För att fullt deltagande och delaktighet ska kunna förverkligas i samhället måste personer med funktionsnedsättning kunna fatta beslut i sina egna ärenden. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning förutsätter att personen vid behov ska få stöd i att fatta egna beslut.
(FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 12)
Särskilt i gruppboenden finns det risk för att det uppstår institutionsliknande rutiner om inte verksamheten i praktiken byggs upp utifrån individuella behov. Det är viktigt att de boende själva kan planera sitt liv utan att det begränsas av regler och tidtabeller i onödan.
Saker ska alltid planeras tillsammans med de boende, inte åt dem. Arbetsscheman ska planeras så att personalen är på plats då de behövs som mest och även så att de kan ge individuell hjälp och individuellt stöd. I stället för att införa begränsningar bör man tillsammans fundera på hur man kan öka säkerheten och minimera riskerna.
Särskild uppmärksamhet bör fästas vid kommunikationen. Ibland kan utmanande situationer bero på missförstånd eller frustration om en person inte blir förstådd eller själv inte förstår en besvärlig sak eller situation.
I gruppboenden ska förebyggande åtgärder betonas framför begränsningsåtgärder även i svåra situationer. Sådana metoder kan exempelvis bestå av att man diskuterar med personen och handleder personen i en situation eller leder bort personen, nya utrymmesarrangemang och förebyggande bedömning och beaktande av faktorer som påverkar personens beteende.
Till exempel ska man i den mån det är möjligt undvika stimulans som orsakar oro eller upprördhet. Oroligt beteende kan ha att göra med till exempel smärta som bör utredas. Biverkningar av läkemedel ska också beaktas.
I praktiken är individuell planering avgörande. Det är viktigt att personalen känner till om personen i fråga bäst lugnas ner av en vårdare han eller hon känner, av mjukt tal, bestämda instruktioner, sång eller av att man bara är tyst.