THL lämnar årligen preliminära uppgifter om de behovsbaserade koefficienterna till finansministeriet på våren och uppdaterade uppgifter i augusti, varefter finansministeriet fastställer de slutliga finansieringsberäkningarna.
Bedömningen av servicebehovet baserar sig till stor del på invånarnas sjuklighet. För att identifiera befolkningens sjuklighet så heltäckande som möjligt utnyttjas flera olika datakällor i beräkningen av de behovsbaserade koefficienterna. Uppgifter om diagnoser hämtas ur THL:s vårdanmälningsregister (Hilmo), och dessutom används bland annat registeruppgifter från Folkpensionsanstalten (FPA) och Pensionsskyddscentralen.
I beräkningen beaktas för närvarande 123 olika sjukdomskategorier. Dessa omfattar särskilt långvariga sjukdomar såsom diabetes, högt blodtryck och olika cancerformer.
”Sjuklighetsuppgifter som baserar sig på diagnoser är mycket omfattande. Vi har klassificerat dem i samarbete med yrkesverksamma inom fältet så att beräkningen omfattar ett hanterbart antal sjukdomar”, säger THL:s specialforskare Tuukka Holster.
Modellen utvecklas kontinuerligt för att säkerställa att uppgifter om sjuklighet kan fås ur registren så heltäckande som möjligt, så att servicebehovet kan beskrivas och mätas så exakt som möjligt.
Utöver själva finansieringsberäkningarna bedömer THL ökningen av servicebehovet i hela landet med hjälp av den så kallade SOME-modellen. Prognoser som modellen producerar används för att uppskatta finansieringsbehovet inom social- och hälsovården.
THL bedriver också kontinuerlig forskning för att utveckla finansieringsmodellen och upprätthåller den så kallade HYTE-koefficienten. HYTE-koefficienten är ett incitament som kan användas för att belöna välfärdsområdenas arbete för att främja hälsa och välfärd.
”Ursprungligen bestod finansieringsgrunden för välfärdsområdena av kostnader som överfördes från kommunerna. Den justeras gradvis mot en kalkylerad finansieringsnivå som till stor del baserar sig på servicebehov.”
