Biverkningar vid vaccinationer – Biverkningar enligt symtom

På denna sida

Anafylaktisk reaktion efter vaccination

En anafylaktisk reaktion efter vaccinationen är ytterst ovanlig. Uppskattningsvis förekommer de i ungefär ett fall per en miljon vaccinerade.

Förekomsten varierar dock mellan olika vaccin. Var beredd på anafylaktiska reaktioner vid alla vaccinationer.

En anafylaktisk reaktion uppstår vanligtvis inom 15 minuter från vaccinationen och sällan senare än en timme efter den.

Den anafylaktiska reaktionen kan vara IgE-medierad eller bero på annan immunologisk reaktion. Den anafylaktiska reaktionen kan även bero på andra orsaker som leder till att mastcellerna och basofilerna frigör histamin och andra signalsubstanser.

Anafylaktiska symtom

I början av en anafylaktisk reaktion börjar hjärtat slå snabbare och den vaccinerade får nedanstående symtom på huden eller slemhinnorna eller i luftvägarna:

  • svullnadskänsla i svalget och bröstkorgen
  • hetta, kliande, stickningar eller rodnad på huden
  • svullnad till exempel på ögonlocken, i ansiktet eller på halsen
  • generaliserade nässelutslag
  • svullnad i struphuvudet, heshet
  • svullnad av läpparna eller tungan
  • andningssvårighet och väsande andningsljud.

Andningssvårigheter kan förekomma både vid ut- och inandning.

Även kraftiga magsmärtor, kräkningar och diarré kan förekomma. I vissa sällsynta fall kan de anafylaktiska reaktionerna först förekomma bara i bukområdet före de leder till chock.

Ju snabbare symtomen uppkommer och framskrider, desto svårare är reaktionen. Tecken på begynnande chock är

  • kallsvettning
  • blekhet
  • lågt blodtryck och en hög puls
  • nedsatt medvetandegrad.

Om symtomen på anafylaxi inte behandlas kan de förvärras så att situationen blir livshotande:

  • blockering av struphuvudet (obstruktion)
  • andningsstopp
  • chock
  • hjärtstillestånd.

Se även:

Situationer med differentieringsdiagnostik

Största delen av de omedelbara symtomen som uppträder efter vaccinationer är inte anafylaktiska. Till exempel bör man kunna skilja följande reaktioner från anafylaxi:

  • illamående, hyperventilation på grund av rädsla efter själva injektionen
  • svimning eller vasovagala symtom
  • hypotonisk-hyporesponsiva episoder (HHE), ett tillstånd hos småbarn som påminner om svimning och som lätt kan förväxlas med anafylaxi
  • så kallade discolored leg-reaktioner, som på grund av sin snabba uppkomst kan förväxlas med begynnande anafylaxi.
  • nässelfeber utan andra symtom som tyder på anafylaktisk reaktion
  • akut astmaanfall
  • blockering av andningsvägarna, aspiration i andningsvägarna
  • ärftlig angioödem (HAE) (svullnad av slemhinnor, läppar, tunga, ögonlock eller i ansiktet)
  • angioödem som kan kopplas till autoimmunsjukdom eller som utlösts av en infektion.

Efter svimning eller vasovagala reaktioner kvicknar den vaccinerade snabbt till och reagerar därefter normalt på sin omgivning. Vitalfunktionerna, dvs. pulsen, andningsfrekvensen och blodtrycket, återställs snart till de normala.

Även småbarn återhämtar sig från HHE- eller discolored leg-reaktioner utan vårdåtgärder.

Behandling av anafylaxi

Vårdåtgärder måste inledas snabbt. Om symtomen försvinner innan vården inleds är det inte fråga om en anafylaktisk reaktion.

Då man misstänker anafylaxi skall en snabb situationsbedömning göras och vården påbörjas.

Vårdanvisning för anafylaxi

Anafylaxi behandlas akut med adrenalin. Den vaccinerade ska ges adrenalinlösning eller adrenalin i injektionspenna så fort som möjligt.

