En trygg uppväxtmiljö är kärnan i ungas välbefinnande
En ung person har de bästa förutsättningarna för tillväxt, utveckling och välbefinnande när hen känner sig accepterad och trygg. En trygg vardag och en känsla av uppskattning uppstår dock inte av en slump; de formas genom den atmosfär som skapas tillsammans av hemmet, skolan, tjänsterna och samhället.
Ungas värld är öppnare, men normer kan fortfarande vara belastande
Mångfald är numera en mer synlig del av ungas vardag än tidigare, och allt fler unga vågar uttrycka sig öppet.
”Lyckligtvis finns det numera mycket mindre homo- eller transfobi.” (ung, 18 år)
Vid THL följer vi ungas välbefinnande genom undersökningen Hälsa i skolan, och genom den har vi också samlat in information om erfarenheter hos unga som tillhör köns- och sexuella minoriteter. Att avvika från normen kan fortfarande vara belastande. Om en ung persons upplevelse av sitt eget kön, sin kropp eller sin sexuella läggning inte motsvarar omgivningens förväntningar kan känslor av osäkerhet och utanförskap uppstå. Den unga kan fundera på om hen duger som hen är.
Upplevelser av att vara ”fel” kan förstärkas av olika situationer i vardagen, såsom antaganden om heterosexualitet, felkönande, mobbning eller diskriminering. Dessa kan underminera känslan av trygghet och försvåra identitetsutvecklingen.
Ungas välbefinnande formas av många faktorer, såsom hälsa, sociala relationer och identitet. Ansamlingen av belastningsfaktorer kan förstärka negativa effekter. Unga som tillhör minoriteter kan uppleva minoritetsstress, vilket kan försvaga välbefinnandet. Denna stress hänger samman med en fortlöpande belastning kopplad till upplevda fördomar och diskriminering.
Att tillhöra en minoritet orsakar i sig inte illabefinnande; det kan också vara en resurs. Alla ungas välbefinnande främjas av att de har en trygg miljö att växa och utvecklas i samt möjlighet att utforska sin egen kropp och sitt kön utan yttre press att anpassa sig till normer.
Den samhälleliga debatten återspeglas i ungas erfarenheter
Det förs en kontinuerlig samhällelig diskussion om minoriteters rättigheter. Den är viktig, men tonen i diskussionen har betydelse. När rätten att vara sig själv ifrågasätts får det direkta konsekvenser i ungas vardag.
Under ungdomstiden är upplevelsen av att bli accepterad och att höra till en grupp centrala faktorer för välbefinnandet. Om en ung upplever att hen inte accepteras i sin närmiljö eller i samhället kan konsekvenserna vara djupt sårande och öka ensamheten.
Ansvaret för att främja likabehandling får inte lämnas till de unga själva. Vuxna och andra aktörer i samhället har en central roll i att skapa en trygg och respektfull miljö.
Låt oss tillsammans stödja ungas välbefinnande och utrymme att växa
Vuxna som arbetar med unga har goda möjligheter att stärka ungas upplevelse av trygghet och acceptans.
”På gymnastiklektionerna delas vi in i flickor och pojkar, vilket känns dumt när det finns fler än två kön.” (ung, 11 år)
”Vuxna som har tagit reda på saker känns trygga.” (ung, 18 år)
Sätten att stödja välbefinnandet är till stor del desamma för alla unga:
- Uppdatera dina kunskaper och din kompetens. Det finns mycket information om köns- och sexualitetsmångfald. Det är inte nödvändigt att veta allt, men viljan att lära sig och förstå är central.
- Var en trygg och närvarande vuxen. En ung behöver vuxna i vilkas sällskap hen kan vara sig själv. Upplevelsen av att bli värderad stärker välbefinnandet.
- Främja dialog och lyssna. Öppen diskussion och ett genuint lyssnande bidrar till att förstå ungas erfarenheter. Unga har värdefull kunskap om sin egen vardag.
- Skapa en icke-diskriminerande miljö. Språkbruk, antaganden och verksamhetssätt har betydelse. Att beakta mångfald och att ingripa i diskriminering är centrala åtgärder.
- Säkerställ utrymme att växa. Unga behöver tid och utrymme att utveckla sin identitet utan brådska eller press.
- Säkerställ tillgång till stöd. Vuxnas uppgift är att identifiera stödbehov och säkerställa att den unga får hjälp i tid.
I slutändan handlar det om något enkelt: unga vill bli bemötta som sig själva.
”Jag hoppas att man inte gör en stor grej av mig och att jag behandlas helt normalt, som andra människor.” (ung, 11 år)
Ungas välbefinnande formas av vardagliga handlingar – av upplevelsen att alla blir accepterade, värdefulla och trygga.
Läs mer
Liikunnan riemu kuuluu myös sateenkaari-ihmisille (på finska, THL-blogg)
Sateenkaarinuoret tarvitsevat tukea elinympäristössä ja palveluissa (på finska, THL-blogg)