Åtgärdsanvisning för difteriafall

På denna sida

Vem är anvisningen avsedd för?

Denna anvisning gäller åtgärder som syftar till att förebygga spridning av difterismitta. Anvisningen är i första hand avsedd för läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar vid hälsocentraler och smittskyddssjukskötare, enheter som ansvarar för bekämpning av smittsamma sjukdomar inom välfärdsområdena samt laboratorier inom klinisk mikrobiologi.

Åtgärder för att förebygga spridning av difteri riktas mot sjukdomsfall orsakade av toxinproducerande stammar av Corynebacterium diphtheriae, Corynebacterium ulcerans och Corynebacterium pseudotuberculosis. Anvisningen är inte juridiskt bindande.

Misstanke om difteri och differentialdiagnostik

Misstanke om difteri är motiverad när en person har

inflammation i luftstrupen, struphuvudet, nasofarynx eller tonsillerna, beläggningar som sitter oregelbundet fast i slemhinnan och eventuellt svullnad i halsområdet (respiratorisk difteri) ELLER
ett ytligt sår täckt av en gråbrun beläggning (kutan difteri) OCH
minst ett av följande:
- symtom och fynd som överensstämmer med toxinets verkan såsom feber, myokardit eller neurit
- personen är ovaccinerad eller har ett bristfälligt skydd mot difteri
- personen kan i sitt arbete ha exponerats för bakterier som orsakar difteri
- personen har under de senaste 10 dagarna rest i ett högriskområde eller varit i kontakt med resenärer som har vistats i ett högriskområde
- personen har nyligen varit i kontakt med mjölkboskap eller andra djur eller använt opastöriserade mjölkprodukter OCH
ingen annan diagnos förklarar symtombilden

Högriskområden är särskilt Syd- och Sydostasien samt Afrika. Även inom EU/EES-området har difteri under de senaste åren förekommit i befolkningsgrupper som är mottagliga för smittsamma sjukdomar. THL följer aktivt den internationella epidemisituationen och informerar vid behov om epidemier.

Toxinproducerande stammar av C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis kan smitta och orsaka lindrig faryngit även hos personer som är korrekt vaccinerade. Då liknar sjukdomsbilden halsinfektion orsakad av grupp A-streptokocker eller mononukleos. Den typiska tjocka slemhinnebeläggningen utvecklas vanligen inte och risken för toxinorsakad organskada är liten.

Icke-toxinproducerande stammar kan orsaka symtomatisk sjukdom både hos vaccinerade och ovaccinerade, oftast lindrig faryngit. Även allvarliga infektioner såsom infektioner i hjärtklaffar eller leder har beskrivits.

Möjligheten till kutan difteri bör särskilt beaktas hos flyktingar, asylsökande samt personer som har rest i länder där difteri förekommer endemiskt. Kutan difteri uppträder oftast som ytliga sår med en gråbrun beläggning, som påminner om impetigo. Infektionen kan också utvecklas i hudutslag, sårskador eller kroniska sår.

Falldefinitioner

Kliniska, epidemiologiska och laboratoriekriterier

Klassificeringen av difterifall baseras på kliniska och epidemiologiska kriterier samt laboratoriekriterier.

Kliniska kriterier uppfylls av en person som har minst en av följande sjukdomsbilder:

klassisk respiratorisk difteri: inflammation i struphuvudet och/eller luftstrupen, nasofarynx eller tonsillerna OCH slemhinnebeläggningar som sitter fast
lindrig respiratorisk difteri: inflammation i struphuvudet, nasofarynx eller tonsillerna UTAN tjock, fastsittande slemhinnebeläggning
kutan difteri: hudlesion
difteri i annan lokalisation: lesion i konjunktiva eller slemhinna.

Epidemiologiska kriterier uppfylls av en person som haft kontakt med ett bekräftat difterifall (människa och/eller djur) inom 10 dygn före symtomdebut.

Laboratoriekriterier uppfylls av en person från vars prov isoleras toxinproducerande Corynebacterium diphtheriae, Corynebacterium ulcerans eller Corynebacterium pseudotuberculosis.

Klassificering av difterifall

Difterifall delas in i tre kategorier: bekräftade, sannolika och möjliga fall.