Om symtomen inte lindras eller om de framskrider ska en ny dos ges efter 5‒15 minuter. Vid behov kan man ge ytterligare en adrenalindos.
Anafylaxi

Användning av adrenalinlösning

Adrenalindoser för personer i olika åldrar, styrka 1 mg/ml

  • Dos för vuxna 0,5 ml i överarmens muskel
  • Dos för barn över 50 kg 0,5 ml i överarmens muskel
  • Dos för barn 0,01 mg/kg i överarmens muskel.

Användning av adrenalinpenna

Adrenalinet har förpackats i en engångsdoserad injektionspenna. Läs anvisningarna i förpackningen på förhand.

Vid behandling av anafylaxi hos barn som väger mindre än 10 kg används adrenalinlösning ‒ inte injektionspenna.

Engångsdosen i injektionspennan för barn innehåller 0,15 mg och injektionspennan för vuxna innehåller 0,3 mg adrenalin.

  • Injektionspennan för barn ska användas för personer som väger 10‒30 kg.
  • Injektionspennan för vuxna ska användas för personer som väger mer än 30 kg.
  • För personer som väger mer än 50 kg kan man beroende på vikten överväga att ge två 0,3 mg doser på en gång.

Annan vård och uppföljning

  1. Ge antihistamin enligt den rekommenderade dosen.
  2. Om den vaccinerade har andningssvårigheter, placera personen i sittande ställning med stöd för ryggen.
  3. Ge läkemedel som öppnar luftvägarna, inhalerbar salbutamol, om det finns till hands.
  4. Om den vaccinerade har svindel eller lågt blodtryck, placera personen i liggande ställning och lyft upp benen. Följ upp hjärtfunktionen, blodtrycket och andningen.
  5. Ge prednisolon oralt. Kortikosteroid kan minska fördröjda reaktioner.

Andra egentliga vårdåtgärder, såsom infusion, vätsketillförsel och intravenös kortikosteroidbehandling, vidtas beroende på vårdberedskapen på vaccinationsplatsen, i akutvården eller på jourmottagningen.

Anafylaktiska reaktioner kräver alltid tillräckligt lång uppföljning eftersom symtomen kan återkomma.

Tillräckligt lång uppföljning är nödvändig, eftersom 5–20 procent av de som fått anafylaxi kan få nya symtom inom 1–72 timmar efter tillfrisknandet. Symtomen återkommer vanligtvis inom 8-10 timmar.

Beslut om fortsatt vaccinering efter symtom som tyder på anafylaxi

När en person har fått en anafylaktisk reaktion ska personen i regel inte fler gånger ges vaccinet som orsakade reaktionen.

Rabiesexponering utgör ett undantag. Eftersom rabies är en dödlig sjukdom skall vaccinationsserien slutföras, även om personen i fråga får symtom som tyder på anafylaxi efter rabiesvaccinationen. Då följande dos ges skall man vara beredd på medicinsk behandling av anafylaxi.
Vaccin mot rabies

Man måste alltid göra en noggrann bedömning av situationer där anafylaxi misstänks, så att man inte avbryter en vaccinationsserie eller låter bli att ge boostervaccination på för lätta grunder. (se Situationer med differentieringsdiagnostik). Läkaren besluter om fortsatta vaccinationer.

Det kan också finnas andra orsaker till patientens symtom
Orsakssambandet mellan vaccination och symtom

Det kan hända att patientjournalen innehåller en anteckning om anafylaxi även beträffande sådana situationer som egentligen inte var anafylaktiska. Symtomen som uppträder efter en vaccination har oftast någon annan orsak än anafylaxi som utlöses av vaccinet.

Bestämning av serumets tryptofannivå

Tryptofan frigörs i blodomloppet vid en anafylaktisk reaktion. Tryptofannivån är som högst inom en timme.

Vid oklara fall kan tryptofananalysen vara till hjälp vid differentieringsdiagnostiken och för beslutet om fortsatt vaccinering. Det lönar sig att ta S-Tryp om

  • det är fråga om en vaccinationsserie som är på hälft
  • det är fråga om ett vaccinationsskydd som senare måste boostras med ett vaccin som innehåller samma beståndsdel/delar.

