Stöd för rörligheten inom funktionshinderservicen – Mängden stöd för rörligheten inom funktionshinderservicen

Mängden stöd för rörligheten

En person med funktionsnedsättning har rätt att få stöd för rörligheten i den omfattning som är nödvändig när resorna gäller:

  • arbete och studier
  • verksamhet som stöder sysselsättning och arbetsverksamhet enligt 27 d och 27 e § i socialvårdslagen (710/1982)
  • träning
  • särskilt stöd för delaktigheten
  • stöd i att fatta beslut
  • krävande multiprofessionellt stöd eller
  • kortvarig omsorg.

För resor som hör till det dagliga livet i övrigt ska stöd för rörligheten ordnas för minst 18 enkelresor per månad, om personen inte ansöker om ett mindre antal resor. Välfärdsområdet kan dock från fall till fall vara skyldigt att bevilja personen med funktionsnedsättning fler än 18 resor per månad.

Behovet av tilläggsresor i det dagliga livet i övrigt ska prövas utifrån personens individuella behov av rörlighet. Vid prövningen beaktas likabehandling och delaktighet samt skäligheten i stöd för rörligheten. Omfattningen av stöd för rörligheten ska antecknas i beslutet om stödet.

(Lagen om funktionshinderservice 28 och 30 §)

Antalet resor om en bil eller stöd för anskaffning av bil har ställts till en person med funktionsnedsättnings förfogande

Antalet resor bedöms på ett annat sätt om välfärdsområdet som ekonomiskt stöd har ställt en bil eller ett annat färdmedel till en persons med funktionsnedsättnings förfogande eller beviljat ekonomiskt stöd för anskaffning av dem. Då har personen med funktionsnedsättning rätt att få annat stöd för rörligheten för minst 24 enkelresor per år, om personen inte ansöker om ett mindre antal resor.

Syftet med det andra stöd för rörligheten som beviljas är att trygga personens möjligheter till delaktighet också bland annat när bilen är på reparation eller när väder- och väglagsförhållandena hindrar användningen av bilen. Resorna kan användas för alla de aktiviteter som nämns i lagen om funktionshinderservice och för vilka man kan få stöd för rörligheten.

Beviljandet av ett antal resor som understiger minimimängden och av tilläggsresor bör bedömas på samma sätt som när det gäller resor som hör till aktiviteter i det dagliga livet.

(Lagen om funktionshinderservice 30 §)

Rätt till ett skäligt stopp under en enkelresa

En person med funktionsnedsättning har rätt att under en enkelresa göra ett skäligt stopp eller en skälig avvikelse för att uträtta ärenden. Ett sådant skäligt stopp eller en sådan skälig avvikelse längs en enkelresa kan till exempel vara att föra ett barn till daghemmet eller hämta barnet därifrån.

Vid bedömningen av skäligheten ska man beakta personens individuella behov, stoppets eller avvikelsens varaktighet och syfte samt storleken på de kostnader som stoppet eller avvikelsen medför. Om resans mål är att uträtta ärenden betraktas ärendena inte som ett sådant stopp eller en sådan avvikelse som avses i bestämmelsen. Bestämmelsen är inte avsedd att leda till en situation där personen gör en resa från hemmet till ärendestället och tillbaka hem utan att använda två resor för detta.

(Lagen om funktionshinderservice 30 §)

Resebudget

Välfärdsområdet kan på ansökan av en person med funktionsnedsättning genomföra stöd för rörligheten så att omfattningen i stället för antalet resor grundar sig på ett belopp i euro eller på ett kilometer- och eurobelopp. Resor som grundar sig på eurobelopp samt på kilometer- och eurobelopp kan göras inom hela landet. Typiska resor som grundar sig på euro- eller kilometermängd kan till exempel vara längre resor till släktingar som bor längre bort och resor under semestern.

Om resebudgeten ska ett beslut som kan överklagas fattas för klienten.

När eurobeloppet eller kilometer- och eurobeloppet fastställs ska man i mån av möjlighet beakta den kilometer- eller euromängd som personen med funktionsnedsättning tidigare har använt för rörlighet. När beloppet fastställs ska man i mån av möjlighet beakta hur resebudgetens storlek motsvarar personens behov.

Det är viktigt att beslutet om resebudgetens storlek inte enbart grundar sig på personens tidigare rörlighet, om den inte längre motsvarar personens behov.

Välfärdsområdet är skyldigt att se till att personens rätt till stöd för rörligheten tillgodoses oberoende av genomförandesätt. En person med funktionsnedsättning har på ansökan rätt att övergå till stöd för rörligheten som grundar sig på antalet resor.

(Lagen om funktionshinderservice 30 § och 31 §)

Periodisering av resorna

Omfattningen av stöd för rörligheten kan också på ansökan av en person med funktionsnedsättning periodiseras över en längre tidsperiod, högst ett år, för att öka tjänstens flexibilitet. Om periodiseringen av stöd för rörligheten ska ett beslut som kan överklagas fattas för klienten.

När välfärdsområdet fattar beslut om periodisering av stöd för rörligheten ska välfärdsområdet beakta personens förutsättningar att följa upp användningen av resor, så att rätten till stöd för rörligheten inte äventyras. Det är bra om användningen av resor kan följas upp i realtid eller åtminstone nästan i realtid, så att planeringen och uppföljningen av användningen blir så enkel som möjligt.

(Lagen om funktionshinderservice 30 §)

Källor

Lag om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)

Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om funktionshinderservice och till vissa lagar som har samband med den RP 191/2022

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 52/2022 rd (Riksdagen)