Klientavgifter inom funktionshinderservicen – Klientavgifter för stöd för rörligheten

Service som stöder rörligheten enligt socialvårdslagen

Välfärdsområdet kan ta ut en avgift av användaren för tjänster som stöder rörligheten enligt socialvårdslagen. Avgiften kan bestämmas enligt personens betalningsförmåga. Avgiften får högst motsvara kostnaderna för att producera tjänsten.

(Klientavgiftslagen 1 § och 2 §)

Avgifter för stöd för rörligheten enligt lagen om funktionshinderservice

Stöd för rörligheten är avgiftsfritt när det ordnas på något annat sätt än som färdtjänst.

Tjänsten är avgiftsfri när den ordnas:

  • genom personlig assistans
  • med hjälp av ledsagare
  • genom att ge ekonomiskt stöd för att personen ska ha tillgång till bil eller annat lämpligt färdmedel
  • genom att bevilja ekonomiskt stöd för anskaffning av bil eller annat färdmedel
  • på något annat lämpligt sätt.

Vid personlig assistans och ledsagarservice är det fråga om sådan hjälp och sådant stöd som enligt klientavgiftslagen är avgiftsfria. Personen med funktionsnedsättning betalar dock själv sin resa med kollektivtrafik.

När stöd för rörligheten ordnas med hjälp av bil eller annat lämpligt färdmedel är det fråga om ett ekonomiskt stöd, för vilket ingen klientavgift tas ut. Personen med funktionsnedsättning betalar dock i allmänhet minst hälften av bilens anskaffningspris samt användningskostnaderna. Klienten betalar användningskostnaderna också när hen har fått en bil eller ett färdmedel till sitt förfogande.

Klientavgiftens storlek för färdtjänst

För färdtjänst kan välfärdsområdet ta ut en klientavgift av personen med funktionsnedsättning som högst motsvarar avgiften för kollektivtrafik som är tillgänglig på orten, det vill säga en så kallad självriskandel. Klientavgiften bestäms i första hand enligt taxan för busstrafik.

Välfärdsområdet kan också ta ut en annan skälig avgift som motsvarar avgiften för kollektivtrafik, om det inte finns ordnad kollektivtrafik i kommunen.

Välfärdsområdet får ta ut klientavgiften endast om klienten faktiskt har använt färdtjänsten.

Välfärdsområdet tar ut klientavgiften i efterhand genom fakturering. Klientavgiften kan inte betalas direkt till taxin.

(Klientavgiftslagen 7 f §)

Fastställande av avgift för färdtjänst

Välfärdsområdet har inget prövningsutrymme när det gäller att fastställa klientavgiftens storlek, utan avgiften ska vara jämförbar med avgifter för kollektivtrafik i områden av motsvarande storlek, näringsstruktur och befolkningstäthet.

Syftet med klientavgiften för färdtjänst är att användare av färdtjänst ska vara i en ekonomiskt likvärdig situation som användare av kollektivtrafik. Vid fastställandet av klientavgiften ska det system med period-, serie- eller rabattbiljetter som används inom kollektivtrafiken beaktas.

Om klienten till exempel skulle ha rätt till studerande- eller pensionärsrabatt ska detta beaktas vid fastställandet av avgiften. Om klientens behov av färdtjänst är regelbundet så att hen vid användning av kollektivtrafik till exempel skulle ha en 30-dagars period- eller seriebiljett, ska även detta beaktas. Välfärdsområdet kan inte besluta att självriskandelen är en viss procentandel av resans totala kostnader.

Vid bedömningen av skäligheten i avgifterna för färdtjänst ska även kostnader för beställning av taxi beaktas. De kostnader som uppstår vid användning av tjänsten får i praktiken inte överstiga det maximibelopp som enligt klientavgiftslagen anses skäligt.

Transporter i anslutning till småbarnspedagogik

I regel ansvarar föräldrarna själva för att transportera barnet till småbarnspedagogiken på egen bekostnad.

Om ett beslut om rehabiliterande småbarnspedagogik och avgiftsfria resor i anslutning till den har fattats före ikraftträdandet av den nya lagen om funktionshinderservice, är resorna avgiftsfria under den tid beslutet gäller.

Transporter i anslutning till grundläggande utbildning och förskoleundervisning

En elev inom den grundläggande utbildningen har rätt till avgiftsfri skoltransport om skolresan är längre än fem kilometer. Rätt till avgiftsfri transport eller bidrag för transport finns också när skolresan med beaktande av elevens ålder och andra omständigheter blir för svår, farlig eller ansträngande.

Detta innebär att om en elev på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom behöver transport, ska den ordnas enligt lagen om grundläggande utbildning.

Enligt lagen om grundläggande utbildning ska det säkerställas att en elev som har rätt till skolreseförmån också kan utnyttja den i eftermiddagsverksamhet.

Inom förskoleundervisningen finns motsvarande rätt till avgiftsfri transport. Den avgiftsfria transporten kan ordnas

  • från hemmet direkt till förskoleundervisningen eller från småbarnspedagogik till förskoleundervisning samt;
  • från förskoleundervisningen till hemmet eller till småbarnspedagogik.

(Lagen om grundläggande utbildning 32 § och 48 b §)

Samordning av lagen om klientavgifter och stödet för skolresor för studerande med funktionsnedsättning

Läs: SHM:s rekommendation om samordning av lagen om klientavgifter och stödet för skolresor för studerande med funktionsnedsättning:

Resor och självrisk för studerande med funktionsnedsättning som omfattas av läroplikten (pdf, på finska)

Reseersättningar från FPA

Från FPA kan man få ersättning bland annat för resor som hänför sig till offentlig eller privat hälso- och sjukvård eller rehabilitering, när kostnaderna för en enkel resa överstiger självrisken.

Källor

Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 519/1977 (Finlex)

Lag om klientavgifter inom social- och hälsovården 734/1992 (Finlex)

Lagen om grundläggande utbildning 628/1998 (Finlex)