En gravid persons användning av rusmedel och stöd till familjen – Identifiering av beroendebeteende och förande på tal

Man bör stanna upp och diskutera rusmedelsanvändning och beroende med alla som ska bli föräldrar. Man kan inleda diskussionen till exempel genom att konstatera att det är viktigt att diskutera saken med alla som ska bli föräldrar. En gravid mammas rusmedelsberoende kan väcka värdekonflikter, som det finns stöd och hjälp för.

När man ska bli förälder är det viktigt att stanna upp och fundera på sitt eget förhållande till rusmedel och att medvetet försöka förebygga att till exempel egna tråkiga barndomsupplevelser som beror på rusmedel överförs till de egna barnen. Vi vet att missbruksproblem som inte behandlas ofrivilligt överförs från en generation till en annan. Man kan också motivera diskussionen genom att fokusera på babyns välbefinnande och på att det alltid finns möjlighet att få hjälp.

Särdrag i beroendebeteende i anslutning till rusmedel

  • gränslöst beteende
  • snabba, onaturliga humörsvängningar
  • skiftande motivation
  • överdrivna löften
  • lögner och sanningar i talet
  • överdriven öppenhet om till exempel känsliga saker
  • uppmärksamheten flyttas bort från ämnen som tangerar rusmedelsanvändning
  • uppmärksamheten flyttas från personen själv
  • förskönande eller förringande
  • viktimisering
  • angripande eller ogiltigförklarande tal i en interaktionssituation där föräldern upplever att hen blir beskylld eller kränkt
  • onaturligt starkt och oavbrutet tal eller nästan fullständig tystnad
  • plötslig brådska eller lämnande av mottagningen
  • uteblivna mottagningsbesök, vägran att ta emot hembesök
  • svag mentalisering gällande babyn eller barnet
  • dålig hud- och tandhälsa (till exempel muntorrhet), hudskador, blåmärken och svullna händer, pupillerna reagerar inte på variationer i ljusstyrkan
  • långsamma eller överaktiva reflexer, över- eller underaktivitet, oavsiktliga rörelser
  • berusade följeslagare.

Följande utesluter inte användning av rusmedel:

  • omsorg om utseendet
  • delaktighet i arbets- eller studielivet
  • saklig och utvecklad förmåga att tala
  • förmåga att sköta ärenden
  • förmögenhet
  • negativa drogscreeningar.

Om föräldrarna styrs av skam, skuld och rädsla kan de bli skickliga på att dölja sitt beroende och styra mötena så att de kan bevara känslan av kontroll. Det att en förälder upprepade gånger flyttar uppmärksamheten bort från sig själv kan vara ett tecken på viktimisering eller att personen försöker hemlighålla något. Vid mötena kan föräldern se välmående och vårdad ut och tala på ett övertygande sätt.

Föräldern kan ha svårt att konfrontera sin egen situation och att hålla sig sysselsatt kan vara ett sätt att fly från sina egna angelägenheter. Föräldern kan försöka styra samtalet bort från rusmedel genom att berätta om andra bekymmer i sin livssituation och i sina handlingar. Föräldern kan försöka öka trovärdigheten i sitt tal genom att blanda tillräckligt mycket sanning i falsk information. Motivationen inom livets olika delområden kan variera ovanligt mycket under en kort tid. Om föräldern lovar saker som vanligtvis har blivit ogjorda eller om talet börjar vara mycket aggressivt, ogiltigförklarande, nedvärderande eller förskönande, måste frågan om beroende tas upp på nytt.

Genom att återkomma till exempel till frågor som föräldern förbigått, ta tag i motstridigheter och motsätta sig försök att flytta uppmärksamheten någon annanstans kan man hitta sätt att identifiera beroende. Om det är möjligt kan man kontrollera vad föräldern berättat med andra instanser. Det är viktigt att sträva efter att skapa en trygg atmosfär där man i stället för att skuldbelägga med framförhållning erbjuder stöd och tjänster och alltid lämnar dörren öppen för fortsatta diskussioner.

I samtalet med föräldern är det viktigt att fråga, höra, lyssna och agera tillsammans. Man kan fråga om rusmedel på olika sätt på nytt om man har ens minsta lilla misstanke. Arbetstagaren ska lita på sin egen yrkeskompetens och sitt agerande. Om man tiger, förbigår eller funderar för länge kan man möjliggöra att ett skadligt agerande fortsätter.

Den tid som går åt till beroendet och undvikande av att behandla det är bort från möjligheten att återhämta sig och rehabiliteras till en förälder som kan leva med sitt barn. Även om föräldern först reagerar negativt då saken förs på tal kan inställningen förändras i takt med att rehabiliteringen framskrider. Man bör inte heller ställa en hög motivationsnivå som villkor för att få hjälp. Motivationen ökar då personen får hjälp och ser positiva förändringar.

Rusmedel är ofta som en hemlig älskarinna som man måste bli av med. När man ställer sig på förälderns sida kan det uppstå diskussioner om till exempel de smärtpunkter som ligger bakom användningen av rusmedel, vilket öppnar möjligheter till alternativa sätt att agera och att ta emot hjälp. Till exempel hjälper öppna frågor om hurdant tillvägagångssätt som är motiverande att strukturera situationen och hitta motivation till förändring i en situation där personen motsätter sig förändring.

Genom att förstå beroendet kan man hjälpa föräldern att förstå sig själv och sitt agerande. Man ska hålla fast vid föräldern genom att utöver mötena möta föräldern även före och efter mötena. Genom att ringa eller skicka ett textmeddelande före mötet kan man sänka tröskeln för att komma till mötet. Efter mötet kan man visa att man bryr sig genom att fråga hur det går. Dessutom kan man möta personen vid dörren eller ställa stolarna bredvid varandra. Förtroende kan skapas genom att man på ett tydligt och begripligt sätt berättar vad som händer, när det händer och varför. Om det finns något man inte vet, tar man reda på det och berättar det för föräldern.

Man måste hjälpa föräldern att se sig själv som en ansvarsfull förälder genom att stärka tanken om att föräldrarna vill det bästa för sina barn. Man hjälper och bemöter en förälder som lider av beroende med en accepterande blick, genom att visa begränsande omsorg och ge föräldern ansvar. Samtidigt får föräldern övning och stöd för att växa in i rollen som förälder. En tydlig avgränsning behövs också med tanke på beroendet, eftersom beroendet är starkare än individen och förälderns naturliga skyddsinstinkt.

Kom ihåg:

  • förstå hur beroendet påverkar förälderns liv
  • tro på din egen yrkeskompetens
  • bry dig och bygg upp förtroendet
  • skapa trygga utrymmen
  • avgränsa och ge ansvar
  • tala på ett tydligt och begripligt sätt
  • berätta varför, vad och när saker och ting händer
  • ge tid, men håll fast
  • ta genast tag i situationer där en möjlighet till förändring väcks
  • lämna inte klienten utan något att falla tillbaka på, utan kom alltid överens om följande möte eller telefonsamtal
  • berätta att klienten kan återkomma om hen funderar på något
  • se till att klienten har dina kontaktuppgifter
  • beakta även partnern.

Texten har utarbetats i samarbete med barnskyddets erfarenhetsexpertsförälder Pia Köpsi.