För vem är anvisningen avsedd?
Anvisningen riktar sig i första hand till socialarbetare inom barnskyddets öppenvård.
Därutöver kan anvisningen användas av ledande socialarbetare och andra ledande tjänsteinnehavare samt av andra yrkesutövare som arbetar inom barnskyddet.
Anvisningen har utarbetats utifrån den gällande barnskyddslagen.
Vad är öppenvård?
Klientrelationen inom öppenvården inleds när det i samband med bedömningen av servicebehovet konstateras att barnet behöver barnskyddets stöd och tjänster. Öppenvårdens stöd är alltid det primära sättet att stödja barnet och familjen. Den centrala principen inom barnskyddet är att stödja barnets föräldrar och vårdnadshavare i barnets fostran.
Syftet med öppenvården är att
- främja och stödja ett barns positiva utveckling samt
- stödja och stärka förmågan och möjligheterna att fostra hos föräldrarna, vårdnadshavarna och personer som svarar för barnets vård och fostran.
(Barnskyddslagen 34 §)
Stödåtgärderna inom öppenvården ska dock vara lämpliga, möjliga och tillräckliga för att trygga omsorg i enlighet med barnets bästa. Om stödåtgärderna inom öppenvården inte är ändamålsenliga, inte möjliga eller visar sig vara otillräckliga ur barnets synvinkel, ska barnet omhändertas om övriga förutsättningar för omhändertagande uppfylls.
(Barnskyddslagen 4.3 § och 40 §)
Stödåtgärder inom öppenvården
Stödåtgärderna är en del av det planmässiga öppenvårdsarbetet. Barnets bästa ska alltid komma först när stödåtgärder planeras och genomförs. Utöver socialtjänster, utkomststöd och förebyggande utkomststöd samt småbarnspedagogik ska välfärdsområdet ordna nödvändiga stödåtgärder inom öppenvården för barnet och familjen utifrån deras stödbehov.
Dessa omfattar:
- stöd för utredning av barnets och familjens problemsituation
- ekonomiskt och annat stöd till barnet
- i skolgången
- vid anskaffning av yrke och bostad
- placering i arbete
- fritidsintressen
- upprätthållandet av nära mänskliga relationer samt
- tillgodoseendet av andra personliga behov
- vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering
- intensifierat familjearbete
- familjerehabilitering samt
- andra tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen.
(Barnskyddslagen 36 §)
Förteckningen är inte uttömmande och syftar inte till att begränsa möjliga stödformer. Syftet med bestämmelsen är att möjliggöra utveckling av nya metoder och stödformer. Stödåtgärderna ska motsvara barnets och familjens behov och lämpa sig för den individuella situationen. Barnskyddet ska ha tillgång till olika stödformer så att varje barn och familj kan få just det stöd de behöver. Detta innebär inte att alla stödåtgärder måste användas för samma familj.
Barn och familjer som är klienter inom barnskyddet kan även få stödåtgärder enligt socialvårdslagen, såsom stödpersoner och stödfamiljer, familjearbete, kamratgrupper samt semester- och rekreationsverksamhet.
De socialvårdstjänster och den småbarnspedagogik som är nödvändiga för barnets hälsa eller utveckling ska ordnas enligt klientplanen. Bedömningen av sådana nödvändiga socialvårdstjänster får inte begränsas till befintliga tjänster, utan alla behövliga stödåtgärder ska dokumenteras och ordnas om socialarbetaren bedömer att de är nödvändiga.
Även tjänster som föräldern behöver och som förs in i förälderns klientplan kan vara nödvändiga för barnets hälsa eller utveckling, varvid de ska ordnas. Exempel på sådana är missbrukarvårdstjänster.
Om ett barn behöver brådskande hjälp, kan stödåtgärder inom öppenvården ordnas brådskande förutsatt att stödåtgärderna är lämpliga, möjliga och tillräckliga för att tillhandahålla omsorg som är i enlighet med barnets bästa.
