Utvärdering av en minderårigs beslutsförmåga inom hälso- och sjukvården

För vem är anvisningen avsedd?

Anvisningen är avsedd för alla yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som i sitt arbete vårdar minderåriga barn och unga. Anvisningen innehåller både bindande lagstiftning och rekommendationer för arbetssätt.

Den minderåriga patientens ställning inom hälso- och sjukvården

Inom hälso- och sjukvårdens tjänster ska det minderåriga barnets och den ungas åsikt om sin vård alltid utredas när det med beaktande av ålder och utvecklingsnivå är möjligt. Det är viktigt att barnet och den unga får framföra sin åsikt och sina synpunkter samt ställa frågor också när hen ännu inte själv kan besluta i frågor som gäller den egna vården.

En minderårig kan besluta om sin vård när en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården bedömer att hen utifrån sin ålder och utvecklingsnivå är kapabel till det beslutsfattande som saken kräver. Lagen känner ingen åldersgräns för beslutskapacitet, utan yrkesutövaren gör alltid en bedömning från fall till fall med beaktande av ärendets natur.

När den minderåriga inte kan besluta om sin vård, vårdas hen i samarbete med föräldrar, annan vårdnadshavare eller annan laglig företrädare.

När barnet eller den unga bedöms vara kapabel att utöva sin självbestämmanderätt får hen också besluta om kontakt och utlämnande av uppgifter till föräldrar, annan vårdnadshavare eller annan laglig företrädare.

Yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården har en skyldighet att informera den minderåriga om hens rättigheter.

Det finns en skyldighet att erbjuda barnet och den unga vård och stöd av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården även när hen av någon orsak inte vill dela saken med sina föräldrar. Då kan det vara fruktbart att inleda ett samtal om barnets eller den ungas relation till föräldrarna: du kan till exempel fråga varför hen inte vill att föräldern ska få veta eller vad hen tror skulle hända om föräldern får kännedom om saken.

Lagstiftning

Den minderåriga patientens ställning, rätt till information och behörighet definieras i lagstiftningen.

När bedömer jag den minderårigas beslutsförmåga?

Som yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska du i alla situationer höra den minderårigas tankar om sin vård. Även om de minsta barnen på grund av ålder och utveckling ännu inte är kapabla att besluta om sin vård, ska även deras åsikter höras när utvecklingsnivån möjliggör det.

Du ska alltid bedöma beslutsförmågan hos en minderårig som kommer ensam till mottagningen eller på annat sätt tar kontakt med dig. När du bedömer att den minderåriga kan besluta om sin vård, får du kontakta vårdnadshavarna endast med hens tillstånd.

Du ska dock även bedöma den minderårigas beslutsförmåga när hen är på mottagningen tillsammans med en förälder. Föräldern och barnet kan också ha olika åsikt om vården. Vanligen förutsätter detta ett samtal mellan yrkesutövaren och barnet på tu man hand, vilket innebär att föräldern ombeds lämna mottagningsrummet en stund.

Med vård avses också hälso- och sjukvårdsverksamhet som gäller hälsofrämjande. Om en minderårig till exempel berättar för dig att hen har prövat eller använder rusmedel, ska du alltid överväga om hens hälsa äventyras och om situationen är sådan att den unga kan hantera saken samt om användningen av rusmedel påverkar hens förmåga att besluta om sin vård.

Om du konstaterar att ett minderårigt barn eller en ung person som är ensam på mottagningen eller i någon annan servicekontakt inte är kapabel att sköta sitt ärende, ska du alltid säkerställa att hen får vård och stöd. Vanligen sker detta genom kontakt med förälder eller annan vårdnadshavare. Om ett barn utan beslutskapacitet på goda grunder, till exempel på grund av hot om våld, motsätter sig att du kontaktar vårdnadshavaren, säkerställ vård och stöd på annat sätt, till exempel genom kontakt med barnskyddet. Informera alltid även den minderåriga om kontakten.

Hur bedömer jag den minderårigas förmåga att fatta självständiga beslut?

Hos de yngsta barnen kan beslutskapaciteten bedömas utifrån kronologisk ålder och den normala utvecklingsnivå som följer med den. Till exempel kan du vid behov utfärda eller förnya ett recept för ett litet barn på basis av vårdnadshavarens kontakt och göra anteckningen ”saknar beslutskapacitet” utan personlig kontakt med barnet, om en sådan inte annars är nödvändig för vårdbeslutet. Ju äldre barnet är, desto noggrannare ska du fördjupa dig i bedömningen och göra den från fall till fall samt endast på basis av personlig kontakt. Tänk på att utvecklingsnivån kan variera avsevärt även mellan jämnåriga barn och att olika ärenden som ska skötas kräver olika mognad.

