Vem är instruktionen avsedd för?
Denna anvisning är avsedd för yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården som träffar självdestruktiva klienter. På fliken finns dessutom en anvisning om hur man gör upp en skyddsplan.
På fliken finns också en instruktion om ansvarsfull rapportering av självmord till medieproffs som rapporterar om självmord.
Hur bedöms självmordsrisken?
Läkaren bedömer behovet och brådskan av både somatisk och psykiatrisk vård av en självdestruktiv person. En självmordsbenägen ungdom hör alltid till den specialiserade sjukvårdens bedömning.
För att kunna bedöma självmordsrisken måste tillräckligt med tid reserveras för ett möte med en självdestruktiv person. Avbrott, förbiseende och frågeöversvämning ska undvikas.
Självmordsrisken kan identifieras. Självmordsrisken är stor när en person
- talar om sin önskan att dö
- söker ett sätt att döda sig själv
- talar om att känna sig hopplös eller betydelselös
- talar om att vara i en återvändsgränd eller känna en outhärdlig smärta
- talar om att vara en börda för andra
- ökar sin användning av alkohol eller läkemedel
- beter sig ängsligt, upphetsat eller rastlöst
- sover för lite eller för mycket
- drar sig undan för sig själv eller känner sig distanserad
- visar ilska eller talar om att hämnas
- rör sig från den ena ytterligheten till den andra i sina känslostämningar.
Risken för självmord är ju större desto fler av de ovan nämnda faktorerna uppfylls.
Efter bedömningen är det inte alltid nödvändigt att hänvisa en självdestruktiv person till psykiatrisk vård. Hen bör dock alltid få instruktioner om var och hur hen kan kontaktas om självmordstankar dyker upp igen.
Självmordsrisken räcker inte bara till som ämne för vård oberoende av viljan. En person under 18 år kan förordnas till vård oberoende av sin vilja när det är fråga om en allvarlig psykisk störning, även om det inte går att konstatera att verklighetsuppfattningen är störd.