(Barnskyddslagen 37 b §)
(Barnskyddslagen 40 §)
En öppenvårdsplacering kan i vissa fall genomföras även när förutsättningarna för omhändertagande uppfylls. Då ordnas en brådskande öppenvårdsplacering i stället för en brådskande placering.
En öppenvårdsplacering kan ersätta en brådskande placering om den räcker för att trygga barnets hälsa och utveckling och om inga begränsningsåtgärder behöver användas under placeringen. Brådskande öppenvårdsplacering förutsätter vårdnadshavarens och barnets samtycke (om barnet fyllt 12 år).
Välfärdsområdet ska utan dröjsmål vidta åtgärder för att ordna tillräcklig försörjning och lämpligt boende:
- när behovet av barnskydd i väsentlig grad beror på otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad, eller
- när otillräcklig försörjning, bristfälliga boendeförhållanden eller avsaknad av bostad utgör ett väsentligt hinder för barnets och familjens rehabilitering.
(Barnskyddslagen 35 §)
Otillräcklig försörjning eller bristfälliga boendeförhållanden får inte ensamma utgöra grund för omhändertagande. Bristfälliga boendeförhållanden får inte heller leda till att barnet och föräldern tvingas bo på olika platser.
Allmän reglering om utkomststöd eller boende får inte hindra beslutsfattandet, utan en bindande skyldighet ska fullgöras utan dröjsmål och stödet ska vara tillräckligt för att undanröja bristen enligt barnskyddslagen. Övervägandet ska utgå från barnets och familjens behov.
(RP 252/2006 RD)
I vissa situationer behöver även barn under 18 år stöd för självständigt boende. Stödet kan omfatta exempelvis andrahandsuthyrning av en bostad, hjälp med bostadsansökan, ordnande av stödboende, betalning av hyresgarantin, boendecoach eller en stödperson.
Även myndiga unga som varit barnskyddsklienter eller vars familjer behövt stödåtgärder inom öppenvården kan behöva boendestöd.
Barnet ska som stödåtgärd inom öppenvården få ekonomiskt eller annat stöd för skolgången, vid anskaffning av yrke och bostad, placering i arbete, fritidsintressen, upprätthållandet av nära mänskliga relationer och tillgodoseendet av andra personliga behov.
(Barnskyddslagen 36 § 1 mom.)
Lagen definierar inte vad ”annat stöd” innebär. Det kan exempelvis vara psykosocialt stöd eller olika tjänster. Lagen anger inte heller storleken på det ekonomiska stödet. Barnets individuella behov ska alltid beaktas.
Ekonomiskt stöd kan ordnas på många sätt. En ekonomisk stödåtgärd enligt klientplanen kan vara stöd för barnets studier eller hobbyer. Förebyggande utkomststöd kan användas exempelvis för att förhindra hyresskulder eller stabilisera ekonomin i familjer i skuldspiral. Utkomststöd kan både stödja barnskyddsklienter och förebygga behovet av barnskydd.
Klienten har rätt att få ett överklagbart beslut. Detta gäller även vid avslag. Därefter kan omprövning begäras enligt socialvårdslagen hos välfärdsområdet. Välfärdsområdets beslut kan överklagas hos förvaltningsdomstolen. Vidare besvär till högsta förvaltningsdomstolen regleras i barnskyddslagen 92 §.
Familjearbete är en tjänst enligt socialvårdslagen och kräver inte en klientrelation inom barnskyddet. Ett barn som är barnskyddsklient och barnets familj har dock rätt att vid behov få familjearbete enligt socialvårdslagen eller intensifierat familjearbete enligt barnskyddslagen. Familjearbete enligt socialvårdslagen kan ordnas brett och med låg tröskel, till exempel som verksamhet för att förebygga behovet av barnskydd.
Den väsentliga skillnaden mellan familjearbete och intensifierat familjearbete syns i graden av intensitet. Allt familjearbete kännetecknas av arbete nära klienten som stödjer familjens egna resurser.
