I Finland riktas Europeiska socialfondens finansiering av sociala innovationer under plusperioden mot att reformera barnskyddet genom programmet Skyddsnät för ungdomars framtid. Utveckling i enlighet med sociala innovationer är ett finansieringsvillkor för regionala projekt och samordningsaktiviteter.

Enligt programmet Skyddsnät för ungdomars framtid är sociala innovationer

  • sociala i sina mål, sociala i sina medel och i stort sett relaterade till barns, ungas och familjers vardag
  • nya, funktionella idéer som hjälper till att hitta lösningar på samhällets behov och problem
  • de har en inverkan som producerar socialt gott, och deras genomförande skapar nya interaktionsrelationer.

Social innovation avser nya metoder, praxis eller verksamhetsmodeller som utvecklats och implementerats av barnskyddspersonal och andra aktörer och som helt eller delvis reformerar barnskyddet tillsammans med tjänsteanvändare. Definition överenstämmer med de innovationsdefinitioner som används inom Europeiska unionen (The Young Foundation 2012) samt med Demos Helsingfors definitioner (2022).

Systemisk förändring

Mulrey, Gaulier‑Grice och Mulgan (2010) samt Geels och Schots innovationsmodell (2007) kopplar sociala innovationer till systemisk förändring, vars mål är att förändra hela servicesystemet. Förändring på systemnivå innebär förändringar i verksamhetspolitik och organisationsstrukturer och består av kluster av flera mindre innovationer.

Systemisk förändring uppstår som långsiktiga förändringar inom den offentliga och privata sektorn. Att bryta med etablerade arbetssätt förutsätter förändringstryck i verksamhetsmiljön samt en samling samtidiga innovativa åtgärder som syftar till en ny verksamhetskultur. Inom social innovation fokuserar man inte på till exempel regel‑ eller strukturändringar, utan på att förhandla fram nya gemensamma betydelser och att pröva och etablera idéer som uppstår ur dessa (Geels & Schot, 2007, 414–416).

Sociala innovationer görs i etapper

I The Open Book of Social Innovation (2010) samt i den nyligen publicerade Handbok i samhälleliga innovationer (Ala‑Kauhaluoma m.fl. 2025) presenteras den spiralformade process för social innovation som SOILA‑samordningsprojektet har tagit i bruk för att stödja programmets genomförande. Processen omfattar sex utvecklingsfaser, från identifiering av innovationsbehovet via försök, etablering och skalning mot systemisk förändring.

Särskilda kännetecken för sociala innovationer

I arbetet med att förnya barnskyddet läggs särskild vikt vid hur och tillsammans med vilka förnyelsen genomförs. Som analysverktyg för de idéer till sociala innovationer inom barnskyddet som utvecklas inom projekten i Trygga nät för de ungas framtid används 16 kännetecken för social innovation i enlighet med definitionen av medborgarorganisationen Young Foundation (2012).

Enligt översikten Sociala innovationer inom barnskyddet, publicerad 2024 (Jäppinen m.fl. 2024), var kopplingen till ekosystem den innovationsdimension som beskrevs svagast i utvecklingen av det finländska barnskyddet.

Innovationens fyrfält

Med hjälp av OECD:s innovationsmodell (2018) kan ett systematiskt utnyttjande av innovationer inom den offentliga sektorn stödjas och bedömas. Genom innovationsverksamhet kan man till exempel främja uppnåendet av politiska mål.

I OECD:s innovationsmodell delas innovationer in utifrån två egenskaper:

  1. Hur radikal förändring som eftersträvas genom innovationsprocessen.
    Effektiviserande innovationer fokuserar på att förbättra nuvarande praxis.
    Framåtblickande radikala innovationer förutser nya och annorlunda möjligheter.
  2. Hur styrd innovationsverksamheten är.
    Uppgiftsorienterade innovationer ökar den systemiska genomslagskraften och är "top‑down"‑styrda.
    Adaptiva innovationer anpassar sig till nya omständigheter och är "bottom‑up"‑styrda.