Alkohol- och drogtestning görs i allmänhet i samband med diagnostiseringen av en sjukdom, vid uppföljningen av en behandling eller till exempel i samband med en överdos. Då ska testningen inte vara förknippad med sociala, ekonomiska eller rättsliga konsekvenser.
Vid testning som görs av hälsovårdsskäl kan man i vissa begränsade fall använda ett enklare förfarande än vid annan alkohol- och drogtestning. Avvikelser från praxis enligt rekommendationerna ska dock alltid motiveras separat.
Inte alltid möjligt att förutse följderna av ett narkotikatest som görs av hälsovårdsskäl
Det finns dock situationer där också tester som ursprungligen gjorts av hälsovårdsskäl kan ha allvarliga sociala eller rättsliga konsekvenser för provgivaren. Eventuella följder av ett positivt testresultat kan till exempel vara att barnen omhändertas eller att vårdplatsen förloras. Därför ska man säkerställa att positiva resultat verifieras på ändamålsenligt sätt och att det i journalhandlingarna inte finns oklara anteckningar om overifierade positiva screeningresultat.
Redan vid minsta misstanke om att testresultatet nu eller i framtiden kan ha sociala eller rättsliga konsekvenser för patienten ska förfarandet därför vara det samma som vid testning i kontrollsyfte.
Rekommendationerna beskriver ändamålsenliga narkotikatest
I den rekommendation som THL och Valvira har utarbetat beskrivs ändamålsenliga förfaranden för att låta utföra narkotikatester samt för hantering och betydelsebedömning av testresultaten inom hälso- och sjukvården.
Rekommendationen är avsedd för all social- och hälsovårdspersonal som deltar i narkotikatestning av patienter eller drar slutsatser utgående från testresultat och för aktörer som bär ansvaret för att tillhandahålla och producera social- och hälsovårdstjänster. Även i behandlingsrekommendationen ”Vård av personer med drogproblem” finns ett avsnitt som behandlar drogtestning och ändamålsenliga förfaringssätt.