För vem är anvisningen avsedd?
Denna vaccinationsguide är avsedd för hälso- och sjukvårdspersonal. THL fungerar som nationell expertinstitution för bekämpning av infektionssjukdomar och utarbetar riktlinjer för genomförandet av det nationella vaccinationsprogrammet och andra allmänna vaccinationer. De riktlinjer som utfärdats av THL är inte juridiskt bindande.
Vad är MPR-vaccinet?
Vaccinet skyddar mot mässling, påssjuka och röda hund samt mot följdsjukdomar till dessa som lunginflammation och hjärnhinneinflammation.
Läs mer MPR-taudeista
MPR-vaccinet innehåller alltid en ampull med vaccinpulver
Oavsett vaccinpreparatet innehåller MPR-vaccinet alltid en spädningsvätska i en förfyllda spruta och en ampull med vaccinpulver. Vaccinet ska därför blandas innan det är klart att administreras
Vem får MPR-vaccin?
Alla barn och vuxna behöver skydd mot mässling, röda hund och påssjuka som skapas antingen av genom genomgångna sjukdomar eller med MPR-vaccinationer.
Personer som har ett bristfälligt skydd mot någon av dessa sjukdomar ska ges MPR-vaccin. Vaccinet ingår i det nationella vaccinationsprogrammet och är gratis för alla.
Det är särskilt viktigt att se till att följande grupper är skyddade mot MPR-sjukdomar:
- hälso- och sjukvårdspersonal
- utländska studerande
- invandrarbarn och -ungdomar
- personer födda i Finland 1965–1975.
Om en person inte har genomgått MPR-sjukdomarna eller inte har fått två doser MPR-vaccin, ska vaccinationsskyddet kompletteras. Om personens skydd är oklart bör man erbjuda vaccination.
De MPR-vaccin som upphandlats för det nationella vaccinationsprogrammet får också användas till vaccinationer enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar.
Hur bedömer man om en person har ett skydd mot MPR-sjukdomar?
- Största delen av alla personer födda före år 1970 är immuna mot MPR-sjukdomarna på grund av att de haft dessa sjukdomar som barn.
- Personer födda 1965–1975 kan ha ett bristfälligt skydd, eftersom en del av dem inte har haft mässling, påssjuka eller röda hund. Framför allt kvinnor kan ha ett bristfälligt vaccinationsskydd.
- Så gott som alla personer födda år 1975 och därefter har fått MPR-vaccinet vid rådgivningen eller i skolan.
- En del av de äldre åldersklasserna har fått vaccinet vid en sjukvårdsläroanstalt, på ett förlossningssjukhus eller under militärtjänstgöringen.
Observera också följande:
Under åren 1992–2004 användes MPR-vaccinet Triviraten för vaccinering av barn med svår äggallergi. Senare har det visat sig att Triviraten inte ger ett tillräckligt bra skydd mot påssjuka. Barn som fått en eller två doser Triviraten-vaccin bör få sitt skydd mot påssjuka förstärkt med en extra dos MPR-vaccin (Priorix eller M-M-RVAXPRO).
Vilket vaccin används och vad innehåller det?
I vaccinationsprogrammet används vaccinet Priorix.
- Vaccinet innehåller levande mässlings-, påssjuke- och röda hund-virus med reducerad sjukdomsalstrande förmåga. Virusen har framställts i cellkultur från kycklingembryo och humana diploida celler.
- Hjälpämnen är socker, salter, aminosyror, färgämne som pH-indikator och renat vatten.
- Vaccinet innehåller inte betydande mängder äggprotein, ovalbumin.
- Vaccinet innehåller endast rester av neomycin.
- Vaccinet innehåller inget förstärkningsämne.
MPR-vaccinet alltid en spädningsvätska i en förfyllda spruta och en ampull med vaccinpulver. Vaccinet ska därför blandas innan det är klart att administreras.
I vaccinförpackningen finns noggrannare anvisningar om beredningen av vaccinet.
Mer information om Priorix-vaccinet (Lääkeinfo.fi)
Dosering och vaccinationsschema
En vaccindos är 0,5 ml.
Grundvaccinationsserien består av två doser. Den första ges vid 12–18 månaders ålder, helst redan vid 12 månader. Den andra dosen ges vid 6 års ålder.
Vårdpersonalen kan överväga att utanför schemat i det nationella vaccinationsprogrammet ge en extra, tidigarelagd MPR-dos för barn som reser till utomalands.
MPR-vaccinet kan enligt produktresumén ges från 9 månaders ålder. THL, WHO och myndigheterna i många länder rekommenderar dock vaccination redan från 6 månaders ålder om risken för smitta bedöms vara stor till exempel på grund av en mässlingsepidemi eller för att mässling ofta förekommer i destinationslandet.
