Att stöda ett barn och en förälder som återvänder från ett konfliktområde kräver särskild kompetens och ett multidisciplinärt nätverk, bestående av klientfamiljen, myndighetsnätverket och andra informella nätverk. Det viktiga är att skapa en förtroendefull relation till familjen och att alla aktörer har en gemensam förståelse av situationen och de mål som ska uppnås.
Att skapa en sådan gemensam förståelse förutsätter välfungerande multidisciplinärt arbete. Organiseringen av långvarigt stöd för barn som kommer från traumatiska miljöer sker genom ett flexibelt samarbete mellan professionella inom bildnings-, hälso- och socialsektorn. I arbetet betonas traumamedvetenhet, kultursensitivitet och stabilisering.
Mål och genomförande av långvarigt stöd
Målet med långvarigt stöd är att säkerställa trygga uppväxtförhållanden för barnet samt att barnets rättigheter tillgodoses. Barnets behov av stöd kan variera och kan visa sig först flera år efter återkomsten till Finland.
Utöver arbetet med barnet erbjuds även föräldrar och släktingar möjlighet att få stöd från myndigheter och organisationer.
Långvarigt och multidisciplinärt arbete ska genomföras så att barnet, om möjligt, kan bo hos sin förälder eller en annan person som ansvarar för barnets omsorg.
Om det stöd som ges barnet och familjen inte är tillräckligt för att säkerställa trygga uppväxtförhållanden kan barnet behöva placeras i vård utom hemmet, i syfte att tryggt tillgodose barnets bästa.
Omhändertagande
Brådskande placering
För att stödinsatserna ska vara effektiva behöver samarbetet mellan olika aktörer bygga på tydliga och i förväg uppgjorda planer. Alla aktörer måste veta vem som ansvarar för barnets angelägenheter och samordna arbetet med övriga aktörer. En välfungerande informationsgång möjliggör ett snabbt och sensitivt arbete.
Klientplan för barnskyddet
Kom ihåg åtminstone följande principer vid ordnandet av långvarigt stöd:
- Arbeta tillsammans med ett multidisciplinärt team. Bli inte ensam med svåra frågor.
- För att samarbetet och förändringsarbetet ska lyckas måste den som återvänder själv acceptera förändringsmålet. Arbeta därför aktivt för att skapa förtroende. Att använda kamratstöd kan stödja processen.
- Involvera barnet och föräldrarna aktivt i beslutsfattandet, planeringen och genomförandet av den verksamhet som gäller dem. En verklig möjlighet att påverka sitt eget liv ökar förtroendet för myndigheter och andra aktörer samt stärker barnet, föräldern och den gemenskap de tillhör.
- Identifiera varje återvändande persons ideologiska bakgrund och beakta den under hela arbetet: arbete som berör identitet och ideologi samt att aktivt stöd för att skapa nya sociala relationer och användning av positiva förebilder.
- Skaffa tillräcklig information om den återvändande personen och den rådande situationen. Arbetet ska vara kunskapsbaserat. Den som återvänder till Finland är själv den bästa kunskapskällan. Att skapa en trygg miljö underlättar samtal om svåra frågor.
- Samtala på ett sensitivt sätt. Våga ställa direkta frågor.
- Var tydlig, ärlig och konsekvent i ditt arbete. Berätta öppet bland annat hur arbetet fortskrider, och när du har skyldighet att föra information som kommit upp i samtalen vidare. Berätta vem du informerar och vad detta kan leda till.
- Planera verksamheten barnorienterat. Det ligger i barnets bästa att hens individuella behov sätts i främsta rummet i arbetet.
- Barnskyddslagen och barnets bästa ska alltid vägleda arbetet.
- Arbeta könssensitivt och beakta religionens betydelse i barnets och förälderns vardag.
- Arbeta med ett traumainformerat förhållningssätt.
- Beakta det återvändande barnets och förälderns familj, vänner och övriga närståendenätverk under hela arbetsprocessen.
Förutseende och multidisciplinärt arbete i inledningsfasen
Som en del av det förebyggande arbetet och stödinsatserna för barn och familjer som återvänder från konfliktområden bör man på lokal nivå komma överens om åtminstone följande:
- En tydlig multidisciplinär samarbetsprocess samt roll- och ansvarsfördelning, inklusive samarbetsrutiner mellan barnskyddet, vuxensocialarbetet, den lokala polisen och Ankarverksamhetens medarbetare i frågor som rör barn och vuxna som återvänder från konfliktområden.
- Samarbetsrutiner mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården, samt eventuella specialarrangemang gällande till exempel hälsoundersökningar vid ankomst, utredningar av misstänkt misshandel eller remisser till specialiserad sjukvård.
- Småbarnspedagogikens och skolans roller.
- Alla yrkesutbildade som deltar i arbetet ska ha tillgång till varandras kontaktuppgifter.
- Förfaranden för att utreda medborgarskap och eventuella DNA-prov.
- Kontakt med organisationer och religiösa samfund, samt en plan för i vilka frågor och på vilket sätt deras sakkunskap och tjänster kan integreras i stödprocessen.
