För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd att hjälpa yrkespersoner i att identifiera och förebygga våldsbejakande radikalisering. Anvisningen innehåller rekommendationer för hur man kan agera.
Vad innebär våldsbejakande radikalisering?
Våldsbejakande radikalisering är en process där en person eller grupp gradvis börjar tro att våld är ett nödvändigt medel för att uppnå egna ideologiska mål och för att undanröja motstånd och skada som uppfattas ha orsakats av motståndare.
Processen kännetecknas av att
Tankesättet blir svartvitt:
- Man tror att det bara finns en rätt lösning på problemen.
- Man förstärker gruppbaserade motsättningar ”vi mot dem”.
Personer utanför den egna gruppen ses som ett hot och som skyldiga till problemen.
Beredskapen att hämnas och rikta våld mot dem som anses skyldiga ökar.
Våldsbejakande radikalisering och den verksamhet som är kopplad till extremistgrupper utgör ett allvarligt hot mot säkerheten, människors välbefinnande, känslan av delaktighet, demokratin samt de mänskliga grundläggande rättigheterna. Handlingar som bottnar i extremism har alltid långtgående konsekvenser och begränsas inte till enskilda händelser.
Tecken på möjlig våldsbejakande radikalisering
Om du känner oro kan du använda BÄRAS-verktyget för att strukturera din information. BÄRAS hjälper dig att identifiera våldsbejakande radikalisering, bedöma benägenheten till radikalisering samt det individuella behovet av stöd. Målet med användningen av verktyget är en individuell servicehandledning för klienten. Verktyget hjälper dig också att strukturera din information och lyfter fram eventuella kunskapsluckor. BÄRAS-enkäten kan dessutom fungera som grund för multiprofessionellt samarbete. Dessutom ger BÄRAS-verktyget dig en helhetsbild av skyddande faktorer och faktorer som ökar benägenheten för radikalisering. Du kan använda verktyget som grund för klientarbete och före samtal med klienter.
BÄRAS-verktyget för bedömning av stödbehov
Var uppmärksam på följande tecken
I tal och beteende:
- En svartvit världsbild (“alla utomstående är fiender”)
- Godkännande eller idealisering av våld
- Stark fientlighet mot vissa grupper
- Självskärning och självskadebeteende (särskilt hos minderåriga)
I sociala situationer:
- Social isolering, byte av vänner
- Kontakter med grupper som sprider våldsamma ideologier
På nätet:
- Deltagande i diskussioner där hatpropaganda sprids eller där man uppmanar till våld
- Intresse för nätgemenskaper som sprider grovt våld
Radikalisering av minderåriga på nätet – agera så här
Radikalisering som sker främst via nätet är ett växande fenomen bland minderåriga. Samtidigt har man märkt att ungas allmänna intresse för våld ökar och att radikaliseringen sker snabbare än tidigare.
På nätet lockas unga in i gemenskaper där extremt våld accepteras eller idealiseras. Där uppmuntras unga att skada sig själva och andra. Om du märker tecken på att en ung person kan vara delaktig i ett våldsbejakande nätverk, agera omedelbart. Du ska inte bära ansvaret ensam, utan kontakta myndigheterna. Polisen och andra stödtjänster kan hjälpa den unga att ta sig ur en farlig miljö och erbjuda stöd för fortsatta åtgärder.
I ditt arbete kan du också möta personer som redan har radikaliserats våldsamt eller som visar tecken på en sådan utveckling. Om du känner oro kan du använda BÄRAS-verktyget, det hjälper dig att identifiera våldsbejakande radikalisering och ger tips om hur du kan gå vidare.
BÄRAS-verktyget för bedömning av stödbehov
Yrkespersonens roll i att stärka resiliens
Som yrkesperson inom social- och hälsovården kan du förebygga våldsbejakande radikalisering genom att stödja dina klienters välbefinnande och hälsa. När du stärker klientens psykologiska motståndskraft, det vill säga resiliens, stärker du hens egen förmåga att motstå påverkan från våldsamma ideologier.
Sammanfattat:
- Skapa en förtroendefull relation till klienten.
- Stöd delaktighet och gemenskap.
- Stärk förmågan att hantera besvikelser och kriser utan att ta till våld.
- Ge information och hänvisa vid behov till tjänster (t.ex. mentalvårds- och kristjänster).
Att förebygga våldsbejakande radikalisering i praktiken
-
1
Var uppmärksam på förändringar hos klienten
Observera om klientens tal eller beteende snabbt blir svartvitt, starkt fientligt eller hämndlystet. Uppmärksamma om klienten börjar se vissa grupper som ett hot eller som skyldiga till olika problem. Observera också eventuell tillbakadragenhet, ökad fientlighet eller idealisering av våld. Använd vid behov BÄRAS-verktyget för att strukturera dina observationer.
