För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning är avsedd för yrkespersoner som arbetar med barn inom social- och hälsovården samt inom utbildnings- och småbarnspedagogiska tjänster. Den ger stöd för hur du ska agera när du misstänker att ett barn har utsatts för våld.
Anvisningen innehåller rekommendationer för arbetsmetoder. Att ingripa vid våld är en skyldighet för varje vuxen som arbetar med barn och unga, i enlighet med barnskyddslagens femte kapitel, § 25. Att identifiera våld är en förutsättning för att du ska kunna hjälpa, skydda och vårda barnet.
Barnskyddslagen § 25 417/2007 (Finlex)
Gör så här om du misstänker våld mot ett barn
Oro för om ett barn har upplevt våld kan väckas av märken på barnets kropp, barnets egna berättelser eller barnets beteende.
Om din oro väcks, gör så här:
- Överväg våld som en möjlig orsak. Fundera också på vad annat det kan handla om.
- Du kan gärna fråga barnet hur det mår. Fråga till exempel: Hur fungerar vardagen? Hur mår du? Vad är bra i ditt liv? Vad oroar dig? Finns det något du skulle vilja ha hjälp med?
- Om misstanken om våld mot barnet förstärks eller om du vill diskutera saken med en annan yrkesperson, rådgör med barnskyddets jour i ditt område, polisens enhet för barnbrottsutredningar eller en enhet för rättspsykologi eller rättspsykiatri för barn och unga.
- Stå inte ensam med din oro. Du behöver inte vara säker på att våld har förekommit. Din oro kan vara ett tecken på att barnet behöver någon form av hjälp, och situationen bör i vilket fall som helst utredas.
Utmaningar med att identifiera våld
Våld mot barn är ofta svårt att upptäcka. Våldet kan ske inom familjen, vilket innebär att det saknas utomstående vittnen. Det kan vara svårt för barnet att berätta om obehagliga upplevelser om de gäller en närstående person som barnet är beroende av för omsorg.
Misstanke om våld kan också väckas utifrån barnets beteende. Barnet kan till exempel uppträda aggressivt mot andra eller leka våldsamma lekar. Sådant beteende betyder dock inte automatiskt att barnet har blivit utsatt för övergrepp. Barn kan ha symtom av många orsaker, till exempel om de bevittnat våld mellan föräldrar, sett våldsamma videor eller spel, växer upp i otrygga förhållanden eller neuropsykiatriska störningar.
Att identifiera fysiskt våld mot barn
Fysiskt våld och misshandel kan visa sig som kroppsligt våld eller handlingar som äventyrar barnets hälsa. Fysiskt våld kan också handla om att underlåta att ge barnet nödvändig vård, såsom att inte ge nödvändig medicinering.
Om du märker skador på barnets kropp som väcker oro, gör så här:
Fundera alltid på andra möjliga orsaker till skadorna än våld (t.ex. olyckor, sjukdomar, födelsemärken).
Skadans placering, barnets ålder och skadans svårighetsgrad kan ge indikationer på om det finns skäl att misstänka misshandel.
Led inte barnet med dina frågor. Ställ öppna frågor, såsom: ”Vad hände?” eller ”Berätta om det här märket.”
Ge barnet utrymme att berätta med egna ord.
Rådgör med barnskyddets jour, polisen eller en enhet för rättspsykologi eller rättspsykiatri för barn och unga i ditt område. Du kan rådgöra utan att uppge barnets namn. Fråga samtidigt vad du får berätta för barnets förälder.
Följ polisens och barnskyddets anvisningar om när du kan berätta om misstanken för föräldern.
Var uppmärksam om förälderns förklaringar om skadorna är motstridiga eller bagatelliserande.
