För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för social- och hälsovårdspersonal som arbetar med klienter. Riktlinjerna för multiprofessionell riskbedömning är också avsedda för poliser och andra yrkesverksamma som arbetar med klienter och i sitt arbete möter personer som har utsatts för våld i nära relationer.
Syftet med anvisningen är att stödja det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer. Att förebygga våld i nära relationer omfattar alla åtgärder som syftar till att förhindra att våld uppstår och upprepas.
Anvisningen innehåller rekommendationer för hur man kan agera. Det är dock viktigt att komma ihåg att Finlands konstitution, annan nationell lagstiftning och internationella konventioner om mänskliga rättigheter (t.ex. Istanbulkonventionen och Lanzarotekonventionen) samt EU-direktivet om våld mot kvinnor ålägger yrkesverksamma att skydda individer från våld.
Vad är våld i nära relationer?
Våld i nära relationer avser våld där förövaren och offret är eller har varit i en nära relation. Det kan riktas mot en persons nuvarande eller tidigare partner, barn, förälder, nära släkting eller annan närstående. Våld i nära relationer sker ofta innanför hemmets väggar och förblir vanligtvis dolt för utomstående.
Exempel på våld i nära relationer:
- Våld i hemmet, som avser våld som en familjemedlem utövar mot en annan.
- Våld i parrelationer, som avser våld som sker i ett nära parförhållande.
- Våld under sällskapande, som avser våld som förekommer i unga personers parförhållanden.
Våld i nära relationer är ett allvarligt och komplext fenomen som kan ta sig olika uttryck:
- fysiskt våld
- psykiskt våld
- ekonomiskt våld
- sexuellt våld
- digitalt våld
- förföljelse
Våld i nära relationer innefattar ofta allvarlig kontroll och maktutövning som syftar till att begränsa offrets liv och valfrihet. Våld i nära relationer är sällan en engångshändelse. Det utvecklas vanligtvis gradvis och blir allt allvarligare med tiden, vilket gör det svårt för den utsatta att lämna relationen.
Mer information om våldsformer:
Förebyggande av våld i nära relationer
Våld i nära relationer är ett stort folkhälso- och samhällsekonomiskt problem som orsakar betydande mänskligt lidande. Det är inte en privat angelägenhet utan ett samhällsproblem som du som yrkesperson måste hantera målmedvetet.
Att förebygga våld i nära relationer innebär till exempel undervisning i känslor, säkerhetsfärdigheter och mänskliga rättigheter.
Som yrkesperson kan du förebygga våld:
- På samhällsnivå, genom att främja jämställdhet mellan könen och tillgång till sexualundervisning.
- På individnivå, genom att stödja föräldraskap och uppmuntra en positiv uppfostran.
Bryt våldsamt beteende så tidigt som möjligt eftersom:
- Våld i nära relationer går ofta i arv mellan generationer. Personer som har upplevt våld i sin barndomsfamilj löper ökad risk att både utsättas för och utöva våld i nära relationer senare i livet.
- Att bevittna våld mellan familjemedlemmar är lika skadligt för ett barn som att själv bli utsatt.
- I en situation där ett barn utsätts för våld krävs ingripande för att skydda barnets utveckling. Våld orsakar allvarliga psykiska och fysiska konsekvenser och andra långvariga skador för både den som utsätts, för förövaren och för barn som bevittnat våld. Det belastar också samhället i hög grad.
Identifiering och tidigt ingripande är avgörande i det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer.
- Det första steget för att bryta en våldsspiral är att våga prata om det, söka och ta emot hjälp.
- När du ställer frågor om våldserfarenheter får den som utsatts möjlighet att bryta sig loss från en situation som känns hopplös.
- Fråga systematiskt alla klienter om de har upplevt eller utövat våld i nära relationer. Det visar att det är tillåtet och möjligt att prata om ämnet.
- Förklara alltid varför du ställer frågan – detta skapar en jämlik praxis, förebygger stigmatisering och säkerställer att alla får den hjälp de behöver. Du kan till exempel säga till klienten: ”Vi brukar fråga alla om erfarenheter av våld i nära relationer.”
Personer som upplevt våld i nära relationer
Personer som har upplevt eller varit utsatta för våld i nära relationer söker ofta hjälp inom social- och hälsovården för olika problem och symtom innan den verkliga orsaken – våldet – blir synlig. Eftersom få själva berättar om sina erfarenheter av våld är det yrkespersonens ansvar att ta upp frågan. Det är också viktigt att förstå vilka hinder skam, skuld och rädsla kan utgöra för att söka hjälp – och därför aktivt erbjuda stöd och vägar ut ur våldet.
Personer i särskilt utsatt ställning, såsom personer med funktionsnedsättning och äldre, löper ökad risk att utsättas för våld i nära relationer. Ta upp våld även med barn och unga och stöd dem i att bygga trygga relationer.
Samtala alltid om våld i enrum med klienten. Skapa en lugn, trygg och förtroendefull atmosfär vid varje möte.
