Tillämpningsområde för lagen om funktionshinderservice

Ett av de centrala målen med den nya lagen om funktionshinderservice har varit att förbättra barns och ungas ställning och främja deras delaktighet. Målet med bestämmelsen om livsskeden är att hjälpa till att bedöma när ett barn eller en ung person med funktionsnedsättning har rätt att få funktionshinderservice. Avsikten är inte att försämra barns och ungas ställning.

Ett barn och en ung person med funktionsnedsättning ska stödjas med allmänna tjänster och särskilda tjänster så att de har möjlighet att fungera på jämlika villkor med andra barn och unga. Eftersom barn och unga med funktionsnedsättning befinner sig i en särskilt utsatt ställning förutsätter förverkligandet av deras rättigheter ofta positiv särbehandling. Under barndomen och ungdomen läggs grunden för hela det framtida livet.

När tjänster för barn och unga ordnas ska barnets eller den ungas individuella behov av hjälp och stöd i olika utvecklingsskeden beaktas. Servicehelheten för barnet eller den unga ska genomföras så att den på bästa möjliga sätt stöder barnets eller den ungas utveckling och möjligheter att leva ett fullvärdigt liv trots funktionsnedsättningen.

Att skapa en servicehelhet som är förenlig med barnets bästa förutsätter att barnets och den ungas delaktighet stöds i klientprocessen på det sätt som 3 § i lagen om funktionshinderservice förutsätter. För att barnets och den ungas välbefinnande ska kunna tryggas ska också familjen stödjas med tjänster enligt behov. Till livsskeden barndom och ungdom hör många olika övergångsskeden, där särskild uppmärksamhet ska fästas vid att ordna tjänster i rätt tid och i tillräcklig omfattning.

Även om definitionerna av barn och ung person är knutna till en viss ålder kan tidpunkterna för när dessa livsskeden börjar och slutar inte exakt fastställas, utan övergången från ett livsskede till ett annat sker gradvis. För en person med funktionsnedsättning kan utvecklingen också ske i en annan takt än för personer utan funktionsnedsättning.

Med barn avses i lagen om funktionshinderservice en person under 18 år. Livsskedet barndom omfattar därmed de första 18 åren av livet. Därför ingår flera utvecklingsskeden i barndomen som har betydelse vid bedömningen av behovet av hjälp och stöd.

Till den tidiga barndomen hör snabb fysisk tillväxt och utveckling av motoriska färdigheter samt utveckling av språket och interaktionsfärdigheterna. Hos barn i lekåldern och skolåldern utvecklas färdigheter och självständighet och initiativförmåga ökar, sociala relationer utvidgas samt identitet och självkänsla utvecklas. De förändringar som puberteten medför påverkar den gradvisa övergången från barndom till ungdom.

När ett barns utveckling avviker från den normala utvecklingsbanan ska funktionshinderservice vid behov stödja barnets tillväxt och utveckling samt familjens möjligheter att stödja barnet i dess utvecklingsuppgifter.

I den tidiga barndomen behöver alla barn mycket vård och omsorg, vilket innebär att ett barn med funktionsnedsättning mer sällan har ett behov av hjälp och stöd som avviker från det normala behov som hör till åldern.

Om barnet till exempel behöver mer hjälp och stöd än jämnåriga barn i dagliga aktiviteter eller i kommunikation och interaktion, eller om barnets nödvändiga vård och omsorg är mer betungande än för ett barn utan funktionsnedsättning, ska funktionshinderservice beviljas för dessa särskilda behov. Man ska alltid också se till att barnets delaktighet stöds på det sätt som barnets ålder och utvecklingsskede förutsätter.

I det skede då barn vanligtvis börjar göra saker själva utan hjälp, umgås med sina vänner eller ägna sig åt intressen självständigt utanför hemmet, betonas behovet av att stödja delaktigheten för ett barn med funktionsnedsättning. Vid behov ska detta behov tillgodoses med funktionshinderservice. Därtill ska funktionshinderservice beviljas när ett barns behov av vård och omsorg är större än det normala behovet hos ett jämnårigt barn.

Funktionshinderservice ska också svara mot utmaningar som uppstår under puberteten på grund av funktionsnedsättningen och stödja barnet med funktionsnedsättning i en ofta mer långvarig självständighetsprocess än för andra barn.

Syftet med allmänna tjänster och särskilda tjänster är att tryggar barnets möjlighet att leva i familjen och i barnets övriga verksamhetsmiljö som en jämlik aktör och att göra samma saker som barn vanligtvis gör. Därför ska barnets behov av hjälp och stöd jämföras med behovet av hjälp och stöd hos jämnåriga barn utan funktionsnedsättning.

