Boendekostnader och klientavgifter enligt socialvårdslagen
Välfärdsområdet kan ta ut en månadsavgift av klienten för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, familjevård och institutionsvård. Avgiften bestäms enligt klientens och en eventuell makes eller makas nettoinkomster per månad på det sätt som närmare föreskrivs i lag. I lagen föreskrivs om det så kallade minimibelopp som ska lämnas till klienten för eget bruk.
Den ovan nämnda inkomstbaserade avgiften får inte tas ut till exempel för familjevård som ordnas med stöd av lagen om funktionshinderservice.
(Klientavgiftslagen 7 c § och 7 b §)
Stöd för boendet enligt lagen om funktionshinderservice är avgiftsfritt
Den hjälp och det stöd som ingår i stöd för boendet samt de tjänster som ingår i det är avgiftsfria.
(Klientavgiftslagen 4 §)
Avgift kan dock tas ut för stöd för boendet om klienten får ersättning för det med stöd av någon annan lag än lagen om funktionshinderservice. Sådana ersättningar är bland annat ersättningar enligt lagen om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar (459/2015) eller trafikförsäkringslagen (460/2016).
(Klientavgiftslagen 7 g §)
Avgift för uppehälle
Välfärdsområdet kan ta ut en skälig avgift av klienten för underhåll.
(Klientavgiftslagen 7 e §)
Även om den hjälp och det stöd som ingår i stöd för boendet är avgiftsfria för klienten, kan stöd för boendet ändå omfatta underhåll, det vill säga till exempel sådana förnödenheter eller redskap som medför kostnader för personen oberoende av funktionsnedsättningen.
Med sedvanliga kostnader avses normala levnads- och boendeutgifter som inte har samband med funktionsnedsättningen. Dessa kostnader omfattar till exempel måltider, hygienartiklar som personen använder, hushållsartiklar och -medel, rengöringsartiklar, internet samt tidningar.
Stöd för boendet omfattar inte längre bostaden – endast tjänsterna. Personen med funktionsnedsättning betalar de allmänna boendekostnaderna såsom hyra, el och vatten.
Avgift får inte tas ut för vårdartiklar som personen med funktionsnedsättning behöver, och inte heller för sådana förnödenheter eller ämnen som behövs för att bistå klienten på grund av hens funktionsnedsättning.
(Klientavgiftslagen 5 §)
Måltidsavgift
I de kostnader som ligger till grund för måltidsavgiften ingår utöver råvarukostnader även kostnader för tillagning och förvaring av maten. I kostnaderna ingår dessutom kostnader som uppstår genom användning av arbetskraft, vatten, energi och transporter.
Kostnader för servering av måltider och hjälp vid måltider får inte tas ut av klienten. Avgift får inte heller tas ut när en person med funktionsnedsättning deltar i matlagningen eller får hjälp med matlagningen, eftersom det då är fråga om avgiftsfri hjälp och stöd som hör till specialtjänsterna. I sådana fall betalar personen endast råvarukostnaderna för maten.
Avgiften för uppehälle ska vara skälig
Den avgift för uppehälle som tas ut av klienten ska vara skälig som helhet, och en eventuell fast avgift för uppehälle ska vid behov fastställas på nytt med beaktande av individuella omständigheter. När avgiftens storlek bestäms ska välfärdsområdet beakta att klienten i praktiken har möjlighet att använda de tjänster hen behöver.
Vid fastställandet av avgiften ska välfärdsområdet också beakta att sedvanliga kostnader som uppstår oberoende av funktionsnedsättningen kan variera mellan olika områden och enheter.
Avgifter för hälso- och sjukvårdstjänster med stöd för boendet
Hemsjukvård samt andra hälso- och sjukvårdstjänster som behövs som stöd för boendet kan ingå i helheten stöd för boendet. När dessa tjänster ingår i stöd för boendet är de avgiftsfria för personen.
Hälso- och sjukvårdstjänster kan vara avgiftsbelagda om de inte ingår i stöd för boendet. Till exempel kan avgifter enligt klientavgiftslagen tas ut för specialiserad sjukvård.
Klientavgifter för stöd för boendet för barn
När stöd för boendet för ett barn ordnas i barnets hem är den hjälp och det stöd samt de tjänster som ingår i det avgiftsfria.
(Klientavgiftslagen 4 §)
Avgift för stöd för boendet för barn som ordnas utanför hemmet
Avgift kan tas ut för stöd för boendet för barn som ordnas utanför hemmet, om det är motiverat med hänsyn till familjens försörjningsförutsättningar och underhållsansvar. Välfärdsområdet kan ta ut en avgift som motsvarar kostnaderna för barnets uppehälle när stödet ordnas utanför hemmet.
Om en förälder är skyldig att betala underhållsbidrag för barnet kan välfärdsområdet ta ut det underhållsbidrag eller det underhållsstöd som betalas för barnet för den tid då stödet för boendet ordnas utanför hemmet.
Utöver avgift som tas ut för underhåll eller uppbörd av underhållsbidrag eller -stöd kan välfärdsområdet ta ut en skälig avgift av barnets eller den ungas övriga inkomster, ersättningar eller fordringar. I klientavgiftslagen fastställs ett tak som den totala avgiften för stöd för boendet för barn inte får överskrida.
Den sammanlagda avgiften som tas ut av barnet och dess föräldrar får vara högst 500 euro per månad (år 2025, beloppet justeras med index vartannat år). Avgiften får dock inte överstiga de kostnader som tjänsten medför för välfärdsområdet.
(Klientavgiftslagen 7 d §)
När välfärdsområdet tar ut avgift av barnet ska det säkerställa att barnet har kvar ett belopp för personligt bruk som för barn i familjevård är minst lika stort som det belopp som enligt 7 c § 3 mom. i klientavgiftslagen ska lämnas för långvarig familjevård, och för barn som bor i smågruppshem minst lika stort som det belopp som enligt samma moment ska lämnas för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg.
Källor
Lag om klientavgifter inom social- och hälsovården 734/1992 (Finlex)
Lag om olycksfall i arbetet och om yrkessjukdomar 459/2015 (Finlex)
Lagen om funktionshinderservice 675/2023 (Finlex)
Socialvårdslagen 1301/2014 (Finlex)