Vaccin som ges före 11 månaders ålder betraktas som en extra dos. Barnet behöver då en MPR- vaccindos även vid 12–18 månaders ålder och vid 6 års ålder. Det bör helst gå 6 månader mellan den extra dosen och den första dosen i vaccinationsprogrammet. Om barnet har fått en dos till exempel vid 9 månaders ålder ska nästa dos ges vid cirka 15 månaders ålder.
Se aktuella anvisningarna om MPR‑vaccinationer i samband med resor:
Tuhkarokko, sikotauti ja vihurirokko (Matkailijan terveysopas, på finska)
Till barn, ungdomar och vuxna som inte har haft MPR-sjukdomarna och inte har fått någon MPR-vaccination rekommenderas två doser MPR-vaccin med minst 6 månaders och helst 2–3 års intervall.
Om en påbörjad grundvaccinationsserie inte har slutförts, bör den kompletteras.
Vaccinationsanvisningar
Ge Priorix under huden (subkutant, SC) eller i en muskel (intramuskulärt, IM).
Kontrollera alltid de allmänna kontraindikationerna och försiktighetsåtgärderna som gäller vaccin med levande, försvagade sjukdomsalstrare.
MPR-vaccin får inte ges en person som
- fått en allvarlig, omedelbar allergisk reaktion, dvs. anafylaxi, av en tidigare vaccindos
- haft en konstaterad anafylaktisk reaktion mot neomycin eller något annat hjälpämne
- har kraftigt nedsatt motståndskraft på grund av sjukdom eller behandlingen av en sjukdom
- är gravid.
Kontraindikationerna och försiktighetsåtgärderna vid MPR-vaccination kan också vara av tillfällig natur.
Beslut om vaccinering ska alltid baseras på en individuell bedömning. Gör en avvägning av vaccinationens fördelar och eventuella risker.
Vaccinera inte vid feber eller sjukdom med feber, utan skjut upp MPR-vaccinationen till ett senare tillfälle.
Vaccinationen förvärrar inte en infektionssjukdom. Däremot kan en infektion åtminstone i teorin försvaga effekten av levande försvagade vaccin.
Tidigare kramper eller feberkramper utgör inget hinder för vaccination. Om den vaccinerade har benägenhet för feberkramper ska du ge råd om användning av febernedsättande läkemedel.
Misstänkt eller påvisad överkänslighet mot någon av beståndsdelarna i MPR-vaccinet förhindrar inte nödvändigtvis vaccination.
Beslut om vaccinering fattas utifrån en individuell bedömning. I de flesta fall är det möjligt att vaccinera under övervakning av läkare.
Förläng vid behov övervakningstiden. Exempel på MPR-vaccinering av allergiker
- Personen har haft en konstaterad omedelbar överkänslighetsreaktion mot neomycin eller anafylaktiska symtom efter en tidigare MPR-vaccination
- Be en allergiläkare om en bedömning.
- MPR-vaccinet ges på poliklinik, övervakningstid 2 timmar.
- Personen har fått en fördröjd överkänslighetsreaktion (typ IV) på någon av vaccinets beståndsdelar
- Kontakteksem orsakat av neomycin ökar inte risken för anafylaxi.
- Ge MPR-vaccinet i normal ordning.
- Personen har konstaterad allergi mot hönsägg
- MPR-vaccinet framställs i cellkultur från kycklingembryo. Vaccinet innehåller så lite höns- eller hönsäggsprotein att det mycket sällan orsakar symtom hos äggallergiker.
- Personen behöver inte testas eller exponeras för hönsägg.
- Du kan ge MPR-vaccinet i normal ordning.
MPR-vaccin får inte ges under graviditet.
- Graviditet avråds upp till tre månader efter vaccinationen.
- MPR-vaccin som getts av misstag under en graviditet är inte grund för abort.
- Den gravidas familjemedlemmar och närstående kan vaccineras i normal ordning. Vaccinvirus smittar inte från vaccinerade till andra människor.
Amning utgör inte något hinder för vaccinering av vare sig modern eller barnet. Om vaccinet ges under amningstiden är det möjligt att försvagade rubellavirus kan överföras till barnet via modersmjölken. Det finns dock inga belägg för att detta skulle ha lett till röda hund-symtom hos barn.
Läs mer: Vaccination av gravida kvinnor
Personer med ett kraftigt nedsatt immunförsvar får inte ges MPR-vaccin, eftersom det innehåller levande, försvagade sjukdomsalstrare.
