Att minska stigma: Personer som använder droger och de tjänster som tillhandahålls för dem

För vem är anvisningen avsedd?

Anvisningen är särskilt avsedd för yrkesutbildade personer, chefer och studerande inom verksamheter med direkt klientkontakt, såsom social- och hälsovården. Anvisningarna lämpar sig dock för alla som vill fördjupa sin kunskap om stigma kopplat till personer som använder droger och om de vård- och stödinsatser som riktas till dem. 

Syftet med anvisningarna är att minska de negativa attityder och fördomar som riktas mot personer som använder droger och de insatser som stödjer dem. Sådana attityder kan försvaga eller förhindra en persons vilja att söka vård i tid.

Varför är det viktigt att minska stigma?

Personer som använder rusmedel – och särskilt droger – utsätts ofta för stigma, det vill säga negativa attityder, felaktiga föreställningar och fördomar. Substansberoende är dock en sjukdom som det finns behandling för, och som alla har rätt att få. Att minska stigma är också viktigt för att förebygga överdoser, eftersom forskning visar att negativa attityder kan hindra eller fördröja till exempel ansökan om substitutionsbehandling och möjligheten att stanna kvar i vården.

Förutom det stigma som riktas mot personer som använder droger förekommer det även felaktiga uppfattningar om de skadereducerande insatser som ska minska de hälsomässiga och sociala skadeverkningarna. En vanlig och felaktig föreställning är att drogbruk enbart handlar om ett eget val, alltså ett själv orsakat problem.

Det stigma som en person som använder droger själv internaliserar kan påverka både hopp och vilja att söka hjälp. Att internalisera stigma är en av de mest skadliga följderna av negativa attityder och fördomar. Tidigt internaliserat stigma, brist på stöd och delaktighet kan dessutom ha betydande konsekvenser för barns och ungas utveckling och senare liv. 

Var en allierad

Om klienten inte litar på yrkesutövaren kan hen uppleva dennes frågor som pressande eller skuldbeläggande. I sådana situationer kan även alternativ för stöd och hjälp upplevas som en form av maktutövning. Om klienten däremot uppfattar yrkesutövaren som en allierad blir det lättare att känna tillit, ta emot hjälp och stöd och att själv våga ställa även mer utmanande frågor.

En god utgångspunkt i alla professionella möten är likvärdighet: alla människor ska bemötas lugnt och konsekvent. Bemöt alltid personer som använder droger med mänsklighet och respekt.

På så sätt skapar du tillit och möjliggör en fungerande interaktion. Professionalitet innebär inte att man måste ha en påklistrad neutral hållning. Utmanande situationer får beröra och väcka känslor. Yrkesutövaren är dock alltid ansvarig för att interaktionen och reaktionerna förblir etiska och sakliga.

Hur talar du om psykisk ohälsa och substansrelaterade problem

Språket har stor betydelse, eftersom det kan bidra till att öka, förstärka eller minska stigma. Språket bör vara neutralt och inte dömande. Ett exempel är termen “missbrukare av droger eller rusmedel”, som signalerar att personen gör något fel och därmed förtjänar att bestraffas.

Inte heller “blandmissbrukare” är en neutral term. Tala istället om en person som har problematiskt eller riskfyllt bruk, eller skadligt bruk, det vill säga en person som använder flera substanser samtidigt.

När vi använder ett personcentrerat språk – till exempel en person med opioidberoende eller en person med substansberoende – uttrycker vi att personen har ett hälsoproblem som kräver, och för vilket det finns, stöd och hjälp. Jämförelsen kan göras med en person som har diabetes: vi skulle inte kalla hen “socker­missbrukare” eller säga “se, där kommer socker­missbrukaren igen – vem tar emot hen?”

När det gäller personer som använder droger på ett problematiskt sätt bör man komma ihåg att det handlar om ett beroendesyndrom med olika faser och att varje möte kan vara betydelsefullt och viktigt – något som kan antingen bromsa eller påskynda återhämtningsprocessen. Termerna bör också när det gäller personer som använder droger vara lika genomtänkta, neutrala och respektfulla som vid andra sjukdomar. Vi kan tala mer om att främja hälsa och välbefinnande hos personer som använder droger (i stället för ett snävt fokus på absolut nykterhet).

Ett annat exempel på termer som medier – och även vi i allmänheten – kan använda är: “knarkungdom” och “missbruks­mamma”. Vi talar inte heller om “cancermammor” och “astmabarn” eller “kolesterol­pappor” och “sockermormödrar”. När det gäller dessa sjukdomar använder vi sakligt, neutralt språk: “en ung person med astma”, “en förälder med cancer”, “en pappa med hypertoni”, “en person med diabetes” och så vidare.

Kom ihåg att språket också speglar våra värderingar. Prefixen “drog-” och “missbruk-” i personbeteckningar är onödiga och stigmatiserande. “Knarkungdom” eller “missbruks­mamma” är inte neutrala termer. Minns att problemet eller sjukdomen bara är en del av en människas liv.

Det språk vi använder påverkar lösningar och främjar acceptansen för tjänster

Det språk som används påverkar vilka lösningar som erbjuds. Ett problem som uppfattas som självförvållat leder ofta till föreställningen att lösningen är att ”skärpa sig” och ”själv ta sig i kragen”.

Även tjänsterna inom området beskrivs ibland med stigmatiserande termer, såsom “sprutrum” eller “missbruksboende”. I dessa fall bör man också övergå till neutrala uttryck, till exempel “övervakat konsumtionsrum” och “enheter som arbetar enligt Housing First‑principen” eller “boendetjänster för personer i återhämtning från substansbruk och beroende”. Neutrala termer främjar acceptansen av dessa tjänster.

Ett språk som förmedlar hopp

Det viktigaste är att använda ett språk som ger hopp – ett språk som visar att varje människa är värd stöd och att återhämtning är möjlig. Att övergå till neutrala termer är enkelt och kostar ingenting. Även vänligt bemötande kan ha stor betydelse och det är lika lätt och det tar inte längre tid än ett dåligt eller likgiltigt bemötande.

Hur du använder bilder

Även när det gäller bilder är det viktigt att överväga om de förstärker negativa attityder och fördomar gentemot personer som använder droger eller de tjänster som riktas till dem. Undvik till exempel bilder på män med huva med sprutor i handen, eftersom sådana bilder ger en ensidig och stereotyp representation av personer som använder droger – och dessutom kan öka rädsla och i värsta fall väcka avsky mot dem. Personer som använder droger, eller personer som befinner sig i en återhämtningsprocess från droganvändning, kan i bildmaterial framställas på samma sätt som andra människor. Bra alternativ är att använda illustrationer eller att visa människor i sina vardagliga miljöer, engagerade i vardagliga aktiviteter.

Neutrala termer och ett neutralt bildspråk ökar acceptansen för tjänster som räddar liv och främjar hälsa och välbefinnande.