-
2
Överraska med vänlighet
Diskutera klientens oro och erfarenheter. Undvik att argumentera och försök förstå klientens perspektiv och bakomliggande känslor. Stöd klientens förtroende och känsla av att bli hörd. Du kan använda anvisningarna för att ta upp våldsbejakande radikalisering som stöd i samtalen.
-
3
Stärk klientens välbefinnande och vardagsstrukturer
Försök stödja klientens grundläggande vardagsstrukturer, såsom sömn, kost, sociala relationer och meningsfull sysselsättning. Hänvisa vid behov klienten till mentalvårds- och missbrukartjänster. Stärk klientens resiliens, det vill säga förmågan att tåla svåra situationer och känslor.
-
4
Agera med låg tröskel om oron ökar
Ta upp din oro med klienten och berätta vad du har observerat. Kom ihåg att BÄRAS-verktyget hjälper dig att strukturera din information, men du kan vid behov (med beaktande av din tystnadsplikt) konsultera andra experter i din arbetsgemenskap, en chef eller ett multiprofessionellt team. Följ organisationens anvisningar om riskbedömning och eventuell anmälningsskyldighet och anmälningsrätt.
-
5
Samarbeta
Kom ihåg familjens och andra närståendes roll. Bedöm om det är motiverat att samarbeta med andra myndigheter i den aktuella situationen. Utnyttja regionala nätverk och stödtjänster som kan stödja klientens situation.
-
6
Dokumentera
Följ branschspecifika riktlinjer och skyldigheter för dokumentation. Observera att anmälningsskyldighet och anmälningsrätt är olika saker.
Att ta upp våldsbejakande radikalisering i samtal
Samtal handlar inte enbart om att behandla en enskild händelse, utan också om förebyggande arbete – de minskar rädsla, motverkar polarisering och stärker en känsla av gemenskap.
Var närvarande, lyssna, bygg förtroende och stöd personens egen handlingsförmåga.
Skynda inte och undvik argumentation – samtal är en process.
1. Definiera samtalets huvudsakliga mål
- Syftet med samtalet är att lyssna och förstå, inte att lösa allt på en gång. Undvik alltför fasta mål: samtal följer sällan en strikt plan.
- Kom ihåg din roll: du är inte expert på ideologier, utan en yrkesverksam som möter en person i dennes aktuella livssituation.
2. Fundera före samtalet på följande:
- Varför har personen kommit i kontakt med tjänsterna?
- Vilka är personens omedelbara behov? Finns det även långsiktiga behov?
Bedöm vilket stöd personen kan behöva:
- Har du använt BÄRAS verktyget? Vad blev resultatet?
- Finns det en hot eller säkerhetsbedömning som utarbetats av polisen?
Principer för samtal
Ge processen tid och fokusera på att bygga förtroende, eftersom förändring ofta sker stegvis och inte bör förväntas uppnås under ett enskilt möte.
Skapa en trygg atmosfär genom att vara tillgänglig och genuint intresserad, och undvik sarkasm, ironi och dömande förhållningssätt. Visa närvaro genom att minimera avbrott, såsom användning av mobiltelefon eller att titta på klockan, och stärk förtroendet med lämplig ögonkontakt samt ett lugnt och samlat kroppsspråk.
Fokusera på att se människan bakom ideologin eller gruppen, snarare än enbart de åsikter som uttrycks. Undvik att argumentera eller att enbart förlita dig på faktabaserade motargument, eftersom svartvitt tänkande och ideologier utmanas mest effektivt genom dialog och samtal, inte genom argumentation.
Lyssna på klienten med genuin uppmärksamhet och utan förutfattade meningar. Undvik tolkningar och använd öppna frågor för att fördjupa din förståelse. Var nyfiken och öppen, och sträva efter att identifiera de bakomliggande faktorer, känslor och behov som präglar samtalet.
Använd öppna frågor som stöd i samtalet
Till exempel:
- Vad tycker du är problemet?
- Hur skulle det kunna lösas? Vems ansvar tycker du att det är?
- Vad är viktigast för dig i denna situation?
- Hur får det här dig att känna?
- Kan du förklara vad du menar? Kan du ge ett exempel?
- Hur påverkar detta ditt liv eller andra människors liv?
- Finns det andra perspektiv på den här frågan? Hur ser de ut?
- Vilka positiva eller negativa följder kan det få om du tänker eller agerar på det här sättet?
