Åtgärdsanvisning för påssjukefall

På denna sida

Vem är anvisningen avsedd för?

Denna anvisning behandlar förebyggande av påssjuka samt undersöknings- och vårdåtgärder för personer som exponerats för påssjukevirus.

Anvisningen är i första hand avsedd för läkare och sjukskötare som ansvarar för smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen samt för enheter som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdena och HUS-sammanslutningen samt laboratorier inom klinisk mikrobiologi. Anvisningen är inte juridiskt bindande.

Enligt 7 § i lagen om smittsamma sjukdomar fungerar THL som den nationella sakkunniginrättningen för smittsamma sjukdomar och stöder och styr bekämpningen av smittsamma sjukdomar bland annat inom verksamhetsenheter inom social- och hälsovården. THL har dock inte med stöd av lagen behörighet att utfärda förpliktande föreskrifter för andra myndigheter.

Påssjukevirus, smitta och smittsamhet

Påssjuka är en feberorsakad inflammation i spottkörtlarna som orsakas av ett virus som hör till familjen paramyxovirus. Viruset sprids via luftvägarna som droppsmitta samt genom kontakt med patientens saliv eller föremål som kontaminerats av saliv. Inkubationstiden från smitta till symtomdebut är vanligen 16–18 dygn och varierar mellan 12–25 dygn.

Den mest smittsamma perioden börjar 2 dygn före symtom på spottkörtelinflammation och fortsätter tills 5 dygn efter symtomdebut. Virus kan dock påvisas i saliv redan upp till 7 dygn före symtom och upp till 9 dygn efter symtomdebut.

Sjukdomsbild, komplikationer och differentialdiagnostik

Påssjuka börjar typiskt med ospecifika symtom såsom lätt feber, sjukdomskänsla och muskelvärk. Efter några dygn utvecklas en ensidig eller dubbelsidig öm svullnad i parotiskörtlarna som varar 7–10 dygn. Inflammationen kan även uppträda i andra spottkörtlar. I upp till en femtedel av fallen är infektionen symtomfri eller ger endast lindriga symtom från luftvägarna.

Påssjuka bör misstänkas när patienten, förutom feber, har minst ett av följande tre symtom:

öm svullnad i parotiskörteln eller annan spottkörtel
orkit
meningit.

De viktigaste differentialdiagnoserna är andra virusinfektioner. Påssjuka är dock den enda spottkörtelinflammationen som förekommer epidemiskt.

Möjliga komplikationer av påssjuka är:

Orkit, som förekommer hos cirka 25–50 procent av män som insjuknar efter puberteten. Symtom är rodnad, värme och ömhet i testiklarna. Hos cirka en tredjedel är inflammationen bilateral, men leder sällan till infertilitet. Orkit orsakad av påssjuka har också beskrivits som en riskfaktor för testikelcancer.
Meningit förekommer hos cirka 15 procent av de insjuknade. Symtom är huvudvärk, illamående och kräkningar. Patienter kan behöva sjukhusvård, men bestående neurologiska skador är sällsynta.
Encefalit vid påssjuka är ovanlig (0,02–0,3 procent) men kan medföra bestående skador och cirka 1 procents mortalitet.
Sällsynta komplikationer är pankreatit, tyreoidit, ooforit och mastit samt sensorineural hörselnedsättning.
Hos gravida har spontana missfall beskrivits i samband med påssjuka, men det är oklart om risken ökar. Inga medfödda missbildningar är kända.

Förekomst av påssjuka i Finland och globalt

Tidigare var påssjuka vanligt i Finland och tusentals barn insjuknade årligen. Införandet av MPR-vaccinet år 1982 minskade antalet fall med över 99 procent. Enstaka fall konstateras fortfarande varje år, oftast hos ovaccinerade personer som smittats utomlands.

De flesta länder i världen har infört vaccination mot påssjuka i sina nationella vaccinationsprogram. I länder med låg vaccinationstäckning förekommer sjukdomen fortfarande allmänt. Även i västländer har flera epidemier rapporterats under de senaste åren, särskilt bland studerande och unga vuxna. Sjukdom kan förekomma även hos vaccinerade, men svåra fall och komplikationer är då ovanliga.

Vaccination mot påssjuka

I Finland har de flesta som är födda före 1970 immunitet genom genomgången sjukdom. Det levande försvagade påssjukeviruset ingår tillsammans med mässling och röda hund i MPR-vaccinet, som infördes 1982. Vaccinet ges vid 12 månaders och 6 års ålder.

Täckningen för den första MPR-dosen hos småbarn har varit cirka 95 procent. MPR-vaccinationer gavs även i militären 1986–2000.

