BCG-vaccin

För vem är anvisningen avsedd?

Denna vaccinationsguide är avsedd för hälso- och sjukvårdspersonal. THL fungerar som nationell expertinstitution för bekämpning av infektionssjukdomar och utarbetar riktlinjer för genomförandet av det nationella vaccinationsprogrammet och andra allmänna vaccinationer. De riktlinjer som utfärdats av THL är inte juridiskt bindande.

Vad är BCG-vaccinet?

BCG är ett vaccin som innehåller levande försvagade bakterier och som skyddar små barn mot allvarliga former av tuberkulos, såsom tuberkulös hjärnhinneinflammation och generaliserad tuberkulos.

Vem får BCG-vaccin?

Inom ramen för det nationella vaccinationsprogrammet ges BCG-vaccinet gratis till barn under 7 år som har en förhöjd risk att smittas av tuberkulos.

Genom BCG-vaccination av riskgrupper eftersträvas i första hand att skydda små barn mot svåra former av tuberkulos. Sådana är tuberkulös hjärnhinneinflammation och generaliserad tuberkulos.

BCG-vaccination rekommenderas för barn under 7 år, som

• barnet bor tillsammans med någon som någon gång har haft konstaterad tuberkulos
• som har fötts i ett land med betydande tuberkulosförekomst
• bor tillsammans med en sådan person, som är född i ett land med betydande tuberkulosförekomst
• inom det närmaste året kommer att bo längre än en månad i ett land med betydande tuberkulosförekomst
• bor tillsammans med en sådan person som ofta och regelbundet besöker ett land med betydande tuberkulosförekomst.

Information över länder med betydande tuberkulosförekomst finns på sidan:
Landspecifik rekommendation för screening av infektionssjukdomar

Notera även att de Baltiska länderna (Estland, Lettland, Litauen) och Ukraina anses som länder med betydande tuberkulosförekomst, eftersom det i dessa länder förekommer rikligt av den formen av tuberkulos (MDR) som är resistent mot många läkemedel.

Bland asylsökande och flyktingar kan det finnas barn som kommer från länder med låg eller måttlig tuberkulosförekomst, men som på grund av omständigheterna löper förhöjd risk för tuberkulossmitta.

Därför rekommenderas BCG-vaccination för alla barn under 7 år som inte tidigare har fått en BCG-vaccination och som

• kommit till Finland från ett flyktingläger eller eventuellt som asylsökande som smugglats in i landet eller
• bor på en flyktingförläggning eller en enhet för minderåriga.

I vissa fall kan ett barn ha nytta av BCG-vaccination, trots att barnet inte ingår i de ovan beskrivna riskgrupperna. Baserat på bedömning av den behandlande läkaren bör ett barn under 7 år erbjudas BCG-vaccination även om barnet har någon annan regelbunden och nära kontakt med en person

• som kommer från ett land där det finns en betydande tuberkulosförekomst
• som har bott på flyktingläger
• som har insjuknat i tuberkulos
• som det är känt att har utsatts för betydande exponering för tuberkulos
• som vårdar personer med lungtuberkulos eller annars regelbundet och i betydande omfattning exponeras för tuberkulos i sitt yrke.

Vilket BCG-vaccin används och vad innehåller det?

Det danska vaccinpreparatet BCG Vaccine AJVaccines används i det nationella vaccinationsprogrammet.

• Vaccinet innehåller levande Bacillus Calmette-Guérin-bakterier med reducerad sjukdomsframkallande förmåga.
• Hjälpämnen i vacciner är surhetsreglerande salter, aminosyrasalter, glycerol och renat vatten.
• Vaccinet innehåller inget förstärkningsämne och inga konserveringsmedel.

Mera information om  BCG Vaccine AJVaccines (Lääkeinfo.fi)

Dosering och vaccinationsschema

En dos av vaccinet ges.

• För spädbarn och barn under 1 år är dosen 0,05 ml.
• För barn som fyllt 1 år och äldre är dosen 0,1 ml.

Det rekommenderas att BCG-vaccin ges endast en gång. Om det är osäkert om ett barn tidigare har fått BCG-vaccinet ska en ny dos inte ges bara för säkerhets skull.

