Barnets bästa och delaktighet inom barnskyddet

För vem är anvisningen avsedd?

Anvisningen är avsedd för personer som arbetar med barn inom barnskyddet.

Anvisningen baserar sig på FN:s konvention om barnets rättigheter och på den nationella lagstiftningen. Konventionen gäller i Finland på lagnivå.

Barnskyddslagen och barnets bästa

Utgångspunkten för barnskyddet är barnets bästa.

Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn och som vidtas av offentliga eller privata välfärdsinstitutioner, domstolar eller administrativa myndigheter.

Barnets bästa har definierats i den finländska lagstiftningen i:

• 1 § i lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt (361/1983),
• 4 § i barnskyddslagen, samt
• lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000).

Tillgodoseendet av barnets bästa övervakas av den socialarbetare som utsetts för barnet. Socialarbetaren ska bedöma barnets bästa i olika situationer, både när barnet bor hemma och när barnet är placerats i vård utom hemmet.

Utgångspunkten för barnskyddsarbetet är barnets behov, vilka ska beaktas också i tjänster som är avsedda för vuxna. Om barnets och förälderns intressen står i konflikt med varandra, ska frågan avgöras till barnets fördel.

Socialarbetaren bedömer barnets bästa individuellt utifrån hur olika åtgärdsalternativ och lösningar garanterar barnet:

• en harmonisk utveckling och välfärd
• nära och fortgående mänskliga relationer
• möjlighet till förståelse och ömhet
• övervakning och omsorg i enlighet med ålder och utvecklingsnivå
• en utbildning som motsvarar barnets anlag och önskemål
• en trygg uppväxtmiljö
• fysisk och psykisk integritet
• utveckling till självständighet och mognad till ansvarstagande
• möjlighet att delta och påverka i frågor som gäller barnet självt samt
• hänsyn till språklig, kulturell och religiös bakgrund.

(Barnskyddslagen 4 §)

Barnskyddets åtgärder ska planeras och genomföras så att de är motiverade ur barnets perspektiv och leder till bästa möjliga resultat för barnet. Tidsaspekten påverkar också bedömningen av barnets bästa. Tiden ska relateras till barnets ålder. Ett spädbarns tidsuppfattning skiljer sig från en ung persons, och även skyddsbehovet är olika.

Barn i alla åldrar ska dock få uttrycka sina åsikter och önskemål, och dessa ska utredas och beaktas enligt barnets ålder och utvecklingsnivå. En central verksamhetsprincip som ingår i barnets bästa är barnets rätt att påverka frågor som gäller barnet självt, i enlighet med barnets utvecklingsnivå. Barnets bästa omfattar också att barnets rättsskydd ska tillgodoses.

Barnets bästa blir särskilt viktigt när föräldrarna inte kan sköta sitt uppfostringsansvar eller inte kan garantera tillräckligt goda uppväxtförhållanden för barnet. Om barnets och förälderns intressen står i konflikt med varandra, ska frågan avgöras till barnets fördel.

En viktig princip som ingår i barnets bästa är barnets rätt att påverka ärenden som gäller barnet i enlighet med barnets utvecklingsnivå. Barnet ska lyssnas på och höras, och barnets åsikter och önskemål ska beaktas. Myndigheten har skyldighet att utveckla sådan praxis som gör det möjligt att höra barn i alla åldrar.

(Barnskyddslagen 20 § och 21 §)

Barnets delaktighet i lagstiftningen

Barnets rätt till delaktighet i alla frågor som gäller barnet självt tryggas i lagstiftningen. Med barn avses personer under 18 år. Finland är förpliktat att följa FN:s konvention om barnets rättigheter, inklusive artikel 12, enligt vilken barnets rätt att delta är en grundläggande rättighet som ska genomsyra all myndighetsverksamhet.

Enligt Finlands grundlag 6 § har en part som är i kontakt med en myndighet alltid rätt att få information om ärenden som gäller honom eller henne och rätt att framföra sina synpunkter. Denna rätt gäller personer i alla åldrar.

När det gäller barn har myndigheter en särskild skyldighet att bemöta dem som jämlika individer och ge dem möjlighet att påverka frågor som gäller dem själva i enlighet med sin utvecklingsnivå.

Rätten att föra talan innebär rätten att lämna in ansökningar, bli hörd före beslut och självständigt söka ändring i ett myndighetsbeslut. I regel företräder barnets vårdnadshavare barnet i frågor som gäller barnet och kan utöva barnets rätt att föra talan.

Rätten att föra talan innebär rätten att lämna in ansökningar, bli hörd före beslut och självständigt söka ändring i ett myndighetsbeslut. I regel företräder barnets vårdnadshavare barnet i frågor som gäller barnet och kan utöva barnets rätt att föra talan.
Hörande och utredande av barnets åsikt
(Barnskyddslagen 21 §)

Beslutanderätt innebär rätten att fatta beslut. De aktörer som har beslutanderätt inom barnskyddet definieras i 13 § i barnskyddslagen. Att barn deltar i behandlingen av frågor som gäller dem själva innebär inte att beslutanderätten överförs till barnet.

Det handlar också om de vuxnas skyldighet att fatta beslut och ta ansvar för besluten. Myndigheten kan inte överföra detta ansvar på barnet, även om barnet aktivt motsätter sig det planerade beslutet eller är helt oenig om grunderna för det.
(Barnskyddslagen 13 §)

Inom barnskyddet ska alla barn, oavsett ålder, ha rätt att få information om sina egna angelägenheter enligt deras ålder och utvecklingsnivå. Barnet har rätt att framföra sin åsikt. När beslut fattas eller barnskyddsåtgärder genomförs ska barnets och den unga personens önskemål och åsikter beaktas. Denna skyldighet gäller både välfärdsområdets myndigheter och andra aktörer som arbetar med barnet, till exempel inom vård utom hemmet.
(Barnskyddslagen 5 §)
Utredning av barnets åsikt

Att utreda barnets åsikt innebär inte alltid att en medarbetare frågar barnets om hens åsikt och barnet uttrycker den. Det handlar om en process som kan omfatta samtal men också observation av barnet, samspel med barnet och att följa barnets växelverkan med personer som står barnet nära.

Vad är delaktighet?

Delaktighet innebär möjlighet att delta i skötseln av sådana angelägenheter som är betydelsefulla för en själv och som påverkar det egna livet. Avgörande är barnets egen upplevelse av att hen har kunnat vara med och påverka behandlingen av frågor som gäller hen själv. Delaktighet förverkligas inte om barnet inte får en upplevelse av att de saker som är viktiga för hen har blivit hörda och haft betydelse.

Barnet är expert på sina egna angelägenheter. Expertisen ökar i takt med att barnet blir äldre. Det är dock redan i fosterskedet viktigt att observera hur barnet mår och vilka budskap hen förmedlar om sig själv, samt hur tryggt fostret kan växa och utvecklas.

De som arbetar med barn måste kunna ta med barnet i planeringen, genomförandet och utvärderingen av det arbete som gäller barnet. Välfärdsområdet ska ha strukturer som möjliggör och förpliktar till detta. Tjänsterna ska planeras och genomföras så att de stöder föräldrarnas och barnens deltagande i det arbete och beslutsfattande som gäller dem själva.