Korrekt utförd drogtestning är en del av god missbruksvård. Drogtester är ett sätt att få nästan obestridlig information om barnets rusmedelsbruk. Denna information kan vara viktig för att utreda omfattningen av barnets rusmedelsproblem, för att planera åtgärder och även som stöd för juridiskt beslutsfattande, till exempel när särskild omsorg ska ordnas.
Drogtester identifierar dock inte alla substanser, och vissa medicineringar kan ge positiva drogresultat. Drogtester kan också manipuleras. Problematiskt bruk av rusmedel innebär ofta förtigande och lögner, ibland både för sig själv och andra.
Drogtestning som en del av situationsbedömningen
Drogtestning kan vid behov vara en del av situationsbedömningen. Bedömningen av missbruksvården och omfattningen av rusmedelsbruket ska dock i första hand baseras på en helhetsmässig situationsbedömning. Omfattningen av rusmedelsbruket och dess inverkan på barnets liv ska bedömas utifrån flera indikatorer som rör kontroll över vardagen, sociala relationer och hälsa.
I vården ska tyngdpunkten i barnets missbruksvård ligga på genuin, mötande växelverkan, på aktivt engagerande av närstående och möjligheten till kamratstöd.
Hälsovårdsrelaterad drogtestning
Med hälsovårdsrelaterad drogtestning avses testning som utförs i samband med diagnostik eller uppföljning av klientens eller patientens vård. Ett enskilt positivt eller negativt testresultat ska alltid granskas som en del av patientens vård som helhet. Patienten ska på ett ändamålsenligt sätt informeras om testningen. Testning kan inte utföras utan patientens samtycke och resultatet får inte medföra juridiska konsekvenser för klientens situation.
Suositus terveydenhoidollisesta huumetestauksesta. Asianmukaiset menettelytavat sosiaali- ja terveydenhuollon toimintayksiköille. (Julkari, på finska)
Ett snabbtestresultat är en inledande screeningundersökning och är därmed inte tillförlitligt för att påvisa drogbruk. Positiva screeningresultat ska vid behov verifieras på ett ändamålsenligt sätt.
od medicinsk praxis (kaypahoito.fi)
Övervakad drogtestning i institutionsvård inom vård utom hemmet
Inom institutionsvård i vård utom hemmet kan barnet genomgå en övervakad drogtestning med urinprov om förutsättningarna i 66 a § i barnskyddslagen uppfylls (kroppsvisitation). Övervakad drogtestning är en åtgärd som ingriper i barnets självbestämmanderätt och integritet och ska därför användas som en sista hands åtgärd när man ingriper i barnets rusmedelsbruk.
Barnets rättigheter och integritetsskydd
Barnet är inte nödvändigtvis medvetet om sina rättigheter i en situation där begränsningsåtgärder riktas mot hen. En risk med drogtestning på en barnskyddsanstalt är bland annat att barnet inte förstår sitt rättsskydd eller sin rätt att vägra lämna prov.
Om drogtestningen är nödvändig för missbruksvården eller för att utreda omfattningen av rusmedelsbruket ska provtagningens tidpunkt och plats så lite som möjligt kränka barnets integritetsskydd. Barnet som är föremål för åtgärden kan ha erfarenheter av tidigare kränkningar av sin psykiska eller fysiska integritet. Vid övervakad drogtestning ska särskilt övervägande iakttas vid val av genomförandesätt.
Drogtestning utförs under övervakning
Innan drogtestning genomförs ska platsen för vård utom hemmet tillsammans med barnet, vårdnadshavaren och socialarbetaren bedöma hur betydelsefullt testresultatet är i fråga om ordnandet av barnets vård och hur resultatet påverkar barnets vård- och uppfostringsplan. Det är viktigt att bedöma om testresultatet kan påvisa ett sådant behov av stöd som annars inte skulle komma fram. Drogtestning som utförs på en barnskyddsanstalt ska göras under övervakning.
Vid övervakad drogtestning ska den som övervakar under hela provtagningen ha barnet inom synhåll. Syftet med övervakningen är att säkerställa att provkärlet och det material som testas innehåller enbart provgivarens egna ämnesomsättningsprodukter. Ämnen som blandas i provet kan förändra testresultatet. Avsiktliga försök att förändra provets innehåll kallas manipulation av provet.
För att bevara en förtroendefull interaktion mellan barnet och personalen kan det vara motiverat att en för barnet viktig person, till exempel den egna handledaren, inte utför den övervakade provtagningen. Medarbetaren ska säkerställa att barnet förstår sina rättigheter i en situation där en övervakad drogtestning bedömts vara nödvändig för missbruksvården.
Medarbetaren ska diskutera med barnet om hur den övervakade testningen går till, vad resultatet innebär och hur det påverkar fortsatta åtgärder. Barnet ska få en tydlig förklaring till varför övervakad drogtestning är en viktig del av missbruksvården eller annan utredning av stödbehovet. Det är frivilligt att lämna prov, och en vägran får inte tolkas som ett positivt testresultat.