För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen är avsedd för yrkespersoner som deltar i patientens eller den undersöktes drogtestning eller som drar slutsatser utifrån testresultatet, samt för aktörer inom olika sektorer som planerar eller ansvarar för drogtestning.
Drogtestning i arbetslivet och under studietiden regleras genom lag. För drogtestning inom hälso- och sjukvården är det i stället fråga om en rekommendation.
Den provtyp som används bestäms av frågeställningen
Drogtestning görs i allmänhet i blod- eller urinprov, men till exempel saliv- eller hårprov kan också användas beroende på frågeställningen.
Blodprov rekommenderas när man vill utreda akut användning av alkohol och droger eller berusningstillstånd, och alltid när man vill mäta halten av ett ämne i kroppen. Till exempel vid alkoholtestning som görs för att påvisa ett berusningstillstånd används därför nästan enbart blodprov.
Vid narkotika- och läkemedelstestning används ofta urinprov, där användning som förekommit nyligen kan påvisas längre bakåt i tiden. I hårprov kan man däremot konstatera användning av narkotika och läkemedel som skett upp till flera månader tidigare.
Alkohol- och drogtestningen görs i två skeden
Alkohol- och drogtestningen genomförs vanligen i två skeden. I det första skedet är testet ofta ett inexaktare screeningtest, vars positiva resultat verifieras med ett noggrannare test.
Typiskt är till exempel att alkoholen i det första skedet mäts i utandningsluften med en alkometer för screening och att resultatet bekräftas i blodprov i laboratorium genom en gaskromatografisk mätning som ger blodets exakta alkoholhalt i promille. Polisen och gränsbevakningsmyndigheterna använder dessutom precisionsalkometrar som mäter den exakta alkoholhalten i utandningsluften.
Vid narkotika- och läkemedelstestning används som första analys traditionellt ett test som baserar sig på immunologisk identifiering av ämnen.
Masspektrometriskt screeningtest rekommenderas framom immunologiskt
När man överväger användning av ett immunologiskt test som första analys måste man vara medveten om metodens begränsningar. För det första baserar sig identifieringen av ämnen eller ämnesgrupper vid immunologisk testning på en viss beståndsdel, vilket innebär att testet också kan identifiera andra föreningar som innehåller samma beståndsdel. I det fallet är resultatet positivt, och först vid den masspektrometriska verifieringen visar det sig vara felaktigt. På grund av felaktiga positiva resultat är det viktigt att alla preliminära positiva resultat verifieras med masspektrometiska metoder.
Den andra begränsningen som fått en allt större betydelse under den senaste tiden är hur heltäckande vanliga immunologiska test är. Nya narkotiska ämnen, designade droger och användningen av många drogande läkemedel syns inte i dessa test. Det innebär att resultatet är negativt, trots att personen är drogpåverkad eller har använt ämnet tidigare.
I modern narkotikatestning rekommenderas därför heltäckande och omfattande masspektrometriska test som gör att man kan identifiera alla viktiga narkotiska ämnen, designade droger och läkemedel som används i berusningssyfte.
Verifierande analys i ackrediterat laboratorium
Verifierande analyser görs i ackrediterade laboratorier vars kompetensområde innefattar de tester som används. Vid narkotika- och läkemedelstestning görs de verifierande analyserna med masspektrometiska metoder som gör det möjligt att identifiera ämnen på ett entydigt och obestridligt sätt.
Information om alkohol- och drogtestning
Vid alkohol- och drogtestning görs laboratorieundersökningar för att utreda vilka droger en person har i kroppen vid provtagningen eller vilka droger personen tidigare haft i kroppen. Alkohol- och drogtestning kan begäras antingen av hälsovårdsskäl eller i kontrollsyfte.
Alkohol- och drogtestning görs i allmänhet i samband med diagnostiseringen av en sjukdom eller vid uppföljningen av en behandling. Den testning som görs i kontrollsyfte syftar till att undersöka en persons droganvändning utgående från andra skäl än hälsovårdsskäl. Exempel på testning i kontrollsyfte är undersökningar som gäller trafikfylleri, narkotikatest i arbetslivet och narkotikatest under studietiden.
För att trygga provgivarens rättsskydd ska personen ges möjlighet att förneka ett positivt testresultat. En person som förnekat resultatet har rätt att få ett nytt test. I konfliktsituationer är det viktigt att analysen görs om innan den medför konsekvenser för provgivaren.
Till alkohol och droger räknas utöver alkohol och egentlig narkotika också de viktigaste läkemedlen som missbrukas och som i allmänhet också klassificeras som narkotika. I samband med dessa används också ofta begreppet narkotikatestning, trots att testet i vanliga fall också inbegriper en varierande mängd narkotikaklassade läkemedel, vanligen sömnmedel och smärtstillande opioidläkemedel.
Vid sidan av traditionella droger har det under de senaste åren uppkommit en allt större och ständigt föränderlig grupp, nämligen nya psykoaktiva ämnen eller så kallade designade droger, som till sin verkan påminner om traditionell narkotika. Dessa ämnen utvecklas och används vanligen för att kringgå narkotikalagstiftningen och drogtestningen.
Enligt nuvarande lagstiftning kan de mest betydande av dessa ämnen klassificeras som narkotika genom ett nationellt beslut, vilket innebär att de omfattas av samma begränsningar som övrig narkotika. Detta eliminerar dock inte de problem som ämnena medför för drogtestningen, dvs. att föreningarna inte syns i traditionell narkotikascreening. Inte heller omfattande moderna metoder innebär automatiskt att alla ämnen kan identifieras; för att man ska kunna hitta dem måste man också kunna leta efter dem.
