En betydande del av våldet i Finland sker i nära relationer

Våld i nära relationer är ett omfattande och allvarligt fenomen i Finland som påverkar individers välbefinnande, hälsan och ekonomin. Förutom fysiska skador orsakar det långvarigt psykiskt lidande och otrygghet samt har generationsöverskridande konsekvenser. Trots detta förblir våldet ofta dolt för myndigheterna.

Personer som har utsatts för våld och personer som utövar våld ska ha lättillgängliga tjänster för att kunna återhämta sig från våldet och för att bryta våldsutövningen. Även om stödet till offren är centralt, upphör inte våldet enbart genom att hjälpa offren.

Våld i nära relationer är vanligt, men tystat

Enligt studier har 34 procent av kvinnorna och 18 procent av männen i åldern 16–74 år utsatts för fysiskt våld av en partner. Endast en liten andel av offren anmäler sina erfarenheter till polisen: 11 procent av kvinnorna och endast fem procent av männen. (Attila m.fl. 2023.)

Våld i nära relationer tar sig många uttryck. Förutom fysiskt våld kan det handla om psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt våld, teknikförmedlat våld, andligt våld eller förföljelse. Ofta är våldet upprepat och eskalerar över tid.

Särskilt kvinnor utsätts för kumulativt psykiskt och fysiskt våld.  Barn riskerar att bevittna våld mellan sina föräldrar och kan även själva utsättas för våld av dem. Det ökar risken för att våldet fortsätter i vuxen ålder.

Kostnaden är hög – både för individen och samhället

Våld i nära relationer medför betydande kostnader. Enbart de direkta extra hälso- och sjukvårdskostnaderna för fysiskt partnervåld som kvinnor utsätts för uppskattas till cirka 150 miljoner euro per år. De verkliga kostnaderna är högre, eftersom beräkningarna inte beaktar indirekta effekter, våld som drabbar män eller skador som orsakas barn. (Siltala m.fl. 2022.)

För personer som har utsatts för partnervåld är kostnaderna för social- och rättstjänster 60–90 procent högre än för andra. Våld som upplevts i barndomen återspeglas i sin tur i vuxen ålder i form av 50 procent högre servicekostnader.

Riskbedömning av allvarligt partnervåld

I förhållande till befolkningsmängden begås flest partnermord i Finland jämfört med övriga nordiska länder. Under de senaste åren har antalet varit stigande.

Den offercentrerade MARAK-modellen för riskbedömning av allvarligt partnervåld har utvecklats, men det finns fortfarande utmaningar i införandet.

”Målet med MARAK-metoden är att partnervåldet ska upphöra och att våldsoffret ska kunna leva tryggt utan hot om våld. Utifrån det riskbedömningsformulär som används i metoden och yrkespersonernas helhetsbedömning fattas beslut om åtgärder för att hantera våldsrisken och trygga offret samt eventuella barn”, säger THL:s utvecklingschef Elisa Niklander.

Verksamheten varierar kraftigt mellan välfärdsområdena, och kännedomen om modellen samt yrkespersonernas kompetens kräver utbildningsinsatser på regional nivå. Dessutom finns det problem i det multiprofessionella samarbetet och i hur offren får tillgång till tjänster. Finland saknar för närvarande en verksamhetsmodell för helhetsbaserad riskhantering av våld i nära relationer som även skulle beakta förövarna.

"Finland borde inrätta en multidisciplinär enhet för granskning av dödligt våld i nära relationer, såsom redan har gjorts i många andra länder."

Arbetet mot våld bör göras lagstadgat

THL stöder välfärdsområdena i utvecklingen av arbetet mot våld i nära relationer. För detta arbete behövs dock bindande lagstiftning som fastställer strukturerna och verksamheten inom våldsförebyggande arbete.

Med hjälp av sådan lagstiftning skulle man kunna säkerställa att varje område har fungerande tjänster och servicekedjor för offer och förövare samt en tydlig samordning, så att våldsförebyggandet är effektivt och jämlikt i hela landet.

Det behövs dessutom mer kunskap om de faktorer och risker som leder till dödligt våld i nära relationer.

”Finland borde inrätta en multidisciplinär enhet för granskning av dödligt våld i nära relationer, såsom redan har gjorts i många andra länder. Enhetens arbete skulle syfta till att dra lärdom av händelser som lett till dödsfall, förebygga dem och utveckla riskbedömningen”, säger Niklander.

Genom en sådan utredningsfunktion skulle man kunna skapa en stark kunskapsbas för att förebygga våld i nära relationer och för att tillhandahålla rättidiga och sakkunniga tjänster. Enheten skulle också lägga fram förslag för utveckling av myndigheternas verksamhet, kompetens, lagstiftning och strukturer samt följa upp genomförandet av dessa förslag.

Myndigheter och yrkesverksamma ska erbjudas fortbildning i att identifiera våld och ingripa i det. Verksamhetsmodeller som rör våld i nära relationer ska ingå i introduktionen till arbetet. Examensutbildningar inom social- och hälsovården bör innehålla en obligatorisk del om våld i nära relationer som fenomen.

”Utan kompetens förblir våldet oidentifierat och de som utsätts för det samt de som utövar det lämnas utan hjälp.”

THL:s roll i arbetet mot våld

THL fungerar som nationell expert och samordnare för arbetet mot våld.

THL utarbetar anvisningar och rekommendationer för välfärdsområdena för att säkerställa att våldsförebyggandet är jämlikt och respekterar de grundläggande rättigheterna. Centrala uppgifter är att stärka strukturer och samarbete, såsom samordningen av nätverket för koordinatorer inom våld i nära relationer och utvecklingen av skyddshemstjänster.

THL producerar även forskning och statistik, utbildar yrkesverksamma och främjar lagstiftning som säkerställer permanenta strukturer för förebyggande av våld.