Familjearbete innebär stöd för barnets och familjens välbefinnande. Syftet är att stärka familjens resurser och förbättra den ömsesidiga interaktionen. Familjearbetet kan vara förebyggande eller korrigerande arbete och utförs vanligen i samverkan med socialväsendet, rådgivningen, dagvården och skolan.
Med familjearbete avses arbete som utförs i hemmet och som kan omfatta exempelvis samtalsstöd och stöd i vardagliga funktioner. Familjearbete är en kombination av praktisk hjälp och psykosocialt stöd där det centrala alltid är att trygga barnets bästa.
(Socialvårdslagen 18 §)
Intensifierat familjearbete är intensivt och riktas ofta till familjer i kris. Det innehåller även inslag av kontroll. Det intensifierade familjearbetet ska ordnas multiprofessionellt om familjens situation kräver det. Stöd ska vid behov finnas tillgängligt för familjen dygnet runt.
Familjer som hänvisas till intensifierat familjearbete befinner sig oftast i utmanande situationer och behöver särskilt stöd och handledning. Stödformen kan användas exempelvis för att förhindra omhändertagande, vilket återspeglar verksamhetens intensitet.
Även om barnskyddet kan förplikta familjer att delta i familjearbete, bygger arbetet alltid på samarbete. Förutsättningen för att intensifierat familjearbete ska lyckas är att familjen inser sina behov av förändring och är motiverad att arbeta för att ta itu med sina problem. Beslut om inledande av familjearbete, dess längd och uppföljning samt bedömning fattas gemensamt av barnskyddets socialarbetare och familjen.
(Barnskyddslagen 36 §)
(RP 164/2014 RD)
Familjerehabilitering kan också ordnas som stödåtgärd inom öppenvården.
(Barnskyddslagen 36 §)
En rehabiliteringsplacering kan genomföras till exempel i en barnskyddsanstalt eller en missbrukarvårdsenhet med möjlighet till mångsidig familjerehabilitering. Placering i vård och rehabilitering bygger på frivillighet.
Familjerehabilitering erbjuds vid anstalten som heldygnsrehabilitering eller dagsrehabilitering. Det finns också familjebostäder i anslutning till anstalterna med intensifierat stöd för familjerna.
Familjerehabilitering lämpar sig väl som arbetsform öppenvårdens barnskyddsarbete samt vid upphävande av omhändertagande. Den har i praktiken visat sig vara en effektiv hjälp när risk för placering utanför hemmet föreligger och familjen är motiverad och familjerehabilitering kan erbjudas familjen i rätt tid.
Familjerehabiliteringen omfattar planerad och målinriktad rehabiliteringsverksamhet för hela familjen. Målet är att trygga barnens uppväxtförhållanden, stödja föräldrar i fostran och stärka familjens resurser. Viktiga hörnstenar i rehabiliteringen är att stödja familjens ömsesidiga interaktion, vardagsfärdigheter och skapa en fungerande dygnsrytm.
Under familjerehabilitering som ordnas med stöd av barnskyddslagen kan man ha rätt till rehabiliteringspenning från FPA. Förutsättningarna för rehabiliteringspenningens utbetalning finns på FPA:s webbplats.
Rehabiliteringspenning under familjerehabilitering (FPA)
Tjänster som stöder barnets och den ungas rehabilitering omfattar bland annat:
- barn- och familjerådgivningens tjänster
- kortvarig rehabiliterande vård som placering inom öppenvården
- stöd för lärandet och handledning från t.ex. skolpsykologer och kuratorer
- olika terapier och psykiatrisk vård
- barn- och ungdomsverksamhet inom missbrukarvården.
Ett väl fungerande elevvårdsarbete, som bedrivs multiprofessionellt och i samverkan mellan olika instanser, utgör också ett stöd för lärandet och handledning.
Öppenvårdstjänster erbjuds bland annat. vid Ungdomsstationer. Tjänsterna riktar sig till unga som oroar sig för egen eller närståendes rusmedelsanvändning. Även den ungas föräldrar och andra närstående kan använda tjänsterna. Hjälp kan även sökas vid spelproblem eller överdriven internetanvändning.