Bekräftat difterifall är en person som uppfyller laboratoriekriterier OCH kliniska kriterier.
Sannolikt difterifall är en person som uppfyller kliniska OCH epidemiologiska kriterier.
Möjligt difterifall är en person som uppfyller kriterierna för klassisk respiratorisk difteri.

Anmälan om smittsam sjukdom

Enligt lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) och förordningen (146/2017) är difteri en allmänfarlig smittsam sjukdom.

Läkare är skyldiga att göra en anmälan om smittsam sjukdom till det nationella registret för smittsamma sjukdomar för de fall av C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis som de konstaterat och som uppfyller kriterierna i falldefinitionen:
Se avsnitt: Misstanke om difteri och differentialdiagnostik

Laboratorier inom klinisk mikrobiologi anmäler alla fynd av toxinproducerande C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis till registret för smittsamma sjukdomar. Dessutom anmäls fynd av icke-toxinproducerande C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis som är förenade med klinisk misstanke om difteri:
Se avsnitt: Misstanke om difteri och differentialdiagnostik

Informationsgång

När misstanke om difteri uppstår ska den läkare som först möter patienten genast konsultera

under tjänstetid välfärdsområdets infektionsläkare
under jourtid infektionsjouren inom det egna välfärdsområdet eller HUS (tel. 09 4711).

Vid telefonkonsultationen överenskoms om provtagning samt försiktighetsåtgärder i samband med patientens transport och styrning till vård. I detta skede inleds också kartläggningen av exponerade, och så snart diagnosen bekräftas inleds smittspårning.

Dessutom ska misstanken så snart som möjligt anmälas till den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i patientens hemkommun. Även laboratoriet ska informeras i förväg.

Misstanke om difteri ska alltid också anmälas till THL:

under tjänstetid kontakta THL:s smittskyddsläkare på tel. 029 524 8557.
under jourtid kontakta infektionsjouren inom det egna välfärdsområdet eller HUS på tel. 09 4711, som informerar THL:s jourhavande.

THL kan bistå med att förmedla expertstöd, spåra exponerade personer som bor på olika orter samt med nationell information.

Informationsgång vid misstanke om zoonotisk smitta

Om man misstänker att difterismittan har erhållits från ett djur eller att sjukdomen kan ha spridits vidare till till exempel patientens eget sällskapsdjur, informerar THL Livsmedelsverket. Livsmedelsverket deltar vid behov i bedömningen av djurets betydelse för smittspridningen samt ger anvisningar för provtagning av djur.

Om man dessutom misstänker yrkesrelaterad exponering, till exempel på ett slakteri eller en pälsfarm, rekommenderas att också företagshälsovårdens läkare informeras om difterifallet så att skyddsåtgärderna på arbetsplatsen kan kontrolleras.

Ovan nämnda åtgärder kan genomföras när difteridiagnosen har bekräftats.

Informationsgång vid misstanke om livsmedelsburen smitta

Om man misstänker att difterismittan har erhållits från råmjölk, ska misstanken anmälas till kommunens epidemisutredningsgrupp. Gruppen inleder nödvändiga utredningsåtgärder och anmäler misstanken till THL.
Läs mer: Anmälan om livsmedelsburen epidemi

Laboratoriediagnostik

Snabb diagnostik av difteri är viktig för att rätt behandling ska kunna inledas. Diagnosen baseras på difteri-odling från svalget, nasofarynx eller annan vävnadsskada samt påvisande av produktion av difteritoxin.

Med difteri-odling söker man korynebakterier av arterna C. diphtheriae, C. ulcerans eller C. pseudotuberculosis. Ett preliminärt odlingssvar fås inom 1–2 dygn och ett slutligt svar med artbestämning senast inom 3–5 dygn.

Om C. diphtheriae, C. ulcerans eller C. pseudotuberculosis växer i difteri-odlingen eller i annan bakterieodling, utförs PCR-test på kolonin för att påvisa toxingenen.

Den toxingen som orsakar toxinproduktionen påvisas med ett nukleinsyrabaserat test, det vill säga PCR-test. PCR-test kan göras direkt från provtagningspinnen i ett torrt rör, varvid resultatet i bästa fall fås redan samma dag som provtagningen. Nukleinsyratestets känslighet är inte tillräcklig för att tillförlitligt påvisa toxingenen direkt från svalgprov från patienten, varför endast ett positivt resultat är av betydelse. Vidare undersökningar ska göras från kolonin, varvid ett negativt resultat vanligen räcker för att utesluta difteri.

