För vem är anvisningen avsedd?
Denna vaccinationsguide är avsedd för hälso- och sjukvårdspersonal. THL fungerar som nationell expertinstitution för bekämpning av infektionssjukdomar och utarbetar riktlinjer för genomförandet av det nationella vaccinationsprogrammet och andra allmänna vaccinationer. De riktlinjer som utfärdats av THL är inte juridiskt bindande.
Vad är vaccin mot vattkoppor?
Vaccinet skyddar mot vattkoppor och dess följdsjukdomar, så som infekterade blåsor och omfattande bakterieinfektion i huden, hjärninflammation och lunginflammation.
Läs mer om vattkoppor som sjukdom
Vem får vaccin mot vattkoppor?
Gratis vaccination mot vattkoppor hör till det nationella vaccinationsprogrammet och erbjuds alla dem som är födda 1 januari 2006 och senare och inte har haft vattkoppor.
Ett barn som haft vattkoppor med lindriga symptom när barnet var yngre än ett år, kan få vattkoppor på nytt. Därför rekommenderas vaccin mot vattkoppor nu även för dessa barn.
De vaccin mot vattkoppor som upphandlats för det nationella vaccinationsprogrammet kan även användas till vaccinationer enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar. Endast några procent av vuxenbefolkningen har inte haft vattkoppor, och därför är vaccinationsbehovet mycket litet. Man får inte beställa vaccin mot vattkoppor i onödan till exempel till studerandehälsovården eller till en företagshälsovårdsstation.
Vilket vaccin används och vad innehåller det?
I vaccinationsprogrammet används ett vaccin som heter Varivax.
Vaccinet innehåller
- levande försvagade vattkoppsvirus
- hjälpämnen är sackaros, gelatin, urea, salter och mononatrium-L-glutamat
- vaccinet innehåller endast rester av neomycin
- vaccinet innehåller inget förstärkningsämne.
Mer information om Varivax-vaccinet (Lääkeinfo.fi)
I vaccinförpackningen finns noggrannare anvisningar om beredningen av vaccinet.
Dosering och vaccinationsschema
En vaccindos är 0,5 ml.
Grundvaccinationsserien består av två doser. Enligt det nationella vaccinationsprogrammet erbjuds vaccinet till alla barn i åldern 1,5 år och 6 år.
- 1,5-åringarna ges ett separat vaccin mot vattkoppor
- 6-åringar ges MPRV-kombinationsvaccinet
MPRV-vaccin - Om vaccinationerna påbörjas senare skall man komma ihåg att den rekommenderade intervallen mellan de två vattkoppsvaccindoserna är 3 månader. Intervallen kan trots allt vara betydligt längre.
En vaccinationsserie som påbörjats med ett annat preparat kan fortsättas med Varivax.
Vaccinationsanvisningar
Ge vaccinet i en muskel (IM) eller subkutant (SC) genast efter beredningen. Ett färdigutblandat vaccin håller sig i högst 30 minuter i rumstemperatur.
Om barnet har fått BCG-vaccin för mindre än tre månader sedan, injicera inte vaccinet mot vattkoppor i samma extremitet.
Antikroppar mot vattkoppor behöver inte kontrolleras rutinmässigt
Vanligen är de uppgifter som föräldrarna uppger om huruvida barnet haft vattkoppor rätt tillförlitliga. Det skadar inte att vaccinera ett barn som redan har haft vattkoppor.
Vaccin mot vattkoppor efter exponering för virus
Om en person som utsatts för vattkoppssmitta inte tidigare erhållit immunitet, bör man överväga att förhindra att vattkopporna utvecklas. Alternativen är vaccin, virusmedicin och immunoglobulin och valet beror på den exponerades ålder, hälsotillstånd och eventuell graviditet.
Vaccinet mot vattkoppor kan användas från 12 månaders ålder för att förhindra vattkoppor. Ett vaccin som ges inom 3-5- dygn förhindrar effektivt att sjukdomen bryter ut och framför allt de allvarliga formerna av sjukdomen.
Tilläggsuppgifter om prevention av vattkoppor efter exponering:
Vilka är vaccinets kontraindikationer och försiktighetsåtgärder?
Vaccinet mot vattkoppor innehåller levande försvagade virus. Iaktta de allmänna försiktighetsåtgärder och kontraindikationer som gäller vaccin med levande försvagade sjukdomsalstrare.
Ge inte vaccin mot vattkoppor till
- en person som har kraftigt nedsatt motståndskraft på grund av sjukdom eller behandlingen av en sjukdom
- framför allt personer med kraftigt nedsatt cellmedierad immunitet
- gravida kvinnor
- en person som har fått anafylaxi av neomycin.
En vaccindos innehåller högst 25 µg (0,000 025 g) rester av neomycin. Personer som är allergiska mot neomycin kan vanligen vaccineras på normalt sätt, eftersom neomycinallergin oftast är av den fördröjda formen.