Om du misstänker att det är fråga om en anafylaktisk reaktionen efter vaccinationen skall S-Tryp tas inom ca. 30 - 90 minuter (och senast inom 3 timmar) efter det att symtomen uppstått. S-tryptofan som tas på nytt 48 timmar efter det att de kliniska symtomen har försvunnit utgör basnivån för den ifrågavarande personen, som således funktionerar som sin egen referens.

Svullnad och hudfärgsförändringar i benen efter vaccination

Små barn kan efter de första injektionerna med vaccin få en reaktion där benen svullnar och hudfärgen förändras. Symtomen är övergående. Internationellt kallas syndromet för ”discolored leg syndrome”.

Reaktionen är sällsynt. I en holländsk studie rapporterades reaktionen hos sex barn av tiotusen vaccinerade. Incidensen minskade i takt med ökande ålder hos de vaccinerade.

Symtom på Discolored leg-reaktion

Symtomen uppträder på det ena benet eller båda benen och de kan sträcka sig ända upp på höften. Symtomen är

  • jämn eller fläckvis rodnad, blånad eller blåröd färg på huden på benen
  • svullnad
  • små blodutgjutningar under huden, dvs. petekier (blodplättsnivån har dock inte sjunkit).

Symtomen kan också förekomma enskilt. Dessutom gråter barnet ofta kraftigt.

Det är oklart vad som ligger bakom symtomen. En möjlig orsak är en vasomotorisk reaktion som inverkar på blodkärlens diameter.

Blåröd färg på benen kan även bero på själva vaccinationssituationen. Då små barn gråter ökar trycket i bukhålan och blodcirkulationen i benen blir tillfälligt långsammare. Då packas det venösa blodet i benen så att huden får en blåröd färg.

Symtomen kan förväxlas med begynnande anafylaktisk reaktion på grund av deras snabba uppkomst.

Behandling av Discolored leg-reaktion

Placera benen i högläge och svalka huden med kylande omslag.

Symtomen går vanligtvis över utan behandling inom några timmar. Blodutgjutningarna försvinner givetvis långsammare.

Fortsatt vaccinering

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt.

Litteratur

Kemmeren JM, Vermeer-de Bondt PE, van der Maas NA. Discolored leg syndrome after vaccination – descriptive epidemiology. Eur J Nutr 2009;168:43–50.

Hypotonisk-hyporesponsiv episod (HHE)

Hypotonisk-hyporesponsiv episod (HHE) är ett syndrom som påminner om svimning och som påträffas hos små barn som en sällsynt biverkning efter vaccination.

HHE har främst rapporterats hos spädbarn som har fått sitt första injicerade vaccin.

Man känner inte till den exakta förekomsten av HHE. I en omfattande svensk studie förekom HHE hos 3‒4 barn av tiotusen som fått acellulärt kikhostevaccin.

Det är oklart vad som ligger bakom symtomen.

Symtom på HHE

Symtomen uppträder ganska snabbt, men senast inom 48 timmar från vaccineringen. Under ett HHE-anfall

  • är barnet blekt eller blåaktigt
  • är barnet slappt
  • reagerar barnet dåligt eller inte alls på sin omgivning.

Symtomen uppträder snabbt och kan verka skrämmande. De försvinner dock av sig själva och tillståndet är inte förknippat med efterverkningar. HHE ska inte förväxlas med anafylaxi.

Behandling av HHE

Barn återhämtar sig från HHE utan någon särskild vård, normalt inom 1‒30 minuter. Ibland kan vissa symtom vara längre.

Fortsatt vaccinering

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt. Undersökningar visar att risken för återkommande HHE-anfall är mycket liten, ungefär 1–3 procent.

Litteratur

  • Crawford NW, McMinn A, Royle J, Lazzaro T, Danchin M, Perrett KP, Buttery J, Elia S, Orr K, Wood N. Recurrence risk of a hypotonic hyporesponsive episode in two Australian specialist immunisation clinics. Vaccine 2018;36:6152–6157.
  • Zafack JG, De Serres G, Kiely M, Gariépy MC, Rouleau I, Top KA; Canadian Immunization Research Network. Risk of Recurrence of Adverse Events Following Immunization: A Systematic Review. Pediatrics 2017;140.
  • Buettcher M, Heininger U, Braun M, Bonhoeffer J, Halperin S, Heijbel H, de Menezes Martins R, Vermeer-de Bondt P; Brighton Collaboration HHE Working Group. Hypotonic-hyporesponsive episode (HHE) as an adverse event following immunization in early childhood: case definition and guidelines for data collection, analysis, and presentation. Vaccine 2007;25:5875–81.
  • Olin P, Rasmussen F, Gustafsson L, Hallander HO, Heijbel H. Randomised controlled trial of two-component, three-component, and five-component acellular pertussis vaccines compared with whole-cell pertussis vaccine. Ad Hoc Group for the Study of Pertussis Vaccines. Lancet 1997;350:1569–77.