Om det är fråga om en klinisk misstanke om difteri och PCR-testet är positivt, görs dessutom alltid ett Elek-test för att påvisa produktion av difteritoxin hos stammen av C. diphtheriae, C. ulcerans eller C. pseudotuberculosis. För detta skickas bakteriestammen till det nationella expertlaboratoriet vid Åbo universitet. Resultatet av detta test tar minst ett dygn, och det slutliga testresultatet fås inom två dygn. Ett positivt Elek-test bekräftar difteridiagnosen. Stammar som är negativa i PCR- eller Elek-test orsakar inte difteri, men kan orsaka infektioner och smittkluster.

Alla stammar av C. diphtheriae, C. ulcerans eller C. pseudotuberculosis (även PCR-negativa) ska skickas till det nationella expertlaboratoriet, som upprätthåller en referensstamsamling.

Prover som tas

Så snart som möjligt efter symtomdebut tas prover för difteri-odling (KL 1254, -CodiVi) och PCR-test (KL 1826, -CodiNhO) med bomulls- eller dacrontops från två transporttuber: för odling i Transpocult/Stuart-rör och för PCR-test i torrt rör.

Prover tas

vid misstanke om svalgdifteri från tonsillerna och under beläggningar eller slemhinnebeläggningar
vid misstanke om difteri i näsa och nasofarynx från nasofarynx
vid misstanke om kutan difteri från sår.

Dessutom:

Vid misstanke om respiratorisk difteri är det bra att ta prov för vanlig svalgodling.
Före behandlingsstart tas även serumprov för bestämning av difteriantikroppar.
Blododlingsprover och andra laboratorieundersökningar tas utifrån kliniskt tillstånd.

Skickning av prover

Laboratoriediagnostik av difteri är centraliserad till HUSLAB:s och TYKS laboratorier samt till det nationella difterieexpertlaboratoriet vid Åbo universitet.

I HUSLAB:s och TYKS laboratorier utförs odlings- och PCR-undersökningar. I Fimlabs laboratorium utförs dessutom odlingsundersökningar. I det nationella expertlaboratoriet vid Åbo universitet utförs dessutom Elek-test samt verifiering och typning av difteristammar.

Kontaktuppgifter till expertlaboratoriet vid Åbo universitet:

Qiushui He tel. +358 50 472 2255

Adress:

Alex-Mikael Barkoff
Åbo universitet, Institutionen för biomedicin
Mikrobiologi, virologi och immunologi
Medisiina D, våning 7
Kiinamyllynkatu 10 20520 Åbo.

Med det mottagande laboratoriet ska provtagning och transport avtalas på förhand. C. diphtheriae, C. ulcerans och C. pseudotuberculosis tål transport väl.

Serumprov som tagits för antikroppsbestämning skickas till ett laboratorium inom klinisk mikrobiologi för analys, varefter laboratoriet vidarebefordrar provet till Vaccinimmunologilaboratoriet vid THL:s enhet för expertmikrobiologi.

Vård och uppföljning av difteripatient

Organisering av vården

Allvarligt sjuka difteripatienter bör vårdas på sjukhus där det finns möjlighet till behandling med antitoxin samt intensivvård. På sjukhuset vårdas difteripatienten i enkelrum med dropp- och kontaktsmitta-förebyggande åtgärder tills antibiotikabehandlingen har avslutats och två odlingsprov tagna med minst 24 timmars mellanrum är negativa.
Sedvanliga skyddsåtgärder och skyddsklassificering

Lindrigt sjuk difteripatient som inte behöver antitoxinbehandling kan vårdas hemma. Besök utanför hushållet ska undvikas tills antibiotikabehandlingen är avslutad och två odlingsprov tagna med minst 24 timmars mellanrum är negativa.

Även asymtomatiska bärare kan behandlas med antimikrobiella läkemedel polikliniskt i hemmet, och det ansvarar den egna hälsocentralen för.

Isolering av insjuknad

Difteri hör enligt lagen om smittsamma sjukdomar och -förordningen till allmänfarliga smittsamma sjukdomar. Detta ger den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen eller välfärdsområdet möjlighet att isolera en person som insjuknat i difteri eller som med fog misstänks vara sjuk i en verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården.