Observera att bortopererad mjälte inte utgör en kontraindikation vid vaccination mot vattkoppor. Störningar i neutrofilernas eller fagocyternas funktion eller störningar i komplementsystemet utgör inte ensamma ett hinder för vaccination. Kortisonsubstitution hos personer med binjurebarksvikt utgör inte heller ett hinder för vaccination mot vattkoppor.
Försiktighetsåtgärder
Senarelägg vaccinationen, om personen har en infektion med feber.
Enligt produktresumén ska graviditet undvikas under en månad efter vaccinationen. Också hälsomyndigheterna i USA och Storbritannien (CDC och NHS) rekommenderar att undvika graviditet under en månad efter vaccinationen mot vattkoppor.
Vaccination mot vattkoppor i början av graviditeten är inte en orsak till att avbryta graviditeten. I USA har man under en tio års uppföljningstid inte konstaterat ett enda kongenitalt varicellasyndrom hos nyfödda barn till vaccinerade kvinnor.
Beslut om vaccination av personer med lindrigare immunbrist fattas av läkare.
Vaccination mot vattkoppor kan övervägas hos personer med lindrigare immunbrist. Vaccinera inte om personen med immunbrist har haft vattkoppor. Vid behov kan skyddet kontrolleras genom mätning av antikroppar. Vaccinera inte om antikropparna mot vattkoppor är positiva.
Sträva efter att ge vaccinet mot vattkoppor innan man påbörjar en läkemedelsbehandling som försämrar immunförsvaret.
- I fråga om personer som genomgår en biologisk läkemedelsbehandling eller behandling med flera läkemedel som försämrar immunförsvaret fattas ett beslut om uppehåll i läkemedelsbehandlingen och beslut om vaccination av den behandlande läkaren.
- Personer som får systemisk steroidbehandling men i övrigt har ett normalt immunförsvar kan oftast vaccineras, om behandlingsdosen med steroider är mindre än 2 mg/kg/dygn och dosen med prednison eller motsvarande läkemedel är mindre än 20 mg/dygn. Om dosen är större och behandlingen pågått i minst 14 dygn, ska vaccinationen senareläggas tills den behandlande läkaren bedömer att binjurarnas egen funktion återställts tillräckligt hos patienten. Vanligen tar detta minst en månad efter det att behandlingen avslutats.
Ett barn med hiv-smitta som är symtomfritt eller endast har få symtom kan vaccineras, om andelen CD4+ lymfocyter är ≥ 15 procent av det totala antalet T-celler. Det finns få forskningsrön om vaccination av ungdomar och vuxna med hiv-smitta. Vaccinet mot vattkoppor kan ges, om mängden CD4+ lymfocyter är ≥ 200 × 106/L och deras andel är ≥ 15 %.
Barn med lymfom, Hodgkins lymfom eller leukemi som är mottagliga för vattkoppor kan vaccineras mot vattkoppor, om barnet
- varit i komplett remission i minst 12 månader och
- mängden lymfocyter är minst 1.2 × 109/L och
- och om det är möjligt att göra ett uppehåll på en vecka i kemoterapin (cytostatikabehandlingen) före och efter vaccinationen.
Vaccinationen ges inte under strålbehandling. Före vaccination är det viktigt att försäkra sig om den cellmedierade immunitetens funktion.
Om en person med immunbrist ges vaccinet mot vattkoppor, uppmana personen att kontakta en läkare vid uppkomst av vattkoppsliknande utslag.
Vaccination av personer som fått blodprodukter eller immunglobulin
Personer som lider av humoral immunitet får skydd mot vattkoppor genom regelbunden substitutionsbehandling med immunglobulin. Vaccination mot vattkoppor är eventuellt inte nödvändigt.
En person som fått renade röda blodkroppar kan vaccineras. Däremot
- Efter blodtransfusion finns det skäl att senarelägga vaccinationen med minst tre månader.
- Efter transfusion av plasma- eller trombocytprodukter senareläggs vaccinationen med sju månader.
- Efter gammaglobulinbehandling i höga doser (0,4–2 g/kg i.v.) ska vaccinationen senareläggas med 8–11 månader.
Vaccinet är inte till skada före ovan nämnda tidsbegränsningar, men effekten kan avta. Vid behov ges en till dos vaccin mot vattkoppor.
Vaccination mot vattkoppor för barn som får salicylatbehandling
I produktresumén finns salicylatbehandling med bland kontraindikationerna för vaccination, eftersom Reyes syndrom uppkommit hos personer som behandlats med salicylater och insjuknat i vattkoppor. Motsvarande har inte påträffats hos dem som fått vaccinet mot vattkoppor.
Det finns inte skäl att låta bli att vaccinera ett barn endast på grund av en teoretisk risk.
Vilka är fördelarna med vaccin mot vattkoppor?