Barns och ungas missbrukarvård omfattar ofta avvänjningsvård och institutionsrehabilitering för avvänjning från rusmedel. En del enheter är avsedda endast för barn i vård utom hemmet. Omhändertagande och vård utom hemmet får endast tillgripas om förutsättningarna för omhändertagande uppfylls.
Välfärdsområdets hälso- och sjukvård ska ge expertstöd i barn- och familjespecifikt barnskydd. Dessutom ska hälso- och sjukvårdens myndigheter vid behov ordna undersökningar, vård och terapi för barnet. Tjänster med anknytning till utredningar av misstänkt sexuellt utnyttjande eller misshandel av barn ska alltid ordnas brådskande.
Rätten till tryggande av försörjning och boende för barn och unga inom eftervård behandlas i avsnittet Eftervård. Rätten till eftervård regleras i barnskyddslagen 76 a §.
Förfarande inom öppenvården
Stödåtgärder inom öppenvården antecknas i klientplanen. Ett beslut fattas om beviljande av stödåtgärder. Även ett avslag ska dokumenteras om den tjänst som klienten begär inte kan beviljas.
I klientplanen antecknas i vilka frågor stöd ska ges och enligt vilken tidtabell målen för stödåtgärderna ska uppnås. Stödåtgärderna ska vara planmässiga och motsvara barnets och familjens individuella behov i den aktuella situationen.
(Barnskyddslagen 30 §)
Stödåtgärder inom öppenvården vidtas i mån av möjlighet i samarbete med barnet samt föräldrarna, vårdnadshavarna eller andra personer som svarar för barnets vård och fostran. Utgångspunkten är alltså att båda vårdnadshavarna samtycker till stödåtgärderna.
(Barnskyddslagen 34 § 2–3 mom.)
Samarbetsplikten har dock lindrats i situationer där det inte finns förutsättningar för samarbete med en förälder. Då kan socialarbetaren vid behov genomföra stödåtgärderna exempelvis endast tillsammans med den förälder hos vilken barnet bor.
Riksdagens biträdande justitieombudsman 10.11.2021, JO/5250/2020:
Stödåtgärder inom öppenvården kan endast ordnas frivilligt med vårdnadshavarens samtycke. Om samtycke inte fås eller det återkallas – i vilket skede som helst av placeringen – ska öppenvårdens stödåtgärder avbrytas. I dessa fall måste barnskyddets ansvariga tjänsteinnehavare bedöma hur barnets och förälderns behov av särskilt stöd inom barnskyddet kan ordnas på annat sätt.
När öppenvårdens stödåtgärder planeras och genomförs ska barnet träffas tillräckligt ofta och personligen.
Barnet ska få information på ett sätt som motsvarar barnets ålder och utvecklingsnivå. Barnet ska ges möjlighet att uttrycka sin åsikt. Särskild vikt ska läggas vid barnets egna åsikter och önskemål.
(Barnskyddslagen 5 §)
(Barnskyddslagen 29 §)
Barnets och socialarbetarens personliga möten baseras i regel på samförstånd med vårdnadshavaren.
Vid behov kan barnet även träffas utan vårdnadshavarens samtycke. Förutsättningen är att barnets ansvariga socialarbetare eller en annan anställd inom barnskyddet bedömer att detta är förenligt med barnets bästa. Bedömningen ska beakta barnets ålder, utveckling och övriga förhållanden. I klientberättelsen ska det dokumenteras varför socialarbetaren har träffat barnet utan vårdnadshavarens samtycke. Även mötets innehåll ska dokumenteras.
(Barnskyddslagen 29 §)
Vårdnadshavaren ska informeras om mötet, om det inte tydligt strider mot barnets bästa. Barnet kan förbjuda att uppgifter om honom eller henne lämnas till vårdnadshavaren, om det finns vägande skäl och utlämnandet inte uppenbart strider mot barnets bästa.