Isoleringen bör i första hand ske i samförstånd med den insjuknade eller dennes vårdnadshavare. Om den insjuknade eller vårdnadshavaren vägrar frivillig isolering kan personen vid behov beslutas isoleras även mot sin vilja i enlighet med lagen om smittsamma sjukdomar.

Isolering mot den enskildes vilja:

Beslut om isolering mot den enskildes vilja fattas i första hand av en tjänsteläkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen eller välfärdsområdet (lagen om smittsamma sjukdomar 63 §).
Vid behov kan också en annan legitimerad läkare inom den offentliga hälso- och sjukvården besluta om isolering i högst tre dagar. Beslutet ska bekräftas av den ansvariga smittskyddsläkaren så snart som möjligt (lagen om smittsamma sjukdomar 70 §).
Vid övervägande av isolering mot den enskildes vilja bör THL:s smittskyddsläkare kontaktas på tel. 029 524 8557.

En person som, för att förhindra spridning av difteri, har förordnats att vara frånvarande från arbete, isoleras eller sättas i karantän har rätt till dagpenning vid smittsam sjukdom som ersättning för inkomstbortfall.
Läs mer: Dagpenning vid smittsam sjukdom (FPA)

Vem ska få antitoxinbehandling?

Antitoxin används för behandling av personer hos vilka man har konstaterat eller misstänker en infektion orsakad av en toxinproducerande korynebakteriestam.

Antitoxinbehandling ges

till personer med laboratorieverifierad klassisk eller lindrig respiratorisk difteri
utan att invänta laboratoriebekräftelse till personer med en sjukdomsbild som är förenlig med klassisk respiratorisk difteri
till personer med laboratorieverifierad kutan eller annan lokalisation av difteri samt allmänsymtom och fynd som är förenliga med toxinets verkan, såsom feber, myokardit eller neurit.

Vid kutan difteri är absorptionen av toxin i blodbanan osannolik, varför antitoxin inte rutinmässigt rekommenderas till alla patienter med kutan difteri.

Hos gravida fattas beslut om antitoxinbehandling från fall till fall.

Genomförande av antitoxinbehandling

Antitoxinbehandling ges alltid på sjukhus. Behandlingen ska inledas så snabbt som möjligt, helst senast inom 48 timmar från debut av systemiska symtom orsakade av toxin, eftersom antitoxin endast binder toxin som cirkulerar fritt i blodet.

Difteriantitoxin (DAT) är ett antikroppspreparat framställt från hästserum. Användningen av antitoxin är förenad med risk för överkänslighetsreaktion, som kan vara större hos personer med IgE‑medierad allergi mot häst eller som tidigare har fått antitoxinpreparat framställda från djurserum.

WHO rekommenderar inte längre testning av överkänslighet mot DAT eller desensibilisering, eftersom detta kan fördröja behandlingen och därmed öka mortaliteten.

Innan difteriantitoxin ges frågar man patienten om eventuell hästallergi.

Om patienten har konstaterad eller misstänkt hästallergi ges difteriantitoxin under skydd av antihistamin och glukokortikoid. Efter premedicinering ges difteriantitoxin enligt normal praxis. Eventuella allergiska reaktioner eller serumsjuka behandlas enligt allmänna principer.
Om patienten inte är allergisk mot häst ges difteriantitoxin med normal dosering utan premedicinering och eventuella allergiska reaktioner behandlas enligt allmänna principer.

Behandlingsdosen ges som engångsdos. Dosen av antitoxin beror på sjukdomens utbredning och svårighetsgrad (tabell 3).

Det rekommenderas att antitoxin ges i första hand intravenöst, alternativt intramuskulärt. Vid svåra sjukdomsformer ges antitoxin alltid intravenöst. Vid intravenös administrering blandas antitoxinet i 250–500 ml fysiologisk koksaltlösning (0,9 %) och ges som långsam infusion under 2–4 timmar. Vid administrering av antitoxin ska beredskap finnas för behandling av anafylaxi och återupplivning.