Feberkramper efter vaccination

Hos 2‒5 procent av alla barn förekommer feberkramper fram till sju års ålder.

Benägenheten för feberkramper är ärftlig. Enkla feberkramper är i regel kortvariga (1–2 minuter) eller varar i högst 15 minuter. Under anfallet förekommer ryckningar i armar och ben eller så stelnar de symmetriskt på båda sidor. En del barn blir bara slappa och krampar inte.

Feberkramper är sällsynta efter vaccination

Feberkramper hos småbarn efter kombinationsvaccin är sällsynta. De har främst rapporterats i samband med MPR-vaccin. Sannolikheten att barn som insjuknat i mässling får feberkramper är avsevärt större än hos barn som får MPR-vaccin.

Feberkramper ska inte förväxlas med epileptiska anfall. Febern har inte nödvändigtvis upptäckts före kramperna, utan kramperna kan vara det första tecknet på feber.

Krampliknande ryckvisa rörelser kan förekomma hos den vaccinerade i samband med svimning. De är ofarliga och i allmänhet snabbt övergående och ska inte förväxlas med feberkramper eller andra kramper.

Behandling av feberkramper

Krampanfall efter vaccinering behandlas på samma sätt som andra kramper.

  • Kontakta läkaren eller jouren om det är första gången som barnet får feberkramper.
  • Hög feber ska behandlas effektiv. Ge en tillräcklig dos febernedsättande medel och lätta på den vaccinerades kläder.
  • Förhindra barnet från att skada sig själv under kramperna. Säkerställ att barnet andas oförhindrat.
  • Om det i hemmet finns läkemedel mot feberkramper som barnet fått tidigare, ska läkemedlet ges till barnet.
  • Kontakta läkaren eller jouren om krampanfallet inte går över på 5 minuter efter att barnet fått läkemedlet.
  • Kontakta läkaren eller jouren om barnet efter anfallet är förvirrat, kräks, har smärtor eller uppträder avvikande på annat sätt.
  • Sätt barnet under sjukhusobservation om kramperna inte försvinner med akutläkemedel, om de är osymmetriska eller om barnet får återkommande kramper under samma feberomgång.

Fortsatt vaccinering efter feberkramper

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt om den vaccinerade inte har några neurologiska symtom.

Inga vidare undersökningar behövs om barnet (i åldern 6 månader–6 år) enbart under febern uppvisar medvetslöshet och krampanfall och återhämtar sig normalt.

Personer som fått feberkramper efter vaccinering har inte fått upprepade krampanfall eller andra efterverkningar. Feberkramper har inga följder för barnets senare utveckling och är inte ett tecken på epilepsi.

Feberlösa kramper efter vaccinationer är mycket sällsynta.

Närmare information om feberkramper:
Feberkramper (Duodecim Terveyskirjasto, på finska)

Feberreaktion efter vaccination

Alla typer av vaccin kan ge upphov till lätt temperaturstegring eller feber. Feber betraktas i allmänhet som ett tecken på att kroppens immunförsvar fungerar. Tidpunkten för när den vaccinerade normalt får feber varierar beroende på vaccintyp

  • icke-levande vaccin: 1‒2 dygn efter vaccinationen
  • levande, försvagade vaccin: 5‒12 dygn efter vaccinationen

Febern går vanligen över på ett par dagar.

Hög feber efter vaccinering konstateras sällan hos barn som fått kombinationsvaccinationer.

