Missbruks- och beroendetjänster på 2030-talet – vad måste göras för att Finland ska hålla jämna steg?

En liberalare alkoholpolitik, lättare tillgång till narkotika och att penningspel förflyttas till nätet förändrar vardagen snabbare än servicesystemet hinner reagera.

Välfärdsområdenas ledare uppskattar redan nu att behovet av missbrukartjänster kommer att öka under 2030-talet.

THL:s utvecklingschef Minna Kesänen beskriver fenomenet som mångfacetterat och kumulativt:

”När man ser på människors levnadsförhållanden, tillgången till rusmedel och gemenskapernas tillstånd förändras alla tre samtidigt. Det handlar inte om en enskild trend, utan om många negativa spiralers utvecklingsförlopp. Om människor upplever allt mer ojämlikhet och utanförskap och det samtidigt är lättare än någonsin att skaffa rusmedel, är det inte realistiskt att förvänta sig att rusmedelsskadorna skulle minska”, konstaterar hon.

Tillgång till tjänster avgör: de första 24 timmarna är viktiga

När faktorer som ökar rusmedelsskador sammanfaller förändras även hjälpbehovet. Därför är det avgörande hur snabbt en person får kontakt med tjänster just i det ögonblick hjälp behövs.

”När det gäller missbruksproblem är en snabb start det mest kritiska skedet i hela systemet – till exempel bör man få tillträde till avgiftning inom ett dygn från att man sökt hjälp. Det kan avgöra om personen fäster sig vid tjänsterna”, säger Kesänen.

"Missbrukartjänster är arbete som människor gör för andra människor – och just därför kan man också lyckas i dem.”

På välfärdsområdena har tillgången till tjänster utvecklats bland annat genom fler tjänster utan tidsbokning och genom att integrera missbruks- och beroendekompetens i basservicen.

Ändå är skillnaderna mellan områden och inom områden stora. Man kan få hjälp snabbt – eller behöva resa långa sträckor till tjänster med begränsade öppettider.

Detta betonar problemet med likvärdighet: tillgången till service beror fortfarande alltför mycket på var man råkar bo.

Serviceupplevelsen är ofta bättre än ryktet antyder

När en person kommer in i egentliga missbruks- och beroendetjänster är erfarenheten vanligtvis god. THL:s responsenkäter har visat att vårdens kvalitet är stark på många områden.

”Kvaliteten på missbrukartjänster och erfarenheterna av dem är ofta bättre än deras rykte. När en person kommer till kompetenta tjänster och fäster sig vid dem får hen ofta mycket god vård. Utmaningarna uppstår oftare före det – i allmänna tjänster där mötet med en person med behov av missbrukarservice eller en närstående kan vara mycket varierande. Bemötande är inte ett mjukt mervärde, utan kärnan i tjänsternas kvalitet”, betonar Kesänen.

Kvalitetsrekommendationer ger en gemensam riktning – och öppet utvecklingsarbete

Skador som orsakas av alkohol, narkotika, nikotinprodukter och penningspel berör nästan alla finländare på ett eller annat sätt. Därför utarbetar THL och social- och hälsovårdsministeriet (SHM) under 2025–2026 nya kvalitetsrekommendationer som ska stödja välfärdsområdenas och kommunernas arbete med det förebyggande rusmedelsarbetet samt utvecklingen av missbruks- och beroendetjänster. Målet är att stödja ett system som erbjuder rättidig och effektiv hjälp oberoende av bostadsort.

Kesänen beskriver arbetets förberedelser som ovanligt öppna:

”Missbruks- och beroendearbete är tvärvetenskapligt och utförs av många aktörer. Vi har medvetet brutit med modellen med slutna arbetsgrupper, delat tankar redan i halvfärdigt skick och bjudit in yrkesverksamma, erfarenhetsexperter och medborgare att delta. Det här är inte en fråga för ett enda perspektiv. Det behövs olika aktörer för att kunna definiera vad ett gott missbruks- och beroendearbete innebär.”

Vad fokuserar arbetet på nu? Fyra avgörande områden

Enligt Kesänen bygger de kommande årens utvecklingsarbete på fyra grundläggande delar:

1. Snabb tillgång till tjänster och smidiga övergångar och servicekedjor
2. En helhet av vård, rehabilitering och socialt stöd som motsvarar klientens/patientens behov
3. Stöd för välbefinnande, trygghet och hälsa parallellt med vården
4. Klientens erfarenhet och rättigheter i centrum

Hur dessa uppfylls avgör om systemet kan svara mot de växande behoven. Samtidigt behövs bättre information om tjänsternas funktion. De nuvarande datainsamlingarna ger ännu ingen heltäckande bild av var man lyckas och var man inte gör det – eller av vilket stöd olika områden behöver mest. 

”Om missbruksproblem hade kunnat lösas med en enda metod skulle de redan vara lösta. Vi behöver gemensam vilja och en gemensam riktning. Missbrukartjänster är arbete som människor gör för andra människor – och just därför kan man också lyckas i dem”, betonar Kesänen.