Personer födda 1965–1975 kan ha bristfälligt skydd, särskilt kvinnor.

Alla bör ha skydd mot mässling, påssjuka och röda hund antingen genom sjukdom eller två MPR-doser. Om skydd saknas rekommenderas två vaccinationer med minst sex månaders intervall, helst 2–3 år.

Barn som reser utanför Norden och Estland kan vaccineras från 6 månaders ålder. Dos före 11 månaders ålder räknas som extra dos och ska följas av doser vid 12–18 månaders och 6 års ålder.

Vi rekommenderar att vuxna resenärer utanför Norden och Estland vaccineras enligt programmet.

Två doser ger cirka 88 procents skydd.

MPR-vaccin (mässling, påssjuka och röda hund)

Misstanke om påssjuka

Påssjuka bör misstänkas om en person har symtom som är förenliga med påssjuka och en eller flera av följande exponerande faktorer under de 25 dygn som föregick symtomdebut:

Kontakt med en person med laboratorieverifierad påssjuka.

OCH/ELLER

Kontakt med en person med en sjukdomsbild som är förenlig med påssjuka (vanligen spottkörtelinflammation, orkit och/eller meningit)

OCH/ELLER

Utomlandsresa till ett område där en betydande påssjukepidemi pågår. Ytterligare information om epidemiläget fås från THL.

OCH/ELLER

Saknat eller ofullständigt MPR-vaccinationsskydd.

OBS. Fall kan förekomma även hos vaccinerade. Sjukdomen är då ofta lindrigare än hos ovaccinerade och komplikationer är sällsynta.

Laboratoriediagnostik vid misstanke om påssjuka

Det är viktigt att diagnosen påssjuka baseras på laboratorieundersökningar. Vid misstanke om påssjuka tas blodprov för antikroppsundersökning samt svalgprov för påvisande av virusets nukleinsyra. Vid behov tas ytterligare prover utifrån sjukdomsbilden. Prover bör tas så snart som möjligt efter att misstanken uppstått.

Antikroppsundersökning

Från blodprovet beställs undersökning av antikroppar mot påssjukevirus (S-ParoAb, undersökningsnummer 2633).

Stegring av IgM-antikroppar som tyder på en aktuell påssjukeinfektion kan påvisas i serum eller cerebrospinalvätska. I serum kan IgM-responsen vanligtvis påvisas cirka fem dygn efter symtomdebut. Hos vaccinerade personer kan IgM-responsen saknas eller vara kortvarig. Ett negativt IgM-resultat utesluter inte påssjuka hos vaccinerade eller hos personer som tidigare haft sjukdomen.
Aktuell infektion indikeras också av en fyrfaldig ökning av IgG-antikroppsnivån eller serokonversion i parade serumprov hos ovaccinerade personer.
Enbart positiv IgG-nivå motsvarar immunitet efter vaccination eller tidigare genomgången infektion.
Om antikroppsundersökning som tagits inom tre dygn efter symtomdebut är negativ, tas ett nytt serumprov. Hos ovaccinerade tas provet 5–7 dygn efter symtomdebut och hos vaccinerade cirka 10 dygn efter symtomdebut.

PCR-undersökning

Påssjukevirus kan påvisas i saliv-, svalg-, cerebrospinalvätske- eller urinprov med PCR-teknik eller virusisolering. Vanligen tas svalgprov för PCR-undersökning (-ParoNhO, undersökningsnummer 6273).

Anvisningar för provsändning:
MPR-sjukdomarnas laboratorieundersökningar (Våra tjänster)

Skickning av prover ska avtalas i förväg med THL:s virologiska laboratorium.

Innan proven skickas kontaktas THL per telefon, tel. 029 524 6116. 

Vi ber att följande prover skickas:

Serumprov (I-serum) helst minst 2 ml
Svalgprov kan tas med bomullspinne eller annan lämplig provtagningssticka, 2 stickor i samma torra och rena provrör eller transportmedium för virusodling.

Om det gäller ett litet barn ber vi att i första hand ta serumprov och om möjligt även svalgprov.

THL undersöker endast misstänkta fall av akut påssjuka.

THL meddelar svaret till den remitterande vårdenheten per telefon och vid behov via säker e-post till HUSLAB HUSLAB ansvarar för registrering av resultatet i laboratoriesystemet.

Vid misstanke om akut påssjuka utför HUSLAB:s enhet för virologi och TYKS kliniska mikrobiologi antikroppsbestämningar under vardagar. Det är viktigt att laboratoriet kontaktas per telefon före provtagning om undersökningen är brådskande.