Vaccinet kan ges till ett barn som inte tidigare vaccinerats med BCG ända tills barnet fyller 7 år. Det finns inga entydiga bevis för att vaccinationen är till nytta för barn som fyllt 7 år och äldre.

De flesta experterna bedömer att vaccinskyddet består i ungefär 15 år.

Bedömning av vaccinationsbehov och organisering av vaccinationer

En kunnig hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel rådgivningens hälsovårdare, bedömer om barnet löper ökad risk för tuberkulossmitta och om hen tillhör någon av de tidigare nämnda målgrupperna för BCG-vaccinationer. Vid behov konsulteras en läkare för att bedöma behovet av vaccination.

Innan vaccin ges försäkrar man sig om

• barnet tidigare har fått BCG-vaccin
• att barnet inte har aktiv tuberkulos eller symtomfri dvs latent tuberkulos
• att det finns inga andra kontraindikationer för att ge BCG-vaccination, som t.ex. allvarlig immunosuppression. Läs mer om kontraindikationer i avsnittet Vad är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder på denna sida

Uppgifter om barnets behov av vaccination dokumenteras i patientuppgifterna och uppgifterna överförs till den instans som sköter vaccinationerna enligt överenskommen praxis.

Nyfödda

Det är viktigt att redan på mödrarådgivningen uppskatta vaccinationsbehovet av barn som föds i Finland. Uppgifter om barnets vaccinationsbehov dokumenteras i patientuppgifterna och i mödrarådgivningskortet, så att uppgifterna överförs till förlossningssjukhuset.

På förlossningssjukhusen i Finland screenas nyfödda för blandad immunbrist (SCID). Om det inte uppdagas några avvikelser i undersökningen, ges BCG-vaccinationen vid ett separat vaccinationsbesök vid ungefär två veckors ålder.

Om barnets födelsevikt är mindre än 2 500 gram kan BCG-vaccinationen skjutas upp genom beslut av barnläkaren.

Barn under 6 månader

Man bör först ta reda på om barnet tidigare har fått BCG-vaccination. Barnet kommer inte att vaccineras om hen tidigare har fått en BCG-vaccination eller om ett vaccinationsärr hittas. Ärret ligger vanligtvis på vänster lår eller överarm, mera sällan på höger lår eller överarm.

Ett barn upp till sex månaders ålder kan normalt vaccineras utan föregående undersökning, om det är känt att barnet inte har utsatts för tuberkulos. Det är viktigt att ta hänsyn till potentiell exponering, särskilt för invandrare. I det här fallet är det också bra att ta hänsyn till förekomsten av tuberkulos i ursprungslandet och eventuell vistelse i konfliktområden.

Barn som fyllt 6 månader och äldre

Man bör först ta reda på om barnet tidigare har fått BCG-vaccination. Barnet kommer inte att vaccineras om hen tidigare har fått en BCG-vaccination eller om ett vaccinationsärr hittas. Ärret ligger vanligtvis på vänster lår eller överarm, mera sällan på höger lår eller överarm.

Dessutom för att utesluta tuberkulos

• i första hand görs ett IGRA-test (B–LyTbIFN eller B –TbIFNg). Vaccinet får inte ges om IGRA-testet är positivt. Alternativt kan även ett Mantoux-test, dvs. tuberkulintest användas.
• Vaccinet får inte ges om Mantoux-testet är positivt.
• Vid behov, efter läkarens bedömning, tas en lungbild.

Organisering av BCG-vaccinationer

Vaccinationer bör koncentreras till förlossningssjukhus och barnpolikliniker. Genom centraliseringen kan vaccinsvinn minskas, eftersom vaccinet finns i flerdosflaskor. Dessutom kräver den intradermala (ID) vaccinationstekniken utbildning och erfarenhet. Rätt vaccinationsteknik minskar biverkningar, till exempel variga abscesser.

Det slutgiltiga beslutet om vaccination fattas på förlossningssjukhuset eller barnpolikliniken, där vaccinationer ges.

Ta reda på hur BCG-vaccinationerna och undersökningarna sköts inom ditt eget område.

Vaccinationsanvisningar

Blanda vaccinet omsorgsfullt i enlighet med bipacksedeln.

