För vem är anvisningen avsedd?
Denna anvisning ger information om traditionen med könsstympning av flickor och kvinnor samt praktiska råd för förebyggande arbete. Anvisningen är avsedd för yrkespersoner inom social- och hälsovård, småbarnspedagogik och utbildning samt för andra yrkespersoner som möter fenomenet i sitt arbete. Anvisningen innehåller rekommendationer för hur man kan agera.
Vad är könsstympning av flickor och kvinnor?
Könsstympning av flickor och kvinnor är en form av våld mot kvinnor. Kvinnlig könsstympning, eller omskärelse, avser alla ingrepp som utförs utan medicinsk orsak och som innebär att de yttre könsorganen avlägsnas eller skadas på något annat sätt. För könsstympning används också termen FGM. Förkortningen står för "Female Genital Mutilation".
Vanligen stympas flickors könsorgan i åldern 0–15 år. Åldern för könsstympning varierar mycket mellan olika länder, områden och etniska grupper.
Världshälsoorganisationen WHO (2008) klassificerar kvinnlig könsstympning, eller omskärelse, i fyra huvudgrupper:
- Typ I: Avlägsnande av synlig klitoris och/eller dess förhud.
- Typ II: Avlägsnande av synlig klitoris och de inre blygdläpparna. De yttre blygdläpparna kan samtidigt skäras bort eller inte.
- Typ III: Bortskärning av de inre och/eller yttre blygdläpparna och ihopsyning så att endast en liten öppning lämnas för urin och menstruationsblod. Den synliga klitoris kan avlägsnas eller lämnas kvar under det ”lock” som gör slidöppningen trängre eller snävare. Ingreppet kallas för infibulering eller faraonisk omskärelse.
- Typ IV: Alla andra ingrepp som skadar kvinnans könsorgan och som görs av icke-medicinska skäl. Dessa inkluderar till exempel stick, piercing, skärande, skrapning och bränning med hett järn.
I praktiken är det dock svårt att särskilja olika typer av omskärelse, eftersom olika blandformer är vanliga.
Det finns inga hälsofördelar med könsstympning av flickor och kvinnor. Däremot kan den orsaka en rad fysiska och psykiska skador, såsom smärta, infektioner, urineringssvårigheter, problem vid samlag och komplikationer vid förlossning. Riskerna påverkas bland annat av vem som utför ingreppet, metoden, omfattningen av stympningen och operationsförhållandena.
Omedelbara hälsorisker
Smärta, kraftig eller långvarig blödning som kan leda till anemi, chock eller död, svårigheter att urinera, urinvägsinfektioner, infektioner, virusinfektioner (till exempel hepatit B och C, HIV), skador på andra vävnader och organ i samband med stympningen, benbrott och urledvridningar på grund av fasthållning, psykiska problem: rädsla, stress, mardrömmar.
Långvariga hälsorisker
Smärta, särskilt vid menstruation, urinering och samlag, svårigheter att urinera, urinvägsinfektioner, problem med urinretention, följder av ärrbildning: ansamling av menstruationsblod i slidan, cystor och tumörer, förhårdnad vävnad, fistlar till urinblåsa och tarm, svårigheter vid gynekologisk undersökning, rädsla för samlag, smärta vid samlag, omöjlighet till samlag på grund av hopsydda könsorgan, orgasmproblem, infertilitet, psykiska problem: posttraumatiskt stressyndrom, mardrömmar, sömnlöshet, ätstörningar, kognitiva störningar, låg självkänsla, ångest, depression.
Problem i samband med förlossning
Svårigheter att följa förlossningens förlopp och fostrets välbefinnande, förlängt utdrivningsskede, bristningar, blödning, infektioner, klipp i mellangården (episiotomi), kejsarsnitt, överföring av kroniska infektioner från mor till barn (till exempel hepatit B och C, HIV), psykiska följder, förlossningsrädsla, återupplevande av stympningssituationen, ovilja att föda igen.
Det finns många orsaker till könsstympning av flickor och kvinnor:
- Kulturella: Traditionen upplevs som en del av identiteten och kontinuiteten i gemenskapen.