Ge information om hur vanligt våld i nära relationer är och vilka risker det medför. Berätta att våld alltid är fel, ofta ett brott och att hjälp finns att få.
När våld i nära relationer uppdagas har myndigheterna en skyldighet att bedöma risken för våld och hjälpa offret omedelbart. Observera att klienten kan ha negativa erfarenheter av att prata om våld, eller att du kan vara den första myndighetsperson som hen berättar för.
Gör så här när du kartlägger erfarenheter av våld i nära relationer:
- Säkerställ att klienten är ensam och att hen kan prata tryggt.
- Använd en professionell tolk om tolkning behövs.
- Fråga alla klienter direkt och öppet om våld. Du kan till exempel fråga: Hur ser dina nära relationer ut? Känner du dig rädd hemma? Har någon närstående någonsin varit våldsam mot dig? Har du själv någon gång uppträtt eller varit rädd för att uppträda våldsamt mot någon närstående?
- Använd blanketten för screening och kartläggning av närståendevåld. Blanketten finns också i vissa välfärdsområdens kundinformationssystem under namnet ”Bedömning av våldserfarenheter”.
- Tala om våld med dess rätta namn. Fråga om olika våldsformer och ge exempel vid behov. Hjälp klienten att sätta ord på det våld hen har upplevt.
- Lyssna noga och visa att du tror på klienten.
- Identifiera klientens individuella situation och bakgrund. Tänk också på om klienten själv kan ha utövat våld.
- Identifiera dina egna fördomar och erfarenheter av våld – överför dem inte till arbetet.
Att ta upp våld i nära relationer är en viktig insats som kan hjälpa den utsatta att förstå sin situation och söka hjälp.
Kartläggning av våld i nära relationer ingår bland annat i omfattande hälsokontroller vid mödra- och barnrådgivningen samt inom skolhälsovården.
Blanketter och verktyg för att ta upp och dokumentera våld
När du identifierar våld i nära relationer, agera omedelbart och konsekvent. Du har en etisk och juridisk skyldighet att ingripa, göra nödvändiga anmälningar, bedöma risken för våld och hänvisa klienten till rätt stöd.
Genom att ingripa snabbt och modigt förebygger du skadliga och allvarliga konsekvenser av våld, som i extrema fall kan kosta den utsatta livet. Tidigt stöd och rätt insatser bidrar till återhämtning, förhindrar att situationen förlängs och skyddar klienten från nytt våld.
Observera att situationerna för personer som har upplevt våld i nära relationer varierar. Klientens situation kan vara akut eller relaterad till tidigare erfarenheter. Klienten kanske inte alltid ser sambandet mellan sina problem och våldet, vilket kan fördröja hjälpsökandet. Stöd klienten i att förstå sin situation, hjälp hen och hänvisa till lämpliga fortsatta tjänster så att sociala och hälsorelaterade problem inte förvärras.
Observera att våld i nära relationer kan ta sig olika uttryck beroende på klientens bakgrund. Ett köns- och kultursensitivt arbetssätt samt jämlikt bemötande bygger förtroende och ökar sannolikheten för att klienten tar emot hjälp.
Gör så här när en klient har upplevt våld i nära relationer:
- Bedöm farligheten och risken för våld, till exempel med hjälp av MARAK-blankett för riskbedömning. Hänvisa högriskfall till MARAK-arbetsgruppen med klientens samtycke. Om en annan metod för riskbedömning används i ditt område, följ de anvisningarna.
Blanketter och verktyg - Fyll i blanketten för kartläggning av trakasserier och förföljelse om klienten har upplevt detta.
- Säkerställ klientens och eventuella barns säkerhet. Bedöm om det är tryggt att återvända hem. Ring alltid nödnumret 112 i akuta nödsituationer.
- Informera klienten om Nollinjen och skyddshemstjänster. Hjälp klienten att komma till ett skyddat boende eller annan trygg plats vid behov. Du kan ringa närmaste skyddshem eller Nollinjen och fråga om lediga platser.
Skyddhems kontaktuppgifter (Nollalinja.fi)
Nollinjens kontaktuppgifter (Nollalinja.fi) - Hänvisa klienten till läkare, särskilt vid akut fysiskt våld. Hänvisa klienter som har upplevt sexuellt våld till ett Seri-stödcentret.
Seri-stödcentren - Uppmuntra till att göra en polisanmälan. Förklara att till exempel kontaktförbud kan vara öka tryggheten, men betona att hjälp finns även utan polisanmälan.
- Gör en personlig säkerhetsplan tillsammans med den som har upplevt våld. Ge en kopia till klienten endast om ni bedömer att det är tryggt.
Personlig säkerhetsplan - Informera om din skyldighet att göra en barnskyddsanmälan och kom ihåg dina andra anmälningsskyldigheter. Yrkespersoner måste göra en polisanmälan när den som har upplevt våld är under 18 år. Gör anmälan vid behov.
- Gör en förebyggande barnskyddsanmälan om klienten är gravid.
- Om klienten inte är redo att ta emot hjälp, sänk tröskeln för att återkomma till frågan. Ge kontaktuppgifter och boka en ny tid.