Förklara de nästa stegen i slutet
Kom ihåg att avsluta mötet på ett positivt sätt. Det är god praxis att tacka personen för öppenheten och för att hen har tagit sig tid att delta i samtalet. Samtidigt är det viktigt att tydligt förklara de nästa stegen, till exempel ett eventuellt uppföljande möte eller vilka stödinsatser som finns tillgängliga.
Det är också viktigt att förklara i vilka frågor hjälp kan ges av till exempel social- och hälsovårdstjänster, polisen eller andra aktörer såsom organisationer. Om personen du mött vill lämna en extremistisk miljö ska du se till att informera om vilka tjänster och vilket stöd som finns tillgängligt för att stödja denna process.
Viktigt!
Lova inte sekretess om lagen kräver att du gör en anmälan eller vidtar andra åtgärder.
Självreflektion
Vad lyckades? Vad kunde du göra bättre?
När du planerar nästa steg, beakta följande
När du utvärderar mötet är det viktigt att reflektera över några centrala frågor. Fundera till exempel på om situationen involverar barn och om de, utifrån det personen har berättat, kan vara i behov av stöd eller insatser från barnskyddet.
Överväg också vilken ytterligare information du behöver från personen själv för att kunna stödja hen i att lämna en våldsbejakande extremistisk miljö.
När du har identifierat vilken information som fortfarande saknas, använd Bäras‑verktyget för att tydliggöra kunskapsluckor. Det är också viktigt att ta reda på om personen vill att hens närmaste omgivning ska involveras i processen. Om närstående inkluderas, bedöm om detta kan innebära potentiella risker eller om de snarare kan erbjuda stöd och skapa trygghet för personen.
Konsultera andra
Diskutera situationen med kollegor före och efter mötet, med beaktande av de lagstadgade begränsningarna för informationsdelning. Vid behov, fråga personen om samtycke till att dela information med andra yrkesverksamma eller organisationer. Fundera över om ytterligare expertis behövs och vem som bäst kan bidra med den.
- Identifiera dina egna känslor och undvik att bli provocerad.
- Skapa ett tryggt utrymme och fastställ gemensamma samtalsregler.
- Undvik att förstärka rykten eller felaktig information.
- Styr samtalet bort från att öka gärningspersonens uppmärksamhet eller ryktbarhet.
- Stärk känslan av gemenskap och hopp.
- Tillhandahåll faktabaserad information och stöd kritiskt tänkande.
- Säkerställ att det finns utrymme för olika perspektiv i samtalet.
- Följ de dokumentationsanvisningar som gäller för dig.
Särskilda situationer
Om personen är involverad i en extremistisk miljö men ännu inte är redo att lämna den, är det viktigt att stärka skyddande faktorer och strukturer som senare kan stödja en utträdesprocess. Använd till exempel ett motiverande arbetssätt och samtal.
Motiverande arbetssätt och motiverande intervju
Överväg även följande:
- Vilka individuella behov har radikaliseringen tillgodosett i just denna persons situation?
- Vad gör att personen stannar kvar i en extremistisk subkultur? Fundera till exempel över betydelsen av behov, erfarenheter och känslor.
- Hur kan dessa behov mötas på sätt som stärker välbefinnande och psykisk hälsa?
Om personen är redo att frigöra sig kan hen behöva långsiktigt, mångprofessionellt stöd samt kontinuerligt personligt bemötande. Försök koppla personen till tjänster där sådant stöd kan erbjudas. Individuellt inriktade tjänster på både bas- och specialnivå är en central del av det stöd som även våldsamt radikaliserade personer och deras närstående behöver.
Ta kontakt med polisens Exit-verksamhet och andra yrkespersoner som arbetar med stöd för personer som vill lösgöra sig. Exit-arbetet stöder en våldsamt radikaliserad person i att lösgöra sig från användningen av våld och våldsbejakande ideologier. Stödet inom Exit-arbetet är alltid frivilligt. Det viktigaste målet är att säkerställa personens trygghet och erbjuda psykosocialt stöd. Hjälp ges både till personen som söker stöd och till hens närstående. Varje situation bedöms individuellt för att stödet ska motsvara personens behov.
Polisens Exit-verksamhet (Poliisi.fi)
Alla litar dock inte på myndigheter. En våldsamt radikaliserad person eller en person som är fientligt inställd till samhället kan uppleva att myndigheter inte är tillförlitliga samarbetspartner. Därför kan det vara lättare för vissa att söka hjälp från organisationer. Ett exempel är Aggredi, en organisation som stöder personer som vill lösgöra sig.
Aggredi (på finska, Aggredi.fi)
Även religiösa och andra ideologiska gemenskaper har en viktig roll. De kan stärka sina medlemmars förmåga att motstå budskap som uppmanar till våld. Detta lyckas bäst när gemenskaperna samarbetar med myndigheter och organisationer.
