Barnskyddsanstalten är skyldig att leta efter ett barn som har rymt och återföra barnet till anstalten. Om barnet har avlägsnat sig utan tillstånd från barnskyddsanstalten eller inte återvänder enligt överenskommelse, ska barnskyddsanstalten omedelbart vidta åtgärder för att hitta barnet och återföra barnet till anstalten.
Anstalten ska anmäla barnets olovliga frånvaro
- under tjänstetid till placerarvälfärdsområdet, och
- utanför tjänstetid till placerarvälfärdsområdets socialjour.
Barnskyddsanstalten och barnskyddsmyndigheten ska samarbeta för att hitta barnet och återföra barnet till anstalten. De ska komma överens om hur barnet transporteras tillbaka till anstalten om barnet inte återvänder frivilligt.
(Barnskyddslagen 69 a § 1 mom.)
Socialjouren i placerarvälfärdsområdet kan vid behov begära handräckning från socialjouren i det välfärdsområde där barnet antas vistas.
Placeringsvälfärdsområdet ansvarar för att vidta alla möjliga åtgärder för att hitta barnet så snabbt som möjligt. Barnets situation och eventuella överhängande fara ska bedömas genast.
Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt avgörande EOAK/971/2020 konstaterat: "Om barnet har psykiska problem, är mycket ungt eller om andra omständigheter visar att barnet är i fara, ska dessa omständigheter motiveras särskilt i anmälan till polisen."
Utifrån riskbedömningen kan polisen fatta beslut om sina åtgärder.
SHM, Polisstyrelsen och Nödcentralsverket publicerade 25.3.2022 en anvisning om de olika aktörernas ansvar när ett barn avlägsnat sig utan tillstånd från en plats för vård utom hemmet:
- Praxis som gäller ett barn som utan tillstånd är frånvarande från en plats för vård utom hemmet (familjehem eller barnskyddsanstalt)
- Läsanvisning för tabell (SHM)
Genomförande av eftersökning och transport
Transporten ska genomföras på ett tryggt sätt, och till exempel trafiksäkerheten ska beaktas.
Transporten av barnet får endast utföras av
- en anställd inom anstaltens vård- och fostringspersonal
- den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter, eller
- en annan behörig myndighet (socialmyndighet i ett annat välfärdsområde eller polisen).
(Barnskyddslagen 69 a § 3 mom.)
Om den person som ansvarar för transporten är anställd vid barnskyddsanstalten, ska denne alltid
- höra till den ordinarie personalen,
- vara yrkesmässigt behörig enligt barnskyddslagen, och
- delta i vård- och fostringsarbetet.
(RP 237/2019)
Med person som hör till den ordinarie personalen avses även en vikarie som anställts för viss tid för sådan personal. Tillfälliga timarbetare får inte anlitas för att utföra transporter, men tillfälliga timarbetare kan anställas vid anstalten under den tid den ordinarie arbetstagaren utför transporten.
Åtgärder för att hitta och transportera barn får inte genomföras i form av köpta tjänster. Detta innebär att anstalten och socialarbetaren inte får lägga ut åtgärder, som syftar till att hitta, följa och transportera barn tillbaka till anstalten, på entreprenad t.ex. till ett privat företag. Det är önskvärt att den person som ansvarar för transporten är någon barnet känner sedan tidigare, såsom barnets egen handledare eller en annan bekant handledare. En bekant persons närvaro ökar barnets trygghetskänsla.
Om transporten måste genomföras till exempel med handräckning tillsammans med en socialarbetare från ett annat välfärdsområde, känner barnet vanligen inte personerna som deltar i transporten. Eftersom det kan vara utmanande att genomföra en transport t.ex. i en krissituation, är förarens yrkesmässiga kompetens viktig.Med transport avses i bestämmelsen inte att den ansvariga personen nödvändigtvis själv måste köra bilen. Den som deltar i eller ansvarar för transporten kan till exempel beställa en taxi åt sig själv och barnet.
(RP 237/2019 rd, s. 59)
Begränsningsåtgärder i samband med transport
För att trygga transporten får barnet kroppsvisiteras och ämnen eller föremål som kan äventyra transporten omhändertas för transportens tid. Dessa är ämnen och föremål som avses i 65 § 1 mom. i barnskyddslagen. Barnet får för säkerhetens skull hållas fast under kort tid i bilen.
(Barnskyddslagen 69 a § 4–5 mom.)
(Barnskyddslagen 65 § 1 mom.)
En kroppsvisitation utförs och fasthållande vidtas endast om situationen förutsätter det. Användning av begränsningar i samband med transport grundar sig på individuell bedömning från fall till fall, såsom i övrigt.
Kroppsvisitation och omhändertagande av ämnen och föremål
Den person som transporterar barnet får företa en kroppsvisitation av barnet i den bil som används för transporten för att trygga en säker transport. Bestämmelserna om förutsättningar och genomförande av kroppsvisitation följer av 66 § i barnskyddslagen.
