Detaljerade bestämmelser om de narkotikatest som görs i arbetslivet finns i statsrådets förordning (218/2005) ja och tillämpningsanvisningar ges i social- och hälsovårdsministeriets anvisning (2024:29).
I anvisningen avses med narkotika eller drog de ämnen, preparat eller växter som definieras i 3 § i narkotikalagen (373/2008). Förteckningarna i bilagorna till statsrådets förordning om ämnen, preparat och växter som ska betraktas som narkotika (543/2008) innehåller även läkemedel vars användning utan behörig läkarordination eller i strid med den ordinerade användningen anses utgöra narkotikaanvändning.
Antingen arbetsgivaren eller en enhet inom hälso- och sjukvården kan begära narkotikatestning i arbetslivet. Den hälso- och sjukvårdspersonal som deltar i testningen ska vara insatt i narkotikatestning.
Intyget får endast utfärdas av en läkare som har genomgått social- och hälsovårdsministeriets, Arbetshälsoinstitutets och THL:s utbildning i användning och tolkning av narkotikatest inom företagshälsovården eller någon annan motsvarande utbildning.
Proverna får analyseras endast i ackrediterade laboratorier vars kompetensområde innefattar de använda metoderna.
Om det är arbetsgivaren som begär ett narkotikatest, ges intyget över narkotikatestet till den anställda som ger det vidare till arbetsgivaren. I intyget bedöms om den testade, baserat på fynden i det analyserade provet, har brukat narkotika på ett sätt som nedsatt arbets- eller funktionsförmågan.
När en enhet inom hälso- och sjukvården begär ett narkotikatest ges ett utlåtande om hälsoundersökning och utlåtandet kan också sändas direkt till arbetsgivaren. Av intyget framgår om personen är lämplig, lämplig med vissa begränsningar eller inte lämplig för arbetsuppgiften.
I respektive fall ska den anställda ges möjlighet att ge en förklaring till det positiva testresultatet.