  • Efter femvalenta vaccinationer får mindre än en procent över 39 graders feber.
  • Efter MPR-vaccination får 5‒15 procent feber.
  • Efter vaccination mot vattkoppor får cirka 15 procent feber.
  • Efter MPRV-vaccination får cirka 20 procent feber.

Behandling av feberreaktion

Ge anvisningar om febernedsättande läkemedel. Barn ska i första hand ges paracetamol.

Naproxen eller ibuprofen kan användas i synnerhet om barnet har en lokal reaktion i injektionsområdet.

Fortsatt vaccinering

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt.

Generaliserad hudreaktion efter vaccination

Orsaken till hudreaktioner som uppstår efter vaccinering är svår att fastställa, i synnerhet om reaktionen sprider sig och uppträder kort efter vaccinationen. Hudreaktioner kan vara ett tecken på en omedelbar allergisk reaktion

  • om de sprids på ett stort område av kroppen, huvudet och halsen samt armarna och benen eller
  • om de förknippas med luftvägssymtom.

Behandling av generaliserad hudreaktion

Ge patienten anvisningar om hur hen behandlar symtomen, dvs. vid behov med kortisonsalvor. Vid kraftigt kliande eksem kan man använda antihistamin.

Fortsatt vaccinering

Generaliserad hudreaktion utgör sällan ett hinder för fortsatt vaccinering.

Konsultera en allergiläkare om den vaccinerade får omfattande hudrodnad, svullnad eller nässelutslag inom två dygn från vaccinationen och det inte finns någon annan klar orsak till symtomen.

Se till att vaccineringen sker på ett säkert sätt. Ge vid behov nästa vaccination i närvaro av en läkare och förläng uppföljningen av den vaccinerade till två timmar.

Om det finns risk för att en viktig grundvaccinationsserie kan bli avbruten, ska THL:s vaccinsäkerhetsläkare konsulteras.

Differentialdiagnostiska situationer

Generaliserad hudreaktion kan också orsakas av någonting annat, till exempel

  • födoämnen eller andra allergiserande faktorer
  • atopisk hud
  • feber och olika infektioner
  • kyla eller hetta
  • skav och tryck på huden.

Beakta de andra orsakernas inverkan då du bedömer om hudreaktionen kommer att återkomma i samband med fortsatt vaccinering.

Till exempel kan atopisk hud tillfälligt bli värre efter vaccinering utan att det rör sig om allergi mot vaccinets beståndsdelar.

IgE-medierad vaccinämnesallergi är osannolik, och fortsatt vaccinering kan genomföras på normalt sätt om

  • hudreaktionen uppstår med fördröjning, mer än två dygn efter vaccinationen
  • hudreaktionen konstateras efter den första vaccindosen och den vaccinerade inte tidigare har exponerats för vaccinets beståndsdelar.

Svimning i samband med vaccination

I samband med alla vaccinationer kan det förekomma

  • frånvaroliknande anfall
  • vasovagala symtom
  • svimning.

Särskilt barn i puberteten och unga vuxna kan spänna sig inför vaccinationen och reagera på den.

I samband med svimning kan det förekomma ryckvisa krampliknande toniska eller kloniska rörelser. De är ofarliga och i allmänhet snabbt övergående. De ska inte förväxlas med epilepsi.

Svimningen kan inträffa direkt efter vaccinationen eller först senare, när spänningarna släpper. En person med kraftig spruträdsla kan svimma redan före injektionen.

Fråga om rädsla i förväg

Före vaccinationen är det bra att fråga om personen som ska vaccineras tidigare har svimmat till exempel när det har tagits ett blodprov. Då får personen möjlighet att berätta om eventuell spruträdsla redan i förväg. Om det är nödvändigt kan vaccinationen ges med patienten i liggande ställning för att undgå skador vid svimning.

Följ upp den vaccinerade personen i minst 15–20 minuter efter vaccinationen för att utesluta svimning och anafylaxi.

Svimning och vasovagala symtom ska inte förväxlas med anafylaxi.
Anafylaxi

Behandling vid svimning

Placera den vaccinerade i liggande ställning med upphöjda ben. Vänta tills den vaccinerade kvicknar till.

Fortsatt vaccinering

Vidare undersökningar behövs inte om den vaccinerade efteråt inte uppvisar några neurologiska symtom.

