För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen är avsedd för tjänsteinnehavare och yrkesutbildade personer som fattar beslut om begränsningsåtgärder och som behöver använda och tillämpa dem i sitt arbete.
Anvisningen baserar sig på gällande lagstiftning, rättspraxis och beslut från laglighetsövervakarna. Begränsning av kontakterna och andra begränsningsåtgärder behandlas mer ingående i separata anvisningar.
Vad är kroppsvisitation?
Kroppsvisitation innebär att undersöka vad barnet har i sina kläder eller dolt mellan kläderna och huden.
Den omfattar bland annat att undersöka upphängda kläder, att söka efter spår på kläderna samt att kontrollera och tömma fickor. Visitationen omfattar också undersökning av resväskor, handväskor, portföljer eller andra motsvarande bärväskor som barnet har med sig.
Ett barn får kroppsvisiteras om anstaltens personal har grundad anledning att misstänka att barnet bär på eller har i sina kläder:
- ämnen som används i berusningssyfte, eller
- redskap som lämpar sig för användning av ett ämne i berusningssyfte, eller
- föremål som är avsedda att skada barnet självt eller någon annan.
(Barnskyddslag 66 §)
Kroppsvisitation ingriper i den personliga integritet som skyddas av grundlagen, och därför måste villkoren följas strikt. Visitationen får inte göras för att leta efter andra föremål eller ämnen än de som uttryckligen anges i lagen.
Tobak är inte ett sådant ämne eller föremål som enligt bestämmelsen ger personalen rätt att kroppsvisitera ett barn.
Giftiga och farliga ämnen eller föremål måste naturligtvis tas ifrån mycket små barn. I sådana fall handlar det inte om en begränsningsåtgärd i lagens mening.
Bestämmelsen kan inte tillämpas rutinmässigt på anstaltens alla barn i vissa situationer. För varje enskilt barn måste det i just den situationen finnas en grundad anledning att misstänka att barnet innehar något av de ämnen eller föremål som nämns ovan.
Genomförande av kroppsvisitation
En kroppsvisitation får utföras av
- föreståndaren för anstalten eller
- en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal.
Kroppsvisitationen ska företas i närvaro av en annan person i anstaltens vård- och fostringspersonal.
Personerna som genomför visitation ska vara av samma kön som barnet, om de inte är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården. Den som är närvarande vid kroppsvisitationen får vara av annat kön än barnet, om barnets eller någon annans säkerhet kräver att åtgärden vidtas omedelbart. Undantag får göras endast om det är absolut nödvändigt.
(Barnskyddslag 66 §)
Det fattas inget beslut om kroppsvisitation, men de ändamålsenliga anteckningarna ska göras. Anteckningarna tryggar uppföljningen och övervakningen efter begränsningarna.
(Barnskyddslag 74 §)
Allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar och dokumentation
Bruket av begränsningar ska bedömas tillsammans med barnet på platsen för vård utom hemmet genast när barnet kan förstå sakens innebörd.
(Barnskyddslag 74 a § 1 mom.)
Vad betyder kroppsbesiktning?
En kroppsbesiktning får utföras på ett barn om det finns grundad anledning att misstänka att barnet har använt berusningsmedel.
Kroppsbesiktning innebär att det misstänkta bruket utreds genom:
- utandningsprov,
- blodprov,
- hårprov,
- urinprov eller
- salivprov.
(Barnskyddslag 66 a § 1 mom.)
En kroppsbesiktning får utföras av:
- anstaltens föreståndare,
- en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal, eller
- någon annan som avlagt en för uppgiften lämplig yrkesexamen.
Besiktningen ska utföras så att den inte medför onödig olägenhet för barnet.
Kroppsbesiktning får inte utföras – och vid utförandet får inte närvara – en person av motsatt kön än barnet, om det inte är fråga om en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården. Från detta får man endast avvika om åtgärden måste utföras omedelbart för att trygga barnets eller någon annans säkerhet.
Endast en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården får ta blodprov.
Om kroppsbesiktningen utförs av någon annan än en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården, ska ytterligare en person från vård- och fostringspersonalen vara närvarande, eller någon annan med en för uppgiften lämplig yrkesexamen.
(Barnskyddslag 66 a § 3–4 mom.)
Eduskunnan apulaisoikeusasiamiehen ratkaisun mukaan sekä laitoksen että sijoittajakunnan selvityksen mukaan päätökset henkilönkatsastuksesta oli perusteltu puutteellisesti. AOA kiinnitti vakavaa huomiota asiaan. AOA kiinnitti huomiota myös siihen, että henkilönkatsastukseen oli osallistunut lapsen kanssa eri sukupuolta olevat henkilöt, mutta tätä ei ollut perusteltu.