- Boka ett uppföljningsmöte om möjligt.
- Ge servicehandledning vid behov. Följ välfärdsområdets servicekedjor som omfattar områdets tjänster, organisationer och nationella stödtjänster.
Gör så här vid möte med en person som har upplevt våld:
- Fokusera på mötet – gör inget annat samtidigt.
- Bemöt klienten respektfullt och med medkänsla.
- Lyssna empatiskt och ge utrymme att berätta om erfarenheter.
- Respektera klientens handlingsförmåga och egna val.
- Klargör att våld aldrig är den utsattas fel, utan ansvaret ligger alltid hos förövaren.
- Var lyhörd – undvik att bagatellisera eller reagera med starka känslor, fördöm våld tydligt.
- Anklaga eller ifrågasätt inte – tro på klientens berättelse.
- Bemöt alla som individer – beakta kön, ålder, språk, funktionsförmåga och kulturell bakgrund. Alla har rätt till hjälp.
- Ge positiv återkoppling – tacka för modet att berätta och söka hjälp.
Yrkespersoner inom social- och hälsovården har en central roll i att stödja personer som har upplevt våld i nära relationer. Hjälp och service i rätt tid stödjer återhämtning, förhindrar att situationen förlängs och skyddar klienten från att utsättas för våld på nytt.
Våldsutövare i nära relationer
Våld i nära relationer förekommer på alla nivåer i samhället, och kan utövas av personer i alla åldrar. Eftersom få berättar självmant om våldsamt beteende är det viktigt att du som yrkesperson frågar om det.
Gör så här när du kartlägger användning av våld i nära relationer:
- Säkerställ att klienten är ensam i situationen.
- Möt klienten vänligt och respektfullt och visa att du är intresserad av att hjälpa hen i hens situation.
- Använd auktoriserad tolk vid behov.
- Ställ öppna frågor. Du kan till exempel fråga: Hur ser dina nära relationer ut? Hur reagerar du när du blir arg? Har någon närstående någonsin upplevt dig som skrämmande? Har du någon gång varit orolig för ditt eget beteende? Har du någonsin uppträtt eller varit rädd för att uppträda våldsamt mot en närstående?
- Fråga om olika former av våld i nära relationer och ge exempel vid behov. Berätta om konsekvenserna av våldet, även hur det påverkar eventuella barn. Forskning visar att våld i nära relationer harbetydande negativa effekter på barn även när våldet inte är direkt riktat mot dem.
- Kartlägg klientens individuella helhetssituation och eventuellt behov av andra tjänster (t.ex. ekonomisk rådgivning, skuldrådgivning, rehabilitering för missbrukare, mentalvårdstjänster).
- Kartlägg eventuell självmordsbenägenhet. Våldsutövare i nära relationer kan i vissa fall ha en förhöjd risk för självmord.
- Kartlägg risken för att våldet fortsätter.
När användning av våld i nära relationer kommer fram är det viktigt att omedelbart erbjuda stöd. Om du återkommer till frågan först senare kan klientens motivation att ta emot hjälp ha försvunnit.
Nationella och regionala stödtjänster för utövare av våld i nära relationer
De tjänster som erbjuds utövare av våld i nära relationer bygger på frivillighet, det vill säga klientens egen vilja att delta i arbetet. Vid behov kan du använda motiverande samtal i diskussionen med klienten.
Motiverande samtal (på finska, Kaypahoito.fi)
Utforma tillsammans med klienten en helhetsplan och beakta det multiprofessionella samarbetet. Om klienten överförs till en annan yrkesperson, följ principen om överlämning med närvaro om möjligt. Du kan till exempel ordna ett gemensamt möte med dig, den nya kontaktpersonen och klienten. När du kartlägger helhetssituationen, kom ihåg att klienten samtidigt kan vara både utövare och själv ha utsatts för våld – till exempel i barndomen.
Informera klienten om hantering av uppgifter, tystnadsplikt och lagstadgade anmälningsskyldigheter. Om klienten har minderåriga barn och det förekommer våld i hemmet, gör en barnskyddsanmälan. Berätta öppet om anmälningsskyldigheten och att anmälan är ett sätt att få hjälp.
Om du misstänker våld mot barn, läs de mer detaljerade anvisningarna om anmälningsskyldighet.
Skyldighet att anmäla våld mot barn
Kom ihåg din rätt och skyldighet att anmäla hot om våld till polisen. Du kan också vid behov konsultera polisen om fortsatta åtgärder utan att lämna ut personuppgifter.
Vid akuta situationer, ring alltid 112.
THL:s roll
THL är en nationell expert inom våldsförebyggande arbete. Vi stöder välfärdsområden samt yrkespersoners kompetens inom socialvård och hälso- och sjukvård bland annat genom att ta fram anvisningar, rekommendationer, verktyg och utbildningar. Vi utvecklar även strukturer för våldsförebyggande arbete och samordnar samarbetet inom området.
Kontaktuppgifter
specialsakkunnig
[email protected]
utvecklingschef
[email protected]