- Religiösa: Ingen religion kräver könsstympning, trots att den ofta utförs i religionens namn.
- Moraliska: Könsstympning anses säkerställa oskuld och öka dugligheten för äktenskap.
- Orsaker förknippade med renlighet: Könsstympning anses vara en ”renande åtgärd” som skyddar mot sjukdomar.
- Estetiska och sexuella: En flicka som har genomgått könsstympning betraktas som vacker och sexuellt återhållsam.
- Ekonomiska: En dotter som har genomgått könsstympning kan ge familjen en brudavgift.
- Sociala: Påtryckningar från omgivningen och rädsla för diskriminering kan tvinga familjer att fortsätta traditionen.
Det uppskattas att det för närvarande finns 230 miljoner flickor och kvinnor runt om i världen som har utsatts för kvinnlig könsstympning. Varje år riskerar cirka fyra miljoner flickor att utsättas för könsstympning. Förekomsten varierar beroende på område. Länder med hög förekomst är bland andra Somalia, Eritrea, Sudan ja Egypten. Kvinnlig könsstympning förekommer också i Mellanöstern och Asien.
Relaterad information
Traditions and a harmful practice (på engelska, Youtube)
Könsstympning är ett brott
Könsstympning strider mot flera internationella människorättskonventioner som Finland har förbundit sig till att följa. Könsstympning av en flickas eller kvinnas könsorgan och förberedelser för detta är straffbara enligt Finlands strafflag:
Enligt strafflagen kan könsstympning ge 1–10 års fängelse. Dessutom kan förberedelse till könsstympning ge fyra månader till fem års fängelse.
(21 kap. 6 b § och 6 c § i Strafflagen)
- Även anstiftan, tvång och medhjälp, såsom att skicka ett barn till ett annat land för att könsstympas, är brott.
- Preskriptionstiden för åtal som gäller könsstympning är 20 år. Om den utsatta är minderårig börjar preskriptionstiden löpa först när hon fyller 18 år.
- Om en finsk medborgare eller en person som jämställs med denne, såsom en utlänning som är stadigvarande bosatt i Finland, begår könsstympning av en flicka eller kvinna utomlands, är gärningen straffbar även om den inte är det enligt lagen i det aktuella landet.
Strafflag 21 kap.: Om brott mot liv och hälsa (Finlex)
Hot om könsstympning kan utgöra grund för internationellt skydd och alla asylsökande ska tillfrågas om könsstympning vid den inledande hälsoundersökningen.
Hur ska man fråga om könsstympning vid den inledande hälsoundersökningen? (Youtube)
Misstanke om könsstympning
Om du misstänker att en flicka har utsatts för könsstympning medan hon bott i Finland, eller att könsstympning planeras, gör en anmälan till barnskyddet och polisen.
Vid misstanke om könsstympning gäller samma anvisningar som vid anmälan om annat våld. Om du är osäker på om könsstympningen uppfyller kriterierna för anmälningsskyldighet i barnets situation, kontakta polisen, barnskyddet eller kompetenscentra för rättspsykologi.
I vissa situationer kan information om en anmälan till barnskyddet eller polisen leda till att barnet förs ut ur landet innan hjälp hinner ordnas. Därför är det viktigt att barnskyddet och polisen får utreda situationen innan vårdnadshavarna finformeras om anmälan. Gränsmyndigheten kan vid behov förhindra utresa.
När ett brott misstänks träffar polisen eller barnskyddet först barnet och därefter alla vårdnadshavare separat. Vårdnadshavarna kontaktas först när det är klarlagt att det tryggt att informera dem om saken. Att träffa vårdnadshavarna separat underlättar för familjemedlemmarna att tala öppet om sådant som de eventuellt döljer för varandra. Hotet ska kartläggas för alla barn i familjen.
Vid oklara situationer är det motiverat att rådgöra med barnskyddet eller polisen. Exempel på sådana situationer:
- könsstympningen har sannolikt utförts utomlands redan före ankomsten till Finland
- det finns en yngre syster i familjen till en flicka som redan har genomgått könsstympning.