JO/1997/2020 (oikeusasiamies.fi, på finska)
Säkerställande av resultatets tillförlitlighet
Om ett barn förnekar användning av berusningsmedel, eller om det av någon annan anledning är nödvändigt att säkerställa provresultatets tillförlitlighet, ska provet sändas vidare för kontroll på tillbörligt sätt. Ett positivt testresultat kan visa sig vara felaktigt, och barnet måste ha rätt att få testresultatet kontrollerat på nytt. I praktiken innebär detta att provet skickas till ett laboratorium för analys, och att analysen upprepas vid behov för att trygga barnets rättssäkerhet.
(Barnskyddslag 66 a § 1 mom.)
Riksdagens biträdande justitieombudsmans avgörande (JO/6232/2020): Ett barn på en anstalt hade ombetts visa genom att öppna munnen att hen hade svalt sitt läkemedel. Lagstiftningen möjliggör inte tvångsmedicinering av ett barn placerat vid en barnskyddsanstalt. Barnet har, i enlighet med sin utvecklingsnivå, rätt att vägra ta läkemedel. Om ett barn vägrar att ta sitt läkemedel ska den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter reda ut situationen tillsammans med barnet, placeringsenheten och läkaren.
Kan ett barn genomgå ett frivilligt drogtest?
Ett barn som befinner sig i vård utom hemmet är i en underordnad position i förhållande till barnskyddsmyndigheterna och de vuxna på anstalten. Det är därför inte lämpligt att be ett barn om samtycke för att genomföra ett drogtest, eftersom barnets eventuella samtycke inte är giltigt eller nödvändigtvis genuint. Barnet kan ha den uppfattningen att hen inte har möjlighet att vägra.
Däremot har barnet rätt att frivilligt gå till ett drogtest inom hälso- och sjukvården på eget initiativ. Regelbundna drogtester inom öppenvårdens missbrukartjänster kan ingå i barnets missbruksvård. Detta förutsätter att barnet ger ett frivilligt, genuint och verkligt samtycke. Det ska göras en tydlig åtskillnad mellan frivillig screening som ingår i barnets missbruksvård och kroppsbesiktning.
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter ska dokumentera i barnets klientplan samt i planen för vård och fostran hur barnets missbruksvård ordnas inom hälso- och sjukvården.
Barnet har rätt att när som helst vägra delta i den överenskomna missbruksvården och de tillhörande drogtesterna, och barnet får inte bestraffas för detta genom fostringsåtgärder.
Placering inom öppenvården och kroppsbesiktning
Ett barn som är föremål för placering inom öppenvården får inte utsättas för några begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen – och därmed inte heller för kroppsbesiktning. Om det uppstår ett behov av att använda begränsningar måste man bedöma om det finns skäl för en brådskande placering eller ett omhändertagande.
Som tidigare konstaterats under punkten Kan ett barn genomgå ett frivilligt drogtest? har barnet rätt att gå på drogtest inom hälso‑ och sjukvården frivilligt på eget initiativ. Barnet har när som helst rätt att vägra den överenskomna missbrukarvården och testningen och kan inte bestraffas för detta genom fostringsåtgärder. Barn inom öppenvården ska informeras om att det är frivilligt att gå på drogtest och att det grundar sig på barnets egen vilja.
Barnskyddsmyndigheterna är skyldiga att se till att barnet får de hälso‑ och sjukvårdstjänster som hen behöver. Om det finns misstanke om att barnet har problem med berusningsmedel ska barnet styras vidare till missbrukarvård inom hälso‑ och sjukvården.
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, placeringsenheten inom öppenvården, hälso‑ och sjukvården och vid behov andra yrkespersoner ska samarbeta med varandra.
Beslutsfattande
Ett beslut ska fattas om kroppsbesiktning. Beslutet fattas av
- anstaltens föreståndare eller
- en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal.
(Barnskyddslag 66 a § 2 mom.)
Beslutet är inte överklagbart, men det ska skickas för kännedom till vårdnadshavaren och till barnet om barnet är över 12 år.
För att säkerställa uppföljning och tillsyn av användningen av begränsningsåtgärder ska barnskyddsanstalten på ett tillbörligt sätt dokumentera alla begränsningsåtgärder som används.
(Barnskyddslag 74 §)
Allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar och dokumentation
Den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter är inte anställd vid anstalten och har därför inte rätt att fatta beslut om kroppsbesiktning. Socialarbetaren är dock vid behov skyldig att bedöma behovet av kroppsbesiktning tillsammans med anstalten. Socialarbetaren kan till exempel ha fått information från föräldrarna om barnets eventuella rusmedelsanvändning under barnets permission. Denna information ska vidareförmedlas till anstalten, där beslut fattas vid behov.
Bruket av begränsningar ska bedömas tillsammans med barnet på platsen för vård utom hemmet genast när barnet kan förstå sakens innebörd.
Allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar och dokumentation.
(Barnskyddslag 74 a § 1 mom.)
Om barnet saknar en plan för vård och fostran ska en sådan upprättas utan dröjsmål, om barnet har varit föremål för begränsningsåtgärder eller om det är sannolikt att sådana åtgärder kommer att riktas mot barnet.
(Barnskyddslagen 30 a § 1 mom.)