Bedömningen av den mognad som krävs för självständigt beslutsfattande är inte en objektiv bedömning av barnets kognitiva nivå. Bedömningen är en helhetsuppfattning som uppstår för dig i samtal och växelverkan. Därför är den dynamisk och levande och kan förändras allteftersom ärendet framskrider. Den dialog som behövs för att göra bedömningen är yrkesutövarens – det vill säga ditt – ansvar.

Bedömningen grundar sig på din förmåga att berätta för barnet eller den unga om situationen samt om handlings- och vårdalternativen på ett sätt som hen säkert förstår. Samtidigt iakttar du hur barnet eller den unga lyssnar och reflekterar över det som sägs genom att följa hens reaktioner och frågor. Detta leder till din aktuella bedömning av barnets eller den ungas förmåga att hantera sin situation.

Av patienthandlingarna kan du få information om hur barnet eller den unga tidigare har skött sina ärenden inom hälso- och sjukvården. Varje bedömning av beslutskapacitet grundar sig dock på den aktuella situationen och beaktar ärendets natur.

Andra situationer än vård- och undersökningssituationer

Utöver den egentliga sjukdomsvården, såsom undersökningar och medicinering, kan det vara fråga om många andra situationer. Till exempel:

• När ett barn eller en ung person berättar om belastande situationer i familjens samspel bedömer yrkesutövaren situationens allvar. Det kan ligga i barnets bästa att få tala om saken och fundera på hur den ska hanteras utan att föräldrarna omedelbart får veta om funderingarna. I icke allvarliga situationer kan barnet eller den unga anses vara kapabel att sköta saken självständigt, och insynen för vårdnadshavarna begränsas om hen så önskar. Bedömningen omprövas vid varje besök allteftersom ärendet framskrider. Om situationen är allvarlig förutsätter den kontakt med vårdnadshavarna eller anmälan till myndighet. Den minderåriga informeras alltid om kontakten.
• I frågor som är vanliga bland unga, såsom prövning av rusmedel och tobak samt frågor som gäller sexuellt beteende, bedömer yrkesutövaren hur stor risk saken innebär för den unga. Yrkesutövaren bedömer dessutom den ungas förhållningssätt till saken och förmåga att förstå konsekvenserna av sina val.

Hälso- och sjukvårdens uppgift är att stödja barnet eller den unga genom att erbjuda möjlighet till förtroligt samtal och reflektion i skydd från negativa konsekvenser. När den anställdas oro ökar kan det vara nödvändigt att ompröva bedömningen av barnets eller den ungas förmåga att sköta sitt ärende själv.

Information till den minderåriga om journalanteckningar och MittKanta-sidor

En yrkesutbildad persons uppgift inom hälso- och sjukvården är att på åldersanpassat sätt berätta för barnet och den unga om:

• vilka uppgifter som antecknas i patienthandlingar
• MittKanta-sidor
• minderårigas och vårdnadshavares möjligheter och rättigheter att få och se uppgifter.

Journalanteckningar i patienthandlingar

Bedömningen av den minderårigas förmåga att själv besluta om sin vård och en minderårigs vilja med beslutskapacitet gällande utlämnande av uppgifter till vårdnadshavarna dokumenteras strukturerat i patienthandlingarna vid varje servicetillfälle, t.ex. vid ett besök eller en vårdperiod. Detta säkerställer att uppgifterna visas korrekt i MittKanta-sidor.

Anvisningar och verksamhetsmodeller för strukturerad dokumentation beskrivs i publikationen.
Minderåriga och Kanta-tjänster – verksamhetsmodeller för hälso- och sjukvården och apotek (Yhteistyötilat)

Vid behov görs anteckningar i patientjournalen om grunderna för bedömningen. Detta är särskilt viktigt när den minderåriga eller vårdnadshavaren är av annan åsikt än yrkesutövaren om bedömningen. Också när en mycket ung minderårig bedöms ha beslutskapacitet eller en nästan myndig person bedöms sakna förmåga att besluta om sitt ärende är det bra att dokumentera grunderna för bedömningen.

När yrkesutövaren bedömer att en minderårig som är ensam på mottagningen inte kan sköta sitt ärende, ska hen alltid också anteckna hur och med vilken vårdnadshavare kontakt har tagits i saken.