Befolkningens välfärd

På denna sida

Vuxna som bor i Finland mår i huvudsak bra

Vuxna som bor i Finland mår i huvudsak bra, men det finns också orosmoment. Positivt är att fyra av fem i arbetsför ålder – också invandrade personer – upplever sig vara fullt arbetsförmögna, och andelen har förblivit oförändrad under åren 2017–2024. Även över hälften av 65–74‑åringarna bedömer att de är fullt arbetsförmögna. Att uppleva vardagen som otrygg är sällsynt: i hela befolkningen cirka fyra procent.

Särskilt oroar att psykisk belastning, ensamhet och fetma ökar bland personer i arbetsför ålder. Bland unga vuxna har upplevelsen av arbetsoförmåga blivit vanligare, och ensamhet är vanligare än i resten av befolkningen. Bland personer som har invandrad är upplevelsen av delaktighet starkare än i befolkningen i genomsnitt, men erfarenheter av diskriminering är vanliga.

De regionala och socioekonomiska hälsoskillnaderna i Finland är stora och bestående: i östra och norra Finland är sjukligheten högre än i övriga landet, och problem som gäller hälsa och välfärd ansamlas hos personer med låg utbildning och låga inkomster.

På denna webbplats granskas information om välfärd i olika befolknings- och åldersgrupper för att säkerställa jämlikhet och en ändamålsenlig inriktning av tjänsterna. Olika befolkningsgruppers välfärd, såsom invandrade eller personer som har varit i fängelse, bör granskas separat, eftersom en förståelse av dessa gruppers situation kompletterar helhetsbilden av hela befolkningens välfärd. På webbplatsen har aktuell forskningsinformation om befolkningens välfärd och hälsa samt om regionala och socioekonomiska hälsoskillnader samlats.

Ungefär varannan upplever sin livskvalitet som god

Med livskvalitet avses en persons uppfattning om sin egen situation, såsom hälsa, välfärd, sociala relationer och livsmiljö. I hela befolkningen upplever cirka varannan (52 %) vuxen sin livskvalitet som god. Bland invandrade är andelen som upplever sin livskvalitet som god (48 %) något lägre än i hela befolkningen.
Hälsa och välfärd

Fångars livskvalitet, särskilt kvinnors, är sämre än i genomsnitt i befolkningen. Bland manliga fångar har livskvaliteten försämrats under de senaste 15 åren, och kvinnors livskvalitet har inte förbättrats.
Fångarnas hälsa

Majoriteten av befolkningen med utländsk bakgrund bedömer sin hälsa som god

Personer med utländsk bakgrund mår i huvudsak bra, liksom majoriteten av befolkningen. År 2025 utgjorde personer med utländsk bakgrund (nedan invandrade personer) cirka 11 procent av hela Finlands befolkning.

Invandrade personer är inte en enhetlig grupp, och hälsoskillnaderna mellan olika grupper kan vara stora. De som kommit som flyktingar eller asylsökande samt deras familjemedlemmar befinner sig ofta i den svagaste ställningen.

En stor majoritet av invandrade personer upplever sig vara arbetsförmögna och villiga att arbeta. Strukturell rasism och diskriminering förekommer ändå både i rekryteringar och i arbetslivet. Av invandrade personer hade 26 procent upplevt diskriminering i arbetslivet under det senaste året, vilket var avsevärt vanligare än i hela Finlands befolkning (14 %). Utbildningsnivån bland invandrade personer är mycket hög; hälften hade avlagt en högskoleexamen. Motsvarande andel i hela befolkningen är 30 procent.

Svårigheter som gäller funktionsförmåga är i genomsnitt lika vanliga bland invandrade personer som i hela Finlands befolkning. Å andra sidan upplever personer från vissa länder färre svårigheter med funktionsförmågan jämfört med hela befolkningen. Förekomsten av problem med arbets- och funktionsförmåga varierar alltså i hög grad enligt ursprungsland.

Invandrare

Det finns stora och bestående regionala hälsoskillnader i Finland

Sjuklighet och arbetsoförmåga är vanligast i östra och norra Finland. Sjukligheten är högst hos både män och kvinnor i Norra Savolax. Också Norra Österbotten, Norra Karelen och Kymmenedalen är områden med hög sjuklighet. I östra och norra Finland är särskilt alkoholrelaterade sjukdomar, allvarliga psykiska problem samt sjukdomar i stöd‑ och rörelseorganen vanligare än i andra välfärdsområden.

Alkoholrelaterad sjuklighet är också tydligt vanligare än i landet som helhet i Päijänne‑Tavastland och Kymmenedalen. Bland män är indexet för alkoholrelaterad sjuklighet tydligt högre än riksgenomsnittet inte bara i dessa områden utan också i Mellersta Österbotten, och bland kvinnor i välfärdsområdet Vanda och Kervo.

Arbetsoförmågeindexet är högst bland män i Kajanaland och bland kvinnor i Norra Savolax. När det gäller arbetsoförmåga är de regionala skillnaderna större inom yrkesinriktad rehabilitering än i utbetalda invalidpensioner och sjukdagpenningar.

Regionala hälsoskillnader

Skillnader enligt socioekonomisk ställning är tydliga och bestående

Socioekonomiska skillnader syns särskilt i medellivslängd och i förtida dödsfall. Åren 2020–2022 var antalet förlorade levnadsår tydligt högre bland låginkomsttagare än bland höginkomsttagare: bland kvinnor var skillnaden 10 410 och bland män 21 335 levnadsår per 100 000 invånare. Relativt var skillnaden hos kvinnor nästan femfaldig och hos män mer än femfaldig.

De största absoluta skillnaderna gällde sjukdomar i cirkulationsorganen samt alkoholrelaterade dödsfall. Vid alkoholrelaterade dödsfall var den relativa skillnaden störst, mer än elvafaldig för båda könen. Även vid olycksfall var skillnaderna mellan inkomstgrupperna betydande.

Dödlighet och förväntad livslängd