HUSLAB

tel. 050 427 2126

Adress:

HUSLAB Klinisk mikrobiologi
provmottagning
Haartmaninkatu 3 B
00170 Helsingfors. 

TYKS Klinisk mikrobiologi

tel. infektionsserologiska laboratoriet 02 313 9164 eller sjukhusmikrobiolog 02 313 9162.

Postadress för prover:

Tyks Laboratorier
Klinisk mikrobiologi
Provlaboratoriets logistikcenter Med D, vån. 3
Kiinamyllynkatu 4
20520 ÅBO.

Andra provavsändare än HUSLAB:s och TYKS:s kunder kan skicka prover direkt till THL:s enhet för expertmikrobiologi, virologiska laboratoriet, Mannerheimvägen 166, 00300 Helsingfors. Detaljer om provsändning avtalas alltid per telefon i förväg, tel. 029 524 6116.

Skickning av prover under jourtid (kl. 16–8 samt fre–sön och helgdagar)

Innan prover skickas kontakta jourhavande sjukskötare vid HUSLAB:s virologiska enhet, tel. 040 837 4010 eller 040 837 4011.

Alla prover skickas under jourtid till adressen:

HUSLAB, Klinisk mikrobiologi
Provmottagning
Haartmaninkatu 3 B
00170 Helsingfors.

HUSLAB skickar proverna vidare till THL följande vardag.

Remiss bifogas proverna

Proverna ska åtföljas av en remiss som innehåller

patientens bakgrunds- och reseuppgifter
tidigare MPR-vaccinationer
symtom och datum för symtomdebut.

Prover bör tas vid den verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården där patienten först söker vård.

Vårdplats och isoleringsbehov

Hemmet

Patienter med lindriga symtom kan vårdas hemma. Patienten kan återgå till daghem, skola eller arbete 5 dygn efter debut av spottkörtelsymtom. Vi rekommenderar att besök hos patienten sker först efter 5 dygn från symtomdebut.

Patienten bör instrueras i god handhygien och korrekt host- och snytetikett för att förebygga smittspridning.

Hälsocentral och sjukhus

Om en person med misstänkt påssjuka kommer till akutmottagning ska hen anvisas till ett separat rum i stället för väntrum. Även laboratorieprov tas i detta utrymme.

På sjukhus eller annan vårdinrättning vårdas patienten med dropp- och kontaktsmittskyddsåtgärder tills 5 dygn har gått från symtomdebut.
Standardåtgärder och försiktighetsklasser

Personal som deltar i vården ska ha skydd mot påssjuka genom genomgången sjukdom eller två doser MPR-vaccin.

Behandling av påssjuka

Det finns ingen antiviral behandling mot påssjuka. Behandlingen är symtomatisk och innefattar vila, vätskeintag och vid behov paracetamol eller antiinflammatoriska läkemedel. Sjukdomen läker spontant inom 1–2 veckor.

Smittspårning och skydd av exponerade

Smittspårning gäller personer som exponerats 2 dygn före svullnad i spottkörtlar eller upp till 5 dygn efter symtomdebut.

Smitta sker vid närkontakt via droppar från luftvägarna eller via saliv. Kontaktens närhet och längd påverkar smittorisken.

Exponerade kan till exempel vara

personer i samma hushåll
barn i samma daghemsgrupp eller skolklass
nära arbets- eller studiekamrater
andra personer med nära ansikte‑mot‑ansikte‑kontakt eller exponering för saliv eller luftvägssekret under smittsam period.

Exponerade erbjuds vaccination enligt det nationella programmet om de saknar skydd. Vaccinet förhindrar dock inte insjuknande efter exponering, och därför ska exponerade följa symtom under 25 dygn. Vaccination är frivillig.

Det finns inget evidensstöd för att immunoglobulin förebygger sjukdom efter exponering.

Informationsgång

Påssjuka är en anmälningspliktig smittsam sjukdom enligt lagen om smittsamma sjukdomar och tillhör förordningen om övervakningspliktiga sjukdomar. Läkaren ska göra en smittskyddsanmälan. Anmälan görs elektroniskt.
Anvisningar för att göra smittskyddsanmälan

När en läkare misstänker påssjuka ska hen informera den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdet eller HUS-sammanslutningen, THL:s smittskyddsläkare (tel. 029 524 8557) samt laboratoriet som tar emot proverna. 

Under jourtid kontaktas HUS infektionsjour, som vid behov konsulterar THL:s jourhavande. THL kan bistå med smittspårning av exponerade personer som bor på olika orter samt med nationell information.