Anmälan om könsstympning av flickor
Att ta upp könsstympning i samtal
Könsstympning av flickor och kvinnor är ett känsligt ämne som kan kännas svårt att ta upp. Det är ändå viktigt att ta upp ämnet så tidigt som möjligt. Att inleda samtal om könsstympning är det mest effektiva förebyggande arbetet.
Det är bra att komma ihåg att könsstympning av flickor och kvinnor i vissa kulturer är en socialt accepterad och respekterad tradition. I en ny miljö kan flickor och kvinnor som har genomgått könsstympning känna sig annorlunda, vilket kan göra dem nervösa inför mötet med en yrkesperson.
Hur tar man upp könsstympning?
Ta gärna upp frågan inför långa lov, då familjer kan resa utomlands till sina tidigare hemländer. Påminn familjen om att släktingar och bekanta kan föreslå könsstympning av flickan. Om det efter en resa uppstår misstanke om att ett ingrepp har utförts, ska situationen utredas.
När du samtalar med klienten är det bäst att använda termen omskärelse, eller den term som klienten själv använder.
Att ta upp frågan underlättas till exempel av:
- att frågan finns med i de förhandsuppgifter som samlas in från klienten
- att förbereda klienten genom att säga att ni nu kommer att tala om intima och känsliga frågor
- att använda färdiga formuleringar för yrkespersoner
- att berätta att du som yrkesperson har en skyldighet att fråga om saken
- att inleda samtalet med att hänvisa till kultur eller familjetraditioner.
Exempel på frågor du kan ställa till klienten:
- Från vilket land kommer du? Varifrån härstammar din släkt?
- Vet du vad omskärelse innebär?
- Enligt kartan är omskärelse av flickor vanligt i ditt ursprungsland. Hur ser man på saken i din släkt/familj?
- Är din mamma eller dina systrar omskurna? Är du själv omskuren?
- Hur tänker du själv agera när det gäller din dotter?
I det förebyggande arbetet är det viktigt att känna till traditionen med könsstympning och dess förebyggande som en del av arbetet mot våld. Som yrkesperson är din uppgift att ta upp ämnet på ett förtroendefullt och kultursensitivt sätt vid mödra- och barnrådgivningsbesök eller inom skol- och studerandehälsovården, särskilt när du diskuterar förändringar i puberteten. Tala om ämnet med barn och unga på ett sätt som är anpassat till deras ålder och utvecklingsnivå.
Berätta om hälsoriskerna, erbjud stöd, ta reda på föräldrarnas inställning, informera om att könsstympning är olagligt och gör vid behov en anmälan till barnskyddet och polisen. Dokumentera alla samtal som förs. Vid oklara situationer, rådgör med myndigheterna och sätt alltid barnets säkerhet i första hand.
Småbarnspedagogiken samarbetar med rådgivningen och barnskyddet, och cheferna inom småbarnspedagogiken ska se till att personalen har kunskap även om detta ämnesområde. Ta upp könsstympning i samtal med föräldrar till exempel i samband med den individuella planen för småbarnspedagogiken eller inför längre semesterresor till länder där könsstympning förekommer. Alla barn har rätt till fysisk integritet och hälsa.
Material om bemötande och att ta upp frågan
- Vad innebär könsstympning och hur bemöter man en klient som har genomgått det? (på finska, Youtube)
- Vad innebär könsstympning och hur bemöter man en klient som har genomgått det? (på kurdiska, Youtube)
- Att ta upp könsstympning i samtal (på finska och på somali, Youtube)
- Att förebygga könsstympning av flickor och att ingripa i könsstympning på barnrådgivningen - Faktablad (på finska, Julkari)
- Att förebygga könsstympning av flickor inom skol- och studerandehälsovården - Faktablad (på finska, Julkari)
THL:s roll
THL är en nationell expert inom våldsförebyggande arbete. Vi stöder välfärdsområden samt yrkespersoners kompetens inom socialvård och hälso- och sjukvård bland annat genom att ta fram anvisningar, rekommendationer, verktyg och utbildningar. Vi utvecklar även strukturer för våldsförebyggande arbete och samordnar samarbetet inom området.
specialsakkunnig
[email protected]
sakkunnig
[email protected]