Tabell 3. Dosering av DAT vid olika sjukdomsformer
Sjukdomsform	Dosering hos barn och vuxna
Inflammation i svalget eller struphuvudet, ≤48 h från symtomdebut	20000‒40000 IE
Inflammation i näsa och svalg	40000‒60000 IE
Inflammation i två eller flera områden, ≤72 h från symtomdebut eller utbredd svullnad i halsen	80000‒100000 IE
Endast hudlesioner (antitoxinbehandling behövs sällan)	20000‒40000 IE

Det preparat som för närvarande används i Finland (Diphteria Antitoxin I.P., Premium Serums & Vaccines Pvt. Ltd., 10 000 IE/flaska) finns på sjukhusapotek vid fem universitetssjukhus samt i THL:s läkemedelspartihandel, där antitoxin kan efterfrågas.

Preparatet har ett tidsbegränsat specialtillstånd. Mer information om preparat med specialtillstånd finns på Läkemedelpartihandels webbsida:
Preparat med specialtillstånd (Våra tjänster, på finska)

Antimikrobiell behandling

Målet med den antimikrobiella behandlingen är att eliminera bakterien som orsakar difteri och därmed stoppa toxinproduktionen samt minska smittsamheten. Antimikrobiell behandling inleds omedelbart efter att prover har tagits. Antimikrobiell behandling ersätter inte antitoxinbehandling, som är nödvändig för att förebygga och behandla symtom och komplikationer som orsakas av toxinet.

Enligt internationella rekommendationer används penicillin eller makrolider (azitromycin, roxitromycin eller klaritromycin) vid behandling av difteri. Hos barn rekommenderas i första hand penicillin och i andra hand makrolider om penicillin är kontraindicerat.

Hos allvarligt sjuka inleds antimikrobiell behandling parenteralt, det vill säga intramuskulärt eller intravenöst, i cirka 1–3 dygn, varefter behandlingen kan fortsätta peroralt. Hos lindrigare sjuka kan behandlingen inledas peroralt. Den totala behandlingstiden är 14 dygn.

Tabell 4. Rekommendation för antimikrobiell behandling av difteri (doser vid normal njurfunktion)
Läkemedel	Dosering hos barn per dygn	Dosering hos vuxna per dygn	Administreringssätt
Hos allvarligt sjuka ges läkemedlet parenteralt tills peroral behandling är möjlig
Penicillin G (bensylpenicillin)*	300 000 IE/kg/dygn, fördelat på 4‒6 doser	2 milj. IE x 6	Intravenöst
Prokainpenicillin *	50 000 IE/kg/dygn, som en eller två doser (max 1,2 milj. IE)	600 000 IE x 2	Intramuskulärt
Klaritromycin**	15–30 mg/kg/dygn, fördelat på 2 doser	500 mg x 2	Intravenöst
Azitromycin**	15 mg/kg x 1	500 mg x 2	Intravenöst
Hos lindrigt sjuka peroralt
Klaritromycin	15 mg/kg/dygn, fördelat på 2 doser	250 mg x 2	Peroralt
Roxitromycin	5–8 mg/kg/dygn, fördelat på 2 doser	150 mg x 2	Peroralt

* Som fortsatt behandling ges V-penicillin (fenoximetylpenicillin) till barn 50 mg/kg/dygn fördelat på 4 doser (max 2 g/dygn) och till vuxna 1 milj. IE x 4 peroralt.
** Som fortsatt behandling ges klaritromycin eller roxitromycin peroralt.

Uppföljningsprover

När minst ett dygn har gått efter avslutad antibiotikabehandling ska man säkerställa att bakterien som orsakar difteri har eliminerats från svalget, huden eller annat infekterat område med två odlingsprov tagna med minst ett dygns mellanrum.

Om bakterien inte har eliminerats inleds en ny 10 dagar lång antibiotikakur efter konsultation med infektionsläkare i regionen.

Difterivaccination

Genom vaccination kan svåra sjukdomsformer och komplikationer orsakade av difteritoxin förebyggas. Difterivaccinet är ett toxoidvaccin. Det påverkar bland annat smittsamheten genom att förebygga symtomatisk sjukdom och vävnadsskada, men förhindrar inte bärarskap av difteri.

En patient som har insjuknat i difteri bör vaccineras under konvalescensfasen, eftersom en genomgången infektion inte nödvändigtvis ger tillräckligt skydd mot nya smittor. Alla ges en boosterdos av ett vaccin som innehåller difteritoxoid och som är avsett för den aktuella åldersgruppen.

