Elevernas upplevelser av trygghet i skolvardagen är en central del av deras välbefinnandet i skolan
Trygghet i skolvardagen är en viktig del av elevernas välbefinnande i skolan. Därför är det viktigt att kartlägga och följa upp elevernas upplevelser av frågor som rör skolans trygghet samt använda denna kunskap i planeringen av verksamheten.
Vi granskade material från enkäten Hälsa i skolan 2025 gällande elever i årskurs 8 och 9 i den grundläggande utbildningen och deras upplevelser av hur ofta de känner sig trygga i skolan.
Majoriteten (86 %) av eleverna kände sig trygga i skolan alltid eller ofta. Sex procent av pojkarna och 15 procent av flickorna kände sig dock sällan trygga, och tre procent av eleverna kände sig aldrig trygga.
Vid utvecklingen av skolans trygghet är det viktigt att lyssna till elevernas erfarenheter och idéer. Tillsammans kan man reflektera över trygghet: Finns det situationer, utrymmen eller delar av skolgården där det kan kännas otryggt? Finns det tillräckligt med övervakning? Händer det tråkiga situationer mellan eleverna som går obemärkt förbi skolans vuxna?
Utifrån materialet från enkäten Hälsa i skolan var upplevelsen av trygghet i skolan särskilt kopplad till att eleven upplevde sig kunna vara sig själv i skolan, inte blev mobbad och inte känner sig ensam.
Det är klart att upplevelser av utanförskap eller mobbning kan öka känslor av otrygghet. Att bli utanför kamratgruppen och utan hjälp av vuxna kan också ge känslor som skam, hopplöshet eller ilska, vilket förvärrar elevens situation. Upplevelsen av trygghet förstärks däremot till exempel av likvärdig behandling från skolans vuxna, där alla parters perspektiv beaktas när konflikter och mobbningssituationer mellan elever reds ut.
Förebyggande av mobbning och ingripande kräver planering och förmåga att läsa av situationer
I skolgemenskaper var mobbning ganska vanligt. En tredjedel (33 %) av eleverna hade under terminen antingen blivit mobbade eller deltagit i skolmobbning. Åtta procent av eleverna hade upplevt mobbning varje vecka.
Mobbning förekom oftast genom att kalla med elaka namn eller skämma ut, att sprida lögner eller tala illa, med uttryck eller gester samt uteslutning, men även i många andra former.
Det krävs situationskänsla av skolans vuxna för att förstå till exempel hur upprepad uteslutning påverkar, eller hur sårande små miner och gester kan vara. Utan att diskutera med eleverna är det heller inte möjligt att veta om något “skämt” egentligen är mobbning, om alla elever som brottas på skolgården deltar frivilligt, eller om någon fälls upprepade gånger i fotboll med avsikt att skada.
Alla situationer kan inte observeras av läraren, och därför krävs samtal med eleverna för att förstå helheten.
Vet alla hur man ingriper i mobbning i skolan?
Kärnan i att förebygga mobbning är att eleverna lär känna varandra samt att skolans vuxna behandlar eleverna jämlikt. Det är viktigt att tydliggöra för eleverna att om de upplever mobbning eller ser att någon annan blir mobbad, ska de ta upp saken och söka hjälp av en vuxen. Man ska inte vara ensam, utan situationen bör redas ut så tidigt som möjligt.
Planer för att förebygga och ingripa vid mobbning, ensamhet, våld och trakasserier förutsätter att alla som arbetar i skolan och inom elevvården följer dem.
Även elever och vårdnadshavare ska veta hur man agerar i skolan. Elever upplever ibland att de får hjälp om de vet vem de ska fråga. Många upplever dock att de inte får hjälp av alla. Det är viktigt att i skolan reflektera över vad denna upplevelse kan bero på.
Upplevelser av lärarnas engagemang och skolans klimat har utvecklats i positiv riktning
Resultaten från enkäten Hälsa i skolan visar att många aspekter av interaktion i skolmiljön har utvecklats positivt på lång sikt. Fungerande interaktion är en central del av upplevelsen av trygghet.
År 2025 upplevde 61 procent av eleverna i årskurs 8 och 9 att lärarna var intresserade av hur elevernamår, jämfört med 30 procent i början av 2000-talet.
Även elevernas upplevelser av att lärarna uppmuntrar dem att berätta sina åsikter under lektionerna har blivit betydligt vanligare jämfört med början av 2000-talet.
År 2025 upplevde 71 procent av eleverna att arbetsron i klassen eller gruppen var god, 74 procent att atmosfären i klassen eller gruppen stödde åsiktsyttring och 76 procent att eleverna trivdes bra tillsammans. Även dessa andelar är större än i början av millenniet.
Trots att kommunikationen mellan elever och lärare på lång sikt har förbättrats, upplevde endast omkring hälften av eleverna att de vid behov hade möjlighet att pratamed en vuxen i skolan om sådant som tynger sinnet.
Att stödja elever i svåra situationer är en central uppgift för både det gemensamma och individuella elevvårdstjänsterna. Skolan är inte bara en plats för lärande, utan också en uppväxtmiljö där omsorg, vägledning och stöd från vuxna bär den unga – oavsett om det gäller inlärningssvårigheter, bekymmer med kamrater eller psykisk ohälsa.