Säkerställ just före vaccinationen att vaccinet ännu kan användas, eftersom vaccinet ska användas inom en kort tid efter beredningen.

Säkerställ att vaccinsprutan innehåller rätt mängd vaccin. Läs mer i avsnittet Dosering och vaccinationsschema på den här sidan.

Eftersom vaccinet innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare, får vaccinet inte komma i kontakt med desinfektionsmedel. Undvik därför att torka huden med desinfektionsmedel . Om huden inte är ren vid injektionsstället, kan den rengöras med vatten.

Vaccinet ges intradermalt (ID) i den vänstra överarmen. Vaccinet får endast administreras av personal med utbildning i intradermal vaccinationsteknik.
Intradermal vaccinationsteknik

Att notera

• Något annat vaccin får inte ges i samma arm som BCG-vaccinet förrän det har gått minst tre månader sedan BCG-vaccinationen. På detta sätt försöker man minska risken för lymkörtelinflammation.
• Beakta också anvisningarna om administrering av vaccin som innehåller levande försvagade sjukdomsalstrare.

Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?

BCG-vaccination får inte ges till ett barn,

• med medfödd eller immunbrist som beror på sjukdom eller där tillhörande vård, eftersom vaccination kan orsaka en allvarlig lokal eller allmän infektion
• som lider av tuberkulos
• som testat positivt med IGRA- eller tuberkulintest

Observera även

• biologisk medicinering under graviditeten
• regler gällande tidsschema för administrering av levande försvagade vacciner

Kontrollera noggrant vaccinets försiktighetsåtgärder och kontraindikationer före vaccinationen.

Försiktighetsåtgärder

Innan du börjar vaccinera, kontrollera alltid

• de allmänna försiktighetsåtgärderna och kontraindikationerna
• speciellt kontraindikationer och försiktighetsåtgärder som gäller vaccin med levande försvagade sjukdomsalstrare.

Vilka är kontraindikationerna och försiktighetsåtgärderna vid vaccination?

Ge inte BCG-vaccin till ett barn som insjuknat i tuberkulos eller ett barn som är tuberkulinpositivt. Ge inte vaccinet till ett barn som tidigare har fått BCG-vaccination.

Vaccinet får inte injiceras genom infekterad hud.

Ge inte BCG-vaccin till barn med medfödd immunbrist eller barn med förvärvad immunbrist på grund av sjukdom eller behandling av sjukdom. Till nyfödda ges vaccinet efter att screeningresultatet för blandad immunbrist (SCID) är klart.

Vaccination av barnet till en HIV-smittad mamma

Du kan ge BCG-vaccination till ett friskt barn till en HIV-smittad mamma efter att det har bekräftats att barnet inte har smittats med HIV.

Om det, förutom HIV, finns tuberkulos i familjen, kan barnet, efter bedömning av den behandlande barnläkaren, vaccineras redan som nyfödd.

Användning av läkemedel som påverkar immunförsvaret under graviditeten

Om modern under graviditeten har använt något läkemedel som påverkar immunförsvaret, såsom biologisk medicinering, för att behandla till exempel reuma eller inflammatorisk tarmsjukdom, bör tidpunkten för barnets BCG-vaccination övervägas från fall till fall.

Det finns märkbara skillnader i hur olika läkemedel absorberas genom moderkakan, i läkemedelsbehandlingens varaktighet och i läkemedlets halveringstid. Dessutom påverkas tidpunkten för vaccinationen av barnets risk för exponering av tuberkulos.

Beslutet om tidpunkten för BCG-vaccination fattas av en läkare som väl känner till hälsotillståndet för både barnet och mamman och familjen. Vid behov kan det vara värt att konsultera till exempel en barninfektionsläkare som känner till tuberkulos hos barn och BCG-vacciner.

TNF-alfa-blockare

Läkemedelsbehandling med TNF-alfa-blockerare under moderns graviditet kan gå genom moderkakan till fostrets blodomlopp, speciellt under andra och tredje graviditetsveckan. Om fostret har utsatts för TNF-alfa-blockerare kan en tidig BCG-vaccination utgöra en risk för att barnet insjuknar i en generaliserad BCG -infektion.