Vaccinet skyddar mot vattkoppor. Typiska symtom för vattkoppor är feber och kraftigt kliande blåsformiga utslag. Vattkoppsviruset ger upphov till en virusinfektion i hela kroppen.
Vaccinet skyddar mot följdsjukdomar av vattkoppor, vilka bland annat är
- infekterade blåsor samt omfattande bakterieinfektion i huden. Genom vaccination kan man också undvika sjukhusvård och ärr i anknytning till infekterade blåsor.
- hjärninflammation. Av dem som insjuknar i vattkoppor i vuxen ålder får 1 per 14 000 av de insjuknade personerna en allvarlig hjärninflammation.
- lunginflammation.
Vattkoppor i början av graviditeten kan ge upphov till skador hos fostret, såsom litet huvud, missbildningar i armar och ben och blindhet.
Cirka var tredje av dem som haft vattkoppor får smärtsam bältros någon gång i livet. Vaccination mot vattkoppor minskar bältros med 70–80 procent.
I USA har två vaccindoser konstaterats ge ett ca 93-procentigt skydd mot alla smittor av vattkoppor och ett nästan 100-procentigt skydd mot svåra sjukdomsfall.
Vaccinationerna i USA har så gott som utrotat alla vattkoppssmittor, samtidigt som behovet av sjukhusvård avsevärt minskat.
Vilka biverkningar kan vaccinet mot vattkoppor ha?
Största delen av alla friska vaccinerade personer får inga symtom av vaccinet.
De vanligaste symtomen efter vaccin mot vattkoppor är lokala symtom kring injektionsstället, dvs. värk, rodnad eller svullnad.
Allmänna symtom är sällsynta, men feber förekommer hos en liten andel av de vaccinerade.
Lokala reaktioner och allmänna symtom kan behandlas med febernedsättande och smärtstillande läkemedel.
En mycket liten andel av de vaccinerade får vattkoppsliknande blåsor i närheten av injektionsstället eller på andra ställen på kroppen. Vanligen uppkommer endast ett fåtal blåsor.
Om utbredda vattkoppsliknande utslag uppträder inom 14 dagar efter vaccinationen, är det mer sannolikt en smitta som orsakats av ett vilt vattkoppsvirus och har ingen koppling till vaccinationen.
Om utslagen uppträder inom 15–42 dygn, kan de vara orsakade av vaccinvirus. Vattkoppsliknande utslag som uppträder efter mer än sex veckor betyder sannolikt att vaccinet inte har haft någon effekt och barnet insjuknat i vattkoppor.
Vattkoppor förknippas med en betydande risk för hjärninflammation. Efter vaccination är allvarliga neurologiska komplikationer däremot ytterst sällsynta. Krampanfall observeras vanligen i samband med feber efter vaccinationen. Feberkramper är mycket sällsynta. Risken för kramper i anknytning till vattkoppor är betydligt större.
Bältros är mycket sällsynt hos friska vaccinerade personer
På samma sätt som vanligt vattkoppsvirus kan vaccinviruset orsaka en dold infektion och aktiveras som bältros. Det är dock inte känt om vaccinviruset stannar kvar i kroppen hos alla vaccinerade.
Bältros är mycket ovanligt hos friska vaccinerade personer. Bältros verkar förekomma mer sannolikt hos dem som får blåsartade utslag efter vaccination.
Mycket ovanligt att vaccinviruset sprids mellan människor
Det är möjligt, men mycket ovanligt, att vaccinviruset sprids till en person som är mottaglig för vattkoppor. Vaccinviruset kan smitta från spruckna blåsor.
När man i USA hade gett 55 miljoner vaccindoser, rapporterades endast fem fall där vaccinviruset spridits från en vaccinerad person med helt friskt immunförsvar.
Vaccinationsreaktioner hos personer med immunbrist
Vaccinationsreaktioner förekommer hos hälften av de barn som insjuknat i leukemi. Cirka var femte får mer än 50 blåsor. I andra riskgrupper är reaktionerna färre.
Bältros förekommer mer sällan hos barn med leukemi som fått vaccinet än hos barn som haft vattkoppor. Om barnet inte får hudreaktioner efter vaccination, är också bältros osannolikt.
Vid uppkomst av hudutslag som liknar vattkoppor ska personer med immundefekt och som fått vaccin mot vattkoppor kontakta läkare. Patienter med immundefekt rekommenderas behandling med asiclovir, ifall antalet blåsor är mer än 50.
Vaccinets historia inom vaccinationsprogrammet
Vaccinet mot vattkoppor inkluderades i det nationella vaccinationsprogrammet hösten 2017 så att barn som är födda 1 januari 2006 eller senare har rätt till vaccinationer.
Rekommendationer och rapporter
Utredning av arbetsgrupp i Folkhälsoinstitutet om vaccination mot vattkoppor för barn (på finska)