(Barnskyddslagen 69 a § 4 mom.)
(Barnskyddslagen 66 §)
Kroppsvisitation
Farliga föremål och berusningsningsframkallande ämnen som barnet innehar och som avses i 65 § 1 mom. i barnskyddslagen får omhändertas under transporten. Om ett ämne eller föremål som omhändertagits inte återlämnas efter transporten, ska beslut fattas i ärendet i enlighet med 65 § 2 mom. i barnskyddslagen.
Beslagtagande av ämnen och föremål
Kortvarigt fasthållande i bilen
Kortvarigt fasthållande i den bil som används för transporten är möjlig för att trygga en säker transport om
- barnet på basis av sitt förvirrade eller hotfulla beteende sannolikt skulle skada sig självt eller andra och
- fasthållandet är nödvändigt på grund av en överhängande fara för barnets eller någon annans liv, hälsa eller säkerhet.
Fasthållandet ska ske på ett sätt som är tryggt för barnet med hänsyn till dess ålder, kön, kulturella och religiösa bakgrund samt individuella situation. Fasthållandet ska upphöra genast när det inte längre är nödvändigt.
(Barnskyddslagen 69 a § 5 mom.)
Bestämmelsen berättigar inte till att ta fast barn utanför anstalten och gården i anslutning till den, såsom i stan, under utflykter eller liknande situationer. Ett barn får alltså inte hållas fast utanför bilen före transporten. Den som ansvarar för transporten bör lösa situationen och få barnet att gå med på att återvända genom att lugna barnet och diskutera med det.
(RP 237/2018 rd, s. 59)
Den som hållit fast ett barn ska lämna en skriftlig rapport om det till föreståndaren för anstalten. Barnets hälsotillstånd ska undersökas, om fasthållandet tillfogar barnet skador eller fysiska märken eller om barnet begär det. Bestämmelser om excess i samband med fasthållande finns i strafflagen.
(Barnskyddslagen 69 a § 5 mom.)
(Strafflagen 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 §)
Fasthållande
Begränsningar i en tillfällig plats för vård utom hemmet
Ett barn kan behöva vänta på transport till sin plats för vård utom hemmet i en tillfällig plats för vård utom hemmet på en annan ort. Barnskyddslagen innehåller inga bestämmelser om vem som har behörighet att fatta beslut om till exempel begränsning av kontakter eller begränsning av rörelsefriheten.
Riksdagens biträdande justitieombudsman har i sitt avgörande EOAK/1002/2016 konstaterat följande:
Om ett barn till exempel under en rymningssituation förs till en annan anstalt än den egna genom ett handräckningsförfarande, kan alla begränsningsåtgärder enligt barnskyddslagen tillämpas på barnet vid denna tillfälliga placeringsplats (anstalt). Om det är fråga om till exempel begränsning av barnets rörelsefrihet eller isolering, fattas beslutet av den behöriga arbetstagaren vid den tillfälliga placeringsplatsen (anstalten).
(EOAK/1002/2016)
Beslutsfattande och dokumentation
Beslut om återförande av barnet till platsen för vård utom hemmet fattas av den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter. I brådskande fall ska beslutet om transport fattas av föreståndaren för anstalten eller av en av föreståndaren förordnad person i anstaltens vård- och fostringspersonal. Föreståndaren för anstalten eller den av föreståndaren förordnade personen i anstaltens vård- och fostringspersonal ska utan dröjsmål meddela den socialarbetare som ansvarar för barnets angelägenheter om beslutet.
(Barnskyddslagen 69 a § 2 mom.)
Ett skriftligt beslut ska ges om återförande av barnet och transport i anknytning till detta samt hur detta kan arrangeras på ett tryggt sätt. Beslutet kan inte överklagas, men det ska sändas parterna för kännedom. Ärendet ska dessutom registreras i barnets klienthandlingar.
Social- och hälsovårdsministeriets Kommuninfo 17/202 (SHM)
Av dokumentationen ska framgå
- grunderna för beslutet
- på vilket sätt återförandet sker (t.ex. ledsagad tågresa eller flygtransport)
- vem som fungerar som ledsagare eller om barnet ska hämtas och återföras med bil och
- en bedömning av om det är sannolikt eller möjligt att barnet kan skada sig själv eller rymma under återförandet.
Beslut om begränsningar under transporten
När det gäller kroppsvisitation, omhändertagande av ämnen och föremål samt fasthållande tillämpas de uttryckliga bestämmelserna om begränsningsåtgärder.
Ett beslut om omhändertagande av ämnen eller föremål ska fattas om egendomen inte återlämnas till barnet.
Kroppsvisitation
Beslagtagande av ämnen och föremål
Fasthållande