ska myndigheten ge de delaktiga i ärendet tillfälle att bli hörda
- innan en ansökan eller ett beslut om omhändertagande fattas,
- innan ett beslut om vård utom hemmet eller avslutande av omhändertagandet fattas.
Följande personer ska höras:
- ett barn som har fyllt 12 år; även yngre barns åsikter ska utredas
- vårdnadshavaren eller annan laglig företrädare
- föräldern och
- den person som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård.
Skyldigheten att höra parterna omfattar både omhändertaganden som sker med samtycke och sådana som sker mot någons vilja. Det ska antecknas i hörandeberättelsen om den hörda personen motsätter sig omhändertagandet eller den föreslagna platsen för vård utom hemmet.
Den som svarar eller omedelbart före beredningen av ärendet har svarat för barnets vård är någon som faktiskt har ansvarat för barnets vård och hos vilken barnet har bott i ett gemensamt hem. Detta kan till exempel vara förälderns nya make, maka eller sambo, registrerade partner, barnets vårdare i ett enskilt hem eller en annan motsvarande person.
Även familjevårdare i uppdragsförhållande och familjevårdare i professionella familjehem räknas som sådana personer.
Hörandeskyldigheten gäller inte en förälders nya partner om denne inte i praktiken har deltagit i barnets vård och fostran. Det finns inga fasta tidsgränser – genom samtal med familjen utreds om partnern ska höras.
Myndigheten kan genomföra hörandet så att två anställda är närvarande eller så att hörandet sker inom barnskyddets expertgrupp.
Hörandet kan också genomföras i samband med ett möte som ordnas i barnets ärende eller i samband med ett familjerådslag. I dessa sammanhang är hörandet ofta naturligt, men sekretessbestämmelserna måste beaktas. För att hörandet ska kunna genomföras i samband med ett sådant möte krävs att den hörda personen ger sitt samtycke och förstår vad hörandet innebär.
Underlåtelse att genomföra hörande
Ett hörande behöver inte ordnas i ett ärende som gäller barnets omhändertagande eller vård utom hemmet, om
- detta kan anses vara motiverat på grund av att barnet inte har kontakt med den som ska höras och hörandet inte kan antas vara absolut nödvändigt för att ärendet ska kunna utredas,
- bonings- eller vistelseorten för den som ska höras inte med skäliga åtgärder kan klarläggas, eller om
- hörandet kan medföra allvarlig fara för barnets utveckling eller säkerhet och det anses nödvändigt att utelämna hörandet för att barnets bästa ska tillgodoses.
(Barnskyddslagen 42 § 3 mom.)
Vad innebär utebliven kontakt?
Med utebliven kontakt avses att kontakt med personen som ska höras i praktiken saknas på grund av personens eget val. Om kontakten inte uteblivit av personens eget val, eller om en förälder har haft mycket sporadisk kontakt med sitt barn – exempelvis en gång eller två gånger per år – anses kontakten inte nödvändigtvis ha uteblivit.
Även om kontakten mellan barnet och den som ska höras har uteblivit ska hörandet ordnas om det i övrigt är nödvändigt för att utreda ärendet. Detta gäller exempelvis när man vid bedömningen av ett omhändertagande behöver utreda den andra förälderns förmåga att svara för barnets vård och fostran.
När myndigheten försöker utreda var den som ska höras finns
När myndigheten försöker fastställa bonings- eller vistelseorten av den som ska höras ska den vid behov inhämta uppgifter från andra parter och myndigheter, såsom polisen, Brottspåföljdsmyndigheten eller Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata (DVV). I barnets handlingar ska det framgå hur myndigheten har försökt nå personen och vilka åtgärder som vidtagits för att utreda var personen befinner sig.
Dokumentation vid underlåtelse
En utredning av varför och på vilka grunder hörandet har inte har ordnats ska fogas till barnets handlingar. Om en viss part inte har hörts, ska denne ändå bevisligen delges beslutet om omhändertagande, placering i vård utom hemmet eller avslutande av omhändertagandet.
Underlåtelse av hörande i andra situationer än 42 §
I andra fall än de som avses i 42 § i barnskyddslagen tillämpas 34 § 2 mom. i förvaltningslagen på fall där man inte ordnar ett hörande. I ett barnskyddsärende gäller detta främst följande situationer där ett ärende får avgöras utan att höra parten:
- om hörandet kan äventyra att beslutets syfte uppnås eller
- om den fördröjning som hörandet skulle orsaka medför betydande olägenhet för människors hälsa, den allmänna säkerheten eller miljön.