Checklista för mötet
Under mötet är det viktigt att identifiera personens kort och långsiktiga behov och mål. Samtidigt bör du överväga hur personens egen handlingsförmåga och möjlighet att påverka sin situation kan stärkas.
Det är också viktigt att beakta om situationen involverar barn som kan vara i behov av stöd eller skydd.
Kartlägg dessutom vilken typ av hjälp och stöd personen kan få från andra aktörer, såsom social och hälsovårdstjänster, Ankkuri verksamheten, polisens Exit program eller olika organisationer.
Det är avgörande att tydligt enas om nästa konkreta steg, så att personen får en klar och sammanhängande helhetsbild av vilket stöd som finns och hur processen kommer att gå vidare.
Under mötet är det viktigt att reflektera över varför personen tog kontakt och vad som gjorde att hen sökte hjälp just nu. Lyssna noggrant på vad personen berättar och fundera samtidigt över hur du bemöter och bearbetar den information som ges. Överväg om situationen kräver att andra yrkesverksamma involveras.
Bedöm om personen själv är i behov av stöd och vilken typ av stöd som i så fall är lämpligt. Uppmärksamma även om situationen involverar barn och om de kan vara i behov av stöd eller skydd. Avslutningsvis är det viktigt att tydligt överväga och definiera vilka nästa steg är och hur ärendet ska hanteras vidare i praktiken.
En extremistisk eller terroristisk handling kan väcka en bred skala av känslor, även hos dem som har följt händelsen enbart via traditionella medier eller sociala medier. Vanliga reaktioner är rädsla, sorg, avsky, förakt och ilska. Syftet med sådana handlingar – och ofta även deras effekt – är att påverka ett stort antal människor, inte endast de som är direkt involverade. Av denna anledning är trygga och konstruktiva samtal avgörande.
Beakta de bredare konsekvenserna
En terroristisk handling kan få långtgående konsekvenser i samhället. Den kan öka fördomar och diskriminering, särskilt riktade mot minoritetsgrupper, men den kan också stärka solidaritet och en känsla av samhörighet mellan människor. Forskning visar dock att terroristiska handlingar ofta leder till hårdare attityder gentemot minoriteter. Detta gör det särskilt viktigt att i sådana situationer stärka den sociala sammanhållningen och motverka polarisering.
Varför är samtal viktiga?
Samtal är viktiga eftersom människor i huvudsak exponeras för extremistiska och terroristiska handlingar genom medier och sociala medier, där informationen ofta är känslomässigt laddad och uppmärksamhetssökande. En individs förmåga att på egen hand bearbeta sådana händelser och de känslor de väcker är begränsad. Om samtal undviks söker människor information på annat håll – ofta från ofullständiga, ensidiga eller vinklade källor. Detta kan lätt leda till känslostyrda slutsatser som ökar rädsla, ilska och konfrontation, det vill säga polarisering.
Yrkespersonens förberedelser
- Var medveten om dina egna känslomässiga reaktioner på ämnet och på hur personer reagerar.
- Fundera i förväg på vilka situationer som kan vara utmanande för dig.
- Planera hur du kan styra samtal om ett ämne som väcker starka känslor.
- Fastställ tydliga samtalsregler där det är möjligt (respekt, lyssnande, ingen skuldbeläggning).
Samtalets mål
Syftet med samtalet är att stärka känslan av tillhörighet och att förebygga konfrontation och polarisering. Genom samtal kan spridningen av felaktig information och rykten motverkas genom att skapa utrymme för frågor och gemensam förståelse. Det är också viktigt att stärka hoppet och att påminna om att det alltid finns alternativ till våld. Samtidigt ökar samtalet känslan av trygghet och bidrar till att stärka tilliten till framtiden.
Kom ihåg detta
- Dela eller förstärk inte information som inte har bekräftats av myndigheter.
- Fokusera på räddningsinsatser, dem som hjälper och på offren. Undvik samtal som kretsar kring gärningspersonen, eftersom detta kan skapa rädsla och ge gärningspersonen uppmärksamhet.
- Tala om gärningspersonen som en enskild individ, inte som representant för en grupp. Undvik förenklingar och stereotyper.
- Säkerställ att olika perspektiv ges utrymme i samtalet.
THL:s roll
THL är en nationell expert inom våldsförebyggande arbete. Vi stöder välfärdsområden samt yrkespersoners kompetens inom socialvård och hälso- och sjukvård bland annat genom att ta fram anvisningar, rekommendationer, verktyg och utbildningar. Vi utvecklar även strukturer för våldsförebyggande arbete och samordnar samarbetet inom området.
Kontaktinformation
specialsakkunnig
[email protected]