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt. Placera i fortsättningen den vaccinerade i liggande ställning om hen är rädd för sprutor.

Lokala symtom i den vaccinerade kroppsdelen

Lokala reaktioner kan uppkomma efter alla vaccinationer. Vaccin som oftast förorsakar reaktioner är vaccinerna mot stelkramp, difteri, kikhosta och pneumokocker.

Lokala symtom i den vaccinerade kroppsdelen är

  • hetta
  • rodnad
  • svullnad
  • smärta
  • klåda
  • hudutslag.

Lokala symtom i den vaccinerade kroppsdelen är oftast lindriga. De uppkommer i allmänhet inom två dygn och försvinner inom några timmar eller en dag. Omfattande lokala reaktioner försvinner inte lika snabbt.

Lokala reaktioner kan vara förknippade med

  • allmänna symtom såsom feber och sjukdomskänsla
  • lokalt förstorade lymfkörtlar
  • höjda inflammationsvärden i blodet

Kraftiga lokala reaktioner kan ofta förväxlas med en bakterieinflammation, även om de så gott som alltid uppstår genom en immunologisk mekanism. Bakterieinflammationer vid injektionsstället är mycket sällsynta.

Vävnadsirritation som beror på nålen eller vaccinämnet

Aluminiumsaltet i vaccinet kan skapa irritation om förstärkningsmedlet som är avsett för muskeln hamnar i den subkutana vävnaden.

Bra injektionsteknik och rätt instrument, till exempel en nål i lämplig storlek, minskar risken för lokala reaktioner.

Steril abscess

Vaccin som innehåller aluminiumsalter som förstärkningsämnen kan orsaka subkutana abscesser.

Sådana abscesser konstateras vanligen flera veckor, ibland rentav flera månader, efter vaccinationen. Abscesser är oftast sterila.

Antibiotikabehandling behövs inte även om innehållet ser varigt ut. Ibland spricker abscessen av sig själv. Abscesser ska duschas och följas upp.

Uppmärksamma injektionstekniken. Trots bra injektionsteknik kan vaccinämne ibland hamna i den subkutana vävnaden. Då är sannolikheten större att det uppstår en knöl under huden.

Hög nivå av antikroppar

Ju fler doser som ges av vaccinet, desto större är sannolikheten att den vaccinerade har skyddande antikroppar.

Kroppen har lärt sig att försvara sig mot den sjukdom som förebyggs med vaccinet. Antikroppar som bildats tidigare söker sig till injektionsstället i samband med vaccinationen och utlöser en lokal immunologisk reaktion.

Misstanke om allergisk reaktion i den vaccinerade kroppsdelen

Inte ens omfattande lokala reaktioner i den vaccinerade kroppsdelen tyder i allmänhet på allergi.

Rodnad, värmekänsla, svullnad och klåda vid injektionsstället kan väcka misstanke om en omedelbar allergisk reaktion. Det kan till och med uppstå eksem utan att det är fråga om överkänslighet mot vaccinet eller någon av dess beståndsdelar.

Till exempel kan tetanusboosterdoser utlösa en immunologisk reaktion som inte är av allergisk art.

Det kan vara fråga om fördröjd överkänslighet om en hudreaktion konstateras i den vaccinerade kroppsdelen flera dygn efter vaccinationen.

Fördröjda allergiska reaktioner ökar inte risken för anafylaxi i samband med nästa vaccination och utgör inte ett hinder för fortsatt vaccinering.

Behandling av lokala symtom

Ge anvisningar om hur symtomen behandlas.

  • Antiinflammatoriska läkemedel såsom ibuprofen eller naproxen dämpar och åtgärdar reaktionen.
  • Kortisonsalva kan lindra klåda. Även antihistamin kan användas.
  • Kalla omslag lindrar värmekänsla och svullnad.

Inte ens kraftiga lokala reaktioner kräver antibiotikabehandling. Det är nästan alltid fråga om en immunologisk inflammationsreaktion.

Fortsatt vaccinering efter lokala symptom

De planerade vaccinationerna kan så gott som alltid genomföras på normalt sätt. Inte ens omfattande lokala reaktioner eller eksem på den vaccinerade kroppsdelen utgör i normala fall ett hinder för vaccinering.

