Det finns ingen enda modell för hur social- och hälsovårdstjänster organiseras

De modeller för ordnande av social- och hälsovården som används i andra länder erbjuder också ett underlag för utvecklingen av Finlands social- och hälsovårdssystem, men erbjuder inga snabba lösningar, konstateras i vår utredning från åren 2025.

Det är värt att notera att omfattande strukturella reformer inte nödvändigtvis behövs i Finland, utan egenskaper hos olika lösningar kan väl främjas inom det nuvarande systemet.

I den offentliga debatten har man diskuterat flera olika modeller som också har erbjudits som alternativ till Finlands nuvarande sätt att ordna social- och hälsovårdstjänster.

I THL:s publikation presenteras fyra olika lösningar och tillämpningen av dem i Finland.

”Modellerna är inte THL:s förslag, utan vårt mål är att i den offentliga debatten ge information om och synpunkter på riktningen för utvecklingen av social- och hälsovårdssystemet”, betonar Liina-Kaisa Tynkkynen, ledande forskare vid THL.

Granskning av fyra sätt att ordna tjänster

I THL:s utredning granskas följande modeller för ordnande av social- och hälsovård eller enbart hälso- och sjukvård:

Ett nationellt system och starka regioner liknar Finlands nuvarande modell mest

Finlands nuvarande system innehåller redan nu element från alla ovan nämnda sätt att ordna tjänster.

"Vår nuvarande lösning som bygger på välfärdsområden ligger i grånslandet mellan den nationella modellen och starka regionala anordnare. På grund av att privata försäkringar blivit vanligare och på grund av FPA-ersättningssystemet finns det dock mindre element även av andra behandlade modeller inom hälso- och sjukvården i Finland", säger Tynkkynen.

Enligt utredningen kunde ett nationellt social- och hälsovårdssystem eller starka regionala anordnare av social- och hälsovården vara naturliga fortsättningar på Finlands nuvarande modell.

Den nationella modellen skulle ytterligare centralisera beslutsfattandet och de regionala aktörernas roll skulle vara att tillhandahålla tjänster utan politiska fullmäktige.

Å andra sidan kunde modellen med starka regionala anordnare av social- och hälsovård stärka de nuvarande välfärdsområdenas självstyrelse, som är svag på grund av att välfärdsområdena saknar beskattningsrätt. Den regionala modellen skulle också stöda idén om närtjänster som värnas i Finland.

En försäkringsbaserad modell skulle medföra den mest betydande förändringen jämfört med nuläget.

”Försäkringsbaserad hälso- och sjukvård skulle sannolikt vara förknippad med betydande grundlagsmässiga problem i Finland, eftersom ansvaret för att ordna social- och hälsovård enligt grundlagen ankommer på den offentliga makten”, säger Tynkkynen.

Hon påminner också om att alla social- och hälsovårdslösningar alltid är starkt bundna till det omgivande samhället, kulturen och värderingarna, vilket gör det svårare att tillämpa andra länders modeller.

”Granskning av internationella exempel är dock en nyttig spegel som hjälper oss att bedöma nuläget och utvecklingsmöjligheterna i vårt eget system.”