Under de första veckorna efter att familjen har anlänt till Finland ska barnskyddet utreda om det finns ett brådskande behov av barnskydd, vilket även innefattar en bedömning av barnets somatiska och psykiska tillstånd. Hela familjen kan vid behov placeras tillsammans, vilket möjliggör en helhetsbedömning av föräldraskapet och gör att barnet inte omedelbart skiljs från den enda vuxna hen kanske känner sig trygg med. Familjerehabilitering kan ordnas för samtliga familjemedlemmar, men ett beslut om brådskande placering gäller enbart barnet eller barnen.
Öppenvård inom barnskyddet
Placering som stödåtgärd inom öppenvården
Det är viktigt att välfärdsområdet på förhand planerar samarbetet på familjenivå under akutfasen. Detta omfattar bland annat transporter, boendelösningar och brådskande tjänster.
Man behöver också vara beredd på att föräldern kan behöva särskilt stöd, samt planera praktiska arrangemang, exempelvis boende, om barnet placeras utan sin förälder.
En bedömning av hur akut barnets vårdbehov är görs inom hälso- och sjukvården omedelbart efter ankomsten. Den egentliga hälsoundersökningen genomförs inom primärvården under de första dagarna efter ankomsten.
Efter inledningsfasen övergår arbetet till en fas där barnets och familjens nya vardag gradvis byggs upp, så att situationen kan börja stabiliseras.
Samarbetsfaser och barnskyddets socialarbetares roll
Målet i första fasen (de första 3 månaderna efter återkomsten) är att få vardagen att fungera och skapa stabilitet. Barnskyddets socialarbetare:
- är tätt närvarande i familjens vardag, bedömer behovet av stöd och ordnar det stöd som familjen behöver
- samlar de nödvändiga aktörerna, vid behov genom begäran om handräckning, och samordnar familjens tjänster
- utarbetar en klientplan och följer upp hur den genomförs
- gör kontinuerliga bedömningar av barnets situation och reagerar på förändringar i enlighet med de gemensamt överenskomna målen.
I den andra fasen (3 månader – 1 år efter återkomsten) går arbetet vidare mot ett stabiliserande stöd, och barnet stöds i att knyta an till sin nya livsmiljö. Barnskyddets socialarbetare har fortsatt en central roll och ansvarar för samordningen av hela processen.
I den tredje fasen (1–5 år efter återkomsten) fortsätter socialarbetarens roll som barnets ansvariga socialarbetare och som samordnare av det långvariga stödet. Avslutandet av klientrelationen inom barnskyddet bedöms med hög tröskel på grund av barnets bakgrund.
Om klientrelationen avslutas ansvarar barnskyddets socialarbetare för att hitta en ansvarig arbetstagare i en annan tjänst och säkerställer nödvändig informationsöverföring och en trygg övergång.
Inledande av en klientrelation inom barnskyddet
Traumamedvetet arbete
Traumamedvetet arbete innebär att den yrkesutbildade personen har förmåga att arbeta helhetsorienterat med barn, föräldrar och familjer som har upplevt traumatiska händelser, genom att stärka tryggheten i vardagen, resurserna och aktörskapet.
Den egentliga bearbetningen av traumatiska upplevelser sker först när man genom arbetet har skapat en tillräckligt trygg miljö, som stödjer den traumatiserade personens aktörskap och identitet som överlevare. Samtalsstöd ska ändå finnas tillgängligt när klientens individuella situation kräver det.
Barnet behöver en normal, rehabiliterande vardagsmiljö, där skolan eller småbarnspedagogiken utgör en central del. Idrott, konst och musik är viktiga metoder för att rehabilitera ett traumatiserat barn. Dessutom bör barnet ha möjlighet att tala om sina upplevelser med andra barn i en motsvarande situation och få professionellt stöd.
Stabilisering och ett stabiliserande arbetssätt
Stabilisering och ett stabiliserande arbetssätt innebär allt det stöd som stärker upplevelsen av trygghet, förutsägbarhet, struktur och resurser i vardagen, samt användning av metoder som utvecklar barnets och förälderns förmåga att hantera känslor och aktivitet.
Kultursensitivt arbete innefattar även att beakta religionens betydelse i vardagen i fråga om barn och föräldrar som återvänder från ett konfliktområde.
Av de yrkesutbildade personerna krävs religiös läskunnighet, vilket innebär förståelse för olika religiösa traditioner och vilja att främja dialogen mellan personer som tillhör olika trosinriktningar.
Förebyggande av radikalisering och ingripande
Att en familj har rest till ett konfliktområde kan ge skäl att misstänka att föräldrarna och eventuellt även barnen har radikaliserats till våldsbejakande extremism. Arbetet med barn och familjer som återvänder från konfliktområden behöver därför omfatta förebyggande av radikalisering.
Barnskyddets socialarbetare ska i detta arbete utnyttja Ankarverksamhetens kompetens när det gäller att förebygga radikalisering och ingripa i den.
Att identifiera och förebygga våldsbejakande radikalisering