Lindrig eller måttlig immunbrist utgör inte alltid något hinder för vaccination. Beslut om MPR-vaccination ska baseras på en individuell bedömning. Den förväntade nyttan av vaccineringen beror på
- risken att insjukna, smittorisken, infektionstrycket och epidemisituationen
- sjukdomens farlighet: följdsjukdomar och komplikationer
- vaccinets effekt, som kan vara svagare än hos friska vaccinerade.
Gör också en bedömning av hur stor risk det är att de försvagade vaccinvirusen ger upphov till sjukdomar och följdsjukdomar jämfört med den risk som naturliga virus utgör.
Vaccinationsbeslutet påverkas också av arten och graden av immunbrist. Speciellt stor betydelse har antalet CD4-celler.
Den behandlande läkaren fattar beslutet om vaccination och fastställer den optimala tidpunkten för vaccinationen. MPR-vaccination kan övervägas till exempel för hivpositiva personer som är symtomfria eller har lindriga sjukdomssymtom. Motståndskraften får inte vara kraftigt försvagad.
Person med immunbrist i familjen
- Om en person med svår immunbrist inte kan vaccineras, är det viktigt att se till att närstående som löper risk för MPR-smitta blir vaccinerade.
- Det finns inga belägg för att MPR-vaccinets försvagade mässlings-, påssjuke- och röda hund-virus skulle innebära någon smittrisk för en familjemedlem med immunbrist.
Personer som exponerats för mässling, påssjuka eller röda hund kan ges MPR-vaccin, även om de nyligen fått gammaglobulin eller blodtransfusion.
I andra situationer är det motiverat att skjuta upp vaccinationen
- med minst tre månader efter en blodtransfusion
- med 8–11 månader efter högdosbehandling med gammaglobulin (0,4–2 g/kg iv.)
- med sju månader efter behandling med plasma- och trombocytpreparat.
Vaccinering under ovan nämnda perioder medför inga olägenheter, men immunglobulin och blodpreparat kan försvaga effekten av vacciner som innehåller levande försvagade virus.
Ge vid behov en extra vaccindos för att säkerställa ett tillräckligt gott skydd mot sjukdomarna.
Sänkt halt av blodplättar förekommer i samband med olika virussjukdomar och som följdsjukdom till mässling och röda hund. Tillståndet kan i även i mycket sällsynta fall utgöra en biverkning av MPR-vaccin.
- Om den som ska vaccineras tidigare har haft trombocytopeni, bör en läkare bedöma om det är tillrådligt att ge MPR-vaccin.
- Speciellt inför den andra MPR-dosen bör man noggrant överväga om det är tillrådligt att vaccinera, om personen efter den första dosen insjuknade i trombocytopeni inom sex veckor efter vaccinationen.
Något absolut hinder för fortsatt vaccination finns dock inte. Vanligen är nyttan av ett vaccinationsskydd mot mässling och röda hund större än risken för att trombocytopenin återkommer.
Risken för trombocytopeni efter mässling eller röda hund som uppkommit på naturlig väg är dessutom minst tio gånger större än risken för trombocytopeni efter en MPR-vaccination.
MPR-vaccinets mässlingskomponent kan tillfälligt försvaga tuberkulintestreaktionen.
- Du kan genomföra Mantouxtestet och ge MPR-vaccinet samma dag.
- Om testet inte har gjorts före vaccinationen och inte kommer att göras samma dag som vaccinationen, bör du skjuta upp testet fyra veckor.
- Tänk på att testet kan ge ett falskt negativt resultat om det måste göras tidigare.
Vilka är fördelarna med MPR-vaccinet?
Tack vare MPR-vaccinet har mässling, påssjuka och röda hund nästan helt försvunnit från Finland.
Enstaka fall av mässling och påssjuka har rapporterats hos utlandssmittade personer och deras närkontakter, men inte mer än cirka 0–5 fall per år.
Också många av de tidigare vanliga följdsjukdomarna vid mässling, påssjuka och röda hund har försvunnit, som till exempel
- sjukhusvårdskrävande lunginflammation
- hjärnhinne- och hjärninflammation
- testikelinflammation
- kongenitalt rubellasyndrom
- andra lindriga komplikationer.
Vilka biverkningar kan MPR-vaccinet ha?
De levande, försvagade virusen i MPR-vaccinet förökar sig i kroppen. De aktiverar kroppens motståndskraft mot mässling, påssjuka och röda hund.
Risken för eventuella vaccinationsbiverkningar ska alltid vägas mot risken för att insjukna i själva sjukdomarna och de följdsjukdomar och komplikationer de kan leda till.
Mässling, påssjuka och röda hund är betydligt svårare än den lindriga infektion som uppstår efter en vaccination.