Vi rekommender att

• om ett barn har utsatts för infliximab under fostertiden, ges BCG vaccinet först i 12 månaders ålder
• om ett barn har blivit utsatt för andra TNF-alfa-blockare under fostertiden, ges BCG vaccinet tidigast vid sex månaders ålder

Barnet utsätts inte i nämnvärd grad av TNF-alfa-blockerare via bröstmjölken. Om barnet utsätts för TNF-Alfa-blockare via bröstmjölken, rekommenderar vi ändå att tidpunkten för BCG-vaccination övervägs från fall till fall.

Vilka är fördelarna med BCG-vaccinet?

Undersökningar har visat att BCG-vaccinet utan undantag har haft en god skyddseffekt hos små barn för att förebygga tuberkulös hjärnhinneinflammation och generaliserad tuberkulos. När alla barn vaccinerades förekom dessa livsfarliga sjukdomar i praktiken inte alls i vårt land.

När det gäller skyddseffekten mot lungtuberkulos har resultatet varierat mellan olika studier. Eftersom vaccinet också har biverkningar, vaccineras inte de barn vars risk för att insjukna är liten.

Den bästa skyddseffekten har mätts i undersökningar, där BCG-vaccinet har getts i en så tidig ålder som möjligt i regioner med ett tempererat klimat.
Vaccinets skydd minskar med tiden, men ett partiellt skydd kan vara i tiotals år. Fortsatta vaccinationer ges inte i Finland, eftersom deras nackdelar är större än fördelarna.

Vaccinet bedöms ha störst effekt, om den vaccinerade ännu inte hunnit utsättas för något slag av mykobakterier. I områden med tempererat klimat är förekomsten av miljömykobakterier mindre än i områden med ett varmt och fuktigt klimat.

Miljömykobakterier ger upphov till infektioner hos personer med immunbrist, lunginfektioner hos rökare och ibland lymfadenit på halsen hos små barn. BCG-vaccinet skyddar också mot dessa lymfkörtelinlammationer , som ökat i vårt land efter ändringarna i vaccinationerna.

Vilka biverkningar kan BCG-vaccinet ha?

Inom 2–6 veckor efter BCG-vaccinationen uppkommer en liten bula vid injektionsstället. När bulan spricker kan varbildning förekomma under några veckor, ibland också längre. I vanliga fall läker såret inom ungefär två månader. Såret efterlämnar ett ärr.

Om injektionsområdet utsöndrar var, ska det täckas med ett torrt och luftigt förband. Annan behandling behövs inte.

Vaccinet ger också ofta upphov till att lymfkörteln närmast injektionsstället förstoras något. En förstorad lymfkörtel har vanligen en diameter som understiger 1 cm och kan kännas öm. Den förstorade lymfkörteln återtar i allmänhet sin normala storlek av sig själv.

I sällsynta fall också feber och huvudvärk förekomma.

Långvarig varbildning eller abscess vid injektionsstället

Ibland kan varbildningen vid injektionsstället fortsätta i månader: sårskorpan lossnar och injektionsstället utsöndrar var flera gånger. Det kan också bildas abscess i injektionsområdet. Enligt anmälningarna i biverkningsregistret har preparatet BCG Vaccine SSI som används i Finland gett upphov till sådana biverkningar i cirka 3 fall per 10 000 vaccinerade.

• Ett injektionsställe som utsöndrar var ska täckas med ett torrt och luftigt förband eller en ren tröja.
• Injektionsområdet kan tvättas i samband med att barnet normalt tvättas eller badas. Området behöver inte duschas separat.
• Långvarig varbildning vid injektionsstället kräver vanligen inte någon annan behandling, inte ens i de fall där varbildningen återkommer efter en tids uppehåll.

Om det kommer var från BCG-ärret i mer än två månader, är det skäl att uppsöka läkare.

Sekundärinfektioner i injektionsområdet är sällsynta. Om såret börjar ömma eller om rodnaden sprider sig, kan sekundärinfektionen behandlas med första generationens cefalosporiner.

En abscess vid injektionsstället behandlas på samma sätt som lokal lymfkörtelabscess.