Följande faktorer kan tyda på misshandel eller våld, men är inte i sig ett säkert bevis. Du bör dock utreda situationen närmare om:
- skadans placering, svårighetsgrad och barnets ålder inte stämmer överens med beskrivningen av händelsen
- det finns flera skador eller upprepade vårdbesök relaterade tillför skador
- det har dröjt innan barnet förts till vård
- vuxnas förklaringar om skadorna är motstridiga
- vuxna bagatelliserar barnets skador
- samspelet mellan barnet och vårdnadshavaren verkar oroande
Möjliga yttre tecken på fysiskt våld
- blåmärken, skrubbsår, blödningar
- brännskador, bitmärken
- skador på slemhinnor, skador i munområdet
- obehandlade tänder
Kom ihåg att barn ofta får blåmärken och skrubbsår vid lek och fritidsaktiviteter. Skadans placering och barnets egen berättelse är viktiga i bedömningen.
Andra möjliga tecken på misshandel
- dåsighet, problem med tillväxt eller utveckling
- beteendesymtom, som också kan bero på andra orsaker såsom neuropsykiatriska störningar
Orsaken till dessa symtom ska alltid utredas inom hälso- och sjukvården.
Se närmare information om att känna igen fysisk våld mot barn i olika åldrar:
Att identifiera psykiskt våld mot barn
Psykiskt våld innebär att barnet behandlas på ett sätt som skadar barnets psykiska välbefinnande. Det kan handla om enstaka händelser eller upprepade beteenden som skadar barnets självkänsla, känsla av trygghet eller utveckling. Psykiskt våld kan vara svårt att upptäcka och kräver lyhördhet och noggrann bedömning av situationen.
Psykiskt våld kan förekomma i olika former och i varierande grad. Det är viktigt att förstå att psykiskt våld inte alltid utgår från illvilja – ibland kan det handla om bristande föräldraförmåga som inte uppfyller definitionen av våld.
Exempel på former av psykiskt våld:
- Avvisande: att ignorera barnets känslor eller behov, likgiltighet
- Terrorisering: att hota, skrämma, ständigt kritisera eller förödmjuka barnet
- Isolering: att hålla barnet borta från andra människor eller sociala situationer
- Utnyttjande: att använda barnet som ett medel för egna behov eller mål, t.ex. i en svår separation
- Försummelse: att inte tillgodose barnets emotionella, psykiska eller utbildningsmässiga behov
Ibland kan en taktlös situation mellan barn och förälder likna våld. Därför är det viktigt att bedöma om det handlar om en enstaka misslyckad interaktion eller ett återkommande, skadligt beteende. Detta påverkar hur du bör agera i situationen.
Om det är fråga om ett osmidigt förhållningssätt från förälderns sida kan du själv fundera som modell för ett mer lyhört bemötande och vägleda föräldern till att agera annorlunda.
Om det är fråga om ett upprepat, skadligt beteende bör du konsultera barnskyddet och vid behov göra en barnskyddsanmälan.
Inom barn- och familjetjänster är förtroendefulla relationer viktiga. När barnet och föräldern känner dig väl, är det också mer sannolikt att barnet vågar berätta om sina upplevelser.
Psykiskt våld yttrar sig individuellt och ger sällan tydliga fysiska spår. Situationen måste ofta bedömas under en längre tid.
- Lyssna på vad barnet berättar om sin vardag
- Observera samspelet mellan barnet och föräldern
- Var uppmärksam på barnets känslotillstånd, beteende och utveckling
Det viktigaste sättet att förebygga psykiskt våld i familjen är att stödja föräldrarna i deras uppdrag som uppfostrare. Barnet behöver en stabil och trygg uppväxtmiljö.
Om barnets situation inte förbättras genom de åtgärder du kan vidta i din yrkesroll, rådgör med barnskyddet och gör vid behov en barnskyddsanmälan. Genom att ingripa kan du skydda barnet från långvariga skador.
THL:s roll
THL är en nationell expert inom våldsförebyggande arbete. Vi stöder välfärdsområden samt yrkespersoners kompetens inom socialvård och hälso- och sjukvård bland annat genom att ta fram anvisningar, rekommendationer, verktyg och utbildningar. Vi utvecklar även strukturer för våldsförebyggande arbete och samordnar samarbetet inom området.
Kontaktinformation
ledande expert
tfn 029 524 8193
[email protected]