MPR-sjukdomarna kan orsaka allvarliga följdsjukdomar eller komplikationer. Risken för sådana allvarliga följder är mellan tio- och tusenfalt större efter en MPR-sjukdom än efter en vaccinering.
Symtom som påminner om MPR-sjukdomar
Efter vaccinationen får 5–15 procent av de vaccinerade lindriga MPR-sjukdomsliknande symtom, oftast efter den första vaccindosen.
Symtomen börjar inom 5–12 dygn efter vaccinationen och går vanligen över på några dagar eller veckor.
Vanliga symtom är
- feber, hosta, snuva eller röda ögon
- mässlings- eller röda hund-liknande utslag
- irritation, rastlöshet, huvudvärk
- lindrig ledvärk
- kortvarig lymfkörtelförstoring.
Följande mycket sällsynta symtom efter vaccination finns beskrivna:
- svullna öronspottkörtlar
- enstaka fall av testikelsvullnad.
Vanliga sjukdomsliknande symtom är inget hinder för fortsatt vaccinering. Biverkningar konstateras vanligen inte längre efter den andra vaccindosen.
Symtom av ledinflammationstyp är sällsynta, i synnerhet hos barn. I de nuvarande MPR-vaccinen ingår inte den rubellavirusstam som har förknippats med de beskrivna fallen av ledinflammation.
Mässling och påssjuka är förenade med betydande risker för hjärnhinneinflammation och hjärninflammation. Efter vaccination är allvarliga neurologiska komplikationer däremot ytterst sällsynta.
Krampanfall observeras vanligen i samband med feber efter vaccinationen. Risken för krampanfall är dock avsevärt större i samband med MPR-sjukdomarna.
Trombocytopeni dvs. brist på blodplättar
Låg halt av blodplättar kan ge blåmärken eller blödningar under huden.
Trombocytopeni relaterad till MPR-vaccination är ett sällsynt tillstånd som vanligen går över av sig själv. Det förekommer enligt de senaste forskningsrönen i 1 fall per 50 000 vaccinerade.
Risken för trombocytopeni är betydligt lägre efter en vaccination än efter mässling och röda hund. De barn som har fått trombocytopeni efter en vaccination har i många fall haft en samtidig infektion, som också den kan ha orsakat trombocytopenin.
Allergiska reaktioner
Allergiska reaktioner, inklusive anafylaxi, är mycket sällsynta efter en MPR-vaccination.
Inget samband mellan autism och MPR-vaccin
Det finns inga belägg för att MPR-vaccin skulle orsaka autism. År 1998 lade en brittisk forskare fram teorin att det fanns ett samband mellan MPR-vaccin och autism. Forskarens utrednings baserades på uppgifter från åtta barn.
Vaccinets andel i uppkomsten av autism har sedan dess undersökts i omfattande nationella och internationella forskningsstudier.
Forskningsresultaten visar att det handlar om två separata händelser, vaccinering och autism, som av en slump har råkat infalla under samma åldersperiod.
I de flesta länder ges den första dosen MPR-vaccin vid 12–18 månader, då också de första symtomen på autism kan observeras.
Med dagens metoder kan man dock identifiera förändringar i hjärnan som tyder på autism redan vid 6–12 månaders ålder. Autismens uppkomstmekanismer är ännu inte fullt kända.
Läs mer:
- DeStefano F. ja Shimabukuro T. T. The MMR Vaccine and Autism. Annual Review of Virology 2019.
- Hazlett H. C. et al. Early brain development in infants at high risk for autism spectrum disorder. Nature 2017.
- Hviid A. et al. Measles, Mumps, Rubella Vaccination and Autism. Annals of Internal Medicine 2019.
MPR-vaccinets historia i vaccinationsprogrammet
MPR-vaccinationerna inleddes 1982 med en serie om två doser: den första till barn i 14–18 månaders ålder och den andra till 6-åringar.
År 2011 ändrades serien så att den första dosen ges vid 12–18 månaders ålder.
MPR-vaccinet har dessutom getts till
- nyförlösta kvinnor som är antikroppsnegativa mot röda hund 1982–1993
- studerande på sjukskötarutbildningar, om vaccinationsskyddet har varit bristfälligt
- alla personer i armén 1986–2000
- personer i armén med bristfälligt skydd från 2012
- barn i åldern 11–13 år i skolan om de saknade den andra MPR-vaccindosen 1988.
- Enskilt vaccin mot mässling gavs på rådgivningarna till 1-åringar 1975–1982.
Åren 1960–1985 vaccinerade man med ett enskilt vaccin mot påssjuka i armén.
Enskilt vaccin mot röda hund gavs till flickor i åldern 11–13 år i skolan 1975–1988 och till nyförlösta kvinnor på förlossningssjukhusen 1975–1988.