Vaccination behövs dock inte om personen tidigare har fått en fullständig grundserie och det har gått mindre än 12 månader sedan den senaste difterivaccinationen. Om det inte med säkerhet kan fastställas att personen tidigare har fått en fullständig grundserie, ska man se till att grundserien kompletteras.

Läs mer om difterivacciner:

Undersökning och skydd av närkontakter

En preliminär kartläggning av exponerade påbörjas när misstanke om difteri uppstår.

Smittspårning inleds när en toxinproducerande stam av C. diphtheriae, C. ulcerans eller C. pseudotuberculosis konstateras hos den insjuknade. Vid icke-toxinproducerande stammar behövs ingen smittspårning.

Definition av exponerad

En person som exponerats för difteri är en person som har varit i närkontakt med den insjuknade under de tio dygn som föregick sjukdomsdebut.

Som närkontakter räknas

personer som bor i samma hushåll eller i motsvarande nära kontakt
kysskontakt eller sexuell kontakt
hälso- och sjukvårdspersonal som har gett mun‑mot‑mun‑ventilation, intuberat patienten utan mun‑nässkydd, sugit patientens luftvägar utan mun‑nässkydd eller deltagit i sårvård hos patient med kutan difteri utan adekvata kontaktsmittskyddsåtgärder.

Smitta till följande personer är osannolik:

vänner, släktingar och andra som regelbundet besöker den insjuknade i hemmet
barn i samma daghemsgrupp eller skolklass
hälso- och sjukvårdspersonal som har haft kontakt med den insjuknade utan exponering för droppar eller sårsekret.

Smitta vid flygresa eller i kollektiva färdmedel är osannolik.

Vid fastställande av vilka personer som ska räknas som exponerade bör den läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen eller välfärdsområdet eller THL:s smittskyddsläkare konsulteras (tel. 029 524 8557).

Symtomuppföljning

Närkontakter informeras om exponeringen för difteri och instrueras att följa utvecklingen av symtom som är förenliga med difteri under 10 dygn från den senaste exponeringen.

Provtagning

Alla närkontakter ska provtas från svalget, och vid hudsymtom även från hudlesionen för bakterieodling innan antimikrobiell behandling inleds.

Antimikrobiell profylax

Målet med antimikrobiell behandling av närkontakter är att behandla eventuell infektion i inkubationsfas och eliminera bärarskap i svalget för att minska smittorisken.

Antimikrobiell behandling inleds hos alla närkontakter omedelbart efter provtagning. Enligt internationella rekommendationer kan man välja en makrolid (klaritromycin eller roxitromycin) peroralt i 7 dygn (se doser i tabell 4) eller bensylpenicillin som engångsdos intramuskulärt.

En symtomfri närkontakt som får antimikrobiell behandling kan återgå till normala aktiviteter efter två dygns behandling. Frånvaro från arbete krävs om odlingen är positiv och personen arbetar i ett yrke där

risken för difterispridning bedöms som hög eller
det finns en ökad risk för att exponera personer som har en högre risk att få en allvarlig infektion.

Personen ska vara borta från arbetet tills antibiotikabehandlingen är avslutad och två odlingsprov tagna med minst 24 timmars mellanrum är negativa.

Arbete med ökad risk för spridning av difteri kan enligt fallspecifik bedömning till exempel vara arbete inom social- och hälsovård samt arbete med ovaccinerade barn.

Vaccination

Närkontakternas vaccinationsstatus bör kontrolleras och skyddet kompletteras vid behov. Närkontakter ges en boosterdos av ett vaccin som innehåller difteritoxoid och som är avsett för den aktuella åldersgruppen. Vaccination behövs dock inte om personen tidigare har fått en fullständig grundserie och det har gått mindre än 12 månader sedan den senaste difterivaccinationen.

Litteratur och länkar

Kontaktinformation

Smittskyddsläkare

Akuta konsultationer och kontakter som gäller åtgärder
tartuntatautilaakari(at)thl.fi
tfn 029 524 8557

Uppdateringar av åtgärdsanvisningar

Kommentarer och uppdateringsförslag till åtgärdsanvisningar
toimenpideohjeet(at)thl.fi