Lymfkörtelinflammation (lymfadenit)

BCG-bakterierna kan ibland orsaka en långsamt fortskridande inflammation och förstoring av en lymfkörtel nära injektionsstället. Då vaccinet injicerats i överarmen, uppträder en eventuell lymfkörtelreaktion sannolikast i armhålan eller i ovanligare fall i nyckelbensgropen eller på halsen.

En inflammerad och förstorad lymfkörtel är vanligen ungefär 2–4 cm i diameter. Den observeras i vanliga fall 3–7 månader efter vaccinationen. Den läks också långsamt. Det tar i allmänhet flera månader innan lymfkörteln minskar i storlek, och det är möjligt att man kan känna av den i flera år.

Särskild behandling behövs inte. Det räcker med uppföljning. Hos ett friskt barn bidrar lymfkörtelinflammation inte till en ökad risk för sällsynta infektioner på andra ställen, till exempel ben- eller ledinflammation.

Lymfkörtelabscess

Lymfkörtelinflammation ger ibland upphov till en abscess som bildar var. Enligt vaccinationsbiverkningsregistret har BCG Vaccine AJVaccines -vaccinet som andvänds i Finland orsakat 1–3 fall av varig lymfkörtelinflammation i ljumskvecket per 1 000 vaccinerade, när vaccinet har getts i låret. Förekomsten av lymfkörtelabscess har inte förändrats efter att man övergått till att injicera vaccinet i överarmen.

Abscessen kan spricka och då utsöndras var. Varbildningen kan fortsätta i flera veckor och upp till månader. Kratern läker vanligtvis av sig själv från bottnen och upp.

• När kanalen har öppnats, ska varet försiktigt klämmas ut dagligen.
• Stället kan tvättas i samband med att barnet normalt tvättas eller badas. Området behöver inte duschas separat.
• Lokalantiseptika behövs inte.
• Ett sår som rinner kraftigt kan täckas med en kompress. När sekretutsöndringen har minskat räcker det med en ren skjorta som tvättas i 60 grader tillsammans med barnets övriga tvätt.
• Man borde undvika simbassänger så länge som såret rinner.

Om barnet i övrigt är friskt, behövs inga tilläggsundersökningar eller andra särskilda behandlingar. Om läkningen drar ut på tiden och kratern fortsätter att utsöndra sekret i mer än 4 månader, finns det skäl att kontakta en barninfektionsläkare.

Ovanliga infektioner som uppträder långt ifrån injektionsstället

BCG-bakterien kan i sällsynta fall orsaka en inflammation långt ifrån injektionsstället. Sådana är

• ben- och ledinflammationer
• subkutan abscess eller BCG-infektion som uppträder på huden
• generaliserad BCG-infektion

Sådana allvarliga biverkningar har konstaterats hos ungefär ett barn per 7 000 vaccinerade efter vaccination med BCG-vaccinet som andvänds i Finland. I de flesta fallen har det då varit fråga om en beninflammation som vaccinbakterien gett upphov till. I Finland har den genomsnittliga inkubationstiden för konstaterade infektioner långt ifrån injektionsstället varit 14 månader (variationsvidd: 2–26 månader).

Generaliserad BCG-infektion är mycket ovanligt. Hos ett friskt barn är risken för generaliserad BCG-infektion mycket liten. I allmänhet finns det då en annan odiagnostiserad bakomliggande sjukdom eller ett tillstånd som försvagar kroppens motståndskraft. Ett barn med svår immunbrist kan till följd av BCG-vaccinationen få en allvarlig allmäninfektion som rentav kan leda till döden. Detta förekommer hos ungefär ett barn per 100 000 vaccinerade.

Infektioner som uppträder långt ifrån injektionsstället och som orsakats av BCG-vaccinet diagnostiseras och behandlas alltid inom specialiserad sjukvård.

Anmälan om biverkningar bord alltid göras om vaccination orsakar allvarliga biverkningar.

Vaccinets historia i vaccinationsprogrammet

BCG-vaccin gavs till alla nyfödda barn på förlossningssjukhusen fram till september 2006. Sedan dess har vaccinet endast erbjudits barn under 7 år i riskgrupper.