När ett barns funktionsförmåga på grund av funktionsnedsättningen avviker från funktionsförmågan hos jämnåriga barn har barnet rätt att få hjälp och stöd i sådana saker som barnet på grund av sin funktionsnedsättning inte kan göra på samma sätt som jämnåriga barn. När barnets rätt att få funktionshinderservice bedöms ska det säkerställas att de beslut som fattas tillgodoser barnets bästa.

De viktigaste primära socialtjänsterna som stöder familjen och barnet är bland annat familjearbete enligt socialvårdslagen, hemservice för barnfamiljer, stödtjänster samt hemvård. Tjänster enligt lagen om småbarnspedagogik (540/2018) och lagen om grundläggande utbildning (628/1998) är alltid primära i förhållande till särskilda tjänster.

Om tjänster enligt den primära lagstiftningen inte kan tillgodose de behov som beror på barnets funktionsnedsättning och trygga tillräcklig och lämplig hjälp och stöd för barnet med funktionsnedsättning i enlighet med barnets bästa, ska tjänsterna ordnas eller kompletteras med stöd av lagen om funktionshinderservice. För barnet kan till exempel ordnas träning, stöd för rörligheten, personlig assistans och särskilt stöd för delaktigheten.

Utgångspunkten är att i första hand alltid trygga att barnet kan bo hemma, oavsett hur stort behovet av hjälp och stöd är. För barnet med funktionsnedsättning och barnets familj ska en nödvändig servicehelhet ordnas, som ofta består av både tjänster enligt den primära lagstiftningen och tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

När barnets bästa bedöms ska utöver 4 § i socialvårdslagen om klientens intresse också 5 § om barnets bästa beaktas. Dessutom ska 10 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000), som gäller minderåriga klienters ställning, beaktas.

Med ung person avses i lagen om funktionshinderservice en person i åldern 18–24 år. Livsskedet ungdom infaller under dessa år. Det är dock viktigt att notera att det inte finns några åldersgränser i funktionshinderservice som ordnas för en ung person med funktionsnedsättning och att övergången från ett livsskede till ett annat sker gradvis. Att växa upp till ungdom och bli självständig börjar redan mot slutet av livsskedet barndom och på motsvarande sätt börjar den unga gradvis bära ansvar och skyldigheter som hör till vuxenlivet.

En ungs psykiska utveckling går vanligen långsammare än den fysiska utvecklingen. För en ung person med funktionsnedsättning kan både den psykiska och den fysiska utvecklingen gå långsammare än för andra unga. När utvecklingen avviker från utvecklingen hos jämnåriga unga och den unga personen med funktionsnedsättning behöver mer hjälp och stöd än andra unga, ska detta behov av hjälp och stöd ofta tillgodoses med funktionshinderservice.

Tjänsterna ska ordnas så att den unga kan göra samma saker som andra jämnåriga unga. Det är också viktigt att stödja utvecklingen av självkänslan hos en ung person med funktionsnedsättning. En ung person som blir självständig ska kunna göra saker utan sina föräldrar när andra unga också gör så.

Den ungas ansvar för sitt eget liv ökar när skolan avslutas. Den ungas möjligheter att bli en fullvärdig medlem av samhället ska särskilt stödjas i detta livsskede som innefattar stora förändringar. En ung person med funktionsnedsättning behöver ofta mer stöd för att kunna börja leva ett självständigt ungt liv. Vid behov ska den ungas delaktighet och sociala relationer stödjas till exempel med hjälp av träning, personlig assistans eller särskilt stöd för delaktigheten eller stöd för rörligheten.

Till livsskedet ungdom hör vanligen också att flytta till ett eget hem. Om en ung person behöver mer stöd än andra unga för att lösgöra sig från barndomshemmet och bo i ett eget hem och de allmänna tjänsterna inte kan tillgodose den ungas behov, kan den unga ha rätt att få nödvändig funktionshinderservice. Den unga kan i detta livsskede också behöva till exempel stöd i att fatta beslut som ordnas som en tjänst för att kunna fatta betydande beslut om sitt eget liv.

Syftet med allmänna tjänster och särskilda tjänster är att möjliggöra att en ung person med funktionsnedsättning kan leva ett ungt liv och göra samma saker som unga vanligtvis gör. Därför ska den ungas behov av hjälp och stöd jämföras med behoven hos jämnåriga unga utan funktionsnedsättning. Den unga har rätt att få hjälp och stöd i sådana saker som den unga på grund av sin funktionsnedsättning inte kan göra på samma sätt som jämnåriga unga.

