Välfärdsområdena har ett centralt ansvar för att förebygga våld – skyldigheterna grundar sig på internationella avtal

Publicerad
8.6.2026
Åsikterna som framförs i blogginläggen är skribenternas egna och representerar inte institutionens officiella ståndpunkt.

Förebyggandet av våld är inte bara en rekommendation, utan en lagstadgad uppgift som åligger välfärdsområdena. Internationella människorättsavtal, såsom Istanbulkonventionen och Lanzarotekonventionen, förpliktar Finland att systematiskt förebygga våld. Dessutom innebär EU:s nya direktiv om bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer mer detaljerade skyldigheter för myndigheterna. Detta understryker betydelsen av samordning, styrning och tillräckliga resurser i arbetet med att förebygga våld inom välfärdsområdena.

Välfärdsområdenas roll stärks

Istanbulkonventionens senaste nationella genomförandeplan lyfter för första gången fram välfärdsområdena som aktörer med en central roll och ett tydligt ansvar i genomförandet.

Genomförandeplanen omfattar ett brett spektrum av åtgärder där välfärdsområdena fungerar som huvudansvariga aktörer, som delar ansvar med andra aktörer eller fungerar som centrala samarbetspartner.

Detta innebär att förebyggandet av våld inte är en separat helhet, utan ingår direkt i välfärdsområdenas kärnverksamhet, det vill säga planering, organisering och utveckling av tjänster. Att förebygga våld är att främja välfärd, hälsa och säkerhet.

EU-direktivet innebär nya konkreta skyldigheter

EU:s direktiv om våld mot kvinnor och våld i nära relationer innebär mer detaljerade skyldigheter än tidigare, till exempel när det gäller tillgång till tjänster, identifiering av och stöd till offer, myndighetssamarbete samt förebyggande arbete.

Ur välfärdsområdenas perspektiv innebär detta att strukturerna för att förebygga våld, yrkespersonernas kompetens och servicekedjorna måste vara välfungerande.

Det finns fortfarande betydande utmaningar i strukturerna för att förebygga våld

Enligt THL:s kartläggning finns det fortfarande betydande skillnader mellan områdena. Särskilt en försvagning av samordningsstrukturerna för det våldsförebyggande arbetet och bristen på tjänstekedjor för personer som utövar våld hotar arbetets genomslagskraft och kontinuitet.

Samtidigt har framsteg gjorts. Framför allt har servicekedjorna för våldsutsatta utvecklats, och även andra servicekedjor utvecklas för närvarande. Dessutom används metoder för att identifiera och ta upp våld i nära relationer samt för riskbedömning i större utsträckning.

Ett verkningsfullt arbete förutsätter ett helhetsgrepp

Att förebygga våld förutsätter ett helhetsinriktat, genusmedvetet och forskningsbaserat förhållningssätt där både de som utsätts för våld, de som utövar våld och deras närstående beaktas. Ett verkningsfullt arbete bygger på fungerande servicekedjor, systematisk riskbedömning, tillräckliga resurser samt stark samordning och styrning.

Framöver är det särskilt viktigt att stärka interventioner riktade till personer som utövar våld, utveckla riskhanteringen och säkerställa att välfärdsområdena har permanenta strukturer och kompetens för att möta de stödbehov som våldet ger upphov till.

Att förebygga våld är inte bara en fråga om mänskliga rättigheter, utan också en central del av samhällets övergripande säkerhet och resiliens. THL föreslår i sina lösningar till regeringsprogrammet att olika aktörers roller och ansvar inom det våldsförebyggande arbetet skrivs in i lagstiftningen.

Möjlighet till ett mer verkningsfullt arbete

Även om skyldigheterna är omfattande ger de välfärdsområdena möjlighet att bygga upp en ännu mer verkningsfull och enhetlig helhet för att förebygga våld.

Det är viktigt att se att förebyggandet av våld:

  • förbättrar befolkningens välfärd och säkerhet
  • minskar behovet av tunga och kostsamma tjänster
  • stöder välfärdsområdenas lagstadgade uppgift att främja hälsa, välfärd och säkerhet

Nu är det rätt tid att säkerställa att arbetet med att förebygga våld är strategiskt lett, resursatt och en permanent integrerad del av välfärdsområdets verksamhet.

Detta inlägg ingår i Nationella kommissionen för bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer (NAPE:s) bloggserie, där effekterna av Istanbulkonventionen – Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i nära relationer – och dess nationella genomförande belyses ur olika perspektiv.

Läs mer

Tilannekuva väkivallan ehkäisyn rakenteista hyvinvointialueilla: Väkivaltakoordinaattorien verkostolle toteutetun kyselyn tuloksia (på finska, Julkari)

Lösningar för regeringsprogrammet: En befolkning som tror på framtiden är kristålig (Julkari)

Förebyggandet av våld har stärkts inom välfärdsområdena – strukturella utmaningar kvarstår