Småbarn behöver vaccin trots att de får en omfattande reaktion.

Vaccinationsprogrammets femvalenta vaccin (DTaP-IPV-Hib) och fyrvalenta vaccin (DTaP-IPV) ska i praktiken alltid ges. Sjukdomarna som förebyggs med dessa vaccin kan vara livshotande för barn som har ett bristfälligt vaccinationsskydd.

Alla behöver ett eget vaccinationsskydd till exempel mot stelkramp. Barnet skyddas inte av att andra vaccinerar sig.

Ge anvisningar om förebyggande febernedsättande och smärtstillande medel om den vaccinerade fått en kraftig reaktion av en tidigare dos. Vid behov kan man fortsätta medicineringen i några dygn.

Förstorade lymfkörtlar efter vaccination

Lokalt förstorade lymfkörtlar är i allmänhet ett tecken på immunologisk aktivitet efter vaccinationen. Framför allt vaccin som innehåller levande sjukdomsalstrare bildar effektivt antikroppar i de lymfkörtlar som finns närmast injektionsstället.

Förstorade lymfkörtlar konstateras i vanliga fall inom en vecka från vaccinationen.

Behandling av förstorade lymfkörtlar

Förstorade lymfkörtlar kräver ingen behandling, men de ska följas upp. Om lymfkörtlarna inte återfår sin normala storlek, bör situationen bedömas av en läkare.

Fortsatt vaccinering

De planerade vaccinationerna kan genomföras på normalt sätt.

Symtom i bukområdet efter vaccination

I samband med vissa vaccin har det rapporterats om allmänna symtom i bukområdet såsom

  • dålig aptit
  • illamående
  • kväljningar
  • kräkningar.

Symtomen uppstår normalt under dagarna efter vaccinationen och försvinner av sig själva inom några dygn.

Små barn kan också kräkas på grund av hög feber.

Biverkningar av rotavirusvaccin

Vaccin mot rotavirus kan orsaka uppstötningar, gasbesvär, lös avföring och diarré.

Symtomen börjar inom en vecka från vaccinationen och går vanligen över av sig själva.

I en studie förkom blodig avföring lika sällan hos barn som fick vaccin mot rotavirus och barn som fick placebo. Blod i avföringen kan förekomma sporadiskt till exempel om barnet har varit hård i magen.

Vaccin mot rotavirus

Behandling av symtom i bukområdet

Symtomen går vanligtvis över utan behandling. Anvisningar kan ges om mjölksyrebakterier vid diarré.

Fortsatt vaccinering

Du kan fortsätta vaccinationerna när symtomen har försvunnit.

Brist på blodplättar dvs. trombocytopeni efter vaccination

Trombocytopeni eller låg halt av blodplättar förekommer bland annat efter olika virussjukdomar såsom mässling och röda hund. Det är också en mycket ovanlig biverkning av MPR-vaccinationen.

Symtomen på trombocytopeni

  • blåmärken
  • näsblod
  • små blodutgjutningar i huden.

Förekomsten av trombocytopeni efter MPR-vaccinationer har i de senaste studierna varit ett fall per 50 000 vaccinerade.

Behandling av trombocytopeni

  • Om mängden blodplättar minskar drastiskt krävs alltid bedömning och uppföljning av en läkare.
  • Även om blodplättsnivån sjunker rejält brukar den återgå till den normala inom några månader.

Fortsatt vaccinering

När man fattar beslut om fortsatt vaccinering ska man jämföra risken för trombocytopeni efter en naturlig infektion med risken för trombocytopeni efter vaccinering.

Risken för trombocytopeni hos personer som insjuknar i mässling eller röda hund är minst tiofaldig jämfört med risken för trombocytopeni hos personer som får MPR-vaccin.

  • Läkaren fattar beslut om fortsatt vaccinering om trombocytopeni har konstaterats hos den vaccinerade inom sex veckor från den första MPR-vaccinationen.
  • Det finns inte något absolut hinder för fortsatt vaccinering.
  • Nyttan av vaccinationsskyddet mot mässling och röda hund är i allmänhet större än risken för att trombocytopenin återkommer.