Ett barn som deltar i småbarnspedagogik har rätt att med stöd av lagen om småbarnspedagogik få det stöd som barnets individuella utveckling, lärande eller välbefinnande förutsätter. Dessa tjänster är primära i förhållande till tjänster som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice.

Lagen om grundläggande utbildning betonar undervisningsväsendets skyldighet att ordna undervisningen i enlighet med elevernas ålder och förutsättningar och så att den främjar elevernas sunda växt och utveckling. Också i förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ska barnets bästa i första hand beaktas. Eleven har med stöd av lagen om grundläggande utbildning rätt att få de tolknings- och biträdestjänster samt särskilda hjälpmedel som deltagandet i förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen förutsätter. De tjänster som en elev med funktionsnedsättning behöver för att kunna delta i undervisningen ska alltid i första hand ordnas med stöd av lagen om grundläggande utbildning.

Gymnasielagen (714/2018) innehåller inte motsvarande bestämmelser om biträdes- och tolktjänster som ges till en elev. Därför ska de vid behov ordnas med stöd av speciallagstiftning. De tjänster som en person med funktionsnedsättning behöver i en vanlig yrkesläroanstalt på grund av funktionsnedsättningen ska vid behov ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice, eftersom det inte föreskrivs om dem i lagen om yrkesutbildning. 

En studerande som får krävande särskilt stöd har rätt till gemensamma biträdestjänster som studierna förutsätter och särskilda hjälpmedel för gemensamt bruk. Anordnandet av krävande särskilt stöd har getts som uppgift endast till vissa utbildningsanordnare. Tjänsterna ska vid behov kompletteras med tjänster enligt lagen om funktionshinderservice.

Anordnaren av småbarnspedagogik och tjänsteproducenten har med stöd av diskrimineringslagen en särskild skyldighet att främja jämlikhet inom småbarnspedagogiken. Samma skyldighet gäller också utbildningsanordnaren och den läroanstalt som utbildningsanordnaren upprätthåller. De ska också göra skäliga anpassningar i enlighet med diskrimineringslagen och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, så att ett barn med funktionsnedsättning på jämlika villkor kan få småbarnspedagogik samt förskoleundervisning och grundläggande utbildning. Dessa åtgärder är primära i förhållande till särskilda tjänster.

Vuxen ålder börjar när ungdomen slutar vid cirka 24 års ålder. Som livsskede är det dock svårt att dra en tydlig gräns för när vuxen ålder börjar, eftersom en ung person gradvis växer in i vuxenlivet. Vuxen ålder är ett långt och på många sätt aktivt livsskede som innefattar ansvar för det egna livet och ofta också för andras liv.

Till olika skeden av vuxen ålder hör ofta stora livsförändringar, såsom att bilda familj och övergå till arbetslivet. Vuxenlivet innefattar dessutom olika ansvarsfulla roller. Det kan till exempel vara roller i anslutning till studier, uppgifter som arbetstagare eller arbetsgivare samt föräldraskap.

Bestämmelsen om livsskeden hjälper till att bedöma när behoven hos en vuxen person med funktionsnedsättning avviker från det behov av hjälp och stöd som normalt hör till vuxenlivet. Funktionshinderservice ska ordnas när en vuxen person med funktionsnedsättning på grund av den funktionsbegränsning som funktionsnedsättningen orsakar nödvändigtvis behöver sådan hjälp och stöd som vuxna i allmänhet inte behöver i detta livsskede och när behovet inte kan tillgodoses med tjänster som ordnas med stöd av allmänna lagar.

Vid val av lag ska olika livssituationer, roller, ansvar och skyldigheter som hör till vuxenlivet beaktas. Om en person med funktionsnedsättning på grund av sin funktionsnedsättning inte kan klara av dessa uppgifter och ansvar, trots att andra vuxna vanligen kan det, är det fråga om ett behov som ska tillgodoses med funktionshinderservice.

I livsskedet vuxen ålder kan personer med funktionsnedsättning behöva hjälp och stöd i dagliga aktiviteter, boende, rörlighet, social interaktion och fritidsintressen. Vuxna tar vanligen hand om sig själva och sin familj samt sköter sitt hem och sin försörjning. Därför avviker behovet av hjälp och stöd hos en person med funktionsnedsättning i livsskedet vuxen ålder oftast från det normala behovet av hjälp och stöd.

