För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för yrkesverksamma inom funktionshinderområdet. Anvisningen är en rekommendation som grundar sig på lagstiftningen.
Anvisningen på sidan följer den nya lagen om funktionshinderservice (675/2023). Den nya lagen om funktionshinderservice gäller från och med den 1.1.2025 och innehåller en övergångsperiod till och med den 31.12.2027. På Åland tillämpas fortfarande den gamla lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987).
Läs mer om övergångsbestämmelserna i lagen om funktionshinderservice
Information om beslut om funktionshinderservice och om hur man ansöker om funktionshinderservice fås genom att kontakta välfärdsområdets funktionshinderservice. THL behandlar inte enskilda klientärenden.
Beakta tillämpningsområdet för lagen
I 2 § i lagen om funktionshinderservice föreskrivs om tillämpningsområdet för lagen och om förhållandet till annan lagstiftning. Lagen om funktionshinderservice tillämpas på en person med funktionsnedsättning som definieras i 2 § i lagen. Rätt till tjänster enligt lagen om funktionshinderservice har den som uppfyller alla förutsättningar som anges i 2 §.
Dessutom föreskrivs i lagen om tjänstespecifika förutsättningar för beviljande. Personen med funktionsnedsättning ska också uppfylla de tjänstespecifika förutsättningarna för beviljande för att ha rätt till tjänsten.
Ordnande av andra tjänster och stödåtgärder
Välfärdsområdet kan med stöd av lagen om funktionshinderservice också ordna andra tjänster och ekonomiska stödåtgärder som behövs för att lagens syfte ska förverkligas.
(Lagen om funktionshinderservice 34 §)
Välfärdsområdet kan med stöd av den allmänna skyldigheten att ordna service bevilja en person med funktionsnedsättning andra tjänster och stödåtgärder inom ramen för de anslag som reserverats för ändamålet. Välfärdsområdet ska reservera anslag för ändamålet utifrån det behov som finns i välfärdsområdet.
När det gäller anslagsbundna stödåtgärder kan välfärdsområdet besluta att rikta anslagen till personer med funktionsnedsättning som uppfyller vissa förutsättningar, om anslagen inte räcker till för att bevilja ersättning till alla sökande.
Välfärdsområdet kan besluta för vilka behov det ordnar andra tjänster och stödåtgärder. Utgångspunkten för ordnandet är lagens syfte enligt 1 § i lagen om funktionshinderservice:
- att förverkliga jämlikhet, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att förebygga och undanröja hinder för detta;
- att stödja en person med funktionsnedsättning i att leva självständigt och att självbestämmanderätten förverkligas;
- att trygga tillräckliga tjänster av god kvalitet som motsvarar personens individuella behov och intresse.
Innehållet i tjänsterna och stödåtgärderna
Med andra tjänster och stödåtgärder enligt lagen om funktionshinderservice kan man på ett flexibelt sätt komplettera helheten av den hjälp och det stöd som personen med funktionsnedsättning behöver. Detta möjliggör tjänster som inte nämns i lagen, till exempel nya och oförutsedda tjänster som kan behövas i framtida situationer.
Avsikten är att stöd för extra klädkostnader samt extra kostnader för specialkost och specialnäringspreparat även framöver ska beviljas på samma sätt som när den tidigare lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) var i kraft.
Extra klädkostnader
En person med funktionsnedsättning kan inom ramen för anslagen ersättas till exempel för extra klädkostnader som beror på att kläder slits mer än normalt på grund av en funktionsbegränsning som orsakas av en funktionsnedsättning eller sjukdom, eller på att personen inte kan använda kläder eller skodon som köps färdiga.
Det kan till exempel vara fråga om en situation där hjälpmedel, såsom ortoser, stödförband och specialskor, sliter på kläderna snabbare än normalt. De kan också förutsätta särskilda ändringar eller mönster i kläder eller skodon.
Specialkost
En person med funktionsnedsättning kan inom ramen för anslagen ersättas till exempel för extra kostnader som orsakas av specialkost eller specialnäringspreparat som personen måste använda långvarigt och regelbundet.
Som specialkostnader ersätts inte
- sådana utgifter som enbart grundar sig på läkares rekommendationer
- näringsämnen och preparat som ska räknas till vanliga artiklar i livsmedelshandeln.
Användningen av specialkost eller specialpreparat som funktionsnedsättningen eller sjukdomen förutsätter ska vara medicinskt utredd i detalj. Personen med funktionsnedsättning ska i sin ansökan redogöra för arten och mängden av den specialkost och de specialpreparat som hen behöver samt de extra kostnader som dessa medför.
När ersättningens storlek fastställs beaktas också ekonomiskt stöd som fås via primära stödformer. Vissa kliniska näringspreparat kan ersättas av FPA med stöd av sjukförsäkringslagen.
Som en tolkningsanvisning kan man använda andelen för livsmedelsutgifter i grunddelen av utkomststödet.
Källor
Lag om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)
Social- och hälsovårdsutskottets betänkande ShUB 52/2022 rd (Riksdagen)