För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen är avsedd för tjänsteinnehavare och yrkesutbildade personer som fattar beslut om begränsningsåtgärder och som behöver använda och tillämpa dem i sitt arbete.
Anvisningen baserar sig på gällande lagstiftning, rättspraxis och beslut från laglighetsövervakarna.
När är det möjligt att hålla fast ett barn?
För att lugna barnet kan man hålla fast hen, om hen på grund av förvirrat eller hotfullt beteende
- sannolikt skulle skada sig själv eller andra och
- fasthållandet är nödvändigt på grund av en överhängande fara för barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet ellerföreller för förhindrande av betydande skador.
Fasthållandet får utföras av anstaltens föreståndare eller en person som hör till anstaltens vård- och fostringspersonal.
(Barnskyddslagen 68 §)
Med fasthållande avses att fysiskt håller fast barnet. Syftet är att lugna och stoppa situationen eller att skydda barnet eller någon annan. Det är inte tillåtet att använda redskap. Fasthållandet ska vara av vårdande och omsorgsinriktad karaktär samt stå i ett förnuftigt och skäligt förhållande till det godtagbara mål som eftersträvas. Fasthållandet kan också innefatta förflyttning av barnet. Fasthållandet ska upphöra genast då det inte längre är nödvändigt för att lugna barnet.
Fasthållande är inte tillåtet som en förebyggande åtgärd utan omedelbar fara. När det gäller egendom ska det vara fråga om betydande skada; åtgärden är inte tillåten för att skydda mot mindre skador.
Fasthållande är en sista utväg och får endast användas om det är absolut nödvändigt. Åtgärden ska utifrån en samlad bedömning kunna anses försvarligt med beaktande av barnets beteende och situationen i övrigt.
Fasthållande får inte användas exempelvis för att avsluta barnets olydnad eller passiva motstånd. Barnet får inte provoceras så att situationen leder till fasthållande. Verbala hot eller kränkande språkbruk från barnet berättigar inte till fasthållande. Fasthållande får inte användas som bestraffning.
JO/2914/2021 (oikeusasiamies.fi, på finska)
Överskridande av befogenheter vid fasthållande regleras i strafflagen. När maktmedel används får endast sådana åtgärder tillgripas som är nödvändiga för att uppdraget skall kunna utföras och som utifrån en helhetsbedömning skall anses försvarliga med beaktande av hur viktigt och brådskande uppdraget är, hur farligt motståndet är samt situationen också i övrigt.
(Strafflagen 4 kap. 6 och 7 §)
En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska undersöka barnet om
- fasthållandet har orsakat barnet synliga skador,
- barnet begär en undersökning, eller
- barnet berättar att hen har ont.
Skadorna, undersökningen och begäran ska dokumenteras.
JO/2914/2021 (oikeusasiamies.fi, på finska)
Fasthållandet får inte kränka barnets människovärde. Barnets övertygelse och människovärde ska respekteras. Vid fasthållande ska man beakta orsakerna till placeringen i vård utom hemmet, barnets ålder, önskemål, åsikt, intresse och individuella behov samt barnets kulturella bakgrund.
EOAK/5237/2023 (oikeusasiamies.fi, på finska)
Dokumentation och redogörelse
Det fattas inget beslut om fasthållande, och det finns ingen besvärsrätt i fråga om åtgärden. Barnskyddsanstalten ska ändå på ett ändamålsenligt sätt dokumentera de begränsningsåtgärder som den har använt för att trygga uppföljningen och övervakningen av bruket av begränsande åtgärder.
(Barnskyddslagen 74 §)
Den som hållit fast ett barn ska lämna en skriftlig rapport om det till föreståndaren för anstalten. När det är föreståndaren som hållit fast ett barn ska rapporten lämnas till den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter.
(Barnskyddslagen 68 § 2 mom.)
Barnspecifik bedömning av en begränsning
Bruket av begränsningar ska bedömas tillsammans med barnet på platsen för vård utom hemmet genast när barnet kan förstå sakens innebörd.
(Barnskyddslagen 74 a § 1 mom.)
Allmänna förutsättningar för bruk av begränsningar och dokumentation
Om barnet saknar en plan för vård och fostran ska en sådan upprättas utan dröjsmål, om barnet har varit föremål för begränsningsåtgärder eller om det är sannolikt att sådana åtgärder kommer att riktas mot barnet.
(Barnskyddslagen 30 a § 1 mom.)