Tidpunkten för när livsskedet ålderdom börjar kan inte exakt fastställas, utan övergången från vuxen ålder till ålderdom sker gradvis i takt med åldrandet. Ålderdomen är ett mångfacetterat livsskede som innefattar olika skeden. Äldre personers servicebehov varierar beroende på dessa skeden, men de kan börja vid olika tidpunkter och avvika avsevärt från varandra. 

Många fortsätter i arbetslivet till exempel närmare 70 års ålder. Vanligen hör till exempel tiden efter pensioneringen ännu inte till ett behov av vård och omsorg, utan äldre personer bär fortfarande ansvar för sig själva och sitt eget liv samt sitt hem. I detta livsskede är det typiskt att aktivt delta i gemensamma angelägenheter. Tiden kallas ofta den tredje åldern. I detta livsskede kan behovet av hjälp och stöd hos en person med funktionsnedsättning ofta bedömas avvika från det behov av hjälp och stöd som normalt hör till livsskedet.

Till den senare delen av livsskedet ålderdom, det vill säga den så kallade fjärde åldern, hör däremot vanligen bestående begränsningar i funktionsförmågan och hälsoproblem, svårigheter att självständigt klara av dagliga aktiviteter och därmed ett bestående behov av vård och omsorg. Den fjärde åldern har i Finland i genomsnitt förskjutits till en allt högre ålder, men den individuella variationen är stor. Den kronologiska åldern avgör inte om en persons livsskede är den tredje eller den fjärde åldern, och gränsen mellan dem är inte tydlig.

Även om ett större behov av hjälp, stöd samt vård och omsorg vanligen koncentreras till äldre personers sista levnadsår, avgör inte en enskild omständighet, såsom enbart klientens ålder, vilken lag som ska tillämpas. Dessutom ska bedömningen av klientens servicebehov vid behov uppdateras när behoven av hjälp och stöd förändras. Servicebehovet i livets slutskede kan påverkas genom handledning som ges i tidigare livsskeden samt genom tjänster i rätt tid och förebyggande tjänster.

Ett av syftena med bestämmelsen om kontinuitet i tjänsterna är att trygga att personer med funktionsnedsättning också när de blir äldre kan få funktionshinderservice. Såsom avsikten varit när lagen om funktionshinderservice stiftades, ska personer med funktionsnedsättning som tidigare har fått funktionshinderservice också få den när de blir äldre, när behovet av hjälp och stöd samt omsorg beror på deras tidigare funktionsnedsättning och det inte är fråga om ett tydligt nytt behov av hjälp och stöd som är normalt i livsskedet. 

Även om det är fråga om ett nytt behov av hjälp och stöd som är normalt i livsskedet ska man dock beakta en fungerande helhet med tanke på personens tjänster och att personens funktionsförmåga på grund av funktionsnedsättningen kan försämras snabbare än vanligt när personen blir äldre.

Servicebehovet hos äldre personer i livets slutskede, som ofta betonar vård och omsorg och beror på det naturliga åldrandet, kan oftast anses vara ett normalt behov som hör till livsskedet. 

Med stöd av lagen om funktionshinderservice ska, när övriga förutsättningar uppfylls, tjänster beviljas till personer som som äldre har fått en funktionsnedsättning genom en olycka samt till personer vars behov av hjälp och stöd på grund av en tidigare långvarig funktionsnedsättning eller sjukdom visar sig eller förvärras först i livsskedet ålderdom. 

Dessutom kan funktionshinderservice utifrån en individuell bedömning av servicebehovet beviljas i situationer där en person har fått en funktionsnedsättning på grund av en långvarig sjukdom i livsskedet ålderdom. 

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande (ShUB 52/2022 rd) 

Social- och hälsovårdsutskottet ansåg i sitt betänkande om den nya lagen om funktionshinderservice (ShUB 52/2022 rd) att det med tanke på lagstiftningens mål och också genomförbarheten är viktigt att skilja de tjänster som ordnas för äldre personer utifrån deras individuella behov från de särskilda tjänster som ordnas för personer med funktionsnedsättning. 

Utskottet konstaterade att äldre personers servicebehov vanligen kan tillgodoses fullt ut genom tjänster som ges i hemmet och genom boendetjänster enligt socialvårdslagen. Genom bestämmelserna i socialvårdslagen om tjänster som stöder rörligheten kan man säkerställa en äldre persons rätt att röra sig.